Dejtingtråden 31

[sorbifolia]

Blev ingen ny dejt med tjejen i dag, tyvärr. Hennes son har blivit sjuk och hamnat på sjukhus, så vet inte när hon kommer kunna ses igen.

Fick lite feeling i går och skickade iväg en rolig grej på messenger till J (om ni minns honom, som jag chattade med jättelänge men som till slut (kring jultider) bara kändes mindre och mindre interesserad och typ försvann) - och han svarade direkt och undrade hur det gick med mig osv. Har skrivit ganska mycket i dag med, men det kom fram att han träffat en annan tjej som han dejtar, lite som jag misstänkt. Jaja, skönt att få ett svar ang. det då, även om det är ledsamt att vi aldrig hann träffas. Han verkar vara en så otroligt fin människa och vi kommunicerar så öppet som jag aldrig gjort med någon annan förut. Men inspirerande att veta hur det KAN vara med rak och öppen/tydlig kommunikation, så man kan sträva efter det med andra människor, med.

 

[AraSlei]

@_Taggis_ hoppas att du hittar ett sätt som fungerar och känns bra för dig i alla fall!

 

[Red_Chili]

Haha, denna lilla stad. Såklart det är en snubbe jag legat med på klättringen... han är lika snygg som tidigare!

Var han bra att ligga med så kan du ju ta kontakt igen Klättrare brukar vara vettiga (Och snygga )

 

[Modest]

Ptja. Mitt liv blir inte bättre av speciellt många saker. Så det finns inte så mkt att förlora. Och isf går jag bara därifrån och så behöver jag inte tänka nåt mer på det.

Men oavsett hur pissigt ditt liv är, så ser jag ändå inte vad du ska ha informationen till? Ändra på dig? Njae, va..

Eller är det något självskadebeteende, menar du?

 

[tuaphua]

Apropå djuruppfostran.
Något halvår efter att jag adopterat min katt från ett katthem hade jag en dejt hemma hos mig med en kille.
När vi låg och hånglade i sängen flög plötsligt katten på killen och rev honom på armen.

Han blev både överraskad och förbannad och även efter att vi alla (även katten) lugnat ner oss fortsatte han prata om "vilken jävla psychokatt du har!". Jag försökte förklara att det är tvångsomhändertagen katt med viss aggressivitetsproblematik, en katt som levt med en psykiskt sjuk ägare och som förmodligen inte alls har haft det lätt men han hade ungefär noll förståelse och tyckte att jag skulle avliva katten pronto.

Killen skrev till mig efteråt och frågade om vi skulle ses igen men jag svarade att jag inte har någon lust att träffa någon som var så kallsinnig inför mina djur. Katten är idag betydligt tryggare, lugnare och börjar dessutom bli en kelgris på heltid

Jag träffade ju sambon i jobbet under några år innan vi blev ett par. Så jag hade ju bra koll på hur han var med djur iom att vi båda arbetar med det.
Det var lite spännande första gången han skulle kolla när jag skulle träna för mina tränare sedan ca 20 år tillbaks. Som jag även bott och jobbat hos och som format mig väldigt.
Hade kunnat bli jääävligt spänt om han inte också uppskattade träningsfilosofin etc. Skilsmässa!

När sambon fyllde jämnt och vi unnat oss ovanlig ledighet från jobbet så tillbringades den dagen frysande i kallt stall i väntan på veterinär som skyller tråckla ihop pålles fult sönderrivna näsborre. Det var inte bara någon enstaka timme direkt.
Då var jag glad att jag hade häst-sambo med vårdkunskaper. Det var noll snack om att djuret skulle komma först och att han ville vara där och hjälpa till.

FÖ tycker jag ridbrallor kan vara läckert! Om man inte gör som min ena manliga tränare med noll intresse av kläder och köper ngt skit i rea-korgen på Hööks. Hans fru hisnade när hon såg de korvskinnstighta och nästan genomskinliga spektaklena till brallor som visade typ allt han hade. Hon tvingade honom byta "innan han skrämmer barnen och blir anmäld".

 

[Ceta]

Ja precis. Jag känner så den här dagen. Men mina känslor och mitt humör är minst sagt pendlande, alla dagar är jag inte lika inkännande, harmonisk och duktig. Idag är en sån dag jag hade kunnat ta det där snacket som vi hade behövt för längesedan.

Buke har lärt mig att inte lägga tid och energi på övertänkande. Och buke säger åt mig att släppa den här snubben som en disktrasa. Det är svårt att veta vad som är rätt, buke brukar ha rätt i mångt och mkt.

Jag upplever inte att buke skrikit DUMPA om den här killen pga hans beteende, utan möjligen rått dig att lämna honom baserat på hur du mår i relation till honom?

Kan förstå behovet av att få ett avslut, men även jag funderar på om det kommer vara värt det i slutänden? Ni har ju försökt galant tidigare, och uppenbarligen har ni inte så bra kommunikation då ingen av er fortfarande verkar förstå den andre, så tror du verkligen du kommer kunna få en förklaring som du är nöjd med nu?

Säger det bara med omtanke, du gör givetvis som du vill, men pratar du med honom se till att du endast gör det för din skull i så fall, tycker inte du är skyldigt honom något

 

[pepp]

Var han bra att ligga med så kan du ju ta kontakt igen Klättrare brukar vara vettiga (Och snygga )

Det var så många år sen att jag inte minns
Vi har dock inte matchat nånstans igen efter det så han är nog inte så intresserad!

 

[_Taggis_]

Men oavsett hur pissigt ditt liv är, så ser jag ändå inte vad du ska ha informationen till? Ändra på dig? Njae, va..

Eller är det något självskadebeteende, menar du?

Jag har aldrig haft nåt behov av att ändra på någon öht. Varken nu eller i mitt liv hittills. Jag ar nog mindre behov av det än väldigt många jag känner.
Ja, så måste det verkligen vara. Ett självskadebeteende som går ut på att inte ha för många frågetecken att grubbla vidare på. Nej just det, man skulle inte grubbla och övertänka. Stänger av den kanalen också. Det är ju inte så svårt att leva. Jag glömde att det bara är att bestämma sig. Inga känslor, bara rationell.

 

[Fruentimber]

@_Taggis_ Alltså, det låter som att du behöver reda ut en del med dig själv innan du alls börjar dejta? Du övertänker, grubblar och tänker "fula tankar" istället för att kommunicera rakt med personen. Det känns inte som helt schyssta förutsättningar för lyckad dejting. Kanske inte så schysst mot personen man dejtar heller, för den delen.

 

[_Taggis_]

@_Taggis_ Alltså, det låter som att du behöver reda ut en del med dig själv innan du alls börjar dejta? Du övertänker, grubblar och tänker "fula tankar" istället för att kommunicera rakt med personen. Det känns inte som helt schyssta förutsättningar för lyckad dejting. Kanske inte heller så schysst mot personen man dejtar heller, för den delen.

Hur många gånger ska jag skriva i den här tråden att jag inte dejtar? Skriver det igen: Jag.Dejtar.Inte.
Jag använder inga dejtingappar. Jag söker inte upp personer i syfte att dejta dem. Jag umgås inte i miljöer med andra människor (tex går på krogen, fester osv) och raggar upp potentiella partners. Varken före eller under pandemin har jag haft behov av detta. Mkt av anledningen till det är just det du skriver. Jag passar inte för det. Jag hade dessutom lagt ner tanken på att hitta en partner öht. Just för att det är för svårt för mig att ha känslor och lära känna någon på det viset.

Men. Det händer att man faktiskt träffar personer utan att aktivt söka dem. Det händer att personer söker en, utan att man bjuder in. Och att de fortsätter upprätthålla kontakten med en. Det händer då i enstaka fall att en får känslor för den personen, mot sin vilja och helt plötsligt vill man själv fortsätta ses. Och Det är vad som har hänt mig.

Jag kallar det inte för att ägna sig åt dejting, det begreppet för mig känns mer som ett aktivt sökande. Men ja, jag träffar ibland en specifik person utan att ha intresse för nån annan person, dejtingappar, män som företeelse osv.

 

[sorbifolia]

@_Taggis_ Alltså, det låter som att du behöver reda ut en del med dig själv innan du alls börjar dejta? Du övertänker, grubblar och tänker "fula tankar" istället för att kommunicera rakt med personen. Det känns inte som helt schyssta förutsättningar för lyckad dejting. Kanske inte så schysst mot personen man dejtar heller, för den delen.

Ja men det vet hon ju, om du läst hela tråden och den förra så har hon skrivit flera ggr att hon inte 'dejtar' alls pga detta, utan råkade träffa den här killen. Så det är kanske inte nödvändigt att säga till om flera ggr nu.

Ah, @_Taggis_ hann före...

 

[Fruentimber]

Hur många gånger ska jag skriva i den här tråden att jag inte dejtar? Skriver det igen: Jag.Dejtar.Inte.
Jag använder inga dejtingappar. Jag söker inte upp personer i syfte att dejta dem. Jag umgås inte i miljöer med andra människor (tex går på krogen, fester osv) och raggar upp potentiella partners. Varken före eller under pandemin har jag haft behov av detta. Mkt av anledningen till det är just det du skriver. Jag passar inte för det. Jag hade dessutom lagt ner tanken på att hitta en partner öht. Just för att det är för svårt för mig att ha känslor och lära känna någon på det viset.

Men. Det händer att man faktiskt träffar personer utan att aktivt söka dem. Det händer att personer söker en, utan att man bjuder in. Och att de fortsätter upprätthålla kontakten med en. Det händer då i enstaka fall att en får känslor för den personen, mot sin vilja och helt plötsligt vill man själv fortsätta ses. Och Det är vad som har hänt mig.

Jag kallar det inte för att ägna sig åt dejting, det begreppet för mig känns mer som ett aktivt sökande. Men ja, jag träffar ibland en specifik person utan att ha intresse för nån annan person, dejtingappar, män som företeelse osv.

Ja men det vet hon ju, om du läst hela tråden och den förra så har hon skrivit flera ggr att hon inte 'dejtar' alls pga detta, utan råkade träffa den här killen. Så det är kanske inte nödvändigt att säga till om flera ggr nu.

Ah, @_Taggis_ hann före...

Alltså, dejta/träffa, det är nog samma term för min del. Visste inte att det tjatats om innan, följer inte tråden jättenoga.

 

[_Taggis_]

Säger det bara med omtanke, du gör givetvis som du vill, men pratar du med honom se till att du endast gör det för din skull i så fall, tycker inte du är skyldigt honom något

Naturligtvis med mig själv som primärbehövande (fint ord ). Men jag behöver inte vara taskig mot honom på nåt vis bara för att det är mitt eget behov. Vi har ändå varit så pass när varann att jag kan tycka det är vuxet att ses irl om sånt ska avhandlas, även om det är sista gången vi ses. Har jag landat i. Men jag har både tid, utrymme och rätt att ändra mig om det och bara låta det vara.

 

[starcraft]

Jag har aldrig haft nåt behov av att ändra på någon öht. Varken nu eller i mitt liv hittills. Jag ar nog mindre behov av det än väldigt många jag känner.
Ja, så måste det verkligen vara. Ett självskadebeteende som går ut på att inte ha för många frågetecken att grubbla vidare på. Nej just det, man skulle inte grubbla och övertänka. Stänger av den kanalen också. Det är ju inte så svårt att leva. Jag glömde att det bara är att bestämma sig. Inga känslor, bara rationell.

Det är ju upp till dig om du vill grubbla, övertänka, träffa den här snubben eller inte. Men skriver du här kommer folk att reagera på det du skriver och helt ärligt tror jag inte ett snack med den här snubben kommer lösa någonting för dig. Så många gånger jag själv känt att jag bara vill ha svar på det och det, få en förklaring, förstå osv. Ungefär ingen gång har ett snack i ett läge som du är i löst någonting. Om något har det oftast skapa mer irritation, frågetecken och grubblerier. I värsta fall får man höra det man vill som sällan är något de lever upp till och karusellen är igång igen och man är på samma plats igen om några månader. Jag har lärt mig den hårda vägen att klippa i dessa lägen och även om tankarna snurrar till en början så är lidandet betydligt kortare än om man börjar nysta i det. Men hur du än väljer att göra hoppas jag att du får den lösning du söker!

 

[cirkus]

Fast ingen av oss är någon annan. Låt den som vill träffa nån och få eventuella svar göra det. Ibland får man inga svar men man får insikter och det är också ett sorts svar. Jag vet av egen erfarenhet. Herregud vad jag försökte förstå tills jag istället fick insikt. Personen var precis lika märklig som den @_Taggis_ beskriver och jag hoppades på att få konkreta svar som jag skule förstå och inte i nästa skede tolka som lögn - det gav mig insikt

 

[cirkus]

Om nån undrar ifall jag och han med fem katter fortsätter ha kontakt så är svaret JA SÅ INIHELVETE.
Vi är ganska upptagna bägge två men nu har vi fått loss en eftermiddag nästa vecka och ska mötas halvvägs igen innan vi får ihop ett par sammanhängande dagar. Tills dess många sms om dagen (kattmamman fick flytta till gästrummet eftersom hon vaknade av hans godmorgon SMS och sen väckte hon mig - klockan 4:25 sisdär ) sen måste vi prata flera timmar på kvällen innan vi somnar, vem kunde ana att det fanns flera timmar över varje kväll till sånt? Obegripligt alltihop

 

[Modest]

Jag har aldrig haft nåt behov av att ändra på någon öht. Varken nu eller i mitt liv hittills. Jag ar nog mindre behov av det än väldigt många jag känner.
Ja, så måste det verkligen vara. Ett självskadebeteende som går ut på att inte ha för många frågetecken att grubbla vidare på. Nej just det, man skulle inte grubbla och övertänka. Stänger av den kanalen också. Det är ju inte så svårt att leva. Jag glömde att det bara är att bestämma sig. Inga känslor, bara rationell.

Ok. Det är inte första gången du går i försvar och hela ditt svar är mer eller mindre ironiskt. Jag förstår att det här med känslor och emotionell kompetens är svårt för dig. Jag har skrivit till dig i all välmening men jag fattar, jag ska sluta.

Hur många gånger ska jag skriva i den här tråden att jag inte dejtar? Skriver det igen: Jag.Dejtar.Inte.
Jag använder inga dejtingappar. Jag söker inte upp personer i syfte att dejta dem. Jag umgås inte i miljöer med andra människor (tex går på krogen, fester osv) och raggar upp potentiella partners. Varken före eller under pandemin har jag haft behov av detta. Mkt av anledningen till det är just det du skriver. Jag passar inte för det. Jag hade dessutom lagt ner tanken på att hitta en partner öht. Just för att det är för svårt för mig att ha känslor och lära känna någon på det viset.

Men. Det händer att man faktiskt träffar personer utan att aktivt söka dem. Det händer att personer söker en, utan att man bjuder in. Och att de fortsätter upprätthålla kontakten med en. Det händer då i enstaka fall att en får känslor för den personen, mot sin vilja och helt plötsligt vill man själv fortsätta ses. Och Det är vad som har hänt mig.

Jag kallar det inte för att ägna sig åt dejting, det begreppet för mig känns mer som ett aktivt sökande. Men ja, jag träffar ibland en specifik person utan att ha intresse för nån annan person, dejtingappar, män som företeelse osv.

Faktum kvarstår, du träffar/dejtar en person just nu som du skriver rätt många inlägg om. Folk kommer att besvara dina inlägg eftersom du skriver dem på ett diskussionsforum.

 

[Gnist]

Hur många gånger ska jag skriva i den här tråden att jag inte dejtar? Skriver det igen: Jag.Dejtar.Inte.

Du skriver i en dejtingtråd inlägg efter inlägg om en man du träffar = du dejtar. Oavsett om du vill kalla det för dejting eller inte.

 

[_Taggis_]

Ok. Det är inte första gången du går i försvar och hela ditt svar är mer eller mindre ironiskt. Jag förstår att det här med känslor och emotionell kompetens är svårt för dig. Jag har skrivit till dig i all välmening men jag fattar, jag ska sluta.



Faktum kvarstår, du träffar/dejtar en person just nu som du skriver rätt många inlägg om. Folk kommer att besvara dina inlägg eftersom du skriver dem på ett diskussionsforum.

Jag har tolkat dina inlägg som sarkastiska och med utgångspunkt från att människor är lite robotlika, det är bara att programmera och sen går man efter det. Det kanske inte är din avsikt men det är min tolkning. Vi kommunicerar helt enkelt inte så bra.

Ja folk får såklart kommentera min inlägg, men jag kommenterar också svaren jag får. Det är inte mer med det, ibland lär man sig nya saker av det och ibland inte. Monologer kan man skaffa dagbok för.

 

[_Taggis_]

Du skriver i en dejtingtråd inlägg efter inlägg om en man du träffar = du dejtar. Oavsett om du vill kalla det för dejting eller inte.

Ja och den definitionen av begreppet dejting har vi ju rätt ut. Och vad som avses.