Dejtingtråden 34

[Fibusen]

Hur menar du annan liga? Din personlighet som inte matchar? Ditt utseende? Eller annat?

Ja, det är nog ganska mycket. Livserfarenhet, utseende (och kroppsligt) , ekonomiskt, utbildningsmässigt osv. Jag är en mullig liten bonnjänta ungefär som hoppade av gymnasiet och knappt varit utanför Dalarnas gränser, och han är… Mer än så! Man ska väll inte tänka så egentligen, men ja, så ligger det till.

Hade hur som helst en mycket trevlig promenad, vi var nog ute i närmare 2 timmar. Väldigt jordnära person och supertrevlig och samtalet flöt på hela tiden. Jag vill då absolut ses igen!

 

[Fibusen]

Jag kan också tänka så ibland, att en kille spelar i en helt annan liga. Och för mig är det då helt och hållet utseendemässigt, att jag tycker att han är alldeles för snygg för mig. Men rationella jag vet att det förmodligen är mest i mitt eget huvud, jag har väldigt lätt för att ranka ner på mig själv och tycka att jag är apful. Så det behöver inte alls betyda att han egentligen "är snyggare".

Ja, visst är det så. Och i detta fall handlar det också om utseende såklart BLAND ANNAT.

Vi pratade en del om hur det kan vara, att han egentligen är ganska blyg av sig, men jag har alltid uppfattat han som rejält självsäker, men så var inte alls fallet enligt honom. Han trodde att jag redan var fullbokad med dejter och förslag så han hade dragit sig länge för att våga fråga mig. Och det vet vi ju allihopa att så absolut inte är fallet. Har inte varit i närheten av en av manligt kön sen det tog slut med D förra sommaren. Inte en enda dejt sen dess!

 

[Milosari]

För en tid sedan matchade jag med en tjej på en dejtingapp, vi pratade väldigt mycket om allt mellan himmel och jord och vi sågs ett par gånger men insåg att det inte fanns någon kemi mer än vänskap. Jag har varit väldigt öppen och har berättat om att jag inte ser mig direkt som en kille innerst inne utan ser mig mer som en hen fast inne i garderoben än så att säga. Hon var väldigt uppmuntrande och stöttande, och fick mig att ta steget och faktiskt klä upp mig i "kvinnokläder" inför henne.

Vi märkte som sagt att vi inte hade någon kemi men vi har haft lite sporadisk vänskaplig kontakt. För några veckor sedan berättade hon att hon hade hamnat i en diskussion med en killkompis under en middag om könsidentiter, könsroller och kläder. Lite alkoholpåverkade råkade hon berätta om mig, om "killen som gillade tjejkläder" som hon själv uttryckte det. Hennes kompis hade blivit jättenyfiken och intresserad, och hon visade till slut bilder på mig. Och han hade sagt massa positiva komplimanger och blev mer nyfiken.

När hon berättade det blev jag lite skärrad, och nästan arg. Hon berättade att hennes kompis gärna ville chatta med mig. Jag var väldigt tveksam, men helvete, han var faktiskt snygg. Till slut lät jag henne fixa kontakt mellan mig och hennes kompis, men jag var väldigt tveksam. Det kändes så ytligt alltihop, varför ville han ha kontakt med mig, bara för jag var snygg i tjejkläder? Eller var det sexuellt att han typ tände på mig?

I vilket fall började vi snacka, och det blev djupare och längre meddelande, vi klickade skitbra. Jag fattar knappt själv vad som hänt, jag har aldrig pratat med killar förr på det här sättet, aldrig dejtat någon eller varit med någon. Och nu ska vi tydligen ses, han ska komma hit imorgon kväll. Och jag är jättenervös!
Vad ska jag fixa för käk? Vad ska jag ha på mig? Vad ska man prata om och hur fan beter man sig med en kille? Haha! Önska mig lycka till, det här kommer gå åt skogen men säkert en lärdom för livet. Kommer inte få sova en blund inatt. Kommer sluta med att jag går upp mitt i natten och börjar storstäda hela lägenheten.

Hur gick det?

 

[Regnbågen]

Hur gick det?

Jadu, vilken kväll, haha. Nja, det var väl inte riktigt min typ. Fick intrycket av att han var mer intresserad av min kropp och mina kläder än mig som person. Han kändes inte alls lika djup i verkligheten, snarare slemmig och väldigt "på". Märkte direkt hur besviken han blev för jag inte var tillräckligt "sexigt klädd" när han kom. Men vi hade det rätt trevligt ändå, men blev skönt när han åkte.

Nåja, helt avskräckt blev jag inte av att testa en dejt med en kille. Men lär säkert dröja ett tag innan man törs igen, hehe.

 

[Fibusen]

Eftersom min dejt tydligen fortfarande är väldigt intresserad av att fortsätta ses så får han flytta in här i tråden under namnet N. Sen vad det kan tänkas bli har jag ingen aning om än såklart, men det kvittar, han är skittrevlig, väldigt väldigt fin att se på, och vi har faktist en hel del gemensamt också, och inte bara varandras olikheter helt och hållet, så det känns lovande. Om vi träffas för vänskap, vänner med förmåner, eller om det blir mer seriöst får tiden utvisa.

Vi har typ hela nästa vecka fullbokad med diverse aktiviteter! Får se hur jag känner efter det, jag blir ju väldigt trött av en massa planer, men jag ser iallafall fram emot det. Vi jobbar väldigt osynkat i perioder så vi får passa på när vi kan få ihop tiden.

Men jag är fortfarande förundrad och fascinerad över hur vi människor kan se på varandra och skapa en bild som är helt fel! Första gångerna jag såg han trodde jag han var en riktig stropp med mycket självförtroende och lite självgod, sen när vi har träffats och pratat lite kort så tyckte jag att han var trevlig, men ”ouppnåelig” för en sån som mig. Dröm men glöm liksom.


Han däremot hade tyckt att en sån som jag aldrig skulle kolla åt hans håll på det sättet. Att jag var så modig och körde min grej liksom, oavsett situation, och att jag var väldigt stark och trygg i mig själv, och att jag skulle ha något intresse i honom, den blyga och lite anonyma människan fanns inte. Sen trodde han att jag var längre än honom, och det var också en grej som han tänkte att han är ointressant i mina ögon. Efter idag så insåg han att han är ju faktist längre (några centimeter) , men att min pondus och kroppsspråk får mig så lång och elegant! Jag skrattade så jag nästan dog! Elegant?! Tänk er elefanten i porslinsbutiken ungefär…

Nu efter dagens långpromenad så ser jag en väldigt varm och mycket omtänksam person som vill alla gott. Och absolut lite nervös. Hela min bild jag haft av honom de senaste månaderna har ändrats helt! Lustigt hur det kan vara!

 

[Kiwifrukt]

Men jag är fortfarande förundrad och fascinerad över hur vi människor kan se på varandra och skapa en bild som är helt fel! Första gångerna jag såg han trodde jag han var en riktig stropp med mycket självförtroende och lite självgod, sen när vi har träffats och pratat lite kort så tyckte jag att han var trevlig, men ”ouppnåelig” för en sån som mig. Dröm men glöm liksom.


Han däremot hade tyckt att en sån som jag aldrig skulle kolla åt hans håll på det sättet. Att jag var så modig och körde min grej liksom, oavsett situation, och att jag var väldigt stark och trygg i mig själv, och att jag skulle ha något intresse i honom, den blyga och lite anonyma människan fanns inte. Sen trodde han att jag var längre än honom, och det var också en grej som han tänkte att han är ointressant i mina ögon. Efter idag så insåg han att han är ju faktist längre (några centimeter) , men att min pondus och kroppsspråk får mig så lång och elegant! Jag skrattade så jag nästan dog! Elegant?! Tänk er elefanten i porslinsbutiken ungefär…

Jag tror det här som jag lät stå kvar i ditt citat är vanligare än man tror. Jag har fått känslor för killar som jag från början dömt ut fullständigt alternativt en som jag nästan var rädd för precis i början för att han såg så fruktansvärt arg ut hela tiden. Han var inte arg när man väl lärde känna honom.

Jag har också varit med om det omvända, när en kille tyckte att jag inte skulle vilja titta åt honom, för att han "bara" hade ett vanligt arbetaryrke och jag har en högre utbildning, och för att han också precis som jag är expert på att racka ner på sitt eget utseende.

 

[AraSlei]

Men vad härligt det låter @Fibusen

 

[Ramona]

Jag ska försöka bara flyta med och hoppas vi får en trevlig promenad, men det gnager hela tiden att ”han kan få något så mycket bättre, så varför vill han träffa MIG?” Sen letar man alla fel på sig själv…

Jag är precis likadant. Och jag tänker samtidigt att min standard och smak är alla andras smak också. Men så dejtade jag en kille och i något ögonblick klagade jag på min vikt och att jag borde gå ner i alla fall 5 kg, men helst 10 kg, varpå han helt storögd tittade på mig och utbrast: "Gå ner i vikt? Va? För mig hade du gärna fått gå upp 10 kg!"

Det var en ögonöppnare för mig att inte alla vill att jag ska vara smalare och vältränad som jag själv vill.

 

[_Taggis_]

Jag är precis likadant. Och jag tänker samtidigt att min standard och smak är alla andras smak också. Men så dejtade jag en kille och i något ögonblick klagade jag på min vikt och att jag borde gå ner i alla fall 5 kg, men helst 10 kg, varpå han helt storögd tittade på mig och utbrast: "Gå ner i vikt? Va? För mig hade du gärna fått gå upp 10 kg!"

Det var en ögonöppnare för mig att inte alla vill att jag ska vara smalare och vältränad som jag själv vill.

Ja saken är som baken. Med facit i hand hade jag fler pojkvänner när jag var tjock, än jag haft efter dess... Dock är det inte avgörande för mig vad män anser, bevisligen finns det dom som gillar en oavsett. Men för mig är den stora knäckfrågan att ha en kropp jag själv är bekväm med, där jag står ut med att ha nån nära. Det är en betydligt svårare nöt att knäcka. Tur jag är ensam just nu, står inte ens ut med tanken på fysisk kontakt för tillfället. Dessvärre har vikten stått stabilt här sedan i höstas trots diverse åtgärder. Är väl sån här kroppen vill se ut, synd att vi har olika åsikt.

 

[pepp]

Tänker på en grej återkommande. Har ju varit singel drygt 5 år nu.

Är det nånting folk drar öronen åt sig över? Typ "vad är det för fel på henne"?
Tycker man ser sånt i filmer ibland och det är nog därför jag börjat tänka på det.

Jag personligen skulle inte bry mig över hur länge personen varit singel eftersom jag vet att livet kan komma emellan ibland.

 

[Malibu_Stacy]

Tänker på en grej återkommande. Har ju varit singel drygt 5 år nu.

Är det nånting folk drar öronen åt sig över? Typ "vad är det för fel på henne"?
Tycker man ser sånt i filmer ibland och det är nog därför jag börjat tänka på det.

Jag personligen skulle inte bry mig över hur länge personen varit singel eftersom jag vet att livet kan komma emellan ibland.

Nej det tycker jag inte, och tänker inte så om någon annan heller. Jag var singel från studenten till jag fyllde 29, så 10+.
Det var många som ändå passerade under dom åren men där det inte blev någon kräleksrelation av olika anledningar.
Tänker att det säger noll och inget om personen huruvida den varit singel i flera år eller gått från relation till relation.

 

[TygerTyger]

Tänker på en grej återkommande. Har ju varit singel drygt 5 år nu.

Är det nånting folk drar öronen åt sig över? Typ "vad är det för fel på henne"?
Tycker man ser sånt i filmer ibland och det är nog därför jag börjat tänka på det.

Jag personligen skulle inte bry mig över hur länge personen varit singel eftersom jag vet att livet kan komma emellan ibland.

Min personliga reaktion är nog snarare att jag skulle dra öronen åt mig om någon hade haft förhållanden på löpande band. Om en sådan person blir intresserad av mig så tänker jag att det inte säger så mycket eftersom det kanske bara råkar finnas en lucka som kan fyllas med vem som helst.

 

[Kiwifrukt]

Tänker på en grej återkommande. Har ju varit singel drygt 5 år nu.

Är det nånting folk drar öronen åt sig över? Typ "vad är det för fel på henne"?
Tycker man ser sånt i filmer ibland och det är nog därför jag börjat tänka på det.

Jag personligen skulle inte bry mig över hur länge personen varit singel eftersom jag vet att livet kan komma emellan ibland.

Jag tänker inte så om andra, men om mig själv. Vilket säkert spelar in att jag i mitt liv dejtade en kille under typ nio månader under 2011-2012 och hade ett extremt kort distansförhållande under 2014, and that’s it. Distansförhållandet kände min familj till och de träffade honom en gång, men det kom aldrig så långt som att presentera för släkten.

Jag har lätt för att tänka att folk i min omgivning tisslar och tasslar om det. Särskilt nu när två av mina syskon på kort tid träffat en partner (den ena är väldigt extrovert, men den andra är definitivt mer tur än skicklighet för han är mer inåtvänd än jag) och att jag som är äldst fortfarande inte har någon. Den ena har haft ett längre samboförhållande tidigare. Sen kan mina kollegor kommentera ibland varför jag inte dejtar/träffar nån (för meningen med livet är ju att skaffa baaaaaaaaarn) men de har tack och lov slutat lite med det så de har nog dömt ut mig som ett hopplöst fall.

Jag tänker dock inte så om andra. Det är klart, skulle jag träffa en 40-årig oskuld som bor hemma hos mamma hade jag kanske funderat på vilken sten han legat under, men inte om någon varit singel i typ fem år. Jag vet ju själv att jag varit kär i någon i de senaste fem åren men som inte kan, i alla fall inte just nu.

 

[cirkus]

Min personliga reaktion är nog snarare att jag skulle dra öronen åt mig om någon hade haft förhållanden på löpande band. Om en sådan person blir intresserad av mig så tänker jag att det inte säger så mycket eftersom det kanske bara råkar finnas en lucka som kan fyllas med vem som helst.

Håller med! För vissa verkar det viktigare med en relation än med personen.

 

[_Taggis_]

Min personliga reaktion är nog snarare att jag skulle dra öronen åt mig om någon hade haft förhållanden på löpande band. Om en sådan person blir intresserad av mig så tänker jag att det inte säger så mycket eftersom det kanske bara råkar finnas en lucka som kan fyllas med vem som helst.

Samma här. Om nån nästan aldrig varit singel så signalerar det osjälvständighet för mig, och det tycker jag är oattraktivt. Jag vill heller inte ha den där känslan att jag snart blir utbytt för att omväxling måste ske....

Edit:
Å andra sidan, om man nu får vara petig, så är jag lite trött på att behöva "lära" någon att vara ihop. Ja ni läste rätt, man kan inte tro att Jag skulle kunna lära nån det, men i 3 av 5 relationer har jag lyckats träffa killar som aldrig haft nån längre seriös relation. Jag är trött på att tala om självklarheter som att jag inte vill ligga varje dag, äta skräpmat, ha städat omkring mig, att det är trevligt att göra sociala aktiviteter.... Ibland kan jag tcyka det är skönt med nån som haft ett liv med nån, så att såna saker känns lite naturligt. Men det är väl en fördel med att närma sig 40 kanske - de flesta har väl levt lite.

 

[Kiwifrukt]

Men det är väl en fördel med att närma sig 40 kanske - de flesta har väl levt lite.

Det här. Det är både så jag tänker men som också skrämmer mig. För tänker andra så om mig kommer jag aldrig träffa någon.

Men jag har ju bott hemifrån i flera år, kan ha snyggt och ordning omkring mig och lever ett självständigt liv? Eftersom alla mina kompisar flyttade direkt hemifrån ihop med någon (tror inte en enda av mina kompisar bodde själv mellan föräldrarna och sambo, och bara en har varit singel längre däremellan) så har jag verkligen inte något att jämföra med.

 

[Wille]

Kommer nog aldrig att träffa någon och har gett upp Tinder. Är tjock, ful och klarar inte av att hålla ordning hemma (trots att jag försöker). Dessutom har jag nördiga intressen. Och jag vill att den jag träffar ska gilla samma saker som jag. Det utgångsläget gör det nog omöjligt.

 

[_Taggis_]

Det här. Det är både så jag tänker men som också skrämmer mig. För tänker andra så om mig kommer jag aldrig träffa någon.

Men jag har ju bott hemifrån i flera år, kan ha snyggt och ordning omkring mig och lever ett självständigt liv? Eftersom alla mina kompisar flyttade direkt hemifrån ihop med någon (tror inte en enda av mina kompisar bodde själv mellan föräldrarna och sambo, och bara en har varit singel längre däremellan) så har jag verkligen inte något att jämföra med.

Samma här. Jag är 38 och borde ha gjort en massa saker, vilket först nu får mig att känna lite sådär som du beskriver. Å andra sidan - jag har gjort en massa saker, men inte såna där standardsaker som att köpa hus, få barn, Familjen AB osv. Det jag istället gjort är att jag levt mitt liv efter hur jag själv haft lust, jag har pluggat det jag hade lust med i vuxen ålder - behövde inte tänka på att fråga nån om hur vi skulle få ihop ekonomi osv. Jag har flyttat dit jag haft lust med, utifrån vad jag känt för att satsa på. Samma där - ingen har stått i vägen. Jag unnar mig det jag har lust att unna mig, för att jag sett till att kunna göra det.

Jag säger inte att det är rätt eller fel. Men så har jag levt mitt liv och det har varit allt annat än innehållslöst. Jag skulle inte alls tycka att en potentiell partner som levt motsvarande inte gjort nåt av sitt liv. Men det beror ju på vad man jämför med, är det Familjen AB så nej, då har man ju inte gjort dom sakerna. Jag har helt enkelt inte haft nån lust. Men jag skulle inte tycka det var så attraktivt med nån som är 40 och verkligen inte gjort nåt alls, dvs kanske bara suttit hemma och tittat på teve i 20 år. Det tilltalar mig inte. Jag vill ha nåt att prata om, och jag ser sällan på teve så att prata om 20 års tevetittande funkar ju inte med mig...

 

[escodobe]

Kommer nog aldrig att träffa någon och har gett upp Tinder. Är tjock, ful och klarar inte av att hålla ordning hemma (trots att jag försöker). Dessutom har jag nördiga intressen. Och jag vill att den jag träffar ska gilla samma saker som jag. Det utgångsläget gör det nog omöjligt.

Jag har dejtat överviktiga och folk som inte kan hålla ordning hemma. ALLA jag dejtat har varit nördiga på olika sätt.

Jag är så nysingel att dejtande inte är på kartan än, men mitt problem är att allra flesta män är så himla ointressanta. Speciellt nu med stigande ålder Hade jag dejtat kvinnor hade jag haft ett mycket mer intressant urval men jag är straight. Tyvärr.

 

[_Taggis_]

Jag har dejtat överviktiga och folk som inte kan hålla ordning hemma. ALLA jag dejtat har varit nördiga på olika sätt.

Jag är så nysingel att dejtande inte är på kartan än, men mitt problem är att allra flesta män är så himla ointressanta. Speciellt nu med stigande ålder Hade jag dejtat kvinnor hade jag haft ett mycket mer intressant urval men jag är straight. Tyvärr.

Ja alltså... folk som Inte är nördiga på nåt vis Är i mina ögon ointressanta