Vad roligt!!Idag har jag provridit för att bli medryttare. Var så nervös att jag mådde illa innan men efter ett par varv så kändes det inte längre som att jag satt på en helt främmande häst. Det var en väldigt trevlig häst, välutbildad och schysst, så det kändes bra - bortsett från den obefintliga konditionen och avtrubbade ridkänslan...
Men jag är glad ändå, trots att jag kände mig som en nybörjare. Det var kul att rida och förhoppningsvis komma igång igen.
En annan har också fått erfara den där obefintliga kondisen och jag känner mig rätt kass just nu.
Det är svårt att hitta ny kompis när man inte orkar rida 'på riktigt'.
Det har nu hänt ett par gånger att jag bara ridit ett par varv vid provridning och känt att 'nä, inget för mig' och suttit av. Men sen undrar jag om jag ger upp för lätt eller om jag hade gillat dem mer om jag hade mer ridning/teknik i kroppen? Eller kunnat prova dem två dagar på rad.
För det har ju varit fina hästar.
Jag kanske letar efter något som inte kan finnas pga mig själv?