G
gudarnas häst
Jag har ägnat några timmar att läsa igenom gamla inlägg på forumet och upptäcker en helt ny värld helt annorlunda än den islandshästvärld jag möter i min vardag. I ”Bukefalosvärlden” tycker jag mig se vedertagna sanningar och åsikter som jag inte möter i min vanliga islandshästvärld. Jag skall ge några exempel;
En ”Bukefalossanning” är att de ledande inom SIF är en samling ryggdunkande individer som agerar utifrån egen vinning och egna intressen, de håller varandra om ryggen och lyssnar inte på medlemmarna.
I min värld är medlemmarna i SIF:s styrelse som folk är mest, d.v.s. det finns både bra och mindre bra människor. Den enda gemensamma egenskap som dessa människor har är att de brinner så mycket för islandshästen att de är beredda att offra ofantligt mycket egen tid och egna pengar för att göra något som de tror är bra för rasen. Min erfarenhet av de ledande inom SIF är att de är beredda att lägga massvis med tid och arbete för att göra en så bra förening som möjligt för dig och mig. Det betyder inte att jag tycker att allt det gör är rätt och bra, men utgångsläget för deras arbete är att de vill göra något som de tror gagnar islandshästen. De fåtal som haft en annan vilja med sitt engagemang inom SIF har visserligen förekommit genom åren, men de har blivit synnerligen kortlivade när de upptäckt att möjligheten att nå någon form av egen vinning genom att engagera sig ideellt inom Svenska islandshästförbundet är synnerligen begränsat.
En annan ”Bukefalossanning” är att dagens svenska avel leder till bensprattlande galna hästar med spindelben som de flesta människor inte klarar att rida.
Min erfarenhet är att under de 25 år som jag har hållit på med rasen har den svenska aveln utvecklats alldeles ofantligt bra, både topp och bredd. I början av 80-talet var man glad om några av de svenskfödda hästarna på en kurs gick ren takt i fyra gångarter, grisepassare och travtaktare var snarare regel än undantag. Idag ser man sällan hästar med så svåra taktproblem och även mycket ovana ryttare klarar ofta med lite hjälp att rida hästarna i tölt och trav. Eventuella lynnesproblem med dagens svenska hästar beror mer på uppfödningen än på genetiska felaktigheter. Vi ser idag massor av sönderklemade och felhanterade hästar, uppfödda på små ytor och utan möjlighet att växa upp i flock med andra hästar. Det ger asociala individer, utan ett vettigt hästspråk och med oklart ledarförhållande gentemot människor.
Ytterligare ett exempel på en sanning som aldrig ifrågasätts här på forumet är att hästar med ovanlig färg bedöms hårdare vid avelsbedöming än andra.
Min erfarenhet är att bedömningarna kan vara lite olika från år till år. Vissa år är bedömningarna strängare och vissa år är man mer generös. Detta drabbar alla hästar, även de med ovanlig färg. Jag har sett praktiskt taget alla hingstbedömningar sedan början av 80-talet och jag har aldrig reagerat på att en ”färghingst” har blivit orättvist bedömd på det sätt som det här på forumet beskrivs snarare vara en regel än ett undantag. Det jag däremot tydligt sett genom åren är att man är betydligt mindre selektiv i valet om man skall visa en häst med ovanlig färg än om man skall visa en häst som är fux eller svart. Detta är i och för sig inget konstigt eftersom alla förstår vilken guldgruva en ”färghingst” som blir godkänd kan bli för ägaren. Det gör att det genom åren visats många hästar av ovanliga färger som inte alls räckt till kvalitetsmässigt. Dessa hästar hade helt enkelt aldrig kommit till visning om de haft en vanligare färg. Att förklara dessa hästars misslyckanden med att det etablerade islandshästsverige inte tycker om hästar med ovanlig färg är att göra det väldigt enkelt för sig.
Att ”min islandshästvärld” stämmer så dåligt med den värld jag tycker mig kunna se i ”Bukefalosvärlden” kan naturligtvis ha flera orsaker. Kanske är det min värld som är inskränkt och begränsad, eller kanske är det så att Bukefalos domineras väldigt starkt av ett fåtal personer och de andra har svårt att göra sin röst hörd.
Jag tror att ett litet besök i ”min värld” kan man få om man engagerar sig i föreningsverksamheten, antingen lokalt eller på riksplanet. Jag säger inte att den världen är mer sann än den man möter här på forumet, men jag kan lova att det är helt annorlunda- och väldigt trevlig!!
En ”Bukefalossanning” är att de ledande inom SIF är en samling ryggdunkande individer som agerar utifrån egen vinning och egna intressen, de håller varandra om ryggen och lyssnar inte på medlemmarna.
I min värld är medlemmarna i SIF:s styrelse som folk är mest, d.v.s. det finns både bra och mindre bra människor. Den enda gemensamma egenskap som dessa människor har är att de brinner så mycket för islandshästen att de är beredda att offra ofantligt mycket egen tid och egna pengar för att göra något som de tror är bra för rasen. Min erfarenhet av de ledande inom SIF är att de är beredda att lägga massvis med tid och arbete för att göra en så bra förening som möjligt för dig och mig. Det betyder inte att jag tycker att allt det gör är rätt och bra, men utgångsläget för deras arbete är att de vill göra något som de tror gagnar islandshästen. De fåtal som haft en annan vilja med sitt engagemang inom SIF har visserligen förekommit genom åren, men de har blivit synnerligen kortlivade när de upptäckt att möjligheten att nå någon form av egen vinning genom att engagera sig ideellt inom Svenska islandshästförbundet är synnerligen begränsat.
En annan ”Bukefalossanning” är att dagens svenska avel leder till bensprattlande galna hästar med spindelben som de flesta människor inte klarar att rida.
Min erfarenhet är att under de 25 år som jag har hållit på med rasen har den svenska aveln utvecklats alldeles ofantligt bra, både topp och bredd. I början av 80-talet var man glad om några av de svenskfödda hästarna på en kurs gick ren takt i fyra gångarter, grisepassare och travtaktare var snarare regel än undantag. Idag ser man sällan hästar med så svåra taktproblem och även mycket ovana ryttare klarar ofta med lite hjälp att rida hästarna i tölt och trav. Eventuella lynnesproblem med dagens svenska hästar beror mer på uppfödningen än på genetiska felaktigheter. Vi ser idag massor av sönderklemade och felhanterade hästar, uppfödda på små ytor och utan möjlighet att växa upp i flock med andra hästar. Det ger asociala individer, utan ett vettigt hästspråk och med oklart ledarförhållande gentemot människor.
Ytterligare ett exempel på en sanning som aldrig ifrågasätts här på forumet är att hästar med ovanlig färg bedöms hårdare vid avelsbedöming än andra.
Min erfarenhet är att bedömningarna kan vara lite olika från år till år. Vissa år är bedömningarna strängare och vissa år är man mer generös. Detta drabbar alla hästar, även de med ovanlig färg. Jag har sett praktiskt taget alla hingstbedömningar sedan början av 80-talet och jag har aldrig reagerat på att en ”färghingst” har blivit orättvist bedömd på det sätt som det här på forumet beskrivs snarare vara en regel än ett undantag. Det jag däremot tydligt sett genom åren är att man är betydligt mindre selektiv i valet om man skall visa en häst med ovanlig färg än om man skall visa en häst som är fux eller svart. Detta är i och för sig inget konstigt eftersom alla förstår vilken guldgruva en ”färghingst” som blir godkänd kan bli för ägaren. Det gör att det genom åren visats många hästar av ovanliga färger som inte alls räckt till kvalitetsmässigt. Dessa hästar hade helt enkelt aldrig kommit till visning om de haft en vanligare färg. Att förklara dessa hästars misslyckanden med att det etablerade islandshästsverige inte tycker om hästar med ovanlig färg är att göra det väldigt enkelt för sig.
Att ”min islandshästvärld” stämmer så dåligt med den värld jag tycker mig kunna se i ”Bukefalosvärlden” kan naturligtvis ha flera orsaker. Kanske är det min värld som är inskränkt och begränsad, eller kanske är det så att Bukefalos domineras väldigt starkt av ett fåtal personer och de andra har svårt att göra sin röst hörd.
Jag tror att ett litet besök i ”min värld” kan man få om man engagerar sig i föreningsverksamheten, antingen lokalt eller på riksplanet. Jag säger inte att den världen är mer sann än den man möter här på forumet, men jag kan lova att det är helt annorlunda- och väldigt trevlig!!
Tack för en mycket bra och nyanserad tråd.
