Drömjobb eller kärlek

[Bison]

Jag är glad att du hittat en relation som passar dig och ditt liv Sen kan ju det som du vill kategorisera som en ”realistiskt syn” när det kommer till relationer ses som det motsatta för någon annan.

För mig går det inte att komma på ett enda jobb eller en hobby som skulle komma före mina människor. Och även om vi är bra på att uppmuntra varandras intressen hade jag definitivt ledsnat om jag upplevde att min mans hobby fick styra vår relation… jag hade kanske kallat det orealistiskt om han tänkt att vi andra skulle anpassa oss efter hans intresse till och med

Det jag menar med realistisk syn är att jag inte målar små rosa hjärtan och tänker att det här kommer vara för evigt.
Kärlek och relationer tar slut i väldigt många fall.
Jag vill inte ångra mig om/när jag blir gammal att jag prioriterade bort det jag älskar mest pga en man.
Häst är en livsstil, inte en hobby och min partner är precis som jag en stark och självständig person som uppmuntrar att jag ska göra det jag vill.

Jag kräver mycket frihet men ger precis lika mycket tillbaka. Skulle tex aldrig sura om jag har en fri helg och min partner väljer att spela golf hela den helgen. Jag äger varken honom eller hans tid.
Vi satsar på kvalitetstid när det funkar för bägge istället för kvantitet.

 

[Fiorano]

Det jag menar med realistisk syn är att jag inte målar små rosa hjärtan och tänker att det här kommer vara för evigt.
Kärlek och relationer tar slut i väldigt många fall.
Jag vill inte ångra mig om/när jag blir gammal att jag prioriterade bort det jag älskar mest pga en man.
Häst är en livsstil, inte en hobby och min partner är precis som jag en stark och självständig person som uppmuntrar att jag ska göra det jag vill.

Jag kräver mycket frihet men ger precis lika mycket tillbaka. Skulle tex aldrig sura om jag har en fri helg och min partner väljer att spela golf hela den helgen. Jag äger varken honom eller hans tid.
Vi satsar på kvalitetstid när det funkar för bägge istället för kvantitet.

Exakt detta. När jag skadade mig riktigt illa efter ett fall från en häst var jag rädd att jag inte skulle våga upp på häst igen. Min man sa då att han isf själv skulle lyfta upp mig på häst för han vet hur viktig ridningen är. Det är för mig riktig kärlek.

 

[Askur2017]

Det jag menar med realistisk syn är att jag inte målar små rosa hjärtan och tänker att det här kommer vara för evigt.
Kärlek och relationer tar slut i väldigt många fall.
Jag vill inte ångra mig om/när jag blir gammal att jag prioriterade bort det jag älskar mest pga en man.
Häst är en livsstil, inte en hobby och min partner är precis som jag en stark och självständig person som uppmuntrar att jag ska göra det jag vill.

Jag kräver mycket frihet men ger precis lika mycket tillbaka. Skulle tex aldrig sura om jag har en fri helg och min partner väljer att spela golf hela den helgen. Jag äger varken honom eller hans tid.
Vi satsar på kvalitetstid när det funkar för bägge istället för kvantitet.

Som sagt, superbra att ni får ihop er relation på det sättet! Det menar jag verkligen helt genuint

Ville mest nyansera med att det även kan vara orealistiskt att i en relation mena att den ena eller andras intresse/hobby/livsstil får styra hela relationen. För mig hade det aldrig fungerat. Däremot har jag kunnat ha häst i +10 år och min man har ett fotbollsintresse som gör att han reser land och rike runt hela året. Ingen av oss behöver för den skull tvivla på att det är vi och barnen som går först för oss båda - i alla lägen.

 

[Roheryn]

Jag är glad att du hittat en relation som passar dig och ditt liv Sen kan ju det som du vill kategorisera som en ”realistiskt syn” när det kommer till relationer ses som det motsatta för någon annan.

För mig går det inte att komma på ett enda jobb eller en hobby som skulle komma före mina människor. Och även om vi är bra på att uppmuntra varandras intressen hade jag definitivt ledsnat om jag upplevde att min mans hobby fick styra vår relation… jag hade kanske kallat det orealistiskt om han tänkt att vi andra skulle anpassa oss efter hans intresse till och med

En realistisk syn är väl att relationer i väldigt många fall faktiskt tar slut? Och då kan det dels vara bra att känna att man inte glömt bort sig själv medan man varit i relationen och dels ha en plan för hur man ska klara resten av livet - jobb, eventuella barn, boende osv. Vad man prioriterar får ju vara ett individuellt val, tänker jag. För min egen del har jag en enda person som går före alla hästar, hundar, hobbyer och jobb - och det är min dotter. En eventuell partner får nog finna sig i att hamna lite längre ner på listan. Framförallt som lite äldre känner jag att det inte överhuvudtaget finns på kartan att en partner skulle få mig att prioritera bort de djur jag har i mitt liv eller mitt sätt att leva. Men så är jag singel också...

 

[Bison]

Som sagt, superbra att ni får ihop er relation på det sättet! Det menar jag verkligen helt genuint

Ville mest nyansera med att det även kan vara orealistiskt att i en relation mena att den ena eller andras intresse/hobby/livsstil får styra hela relationen. För mig hade det aldrig fungerat. Däremot har jag kunnat ha häst i +10 år och min man har ett fotbollsintresse som gör att han reser land och rike runt hela året. Ingen av oss behöver för den skull tvivla på att det är vi och barnen som går först för oss båda - i alla lägen.

Min partner vill att jag ska vara så lycklig som möjligt, därför var det självklart för honom att flytta hit. Mitt intresse är här, hans är mer flexibelt.

Sen är inte kärleksrelationer viktiga för mig. Jag ser det mer som en bonus i livet men inget som är värt att göra uppoffringar för. Det ska vara trevligt, lättsamt och okomplicerat, annars kan det kvitta.

 

[Askur2017]

Min partner vill att jag ska vara så lycklig som möjligt, därför var det självklart för honom att flytta hit. Mitt intresse är här, hans är mer flexibelt.

Sen är inte kärleksrelationer viktiga för mig. Jag ser det mer som en bonus i livet men inget som är värt att göra uppoffringar för. Det ska vara trevligt, lättsamt och okomplicerat, annars kan det kvitta.

Att man vill att ens partner ska vara lycklig hoppas jag är centralt i alla relationer. Efter 22 fantastiska år med min man (aka bäste vän i världen) så kan jag säga att lycka och viljan att unna varandra är en förutsättning.

För övrigt tycker jag det är bra att vi kan vara olika!

Jag kan för egen del konstatera att det inte finns ett jobb i universum jag hade stått ut med i 22 år, har inte någon vänskapsrelation som hållt i sig konstant så länge heller. Inget djur har levt så länge och kommer tyvärr inte göra då vi går in på hund nu… Så för mig är det verkligen inte naivt eller orealistiskt att få se sin kärleksrelation som något värt att satsa på. Jag är väldigt stolt och tacksam över allt vi byggt upp och varit med om tillsammans så här långt, ser fram emot allt liv vi har kvar och hoppas på 40 år till. Minst!

(Men OM det inte håller, då hade det ju varit katastrof för mig om det berodde på att jag satsat för mycket på mitt jobb - hemska tanke…)

 

[Askur2017]

En realistisk syn är väl att relationer i väldigt många fall faktiskt tar slut? Och då kan det dels vara bra att känna att man inte glömt bort sig själv medan man varit i relationen och dels ha en plan för hur man ska klara resten av livet - jobb, eventuella barn, boende osv. Vad man prioriterar får ju vara ett individuellt val, tänker jag. För min egen del har jag en enda person som går före alla hästar, hundar, hobbyer och jobb - och det är min dotter. En eventuell partner får nog finna sig i att hamna lite längre ner på listan. Framförallt som lite äldre känner jag att det inte överhuvudtaget finns på kartan att en partner skulle få mig att prioritera bort de djur jag har i mitt liv eller mitt sätt att leva. Men så är jag singel också...

Jag tror inte jag hade börjat om med någon man heller om det tagit slut med min. Det är han eller ingen för mig så den prioriteringen hade jag förmodligen också valt

Sen kan jag utan problem relatera till att man kan vilja prioritera barn, innan de ens finns till och med. Och därmed göra uppoffringar som i detta nu inte är nödvändiga men kan gynna en framtidsdröm man inte vet så mycket om ännu. Ibland ångrar man det man gör, och ibland ångrar man det man aldrig gjorde.

 

[marreparre]

Har du tävlingsresultat på högre nivå? Utbildning?
Det kan svara lite svårt att få igång verksamheten om du är ryttare på mellan-nivå, ridlärare, C-tränare tex. Det finns ändå en hel del sådana som får slita för att ens få kunder till lägre pris per lektion. Om du antingen har mer utbildning, högre resultat, eller än mer kanske: nischar dig i en mer ovanlig nisch där behov finns kan du lättare få kunder och även ta mer betalt.

Kanske måste du inte flytta nu till mannen. Kanske kan du på nuvarande ställe bygga upp bättre grund för att kunna jobba med häst även på annan ort. Antingen genom att utbilda dig mer, träna eller tävla mer.
Du kan ju sedan börja fiska lite kring hans bostadsområde efter kunder och bygga det gradvis om du tex jobbar där kvällar/helger då du kan vara iväg från jobbet.

Jag har jobbat många år som tränare och flyttat från kundkrets. Jag har inte tävlingsmeriter eller utbildning "på pappret" iom att jag valt att utbilda mig genom att jobba och gå som lärling. Jag har sett till att rida lektion/ta teorilektion ca 3-6 dgar/v och skuggat tränare. Jag började nischad som problemlösare. Det finns alltid behov för. Därefter gled jag in mer på rehab via dressyr och jobb för hand i träns. Det finns också stort behov av och är lätt att få kunder inom. Sedan har jag mer och mer glidit in på samling, mkt för hand först. Det finns också ett behov. Och är du utbildad av rätt personer kan du få jobb via det.

Jag hade aldrig valt att lämna ett jobb jag trivs med för en man. För mig är det oerhört viktigt att må bra på jobbet. Kan man hitta det inom annat jobb hyfsat lätt: absolut.. kör! Men jag hade inte bytt till något som hade känts sämre.
Dock kan man ju med hårt jobb och viss talang skapa sig ett jobb som "inte finns klart". Och då kanske du kan få både och.

Har tävlat men max 125 pga min häst varit skadad till och från, på jobbet tävlar jag mest unghästar eller upp till 110. Så tyvärr inga jättemeriter..

 

[marreparre]

Det här känns generellt som ett bra råd @marreparre - kanske framförallt delen om att ta dig tid att fundera! Du måste inte fatta ett avgörande beslut exakt just nu, utan kan ta den tid du behöver. Vi är några i den här tråden som blivit kallade cyniska och att vi borde peppa till att satsa på kärleken, men jag tror lite tvärtom - det är lätt att springa iväg och fatta (kanske förhastade) beslut när man är kär och kanske inte tänkt över konsekvenserna. Så att tänka över alla konsekvenser av beslutet (eller båda besluten - lika viktigt att fundera över hur det blir om du INTE flyttar) känns som det bästa råd någon av oss kan ge!

Jag har ändå avvaktat 2 år, i början när vi träffades var jag redo att flytta direkt pga var så kär men ville vänta tills jag var helt säker. Han har varit tålmodig och väntat och vi har fått det att fungera även om vi inte kan ses hela tiden men jag tycker det har känts bra. Sen vet man såklart inte hur det blir i vardagen. Han är väldigt hjälpsam och vet hur mycket hästarna betyder för mig och vill gärna ha en gård själv. Jag sökte ett jobb och hade bestämt mig för att flytta men sen kom ångesten smygande om jag verkligen ville sluta. Har ju alltid velat att mitt liv ska vara såhär - bara hästar. Men jag vill samtidigt i framtiden kunna köpa en till häst och just nu får jag ganska dålig lön för att kunna spara. Känner också att jag inte kommer någonstans och har varit på samma ställe ridmässigt 4 år fast jag också lärt mig otroligt mycket! Är nog tanken på att inte få rida så mycket om dagarna och alla mål med hästarna jag har bara försvinner..

 

[marreparre]

Jag föredrar att ha en realistisk syn på relationer.
Älskar min partner och tycker han är helt fantastisk på så många vis men hästen går alltid före eftersom den kärleken är bestående till 100 %
Vår relation styrs helt av träningar, tävlingar och allt annat som rör hästen.

Mina djur har alltid gått före människor tyvärr. Jag umgås hellre med djuren än människor vilket gjort att jag tappat lite relation med vänner och familj från min hemstad när jag bor här.

 

[Bison]

Mina djur har alltid gått före människor tyvärr. Jag umgås hellre med djuren än människor vilket gjort att jag tappat lite relation med vänner och familj från min hemstad när jag bor här.

För mig är det ju inget tyvärr utan så jag vill ha det.
Sen vill jag ha kontakt med mina vänner också men inget behov av att träffas jättemycket, röstmeddelanden är bra skit.
Sen har jag många vänner inom häst och de träffar jag naturligt på träningar och tävlingar.

 

[marreparre]

Med tanke på att kroppen gör ont redan efter bara 4 år på jobbet så känns inte jobbet som ett jobb du kan stanna på hur länge som helst ändå. Kan du stanna i samma bransch men annan tjänst som inte sliter så mycket på kroppen?

Det vore ju väldigt tråkigt om du väljer jobbet nu och om nåt enstaka år ändå måste sluta pga att kroppen säger stopp. Då har du varken jobbet eller kärleken.

Så frågan är väl om det verkligen är ett drömjobb för framtiden?

Om jag ser mig själv om tex 10 år när jag är 40 känns det för mig som ett litet misslyckande om jag är kvar här även om det är mitt drömjobb. Jag bor ensam, bor på gården jag jobbar på (om jag inte träffat någon annan här men det tvivlar jag på) medan alla andra har hus och barn osv. Har bara haft ett förhållande tidigare som inte höll och har trivts som singel och haft svårt att hitta partners. Men med denna kille känner jag verkligen att det är rätt, han är mogen, omtänksam och är verkligen en bra kille som jag inte vill förlora.

 

[Dorinda]

Jag tror inte jag hade börjat om med någon man heller om det tagit slut med min. Det är han eller ingen för mig så den prioriteringen hade jag förmodligen också valt

Sen kan jag utan problem relatera till att man kan vilja prioritera barn, innan de ens finns till och med. Och därmed göra uppoffringar som i detta nu inte är nödvändiga men kan gynna en framtidsdröm man inte vet så mycket om ännu. Ibland ångrar man det man gör, och ibland ångrar man det man aldrig gjorde.

Det här är viktigt! Att man faktiskt kan vilja prioritera barn, innan de ens finns.

Jag kan ju känna att jag borde gjort det mera, än mina egna hobbies.

 

[Lingon]

Om jag ser mig själv om tex 10 år när jag är 40 känns det för mig som ett litet misslyckande om jag är kvar här även om det är mitt drömjobb. Jag bor ensam, bor på gården jag jobbar på (om jag inte träffat någon annan här men det tvivlar jag på) medan alla andra har hus och barn osv. Har bara haft ett förhållande tidigare som inte höll och har trivts som singel och haft svårt att hitta partners. Men med denna kille känner jag verkligen att det är rätt, han är mogen, omtänksam och är verkligen en bra kille som jag inte vill förlora.

Det låter som att du har ditt svar.

Mitt råd: Leta jobb där killen bor. Bo kvar där du bor tills du hittar ett jobb. Du kan alltid tacka nej till jobb om du blir erbjuden och ångrar dig och vill bo kvar där du bor nu.

 

[Bison]

Om jag ser mig själv om tex 10 år när jag är 40 känns det för mig som ett litet misslyckande om jag är kvar här även om det är mitt drömjobb. Jag bor ensam, bor på gården jag jobbar på (om jag inte träffat någon annan här men det tvivlar jag på) medan alla andra har hus och barn osv. Har bara haft ett förhållande tidigare som inte höll och har trivts som singel och haft svårt att hitta partners. Men med denna kille känner jag verkligen att det är rätt, han är mogen, omtänksam och är verkligen en bra kille som jag inte vill förlora.

Det är inget misslyckande att inte leva som "alla andra".
Du ska leva ditt liv som du vill. Hur "alla andra" lever är totalt oväsentligt.
Vill du flytta och jobba med något annat så ska du självklart göra det men det ska vara för att du vill, inte pga andra.

 

[Roheryn]

Jag har ändå avvaktat 2 år, i början när vi träffades var jag redo att flytta direkt pga var så kär men ville vänta tills jag var helt säker. Han har varit tålmodig och väntat och vi har fått det att fungera även om vi inte kan ses hela tiden men jag tycker det har känts bra. Sen vet man såklart inte hur det blir i vardagen. Han är väldigt hjälpsam och vet hur mycket hästarna betyder för mig och vill gärna ha en gård själv. Jag sökte ett jobb och hade bestämt mig för att flytta men sen kom ångesten smygande om jag verkligen ville sluta. Har ju alltid velat att mitt liv ska vara såhär - bara hästar. Men jag vill samtidigt i framtiden kunna köpa en till häst och just nu får jag ganska dålig lön för att kunna spara. Känner också att jag inte kommer någonstans och har varit på samma ställe ridmässigt 4 år fast jag också lärt mig otroligt mycket! Är nog tanken på att inte få rida så mycket om dagarna och alla mål med hästarna jag har bara försvinner..

Som jag sagt tidigare i tråden så tycker jag att det låter som om du bestämt dig? I så fall ger jag samma råd som @Lingon - att söka jobb på partnerns ort och flytta först när du har ett jobb där. Och se då till att det blir ett bra jobb, ett jobb du gillar och skulle kunna tänka dig att hålla fast vid alldeles oavsett relationen!

 

[Roheryn]

Det här är viktigt! Att man faktiskt kan vilja prioritera barn, innan de ens finns.

Jag kan ju känna att jag borde gjort det mera, än mina egna hobbies.

Nu blev jag uppriktigt nyfiken här - hur menar du och @Askur2017 med att prioritera barn innan de ens finns? För mig är det helt obegripligt att göra så, så det är en verkligt ärlig undran. För mig, som har ett (numera vuxet) barn, har det alltid varit självklart att prioritera just henne, den individ som är min dotter, men jag hade aldrig kunnat tänka mig att göra uppoffringar i mitt liv för ett abstrakt ännu icke-existerande barn som jag kanske (och kanske inte!) eventuellt kommer få i framtiden.

 

[Mia_R]

Säger som andra redan sagt, hitta ett jobb du verkligen vill ha innan du bestämmer dig för att flytta och slutar med det du har idag. Flytta för jobbet, tar relationen slut så har du iaf jobbet kvar och kan gå vidare därifrån, istället för att sluta jobbet, flytta och ta vilket jobb som helst. Då har du något eget att stå på och har inte gett upp allt för hans skull.

 

[Roheryn]

Mina djur har alltid gått före människor tyvärr. Jag umgås hellre med djuren än människor vilket gjort att jag tappat lite relation med vänner och familj från min hemstad när jag bor här.

Varför tyvärr? Mina djur går också före de allra flesta människor, men det är så jag vill ha det. Jag har också flyttat en bit från min hemstad - för att ha råd att köpa egen gård faktiskt! - och känner igen mig i att litegrann tappa kontakten med folk "hemifrån". Har ju dock fått andra kontakter och vänner där jag bor nu

 

[Roheryn]

Säger som andra redan sagt, hitta ett jobb du verkligen vill ha innan du bestämmer dig för att flytta och slutar med det du har idag. Flytta för jobbet, tar relationen slut så har du iaf jobbet kvar och kan gå vidare därifrån, istället för att sluta jobbet, flytta och ta vilket jobb som helst. Då har du något eget att stå på och har inte gett upp allt för hans skull.

Detta tycker jag är extremt viktigt! Flytta gärna men se till att du har ett eget liv, ett jobb du trivs med osv!