Bukes bokcirkel!

Bukefalos 30 år!

Vilken bok vill du läsa?

  • ”Alla fyra” av Miranda July

    Röster: 10 25,0%
  • "Artens överlevnad" av Lydia Sandgren

    Röster: 7 17,5%
  • ”Bränn alla mina brev” av Alex Schulman

    Röster: 3 7,5%
  • ”Den första boken” av Karolina Ramqvist

    Röster: 5 12,5%
  • ”En bit av Bodil” av Sara Lövestam

    Röster: 15 37,5%
  • "Gräshoppans år" av Terry Hayes

    Röster: 5 12,5%
  • ”Jag som aldrig känt en man” av Jacqueline Harpman

    Röster: 12 30,0%
  • "Vegetarianen" av Han Kang

    Röster: 6 15,0%
  • ”Välkomna till vårt äktenskap” av Julia Dufvenius och Christopher Wollter

    Röster: 1 2,5%
  • ”Yellowface” av R F Kuang

    Röster: 17 42,5%
  • "En misstänkt liten kanelgiffel" av Karl-Johan Karlsson

    Röster: 4 10,0%

  • Antal omröstningsdeltagare
    40
Jag läste ut boken förra veckan och har hunnit läsa annat sen dess så har redan glömt en del (alltid problemet i alla bokklubbar jag försökt vara med i 😆) men det blev ingen favorit. Den väckte blandade och lite jobbiga känslor som flera har skrivit, men inte tillräckligt mycket för att vara på ett bra sätt. Jag tyckte ärligt talat boken var lite intetsägande.

Det som påverkade mig mest var nog beskrivningarna av bokbranschen och bemötande, så till den grad att jag kände att jag inte vågar skriva en offentlig recension för att jag inte vill såra författaren. 🙈
 
Jag läste ut boken förra veckan och har hunnit läsa annat sen dess så har redan glömt en del (alltid problemet i alla bokklubbar jag försökt vara med i 😆) men det blev ingen favorit. Den väckte blandade och lite jobbiga känslor som flera har skrivit, men inte tillräckligt mycket för att vara på ett bra sätt. Jag tyckte ärligt talat boken var lite intetsägande.

Det som påverkade mig mest var nog beskrivningarna av bokbranschen och bemötande, så till den grad att jag kände att jag inte vågar skriva en offentlig recension för att jag inte vill såra författaren. 🙈
Åh, det gjorde jag en gång i en stor bokklubb på fb, ovetandes om att författaren var med i gruppen 🙈 Sågade den inte direkt, men uttryckte ändå kritik över hur den hanterade en viss relevant fråga i boken. Men författaren kommenterade och tackade för kommentaren 😅
 
Åh, det gjorde jag en gång i en stor bokklubb på fb, ovetandes om att författaren var med i gruppen 🙈 Sågade den inte direkt, men uttryckte ändå kritik över hur den hanterade en viss relevant fråga i boken. Men författaren kommenterade och tackade för kommentaren 😅
Åh! 🙈 Bra hanterat av författaren ändå. 😁

Men ja, har nog aldrig funderat så mycket på det men egentligen är det kanske självklart att en utgiven bok i många fall är extremt personligt och sårbart utifrån allt författaren lagt ner i den. Vilket också blir intressant i den här storyn där det inte ens är personen själv som skrivit till en början.
 
Åh, det gjorde jag en gång i en stor bokklubb på fb, ovetandes om att författaren var med i gruppen 🙈 Sågade den inte direkt, men uttryckte ändå kritik över hur den hanterade en viss relevant fråga i boken. Men författaren kommenterade och tackade för kommentaren 😅
Kan ju förresten inte låta bli att fråga vilken bok eller författare det var? :D
 
Jag har läst hela, men skrev ner lite kommentarer efter kapitel 12, och ska försöka hålla mig till vad jag tyckte då 😅

Brukar inte fasta för osympatiska huvudpersoner, men denna är så komplex att det funkar. Hon lyckas, i sitt försök att övertyga sig själv, nästan lura mig att det hon gjort är ok. Spännande när drevet börjar på Twitter att hon försvarar sig som att det hade varit sant. Känns som att hon tror på det själv i många stunder?

Sen tycker jag temat om kulturell appropriering är tankeväckande. Om man låtsas att hon faktiskt hade skrivit boken, hade det varit ok då eller kulturell appropriering?

Jag håller med dig, får känslan av att hon lyckats övertala sig själv att boken numera är så omarbetad så det därmed är hennes bok och hon ser inte längre att hon gjort fel.

Jag är kluven till din sista fråga. Å ena sidan tycker jag att alla som kan berätta en intressant historia ska få göra det, å andra sidan är det inte hennes historia (att berätta). Tänker jag mig att nån som inte kan häst skulle skriva en bok som till allra största del handlade om hur det var att rida på ridskola på 90-talet, då skulle jag bli ganska upprörd över att ”personen inte var med då”.

Men om det bara är personer som varit med/tillhör en viss kultur som får skriva, finns det då risk för att många perspektiv aldrig blir berättade?
 
Jag håller med dig, får känslan av att hon lyckats övertala sig själv att boken numera är så omarbetad så det därmed är hennes bok och hon ser inte längre att hon gjort fel.

Jag är kluven till din sista fråga. Å ena sidan tycker jag att alla som kan berätta en intressant historia ska få göra det, å andra sidan är det inte hennes historia (att berätta). Tänker jag mig att nån som inte kan häst skulle skriva en bok som till allra största del handlade om hur det var att rida på ridskola på 90-talet, då skulle jag bli ganska upprörd över att ”personen inte var med då”.

Men om det bara är personer som varit med/tillhör en viss kultur som får skriva, finns det då risk för att många perspektiv aldrig blir berättade?
Hänger med på dina resonemang, och tycker verkligen det är en intressant fråga. Sen är det ju svårt när man inte själv är en utsatt grupp på så sätt och därmed inte har samma talerätt i frågan. Men absolut att jag kan störa mig när män skriver kvinnliga huvudroller på ett dåligt sätt…
 
Det måste väl ändå sägas att boken är bra skriven när huvudpersonen och hennes val väcker så mycket känslor!

Jag känner mig så frustrerad över hennes val. Varför gjorde hon en sån enorm tankevurpa från början? Det fanns ju så mycket bättre val att ta.
 
Sen tycker jag temat om kulturell appropriering är tankeväckande. Om man låtsas att hon faktiskt hade skrivit boken, hade det varit ok då eller kulturell appropriering?

Jag är kluven till din sista fråga. Å ena sidan tycker jag att alla som kan berätta en intressant historia ska få göra det, å andra sidan är det inte hennes historia (att berätta). Tänker jag mig att nån som inte kan häst skulle skriva en bok som till allra största del handlade om hur det var att rida på ridskola på 90-talet, då skulle jag bli ganska upprörd över att ”personen inte var med då”.

Men om det bara är personer som varit med/tillhör en viss kultur som får skriva, finns det då risk för att många perspektiv aldrig blir berättade?

Just det här tycker jag är så otroligt komplext och viktigt, men har samtidigt inte några färdiga tankar om. Det är ju knappast en slump att boken är skriven av en kinesisk-amerikansk författare (alltså Yellowface, inte boken som skrivs i boken 😅).
 
Jag gillar än så länge boken, en spännande historia. June som karaktär är spännande också just för att jag tvivlar på henne och tvingas vackla fram och tillbaka om jag håller med henne eller inte. Det är en rolig läsupplevelse på så vis.

Jag tycker känslan av avundsjuka June känner gentemot Athena i början av boken är intressant. Jag vet inte hur det är för er, men jag har själv haft vänner som jag varit avundsjuk på och det är jobbigt. Man blir bitter och missunnsam, skäms över att man känner så och samtidigt blir man så osäker och elak mot sig själv för att man undrar varför man själv inte lyckats på samma vis som sin vän. Början av boken fick mig att tänka tillbaka på relationer med liknande dynamik i mitt egna liv.

Kanske är det därför jag inte tycker att det känns klockrent att June INTE borde ha stulit boken. Alltså att det är svårt att inte tänka på vilken enorm frestelse det måste ha varit. Att kunna få äran och framgången hon själv velat ha men bara kunnat se på (nära) avstånd genom Athena. Det är klart att det känns lockande att kunna roffa åt sig en bit av det. Det betyder självklart inte att det var rätt av henne att göra det, men jag kan absolut förstå att hon gjorde det.

Det ska bli intressant att läsa resten av boken och se hur det hela utvecklas. Jag upplever June som allt svårare att ha sympati för desto djupare inbäddad hon blir i sina egna lögner. Eller ja, hon försöker ju övertyga sig själv att hon inte gjort något fel. Samtidigt är jag nyfiken på hur det ska gå för henne. Kan hon ta sig ur detta eller kommer det fortsätta att bli värre och värre? Ser fram emot att läsa vad som händer härnäst! :)
 
Just det här tycker jag är så otroligt komplext och viktigt, men har samtidigt inte några färdiga tankar om. Det är ju knappast en slump att boken är skriven av en kinesisk-amerikansk författare (alltså Yellowface, inte boken som skrivs i boken 😅).

Jag tänkte också på hur hennes (Kuangs) bakgrund passar in i berättelsen.

Jag har läst Babel av henne tidigare, en historisk fantasy i akademisk miljö, som är skriven med en hel del kinesiska tecken i den löpande texten, ibland översatta i fotnoter. Precis så som Athena skriver för att ge läsarna motstånd, men som enligt June bara är dåligt hantverk. :D
 
Jag måste säga att jag är road av boken. Även om det kanske inte händer så mycket så klickar jag väldigt bra med författarens stil och jag har gått från att tycka att June är en ensam och missunnsam skitstövel till att tycka att det typ är hon som skrivit boken ändå efter alla omarbetningar. :D Sen måste jag säga att det fortfarande är tragiskt hur ensam hon är. Avsnittet där hon inser att hon inte har någon att dela sina framgångar med, förutom Athena som är död (och som hon stulit sina framgångar från), kändes ordentligt.
 
Jag måste säga att jag är road av boken. Även om det kanske inte händer så mycket så klickar jag väldigt bra med författarens stil och jag har gått från att tycka att June är en ensam och missunnsam skitstövel till att tycka att det typ är hon som skrivit boken ändå efter alla omarbetningar. :D Sen måste jag säga att det fortfarande är tragiskt hur ensam hon är. Avsnittet där hon inser att hon inte har någon att dela sina framgångar med, förutom Athena som är död (och som hon stulit sina framgångar från), kändes ordentligt.

Jag kan känna tvärt om det du beskriver. Att det för mig enbart är ord i följd. Den här boken berör mig ingenting.
 
Jag måste säga att jag är road av boken. Även om det kanske inte händer så mycket så klickar jag väldigt bra med författarens stil och jag har gått från att tycka att June är en ensam och missunnsam skitstövel till att tycka att det typ är hon som skrivit boken ändå efter alla omarbetningar. :D Sen måste jag säga att det fortfarande är tragiskt hur ensam hon är. Avsnittet där hon inser att hon inte har någon att dela sina framgångar med, förutom Athena som är död (och som hon stulit sina framgångar från), kändes ordentligt.

Usch, den biten där hon var så ensam gjorde ont i mig, för jag kände så mycket igen mig. Jag har iofs några vänner, men ingen som jag skulle kalla nära, en sån där som man ringer när nåt särskilt hänt. :(
 
Jag är, som många andra, kluven. Jag måste erkänna att hon lyckas övertyga mig när June övertygar sig själv, så till slut tycker jag också att boken blivit till "hennes" verk. Samtidigt så är boken exakt det jag förväntade mig och anledningen till att jag inte röstade på den, JOBBIG! För jag bara väntar på att allt ska gå åt helvete (har läst till kapitel 16 så det börjar ju redan) och jag kan inte riktigt värja mig mot ångesten som strålar ur boken.

Men boken väcker absolut intressanta frågeställningar, både om upphovsrätt (hur mycket kan man inspireras av någon annan innan det blir plagiat?) och om kulturell appropriation (vem får skriva om vad och när går det över till gatekeeping?).
 
Jag är, som många andra, kluven. Jag måste erkänna att hon lyckas övertyga mig när June övertygar sig själv, så till slut tycker jag också att boken blivit till "hennes" verk. Samtidigt så är boken exakt det jag förväntade mig och anledningen till att jag inte röstade på den, JOBBIG! För jag bara väntar på att allt ska gå åt helvete (har läst till kapitel 16 så det börjar ju redan) och jag kan inte riktigt värja mig mot ångesten som strålar ur boken.

Men boken väcker absolut intressanta frågeställningar, både om upphovsrätt (hur mycket kan man inspireras av någon annan innan det blir plagiat?) och om kulturell appropriation (vem får skriva om vad och när går det över till gatekeeping?).

Jag är iaf väldigt tacksam över att inte behöva läsa den här boken själv. Den behöver verkligen ventileras!

@stjarnhimmel när är deadline för hela boken?
 
Jag inser att jag hade velat veta exakt hur mycket omarbetningar hon gjort av boken. Hur stor skillnad är det från det ursprungliga manuset? För att liksom kunna förstå om hon gjort tillräckligt för att ha någon del av framgången.
 
Jag inser att jag hade velat veta exakt hur mycket omarbetningar hon gjort av boken. Hur stor skillnad är det från det ursprungliga manuset? För att liksom kunna förstå om hon gjort tillräckligt för att ha någon del av framgången.
Precis! För på ett sätt låter det ju som den är väldigt omarbetad, och från andra källor förstår man ju att den blev väldigt spretig och svår till slut. Man hade velat läsa både Athena’s manus och den omskrivna boken 😅
 
Jag fastnade för berättelsen och läste snabbt till kapitel 12.

Jag hade önskat att boken var längre, alltså att berättelsen var mer uttömmande, att man fick följa June mer i hennes vardag. Nu avhandlar den i princip bara hur hennes scam förvecklar sig, men det hade varit ännu mer spännande, och skapa mer förståelse för June, att vara en del av hur hon uppslukas mer och mer av sin nya identitet. Jag börjar fantisera om hur hon kanske ändrar hur hon sminkar sig, börjar testa på att använda sitt ”nya” namn i andra situationer, osv. Men så gillar jag riktigt tjocka böcker där man får vara med huvudpersonen länge.

Än så länge känns June ganska outhärdlig. Hon ser ingen anledning till att umgås med någon om de inte är inflytelserika, eller, tvärt om, betydelselösa (i jämförelse med henne) och förutsätter att folk vill henne illa. Visst, Athena verkar inte vara en superbra vän som inte kommer ihåg vad June har berättat under tidigare samtal, men det är det enda jag kan se faktiskt är negativt med henne. Allt det andra är Junes avundsjuka och osäkerhet.

Jag har inte haft någon relation där jag upplevt avundsjuka, men däremot ett par där jag inte känt mig viktig. Kanske June hade kunnat vara stolt och glad för sin vän om Athena hade fått June att känna sig sedd? Hur som helst så borde June verkligen uppskatta det hon har, även om det inte gick som hon hoppats så är det väl ändå en stor framgång att få sina noveller publicerade och få ett förskott på sin roman?

Vi får veta att hon är på sin vakt runt Athena delvis på grund av ”det som hände första läsåret”, men vad var det?

Jag förstår att man ska börja fundera över rätt och fel men hittills tycker jag att det känns ganska enkelt. Det var helt klart fel att stjäla boken och låtsas att hon har skrivit den (svårare om hon tog den och var öppen med att den var skriven av båda!), men det går inte att säga att det är fel att en viss person skriver om ett visst ämne. Lösningen tycker jag är att låta fler höras och reflektera kring hur en författares ursprung, kön eller sexualitet kan påverka berättelser och se till att lyfta fram marginaliserade grupper så de kan få erkännande och ersättning, utan att begränsa någon annan.

För övrigt gör den här boken mig mycket nöjd över att inte ha sociala medier.
 
Jag har precis börjat läsa. Bra val av bok tycker jag. Huvudpersonen är så osympatisk och väcker känslor det är skickligt skrivet och jag vill läsa vidare trots att jag tycker illa om henne. Ska läsa ikapp under dagen
 

Liknande trådar

  • Bukes bokcirkel nr 3
  • Bukes bokcirkel tråd nummer två!
  • Hästböcker ni minns
  • Bukefalos bokbingo 1 augusti 2026 till 31 januari 2027

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 12
  • Kattnamn från sagor?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp