Dalmatiner

[Fetaost]

Fast om nu kunskapen är så stor så borde väl ändå den rätta kommentaren vara ”Kolla upp uppfödaren noga, titta på resultat från BPH, se om de presterat något på tävling. Åk till en uppfödare och se själv vad du tycker om rasen. Tyvärr har det varit en del mindre noggranna uppfödare och du vill inte ha en från de linjerna”.

Nu har det bara varit anekdoter och det säger ju absolut ingenting.

Men nu var frågan hur bilden av Dalmatiner var och diskussionen om tex jakt ifrån just en ”jag har hört” att de saknade jakt. Då är det väl helt naturligt att berätta om man har upplevt motsatsen?
Att rasen har problem med allergi är ska väl inte heller stickas under stol med.
Vad för uppfattning om rasen får man om svaren bara lyder ”välj uppfödare med omsorg”?
Det är alltid en självklarhet att välja en uppfödare med omsorg.

 

[Grazing]

Och jag som faktiskt ägt flera dalmatiner och umgås nära med uppfödare som haft många dalmatiner under 40 år av hunduppfödning, kan säga att det finns givetvis individer som har hög jaktlust men generellt är den låg.

Du skriver: ”Där kan det vara rätt relevant att få höra att det finns många individer i rasen med jaktlust, vissa så hög att de river rådjur.” Endast baserat på anekdoter om att en dalmatiner klippte ett rådjur någonstans någon gång.

Om man säger såhär, jag växte upp med en granne som hade dalmatiners under hela min uppväxt, vi alla var livrädda för dom. Otroligt vaktiga och vi gick omvägar förbi deras hus, än idag så går jag över till andra sidan när jag går förbi deras hus. Dom går alltså till attack till den grad att jag är rädd för att staketet ska ryka.

Jag umgicks med fyra stycken under tiden min hund var valp, vi var en liten hundgrupp som träffades varav dalmatinerna anföll och högg två av dom andra hundarna och försökte ge sig på min hund som då var en liten valp som bara försökte komma undan, dom gick inte särskilt bra med andra hanhundar alls. Kan säga att jag slutade umgås med dom ganska kvickt. Jag träffar regelbundet på en dalmatiner på promenaderna nu som är jättetrevlig men inte heller den hunden kan vara lös då han tar vilt om han är på det humöret utan att tveka.

Inga av dom jag träffat på kan ha dom lösa om det inte är på områden dom vet att det inte finns vilt i närheten. Det känns inte som en slump att jag bara träffat dessa individer, sån otur kan jag ju inte ha haft. Det finns mängder med raser jag aldrig träffat på en otrevlig individ hos också, som Broholmer tex, den rasen har jag träffat tre stycken av och alla har varit fantastiska.

Visst finns det säkert trevliga individer men jag personligen har bara träffat en. Och jag tycker ändå jag mött på tillräckligt många för att bilda min uppfattning om att det inte är en enkel ras. Säkerligen lugn och snäll men med en hel del energi men skarpa och hårda när dom sättet den sidan till.

 

[Tora]

Men nu var frågan hur bilden av Dalmatiner var och diskussionen om tex jakt ifrån just en ”jag har hört” att de saknade jakt. Då är det väl helt naturligt att berätta om man har upplevt motsatsen?
Att rasen har problem med allergi är ska väl inte heller stickas under stol med.
Vad för uppfattning om rasen får man om svaren bara lyder ”välj uppfödare med omsorg”?
Det är alltid en självklarhet att välja en uppfödare med omsorg.

Jag har inte skrivit något om att de inte har problem med allergi. Det finns även problem med urinstenar. Jag själv har importerat en hane som är LUA för att se om vi kan hjälpa rasen med denna sjukdom.

Så du ser inte problemet med att alla som är så kunniga skriver här att dalmatinern har en hög jaktlust för att att de har träffat någon, någon gång som klippt ett rådjur? På det som skrivs här så låter det som om rasstandarden att ”Dalmatinern har generellt en låg jaktlust” bara är något man tagit ur tomma luften. Lika väl som man ska vara medveten om att det finns individer med hög jaktlust så ska man inte heller skrämma bort folk på grund av några anekdoter som anonyma människor skriver på internet.

Mina kan inte gå lösa där vi kan träffa andra hundar och människor, men det är för att de älskar alla andra hundar och människor och vill inget hellre än att hälsa och leka med dessa, vilket alla inte uppskattar. Men det är mitt fel för att jag varit för dålig att träna.

Förra helgen lekte mina två hanar med en för dem okänd hane i vår trädgård. Vi bara släppte ihop dem och det blev en massa bus. Enkla okomplicerade hundar.

 

[Tora]

Om man säger såhär, jag växte upp med en granne som hade dalmatiners under hela min uppväxt, vi alla var livrädda för dom. Otroligt vaktiga och vi gick omvägar förbi deras hus, än idag så går jag över till andra sidan när jag går förbi deras hus. Dom går alltså till attack till den grad att jag är rädd för att staketet ska ryka.

Jag umgicks med fyra stycken under tiden min hund var valp, vi var en liten hundgrupp som träffades varav dalmatinerna anföll och högg två av dom andra hundarna och försökte ge sig på min hund som då var en liten valp som bara försökte komma undan, dom gick inte särskilt bra med andra hanhundar alls. Kan säga att jag slutade umgås med dom ganska kvickt. Jag träffar regelbundet på en dalmatiner på promenaderna nu som är jättetrevlig men inte heller den hunden kan vara lös då han tar vilt om han är på det humöret utan att tveka.

Inga av dom jag träffat på kan ha dom lösa om det inte är på områden dom vet att det inte finns vilt i närheten. Det känns inte som en slump att jag bara träffat dessa individer, sån otur kan jag ju inte ha haft. Det finns mängder med raser jag aldrig träffat på en otrevlig individ hos också, som Broholmer tex, den rasen har jag träffat tre stycken av och alla har varit fantastiska.

Visst finns det säkert trevliga individer men jag personligen har bara träffat en. Och jag tycker ändå jag mött på tillräckligt många för att bilda min uppfattning om att det inte är en enkel ras. Säkerligen lugn och snäll men med en hel del energi men skarpa och hårda när dom sättet den sidan till.

Jaha? Och jag har träffat säkert hundratals dalmatiner i olika åldrar genom åren som inte har haft dessa problem. Så jag vet inte riktigt vad jag ska svara dig? Självklart finns det individer som inte är bra, det var värre förr, mycket bättre nu. Men självklart finns det dalmatiner som inte är trevliga. Det finns dalmatiner som hoppat och bitit utställningsdomare när hen har kommit nära hunden. Mycket, mycket problematiskt och jag skulle inte vilja ha en hund med dessa linjer.

Jag har träffat Broholmer som inte varit så trevliga. Likaväl som jag träffar otrevliga individer av schäfer, labbar ja till och med golden som inte varit så trevliga.

Gemensamt med dem alla är vikten av att välja rätt uppförande. Det gör chansen mycket större att det blir ett lyckat hundköp.

 

[Tora]

Så många att flera personer känner till sådana individer, och även många dalmatinerägare som har eller har haft sådana hundar om man tittar utanför Buke.

När rasklubben uttalar sig på ett sätt som får det att låta som om låg jaktlust är kännetecknande för dalmatinern så blir dessa anekdoter viktiga att föra fram. Eftersom det, så vitt jag vet, inte finns något statistiskt underlag är faktiskt allt som sägs om dalmatinerns jaktlust anekdoter. Och jag har aldrig påstått att det inte också finns väldigt många individer med låg jaktlust men som sagt - detta var något som var väldigt relevant för TS.

Fortfarande denna anonyma många. Anekdoter är just anekdoter. Att lägga fram dessa hjälper inte ts på något sätt.

Skillnad hade varit om man lagt fram det ”Jag har varit med om dalmatiner med mycket hög jaktlust. Då det står i rastandarden att de ska ha låg jaktlust och detta är viktigt för dig, så rekommenderar jag att du träffar båda föräldradjuren, gärna även andra släktingar till dessa, och ser hur deras jaktlust verkar vara (detta då det är hög ärftlighet på jaktlust).”

Inte som det läggs fram här som någon form av fakta att dalmatiner har en hög jaktlust av personer som någon gång har träffat en dalmatiner som jagade vilt.

Detta gäller ju oavsett ras om man vill ha en hund med ingen jaktlust. Det finns inga garantier oavsett ras. Det skulle väl vara mops då som inte orkar springa efter vilt.

 

[Fetaost]

Jag har inte skrivit något om att de inte har problem med allergi. Det finns även problem med urinstenar. Jag själv har importerat en hane som är LUA för att se om vi kan hjälpa rasen med denna sjukdom.

Så du ser inte problemet med att alla som är så kunniga skriver här att dalmatinern har en hög jaktlust för att att de har träffat någon, någon gång som klippt ett rådjur? På det som skrivs här så låter det som om rasstandarden att ”Dalmatinern har generellt en låg jaktlust” bara är något man tagit ur tomma luften. Lika väl som man ska vara medveten om att det finns individer med hög jaktlust så ska man inte heller skrämma bort folk på grund av några anekdoter som anonyma människor skriver på internet.

Mina kan inte gå lösa där vi kan träffa andra hundar och människor, men det är för att de älskar alla andra hundar och människor och vill inget hellre än att hälsa och leka med dessa, vilket alla inte uppskattar. Men det är mitt fel för att jag varit för dålig att träna.

Förra helgen lekte mina två hanar med en för dem okänd hane i vår trädgård. Vi bara släppte ihop dem och det blev en massa bus. Enkla okomplicerade hundar.

Nej jag ser inte problemet med att TVÅ användare, inte alla, har skrivit att jo, jaktlust kan finnas så den är alltså inte noll.
jag läser ingenstans att någon har påstått att Dalmatiner som ras har hög jaktlust generellt. Men det är väl en ärligare bild av rasen att påvisa att det finns spretigheter?
Exemplet för min del om Dalmatinern som fällde ett rådjur var en mycket nära familjemedlems hund och hunden har jag umgåtts massor med under flera år.
Jag sitter inte och trollar i tråden om du tror det.

 

[Grazing]

Jag har inte skrivit något om att de inte har problem med allergi. Det finns även problem med urinstenar. Jag själv har importerat en hane som är LUA för att se om vi kan hjälpa rasen med denna sjukdom.

Så du ser inte problemet med att alla som är så kunniga skriver här att dalmatinern har en hög jaktlust för att att de har träffat någon, någon gång som klippt ett rådjur? På det som skrivs här så låter det som om rasstandarden att ”Dalmatinern har generellt en låg jaktlust” bara är något man tagit ur tomma luften. Lika väl som man ska vara medveten om att det finns individer med hög jaktlust så ska man inte heller skrämma bort folk på grund av några anekdoter som anonyma människor skriver på internet.

För det första, sluta använda ordet "anekdot", vet du ens vad det är?

Sen så är det ju fakta folk säger om dom hundarna dom har varit med om, dom som dom har personlig erfarenhet av. Jag tror som den dalmatinerägaren säger som har den snälla trevliga hunden jag träffar på på promenaderna att dom har inte jaktlust på det sättet att dom spårar och driver vilt, dom har inte problem med att han följer spår utan att han agerar när han ser dom. Det är inte en utpräglad jakthund på det sättet men det betyder inte att lusten att jaga inte finns när tillfälle kan komma.

Så det stämmer säkerligen att dom har "låg jaktlust" i den bemärkelsen att dom inte aktivt ger sig ut och följer spår långa sträckor. Som alla dom jag träffat som kan ha dom lösa om dom vet att om är på områden där vilt inte dyker upp synbart för dom.

 

[Mia_R]

För det första, sluta använda ordet "anekdot", vet du ens var det är?

Sen så är det ju fakta folk säger om dom hundarna dom har varit med om, dom som dom har personlig erfarenhet av. Jag tror som den dalmatinerägaren säger som har den snälla trevliga hunden jag träffar på på promenaderna att dom har inte jaktlust på det sättet att dom spårar och driver vilt, dom har inte problem med att han följer spår utan att han agerar när han ser dom. Det är inte en utpräglad jakthund på det sättet men det betyder inte att lusten att jaga inte finns när tillfälle kan komma.

Så det stämmer säkerligen att dom har "låg jaktlust" i den bemärkelsen att dom inte aktivt ger sig ut och följer spår långa sträckor.

Exakt, brorsans hund som rev ett rådjur slet sig oväntat när ett rådjur störtade förbi och tog upp jakten. Han jagade med synen och inte efter ett spår.

 

[Fetaost]

Fortfarande denna anonyma många. Anekdoter är just anekdoter. Att lägga fram dessa hjälper inte ts på något sätt.

Skillnad hade varit om man lagt fram det ”Jag har varit med om dalmatiner med mycket hög jaktlust. Då det står i rastandarden att de ska ha låg jaktlust och detta är viktigt för dig, så rekommenderar jag att du träffar båda föräldradjuren, gärna även andra släktingar till dessa, och ser hur deras jaktlust verkar vara (detta då det är hög ärftlighet på jaktlust).”

Inte som det läggs fram här som någon form av fakta att dalmatiner har en hög jaktlust av personer som någon gång har träffat en dalmatiner som jagade vilt.

Detta gäller ju oavsett ras om man vill ha en hund med ingen jaktlust. Det finns inga garantier oavsett ras. Det skulle väl vara mops då som inte orkar springa efter vilt.

Du är lika annonym som någon annan här. Om andras upplevelser och berättelser är tvivelaktiga anekdoter pga att de är anonyma så är allas inklusive dina det.
Måste man ha ägt ett vist antal hundar av en ras för att ha en trovärdighet?

 

[Tantan]

Min upplevelse av dalmatiner är att det inte är något för mig. De jag träffat har med ett undantag (himla trevlig tik) varit rätt otrevliga och brötiga. Ägarna har varit helnöjda och skulle nog inte stå ut med min hund som larmar för allt (humlor inne, grannens bil när den backar osv). Jag har ett dåligt helhetsintryck. Älskar collies ohemult, men det är ju för att jag bara träffat trevliga sådana.

 

[Sel]

Jag har jättemånga anekdoter om alla möjliga hundraser. De säger fortfarande ingenting om hundrasen i sig. För att de är just anekdoter. Då är det bättre att vända sig till oberoende statistik som till exempel BPH.

Jag har personlig blivit jagad av både schäfer och boxer mer än en gång i mitt liv. För att inte prata om alla Jack Russells som man träffat på i stallen. Trots det är det så går det inte att dra slutsatser på populationsnivå baserat på några få individer.

Att kolla upp uppfödare och linjer är superviktigt oavsett ras.

Bortsett från att alla mina har varit mattjuvar så har de varit vare sig stenhårda eller vaktiga. Däremot är de en larmande ras, det vill säga att de skäller om det kommer någon främmande, det ska sedan dock gå över i vänlig nyfikenhet.

Sedan är de inga brukshundar så man får ibland tänka utanför lådan när man ska lära in saker. Men jag tycker de är underbara familjehundar. De är dock ofta intelligenta hundar och lär sig fort. De flesta av mina hundar har till exempel lärt si att öppna dörrar, både från sig och mot sig. Detta har de listat ut helt själva så fort de lyckades nå upp till handtaget.

Om man ska jämföra dem med en häst så en busig och hungrig ponny en bra jämförelse enligt mig. ”Hur sjutton har shettisen lyckats ta sig igenom elstaketet till grannens gräsmatta? Allt ser ju helt ut”.

Fast om jag startar en tråd för att fråga om andra användares erfarenheter gällande en viss ras är det ju just det jag vill ha och höra om - andras erfarenheter. Avelsdata och generell info finns att söka, det är jag rätt övertygad om att TS redan vet.

Om flera användare beskriver att de mött hundar av rasen som betett sig på ett visst sätt skulle jag absolut ta det med mig oavsett om jag bestämde mig för att jag ville börja söka uppfödare eller inte.

 

[Roheryn]

Schnauzer skulle passa in. Men det är en del jobb med pälsen eftersom det är en trimmras (och då inte förväxla trim med klippmaskin utan de ska plockas för hand)

Jag har haft hundar med väldigt varierande päls under mitt liv - pudel, riesenschnauzer, cairnterrier och isländsk fårhund. Jag tyckte nog att trimpälsen, alltså schnauzer och terrier, var den enklaste. "Bara" att lämna in för trimning några gånger per år men ganska minimalt med pälsvård utöver det och dessutom fäller de inga gigantiska mängder.

 

[Otherside]

En nerklippt storpudel, då? En ras jag absolut kunnat tänka mig.