Dejtingtråden 34

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag har dejtat överviktiga och folk som inte kan hålla ordning hemma. ALLA jag dejtat har varit nördiga på olika sätt.

Jag är så nysingel att dejtande inte är på kartan än, men mitt problem är att allra flesta män är så himla ointressanta. Speciellt nu med stigande ålder Hade jag dejtat kvinnor hade jag haft ett mycket mer intressant urval men jag är straight. Tyvärr.
Jag har också problemet att de flesta är så sjukt ointressanta. Var hittar man de där intressanta människorna som inte bara gillar vin, resor och träning?
 
Samma här. Jag är 38 och borde ha gjort en massa saker, vilket först nu får mig att känna lite sådär som du beskriver. Å andra sidan - jag har gjort en massa saker, men inte såna där standardsaker som att köpa hus, få barn, Familjen AB osv. Det jag istället gjort är att jag levt mitt liv efter hur jag själv haft lust, jag har pluggat det jag hade lust med i vuxen ålder - behövde inte tänka på att fråga nån om hur vi skulle få ihop ekonomi osv. Jag har flyttat dit jag haft lust med, utifrån vad jag känt för att satsa på. Samma där - ingen har stått i vägen. Jag unnar mig det jag har lust att unna mig, för att jag sett till att kunna göra det.

Jag säger inte att det är rätt eller fel. Men så har jag levt mitt liv och det har varit allt annat än innehållslöst. Jag skulle inte alls tycka att en potentiell partner som levt motsvarande inte gjort nåt av sitt liv. Men det beror ju på vad man jämför med, är det Familjen AB så nej, då har man ju inte gjort dom sakerna. Jag har helt enkelt inte haft nån lust. Men jag skulle inte tycka det var så attraktivt med nån som är 40 och verkligen inte gjort nåt alls, dvs kanske bara suttit hemma och tittat på teve i 20 år. Det tilltalar mig inte. Jag vill ha nåt att prata om, och jag ser sällan på teve så att prata om 20 års tevetittande funkar ju inte med mig...
Nej precis, det är precis så jag tänker också. Jag har ju utbildning, jobb, häst, hus (nåja, hyr i alla fall) och allt det där tar ju steget bort från ”sunkig ungkarlslya” eller ”sunkigt pojkrum”. Men bott med någon man har jag aldrig gjort. Så är det vad som är avgörande så ligger jag hopplöst efter.
 
Samma här. Jag är 38 och borde ha gjort en massa saker, vilket först nu får mig att känna lite sådär som du beskriver. Å andra sidan - jag har gjort en massa saker, men inte såna där standardsaker som att köpa hus, få barn, Familjen AB osv. Det jag istället gjort är att jag levt mitt liv efter hur jag själv haft lust, jag har pluggat det jag hade lust med i vuxen ålder - behövde inte tänka på att fråga nån om hur vi skulle få ihop ekonomi osv. Jag har flyttat dit jag haft lust med, utifrån vad jag känt för att satsa på. Samma där - ingen har stått i vägen. Jag unnar mig det jag har lust att unna mig, för att jag sett till att kunna göra det.

Jag säger inte att det är rätt eller fel. Men så har jag levt mitt liv och det har varit allt annat än innehållslöst. Jag skulle inte alls tycka att en potentiell partner som levt motsvarande inte gjort nåt av sitt liv. Men det beror ju på vad man jämför med, är det Familjen AB så nej, då har man ju inte gjort dom sakerna. Jag har helt enkelt inte haft nån lust. Men jag skulle inte tycka det var så attraktivt med nån som är 40 och verkligen inte gjort nåt alls, dvs kanske bara suttit hemma och tittat på teve i 20 år. Det tilltalar mig inte. Jag vill ha nåt att prata om, och jag ser sällan på teve så att prata om 20 års tevetittande funkar ju inte med mig...
Fråga. Är det alltså så här folk är som aldrig bodde själva någon gång? Skaffade sambo, gifte sig, skaffade hus och sen barn (möjligtvis inte i just den specifika ordningen, men ungefär)?
Jag är tydligen den där udda människan som trots att jag närmar mig 40 har extremt få (existerar knappt) vänner med barn.
 
  • Gilla
Reactions: Sel

Jag har också problemet att de flesta är så sjukt ointressanta. Var hittar man de där intressanta människorna som inte bara gillar vin, resor och träning?
På ställen där dina intressen utövas gissar jag? Jag MÅSTE nödvändigtvis inte träffa en dykare - men i ärlighetens namn, när kommer jag träffa nån som inte dyker? Möjligen när jag reser, för på jobbet är det 90% kvinnor och mycket mer socialt umgänge än så har jag inte tid med.
 
På ställen där dina intressen utövas gissar jag? Jag MÅSTE nödvändigtvis inte träffa en dykare - men i ärlighetens namn, när kommer jag träffa nån som inte dyker? Möjligen när jag reser, för på jobbet är det 90% kvinnor och mycket mer socialt umgänge än så har jag inte tid med.
Jag träffar ju tyvärr inte folk genom mina intressen. Jag är bara med i olika grupper på fb, läser vissa böcker och huserar hemma på egen hand.
 
Fast det finns ju föreningar för i princip varje hobby i världen som du kan gå med i?
Det finns väl olika trädgårdsföreningar som ordnar utfärder till specialla trädgårdar till exempel.
Jag har varit medlem i Riksförbundet svensk trädgård. Då fick jag en tidning jag aldrig orkade läsa och det var dåligt med aktiviteter i lokalföreningen. Gick en gång på en sådan aktivitet och det var bara gamla tanter där.

Jag är mer intresserad av skogsträdgård. Det finns mig veterligen ingen förening för det.
 
Jag har varit medlem i Riksförbundet svensk trädgård. Då fick jag en tidning jag aldrig orkade läsa och det var dåligt med aktiviteter i lokalföreningen. Gick en gång på en sådan aktivitet och det var bara gamla tanter där.

Jag är mer intresserad av skogsträdgård. Det finns mig veterligen ingen förening för det.

En snabb googling gav detta, så det verkar ju finnas!
Screenshot_20220526-131112_Chrome.jpg
 
En snabb googling gav detta, så det verkar ju finnas!
Visa bifogad fil 91590
Ingen av dem handlar om skogsträdgård, utom Holma, som ligger i Skåne. Den är alltså lokal och jag bor inte i närheten. Googlar jag på föreningen Skogsträdgårdens vänner så får jag fram att föreningens ändamål är att sköta och utveckla skogsträdgården som en experiment- och visningsträdgård. Och skogsträdgården i detta fall är Holma.

Permakultur är ju också inom mitt intresseområde men föreningen Permakultur har inga lokalföreningar vad jag kan se. Inga aktiviteter att gå på med andra ord.

Svensk trädgård har lokalföreningar. Jag har varit medlem men har gått ur föreningen. Det var dåligt med aktiviteter och mitt hem belamrades med tidningar jag inte orkade läsa.

Trädgårdsamatörerna matchar inte riktigt mitt intresse även om det ligger nära. De har lokala kretsar men ingen där jag bor. Ska jag åka till en lokal krets så måste jag åka längre än jag har lust med.
 
Nej precis, det är precis så jag tänker också. Jag har ju utbildning, jobb, häst, hus (nåja, hyr i alla fall) och allt det där tar ju steget bort från ”sunkig ungkarlslya” eller ”sunkigt pojkrum”. Men bott med någon man har jag aldrig gjort. Så är det vad som är avgörande så ligger jag hopplöst efter.

Ptja, jag var sambo på pappret En gång. När jag var 25-26 år. Sedan dess har jag notoriskt vägrat bli det och alltid haft kvar en egen bostad de ggr jag haft relationer efter dess. Jag tror inte att det korta och enda samboskapet är speciellt meriterande längre ;)
 
Fråga. Är det alltså så här folk är som aldrig bodde själva någon gång? Skaffade sambo, gifte sig, skaffade hus och sen barn (möjligtvis inte i just den specifika ordningen, men ungefär)?
Jag är tydligen den där udda människan som trots att jag närmar mig 40 har extremt få (existerar knappt) vänner med barn.

Jag har ingen aning. Men när det kommer till en viss checklista som man "bör" ha enligt normen så ja, då är det väl i allra högsta grad så att barn, hus, make/maka/sambo dvs det jag kallar Familjen AB är nåt de flesta har eller provat ha när de är 40. Det är iaf min uppfattning om normen efter hur det ser ut om jag ser mig omkring. Tackolov har jag jämnåriga vänner utan barn eller äldre bekanta med utflugna barn. Det har väl blivit så med tanke på hur jag själv levt.
 
Samma här. Om nån nästan aldrig varit singel så signalerar det osjälvständighet för mig, och det tycker jag är oattraktivt. Jag vill heller inte ha den där känslan att jag snart blir utbytt för att omväxling måste ske....

Edit:
Å andra sidan, om man nu får vara petig, så är jag lite trött på att behöva "lära" någon att vara ihop. Ja ni läste rätt, man kan inte tro att Jag skulle kunna lära nån det, men i 3 av 5 relationer har jag lyckats träffa killar som aldrig haft nån längre seriös relation. Jag är trött på att tala om självklarheter som att jag inte vill ligga varje dag, äta skräpmat, ha städat omkring mig, att det är trevligt att göra sociala aktiviteter.... Ibland kan jag tcyka det är skönt med nån som haft ett liv med nån, så att såna saker känns lite naturligt. Men det är väl en fördel med att närma sig 40 kanske - de flesta har väl levt lite.
Huruvida man vill ligga varje dag, gillar skräpmat, ha städat omkring sig eller att göra sociala aktiviteter ser jag snarare som personlighetsdrag, inte som tecken på att man inte kan ”bete sig ”.
 
Ingen av dem handlar om skogsträdgård, utom Holma, som ligger i Skåne. Den är alltså lokal och jag bor inte i närheten. Googlar jag på föreningen Skogsträdgårdens vänner så får jag fram att föreningens ändamål är att sköta och utveckla skogsträdgården som en experiment- och visningsträdgård. Och skogsträdgården i detta fall är Holma.

Permakultur är ju också inom mitt intresseområde men föreningen Permakultur har inga lokalföreningar vad jag kan se. Inga aktiviteter att gå på med andra ord.

Svensk trädgård har lokalföreningar. Jag har varit medlem men har gått ur föreningen. Det var dåligt med aktiviteter och mitt hem belamrades med tidningar jag inte orkade läsa.

Trädgårdsamatörerna matchar inte riktigt mitt intresse även om det ligger nära. De har lokala kretsar men ingen där jag bor. Ska jag åka till en lokal krets så måste jag åka längre än jag har lust med.
Jag tror att det kommer att bli jättesvårt att hitta en person som är intresserad av precis samma specialområde inom trädgård som du är. Det är väl nästan som att likställa med att man vill hitta någon som är intresserad av t.ex. hundar, men det ska dessutom vara någon som håller på med att spåra med hund/nosework/agility/valfri specialgren. Ju mer man "trattar ner" kraven desto omöjligare blir det.
 
Huruvida man vill ligga varje dag, gillar skräpmat, ha städat omkring sig eller att göra sociala aktiviteter ser jag snarare som personlighetsdrag, inte som tecken på att man inte kan ”bete sig ”.

Ja så kan det nog vara och jag skrev väl för hastigt för att få in nåt mer uttömmande, så jag har väntat hela dagen på att nån skulle kommentera det ;)

Men för mig känns det som att man inte vuxit upp, om man inte kan interagera med en annan människa så pass att dylika saker inte ska behöva diskuteras i tid och otid. Det kan säkert vara sånt vissa har med sig hela livet, det vet ju inte jag för jag känner inte alla, men jag har nån sorts förhoppning om att jag ska få slippa ha dessa diskussioner på veckobasis om jag träffar nån i framtiden. Min erfarenhet är iaf att de som jag fått diskutera mest med kring såna här "självklara" saker är de som tidigare inte haft en längre seriös relation. Därav min slutsats att om man har begränsad erfarenhet av någon annan människa i en parrelation med en, som tycker saker om det gemensamma levernet, så kommer det i högre grad att innebära snarlika diskussioner. Jag har haft en känsla av att behöva uppfinna hjulet på nytt med flera olika pojkvänner. Jag vill gärna slippa det i en framtid med nån.
 
Jag tror att det kommer att bli jättesvårt att hitta en person som är intresserad av precis samma specialområde inom trädgård som du är. Det är väl nästan som att likställa med att man vill hitta någon som är intresserad av t.ex. hundar, men det ska dessutom vara någon som håller på med att spåra med hund/nosework/agility/valfri specialgren. Ju mer man "trattar ner" kraven desto omöjligare blir det.
Sa ju det. Förutsättningarna är usla.
 
Sa ju det. Förutsättningarna är usla.
Men måste du träffa någon som är nördig på precis exakt samma (väldigt smala) sätt som du? Jag skulle aldrig vilja leva med någon som själv är lika hästnördig som jag. Jag vill inte ha en hästmänniska överhuvudtaget, däremot gärna någon som är lite lagom intresserad av djur och gärna vill ha vanliga sällskapsdjur. Men hästarna vill jag ha ifred.

Däremot får en potentiell man gärna ha egna intressen och gärna ett som tar mycket tid.
 
Men måste du träffa någon som är nördig på precis exakt samma (väldigt smala) sätt som du? Jag skulle aldrig vilja leva med någon som själv är lika hästnördig som jag. Jag vill inte ha en hästmänniska överhuvudtaget, däremot gärna någon som är lite lagom intresserad av djur och gärna vill ha vanliga sällskapsdjur. Men hästarna vill jag ha ifred.

Däremot får en potentiell man gärna ha egna intressen och gärna ett som tar mycket tid.
Det blir nog svårt att bli synkade om man inte har samma livsstil. Vill ju ha hjälp med planerandet, med skörden och med arbetet. Och hur ska jag ha tid att umgås med någon som inte vill vara med mig i trädgården? Funkar nog inte så bra om man bara kan umgås på vintern.
 
Men måste du träffa någon som är nördig på precis exakt samma (väldigt smala) sätt som du? Jag skulle aldrig vilja leva med någon som själv är lika hästnördig som jag. Jag vill inte ha en hästmänniska överhuvudtaget, däremot gärna någon som är lite lagom intresserad av djur och gärna vill ha vanliga sällskapsdjur. Men hästarna vill jag ha ifred.

Däremot får en potentiell man gärna ha egna intressen och gärna ett som tar mycket tid.

+ @Wille

Mina intressen är hund och odling, sambons intresse ölbryggning. Han är tillräckligt intresserad för att t ex ta hundarna på promenad, ha dem med sig ibland när han jobbar osv och trädgårdsmässigt att hjälpa till i trädgården när det behövs. Vattna, skörda, plantera fruktträd, bereda ny mark etc. Jag är tillräckligt intresserad för att kolla av jästunnorna, humla och smaka av. :angel:

Jag tycker det är perfekt. Jag hade aldrig velat ha en lika stor hund- och trädgårdsnörd som jag själv till sambo; det hade bara lett till diskussioner och kompromissande. Trädgården och hundarna är mitt eget.
 
Jag har ingen aning. Men när det kommer till en viss checklista som man "bör" ha enligt normen så ja, då är det väl i allra högsta grad så att barn, hus, make/maka/sambo dvs det jag kallar Familjen AB är nåt de flesta har eller provat ha när de är 40. Det är iaf min uppfattning om normen efter hur det ser ut om jag ser mig omkring. Tackolov har jag jämnåriga vänner utan barn eller äldre bekanta med utflugna barn. Det har väl blivit så med tanke på hur jag själv levt.
Jag har samma uppfattning som du. Omges mest av personer som tycker att det du kallar Familjen AB (så himla bra ord dessutom!) är det ENDA målet man ska sträva efter. Alternativt ett fåtal personer som blir arga på de som lever Familjen AB-liv och vill kölhala alla som eftersträvar detta. Jag vill väl egentligen ha något slags mellanting (stabil relation och gärna bo ihop men tveksam till barnbiten) och passar därmed inte in i normen varken hos Familjen AB eller falangen som avskyr allt vad fasta relationer och personer under arton år heter.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Mat Jag ska göra köttbullar till jul. De brukar bli bra när jag kör mitt gamla vanliga "tager vad jag haver" och geggar ihop. Men nu tänkte...
Svar
3
· Visningar
324
Senast: sthu
·
Kultur Jag och min partner funderar på vad vi vill göra på semestern i sommar, sannolikt kring v. 30. Typ en weekend. Han har aldrig varit...
Svar
18
· Visningar
535
Senast: Ramona
·
Kropp & Själ Tog nya prover förra måndagen och jag undrar lite kring mitt järnvärde. Har legat bra tidigare, kring 22, nu helt plötsligt var jag...
Svar
4
· Visningar
604
Senast: Kristall10
·
Hemmet Har den ändrats det senaste? Jag har en massa ”gamla” påslakan som är 140 cm breda, de senaste inköpta för mindre än tre år sen. I...
Svar
15
· Visningar
424
Senast: starcraft
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp