Drömmen om egen häst- dock vill inte min man.

Status
Stängd för vidare inlägg.
Många i tråden hävdar att det absolut inte är några problem att ha häst eller inackorderingstall hemma.
Vi är många som skiljer på att ha häst hemma och kanske någon kompis eller ett par som har sina hästar där också mot att ha inackorderingsverksamhet. Vi är helt klart många som har egna erfarenheter av att det fungerar finfint att kombinera hästar hemma och barn och familj om man vill. Sedan passar det kanske inte alla.
 
Vi är många som skiljer på att ha häst hemma och kanske någon kompis eller ett par som har sina hästar där också mot att ha inackorderingsverksamhet. Vi är helt klart många som har egna erfarenheter av att det fungerar finfint att kombinera hästar hemma och barn och familj om man vill. Sedan passar det kanske inte alla.

Alltså skulle min karl starta en motorklubb här hemma skulle jag flyttat om han inte frågade mig innan.
Jag tror man behöver ha familjen med sig för något sånt särskilt när det gäller LEVANDE djur.
 
Många i tråden hävdar att det absolut inte är några problem att ha häst eller inackorderingstall hemma.
Många gör det också till en kvinnosaksfråga på något vis. Att man har rätt att förverkliga sin dröm och sambo/partner bara ska gilla läget, möjliggöra att det fungerar och funkar det inte så har partnern inte tagit sin del av ansvaret per definition, att tiden kanske inte finns och att livspusslet inte går ihop verkar vara en okänd faktor för somliga i tråden.

Och jo visst ska man förverkliga sina drömmar, men lite realism skadar inte, är det verkligen min dröm att driva ett stall och ha hästar hemmavid oavsett vad familjen tycker och oavsett konsekvenser så ska jag givetvis köra på och trolla med knäna om det krävs, hitta lösningar på att behålla gården om partnern tröttnar osv. Det kan gå eller gå åt helvete men då har jag försökt. Många framgångsrika verksamheter har startat på det viset, att man ger allt och och det får lösa sig efter vägen. Många personliga tragedier och krascher börjar också så och man står utan något alls i slutändan.

Det är ens eget val, att ta gemensamma beslut med familjen om hur man ska leva livet och kanske kompromissa, eller köra sitt eget race och ta det som det kommer.
 
Senast ändrad:
Alltså skulle min karl starta en motorklubb här hemma skulle jag flyttat om han inte frågade mig innan.
Jag tror man behöver ha familjen med sig för något sånt särskilt när det gäller LEVANDE djur.
Frågeställningen var inte sån här. I det här fallet var det tiden för maken som var den springande punkten. Och, som sagt tänkte ts om ang. inackorderingar rätt tidigt i tråden.

Min ståndpunkt är att man alltid ska diskutera förändringar inom hushållet och att man även ska vara öppen för kompromisser. Men, att maken inte vill att ts har hästarna hemma för att det kan inskränka på den tiden han tycker att hon ska ägna åt honom duger inte som skäl anser jag.

Jag har inte inackorderingar efter överenskommelse med min man. Inget konstigt med det. Men om han skulle stoppa min dröm genom att ställa några krav om "maka passa upp make-tid" Det hade jag verkligen inte accepterat. Och det tycker jag inte ts ska heller. Jag anser att ts make får komma med något bättre skäl än så faktiskt.
 
Alltså skulle min karl starta en motorklubb här hemma skulle jag flyttat om han inte frågade mig innan.
Jag tror man behöver ha familjen med sig för något sånt särskilt när det gäller LEVANDE djur.
Måste man?

Varför det?

Det gäller väl en del andra företeelser också.

Att idrotta, t.ex. som TS man, spel hockey i lag, är väldigt, väldigt krävande för familjelivet.

Man måste träna på de bestämda träningstider, det är matcher som ska spelas, och, beroende på nivå, resor som måste genomföras.

Menar du att t.ex. ha en katt är mer omvälvande för familjelivet än en person idrottar i ett lag?

Det har du fått om bakfoten helt.

En person som deltar i en lagidrott med seriespel, innebär att hela familjen måste anpassa sig fullt ut till den personen.

Anpassningen till en hund (efter valptiden och slyngelåldern) är minimal i jämförelse.
 
Många gör det också till en kvinnosaksfråga på något vis. Att man har rätt att förverkliga sin dröm och sambo/partner bara ska gilla läget, möjliggöra att det fungerar och funkar det inte så har partnern inte tagit sin del av ansvaret per definition, att tiden kanske inte finns och att livspusslet inte går ihop verkar vara en okänd faktor för somliga i tråden.

Och jo visst ska man förverkliga sina drömmar, men lite realism skadar inte, är det verkligen min dröm att driva ett stall och ha hästar hemmavid oavsett vad familjen tycker och oavsett konsekvenser så ska jag givetvis köra på och trolla med knäna om det krävs, hitta lösningar på att behålla gården om partnern tröttnar osv. Det kan gå eller gå åt helvete men då har jag försökt. Många framgångsrika verksamheter har startat på det viset, att man ger allt och och det får lösa sig efter vägen. Många personliga tragedier och krascher börjar också så och man står utan något alls i slutändan.

Det är ens eget val, att ta gemensamma beslut med familjen om hur man ska leva livet och kanske kompromissa, eller köra sitt eget race och ta det som det kommer.
Kan du sluta hålla på och snacka om att driva kommersiell inackorderingsverksamhet, när det inte handlar om det?

Du vägrar genomgående svara på frågor, och är negativ.

Så har du haft egna hästar på gården eller ej?

'Vet du ens vad du snackar om?
 
Nu tycker jag dom flesta valt bort hästarna för sin egen skull inte för någon annans skull, alla orkar inte ha ansvar för både barn och häst och prioriterar då barnen under dom åren.
Behöver absolut inte vara något negativt eller en kvinnofälla utan det handlar i många fall om att inte ta på sig för mycket samtidigt.
Men Nota, barnen det handlar om i den här tråden är 7 och 10, troligen 8 och 11 i år, det är inte bebis eller småbarnsåren vi pratar om här. Jag har en tioåring själv, han är otroligt självgående och sitter gärna och spelar med sina vänner istället för att hänga på mamma. Skolbarn, vilket det är frågan om, klarar sig utan problem själva någon timme när mamma är ute och fixar hästen om det är så (om deras utveckling ligger inom normalspannet då, men inget annat framgår i tråden så det får vi förutsätta). De flesta av mina barns vänner har gått hem från skolan när de är sju-åtta och varit ensamma två-tre timmar tills föräldrarna kommer hem. Det ska en normal sjuåring med syskon klara.
 
Var har du fått det ifrån? Varför kan han inte bara vilja umgås med kvinnan han valt att spendera sitt liv med?
Men vad bra om han vill umgås med kvinnan han valt att spendera sitt liv med.
Då kan han ju följa med henne till stallet, och sköta lite av jobbet där.

Jag uppfattar det som att TS man vill just att hon ska vara hema och passa på honom, istället för att tillbringa tid där hon vill vara...
 
Men Nota, barnen det handlar om i den här tråden är 7 och 10, troligen 8 och 11 i år, det är inte bebis eller småbarnsåren vi pratar om här. Jag har en tioåring själv, han är otroligt självgående och sitter gärna och spelar med sina vänner istället för att hänga på mamma. Skolbarn, vilket det är frågan om, klarar sig utan problem själva någon timme när mamma är ute och fixar hästen om det är så (om deras utveckling ligger inom normalspannet då, men inget annat framgår i tråden så det får vi förutsätta). De flesta av mina barns vänner har gått hem från skolan när de är sju-åtta och varit ensamma två-tre timmar tills föräldrarna kommer hem. Det ska en normal sjuåring med syskon klara.
Återigen pratar jag inte om ts utan rent generellt.
 
Återigen pratar jag inte om ts utan rent generellt.
Det är helt ovidkommande att prata om bebis och småbarnsåren och koppla till ts eftersom hennes avkommor är så pass stora att de är skolbarn och skolbarn som följer den normala utvecklingen faktiskt klarar sig ensamma, speciellt om föräldrarna är på gården, vare sig de klipper gräs eller mockar i hästhagen. TS har ju inte haft häst under småbarnsåren så finns ju ingen anledning att snacka om det.
 
Fast samtidigt har ts och mannen valt familjelivet tillsammans dvs skaffa barn.
Hade hästar varit nummer ett kanske ts hoppat över att ha barn?
Oj sista stycket låter ju som en dröm, dom allra flesta jag känner har fått välja bort hästarna när barnen är små oavsett vad deras eventuella man haft för åsikt eller hur ekonomin sett ut.
Det här är de inlägg jag tog för givet att du snackade om ts. Det ena behöver inte utesluta det andra och sju och tio år är inte så små att de inte klarar sig utan mamma en timme (som sagt, många skolbarn går hem från skolan och är ensamma någon timme, speciellt med äldre syskon, en tioåring är väldigt självständig, jag kan inte se problemet med att en sju/åttaåring är ensam inne med sitt syskon en stund varje dag om mamma och pappa är ute på gården, det tror jag är rätt vanligt faktiskt).
 
Kan du sluta hålla på och snacka om att driva kommersiell inackorderingsverksamhet, när det inte handlar om det?

Du vägrar genomgående svara på frågor, och är negativ.

Så har du haft egna hästar på gården eller ej?

'Vet du ens vad du snackar om?
Vill du ha svar kanske du ska höja nivån lite, personangrepp och härskartekniker ger inget vidare diskussionsklimat och tänker inte börja förklara och försvara mig för att mina åsikter inte går i linje med dina och du försöker misstänkliggöra mig och racka ner på mig som person.

Vill man inackordera flera vänners hästar (som TS skriver) så det är definitivt en verksamhet och en verksamhet som påverkar mängden fritid man har i sitt liv. Men ja jag är negativ till att det går att driva en sådan verksamhet på sin gård utan att det påverkar övriga familjen. Och den som påverkas bör få ett ord med i laget, ja till och med att lägga in ett veto. Vill man genomdriva det då så får man ta den konsekvensen.
 
Senast ändrad:
Var har du fått det ifrån? Varför kan han inte bara vilja umgås med kvinnan han valt att spendera sitt liv med?
Han vill inte att hon ska ha hästar hemma för att det tar tid från den tiden som han förväntar sig att hon ska ägna åt honom. Åter igen, åt honom, inte barnen eller familjen utan åt just honom. Han är alltså inte så orolig för att hon inte ska hinna med kidsen, hemmet eller annat utan det är tiden med honom som blir lidande och därför tycker han att hon inte ska få prova hur det är att hålla hästr hemma på gården.

Ts man tänker säkert inte på att hans önskan att de ska ha "ensamtid" tillsammans som par hämmar hennes möjligheter att göra något hon drömt om under lång tid. Hon önskar antagligen också att de kan ha ensamtid ihop, men den tiden skulle ju faktiskt precis lika gärna tas från hans fritidsintressen som från hennes.
 
Han vill inte att hon ska ha hästar hemma för att det tar tid från den tiden som han förväntar sig att hon ska ägna åt honom. Åter igen, åt honom, inte barnen eller familjen utan åt just honom. Han är alltså inte så orolig för att hon inte ska hinna med kidsen, hemmet eller annat utan det är tiden med honom som blir lidande och därför tycker han att hon inte ska få prova hur det är att hålla hästr hemma på gården.

Ts man tänker säkert inte på att hans önskan att de ska ha "ensamtid" tillsammans som par hämmar hennes möjligheter att göra något hon drömt om under lång tid. Hon önskar antagligen också att de kan ha ensamtid ihop, men den tiden skulle ju faktiskt precis lika gärna tas från hans fritidsintressen som från hennes.
Jag tycker du tolkar det lite fientligt mot sambon/mannen.

Det kan ju vara så att han inser att han blir lägst prioriterad. Alla måsten måste hinnas med och då inklusive hästarna och barnen och då är det naturligt att man blir rädd att det inte blir någon tid över alls. Jag tycker inte det är egoistiskt att vilja tillbringa tid med den man valt att leva sitt liv tillsammans med. Du får det att låta som att det nästan är brottsligt.

Om de redan har lite tid tillsammans och mannen har ett hum om hur mycket tid hästar och att driva gård tar så är det inte konstigt att man blir orolig för att de inte blir någon tid över till en själv. De flesta väljer ju trots allt att bo med någon för att de trivs tillsammans. Att driva en aktiv gård med djur är snarare en livsstil än en hobby även om det är på en låg nivå.
 
Det här är de inlägg jag tog för givet att du snackade om ts. Det ena behöver inte utesluta det andra och sju och tio år är inte så små att de inte klarar sig utan mamma en timme (som sagt, många skolbarn går hem från skolan och är ensamma någon timme, speciellt med äldre syskon, en tioåring är väldigt självständig, jag kan inte se problemet med att en sju/åttaåring är ensam inne med sitt syskon en stund varje dag om mamma och pappa är ute på gården, det tror jag är rätt vanligt faktiskt).
Ja, lite så. Hur i hela friden klarar lantbrukarungar av barnåren om föräldrarna inte står tre meter ifrån dem de första tio-femton åren typ? Alltså, jag blir alldeles matt!
 
Jag tycker du tolkar det lite fientligt mot sambon/mannen.

Det kan ju vara så att han inser att han blir lägst prioriterad. Alla måsten måste hinnas med och då inklusive hästarna och barnen och då är det naturligt att man blir rädd att det inte blir någon tid över alls. Jag tycker inte det är egoistiskt att vilja tillbringa tid med den man valt att leva sitt liv tillsammans med. Du får det att låta som att det nästan är brottsligt.

Om de redan har lite tid tillsammans och mannen har ett hum om hur mycket tid hästar och att driva gård tar så är det inte konstigt att man blir orolig för att de inte blir någon tid över till en själv. De flesta väljer ju trots allt att bo med någon för att de trivs tillsammans. Att driva en aktiv gård med djur är snarare en livsstil än en hobby även om det är på en låg nivå.
Kan hända att jag tolkar det fientligt. Jag tycker fortfarande inte att hon ska behöva stå tillbaka när det gäller hennes fritidsintresse. Det kan lika gärna han göra för att ge mer av sin tid till sin fru.
 
Ja, lite så. Hur i hela friden klarar lantbrukarungar av barnåren om föräldrarna inte står tre meter ifrån dem de första tio-femton åren typ? Alltså, jag blir alldeles matt!
Precis. Jag blir också helt matt på argumenten i den här tråden. Jag har nog lämnat mina barn, 10 och 12, ensamma hemma när jag handlat, klippt gräs, bytt däck etc etc ensamma sedan de var fem i alla fall. Alltså är man på gården får väl barnen komma ut om det är något? Förstår inte det argumentet överhuvudtaget. Nu är ju mina barn 10 och 12, men de har ju definitivt varit ensamma ute och lekt med kompisar, suttit inne och spelat eller lekt med varandra sedan de var fem-sex. Och nej. Ett skolbarn behöver definitivt inte hänga med sin mamma 24/7, och de som är normal utveckling gör inte det heller.

Och att det skulle vara fulltaligt inackorderingsbolag ser jag inte heller. TS skriver själv att det handlar om någon kompis som ska hyra in häst som sällskap till hennes. Varken mer eller mindre. Vi hyr ju eget stall, dock inte hemma eftersom vi bor i lägenhet, har en inackorderad. Ser faktiskt inte problemet. Vad är det liksom som gör det så mycket mer jobbigt om man är överens och faktiskt hjälps åt? Hon står till självkostnadspris hos oss mot att vi hjälps åt med utsläpp och titta till varandras hästar om man vill göra något annat. winwin och inget extra jobb alls.
 
Det här är de inlägg jag tog för givet att du snackade om ts. Det ena behöver inte utesluta det andra och sju och tio år är inte så små att de inte klarar sig utan mamma en timme (som sagt, många skolbarn går hem från skolan och är ensamma någon timme, speciellt med äldre syskon, en tioåring är väldigt självständig, jag kan inte se problemet med att en sju/åttaåring är ensam inne med sitt syskon en stund varje dag om mamma och pappa är ute på gården, det tror jag är rätt vanligt faktiskt).
Så lär det ju vara i alla jordbruksfamiljer.
 
Så lär det ju vara i alla jordbruksfamiljer.
Såklart det är. Och säkerligen i många andra familjer också. Argumenten i den här tråden faller på sin egen orimlighet. Vi snackar barn som är i skolåldern här. Inte bebisar. TS har inte haft häst när barnen varit i småbarnsålder. Nu är de i skolåldern. Det är en jätteskillnad. Även om vissa verkar anse att en mamma ska vara med sina barn nonstop 24/7 tills de är 18.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästmänniskan Blir så himla trött på mig själv! Behöver skriva av mig lite. Mitt liv de senaste kanske fem åren har gått ut på att jag mer eller...
2
Svar
28
· Visningar
2 917
Senast: bobbbo
·
Hästmänniskan Hej! Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid...
2 3
Svar
52
· Visningar
4 391
Senast: Mabuse
·
Hästmänniskan Hej! Snart dags att köpa egen häst efter att ha haft den önskan sedan 7 års ålder. Har nu äntligen en månadslön som tillåter häst och...
Svar
1
· Visningar
726
Senast: Andromedae
·
Hästmänniskan Hej! Behöver få skriva av mig lite och kanske få någon idé på hur jag ska resonera då jag känner mig så ensam med tankarna. Lite...
2
Svar
27
· Visningar
7 143
Senast: tuaphua
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Det här med klädsel
  • Var vill vi bo?
  • Vinterföräldrar 23/24

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Uppdateringstråd 29
  • Vilodagar för riktigt aktiva hundar?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp