Din kompromiss

Ja jag gillar storleken, kroppstypen och att det är lagom med päls.
Det är nackdelen med många mindre raser, antingen är de för små eller så är det mängder med päls.

Markiesje checkar alla mina boxar för det yttre också. :love: Har aldrig träffat någon, så det känns ytterst orealistiskt att någon gång skaffa en, men de är verkligen i rätt format på alla punkter.
 
Hade jag inte haft man och barn att ta hänsyn till hade jag skaffat en dobermann eller en riesenschnauzer. Min man var inte så sugen på hund överhuvudtaget så jag kompromissade genom att välja en ras som jag var säker på skulle bli en bra familjehund. Det jag inte kompromissade med var att det skulle vara en robust hund som följer med ut även när det är dåligt väder.

Största kompromissen gäller nog arbetslust. Engelska springer spaniels är perfekta familjehundar, snälla och glada och alltid redo att hänga med, men hundar från utställningslinjer är inte alltid så arbetssamma.

Den äldre hunden och jag passar egentligen inte alls ihop. Han vill att livet ska vara lätt och roligt och förstår inte alls poängen med att anstränga sig. Den yngre hunden klickar jag med på ett helt annat sätt. Unghundens intåg i familjen har gjort att jag kan uppskatta den äldre hunden mer eftersom jag har fått någon som tycker det är kul att träna.
 
En jaktlabrador som vägde 15-16 kg och hade samma päls fast utan att fälla något hade varit optimalt.
Nu finns det inga sådana, så då får de som finns duga gott 😆

Ja du........... jag orkar inte med allt ludd! Jag sväljer ludd, jag har ludd i ögonen, i näsan!
Och vikten. När jag jämför med settrarna är labbarna relativ tunga. Alltså grova i benstommen. Känns inte som de rör sig lika obehindrat som våra settrar och därav är jag rädd att de inte håller lika länge (inget vetenskapligt bakom detta endast en känsla) så jag fokuserar mycket på att träna upp mycket muskler på Knut
 
Ja du........... jag orkar inte med allt ludd! Jag sväljer ludd, jag har ludd i ögonen, i näsan!
Och vikten. När jag jämför med settrarna är labbarna relativ tunga. Alltså grova i benstommen. Känns inte som de rör sig lika obehindrat som våra settrar och därav är jag rädd att de inte håller lika länge (inget vetenskapligt bakom detta endast en känsla) så jag fokuserar mycket på att träna upp mycket muskler på Knut

Luddet finns :laugh:

Jag tycker ändå att många jaktlabbar håller relativt länge, de tränas ju i regel året runt och jag tänker att det ger bra förutsättningar för att hålla :) men visst har de rejäl benstomme. L väger drygt 33kg och är under 60 cm i mankhöjd.
 
Luddet finns :laugh:

Jag tycker ändå att många jaktlabbar håller relativt länge, de tränas ju i regel året runt och jag tänker att det ger bra förutsättningar för att hålla :) men visst har de rejäl benstomme. L väger drygt 33kg och är under 60 cm i mankhöjd.

Ja jag hoppas det :)
 
Jaktlust. De flesta hundar med den mentalitet jag gillar är jaktidioter, det var bara tur att jag fick ett måndagsexemplar till shiba som aldrig sticker. Jag var medveten innan och är medveten inför nästa hund om att det kan bli grå hår över inkallningen.
Annars finns det faktiskt väldigt många raser jag skulle kunna tänka mig, jag har inte jättespecifika krav.
Jag har samma "problem". Letade ett tag efter en annan ras med mindre jakt men de som jag hittade är antingen fel storlek, osunda eller tråkiga mentalt.
 
Storpudel, kompromissade med pälsvården. Men inser hur praktiskt det är med en hund som inte fäller! Fick tyvärr mycket mer jaktlust än jag räknat med på köpet. Hade velat ha en hund som gick att ha lös, men med rådjur, älgar, katter och rävar i ett öppet landskap vågar jag absolut inte släppa honom. Har haft vinthund för länge sedan, men valde bort såna där jag bor just nu pga omgivningarna. Men med facit i hand kunde jag lika gärna skaffat en! :D
 
Vari lägger du likheten? :confused: Markiesje är en sällskapsspaniel på ca 35 cm. I mina ögon skulle det närmaste vara en jackcocker, som för min del går bort totalt pga just jakten.
Utseendemässigt. En Mudi är väl runt 45 i mankhöjd, halvlång päls som är kort i ansiktet. Men stående öron, vilket var det som efterfrågades. Det är alltså inget rastips till den som vill ha en spaniel...
 
Storpudel, kompromissade med pälsvården. Men inser hur praktiskt det är med en hund som inte fäller! Fick tyvärr mycket mer jaktlust än jag räknat med på köpet. Hade velat ha en hund som gick att ha lös, men med rådjur, älgar, katter och rävar i ett öppet landskap vågar jag absolut inte släppa honom. Har haft vinthund för länge sedan, men valde bort såna där jag bor just nu pga omgivningarna. Men med facit i hand kunde jag lika gärna skaffat en! :D
Jag är uppvuxen med en storpudel - det var precis likadant med honom, han kunde inte vara lös just pga väldigt stor jaktlust! Vi bodde precis i kanten av en större skog med gott om vilt, så det var (tyvärr!) koppelpromenader som gällde.
 
Hade jag inte haft man och barn att ta hänsyn till hade jag skaffat en dobermann eller en riesenschnauzer. Min man var inte så sugen på hund överhuvudtaget så jag kompromissade genom att välja en ras som jag var säker på skulle bli en bra familjehund. Det jag inte kompromissade med var att det skulle vara en robust hund som följer med ut även när det är dåligt väder.

Största kompromissen gäller nog arbetslust. Engelska springer spaniels är perfekta familjehundar, snälla och glada och alltid redo att hänga med, men hundar från utställningslinjer är inte alltid så arbetssamma.

Den äldre hunden och jag passar egentligen inte alls ihop. Han vill att livet ska vara lätt och roligt och förstår inte alls poängen med att anstränga sig. Den yngre hunden klickar jag med på ett helt annat sätt. Unghundens intåg i familjen har gjort att jag kan uppskatta den äldre hunden mer eftersom jag har fått någon som tycker det är kul att träna.
Det låter lite som om du beskriver min welsh. När vi tränar så känns det ibland som om hon gör det för att jag ska bli nöjd. Hon ber inte om det. Men hon är världens snällaste och vill göra matte glad. Så hon försöker men helst vill hon springa runt i skogen med nosen i marken.
Hoppas nu att valpen är lite mer motiverad. Det känns bra hitills.
 
Det låter lite som om du beskriver min welsh. När vi tränar så känns det ibland som om hon gör det för att jag ska bli nöjd. Hon ber inte om det. Men hon är världens snällaste och vill göra matte glad. Så hon försöker men helst vill hon springa runt i skogen med nosen i marken.
Hoppas nu att valpen är lite mer motiverad. Det känns bra hitills.
Precis den känslan har jag när vi viltspårar, han gör det för att jag blir glad och för att han får leverpastej men jag vet inte hur motiverad han egentligen är.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Airtags, selar etc
  • Hjälp mig utvärdera rasförslag?
  • Hundrädda

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp