Drömjobb eller kärlek

[Roheryn]

Om jag ser mig själv om tex 10 år när jag är 40 känns det för mig som ett litet misslyckande om jag är kvar här även om det är mitt drömjobb. Jag bor ensam, bor på gården jag jobbar på (om jag inte träffat någon annan här men det tvivlar jag på) medan alla andra har hus och barn osv. Har bara haft ett förhållande tidigare som inte höll och har trivts som singel och haft svårt att hitta partners. Men med denna kille känner jag verkligen att det är rätt, han är mogen, omtänksam och är verkligen en bra kille som jag inte vill förlora.

Vad alla andra har nu eller om tio år är ju helt ointressant - frågan här är vad DU SJÄLV vill!

 

[Dorinda]

Nu blev jag uppriktigt nyfiken här - hur menar du och @Askur2017 med att prioritera barn innan de ens finns? För mig är det helt obegripligt att göra så, så det är en verkligt ärlig undran. För mig, som har ett (numera vuxet) barn, har det alltid varit självklart att prioritera just henne, den individ som är min dotter, men jag hade aldrig kunnat tänka mig att göra uppoffringar i mitt liv för ett abstrakt ännu icke-existerande barn som jag kanske (och kanske inte!) eventuellt kommer få i framtiden.

Hade jag varit beredd att lägga lite mer engagemang på en partner tidigare, och då lite mindre på jobb och hästar. Så hade jag skaffat barn tidigare och idag haft flera.

Rent krasst gav jag mig inte möjligheten tidigare, eftersom jag prioriterade häst, resor och karriär högre. Jag hade relationer, men hade behövt ge dem mera utrymme!
Därför hann jag bli rätt gammal innan jag prioriterade om, träffade maken och vi bestämde oss för att försöka få barn.

 

[Askur2017]

Nu blev jag uppriktigt nyfiken här - hur menar du och @Askur2017 med att prioritera barn innan de ens finns? För mig är det helt obegripligt att göra så, så det är en verkligt ärlig undran. För mig, som har ett (numera vuxet) barn, har det alltid varit självklart att prioritera just henne, den individ som är min dotter, men jag hade aldrig kunnat tänka mig att göra uppoffringar i mitt liv för ett abstrakt ännu icke-existerande barn som jag kanske (och kanske inte!) eventuellt kommer få i framtiden.

Jag har massor med exempel på planer jag gjorde för barnen som ännu inte fanns. Ett urval:
- När vi köpte hus valde vi ett hus med plats för barn i ett barnvänligt område med närhet till skola osv. Renoverade innan första barnet kom
- Jag bytte jobb för att minska pendlingsavstånd
- Jag färdigställde en utbildning som annars kunnat skjutas på framtiden
- Jag jobbade heltid för att maximera en framtida föräldrapeng

Med mera… Allt innan jag slutat med preventivmedel.

Med facit i hand har alla dessa val/prioriteringar varit guld när barnen sen kom. Hade vi suttit kvar i den lilla lägenheten, med jobb på annan ort, en utbildning som inte var klar och en anställning på 70% när jag blev gravid hade jag haft panik och varit superstressad genom större delen av graviditeten. Så funkar lilla jag

 

[Roheryn]

Hade jag varit beredd att lägga lite mer engagemang på en partner tidigare, och då lite mindre på jobb och hästar. Så hade jag skaffat barn tidigare och idag haft flera.

Rent krasst gav jag mig inte möjligheten tidigare, eftersom jag prioriterade häst, resor och karriär högre. Jag hade relationer, men hade behövt ge dem mera utrymme!
Därför hann jag bli rätt gammal innan jag prioriterade om, träffade maken och vi bestämde oss för att försöka få barn.

Ah, okej! Men då har du vetat från början att du vill ha barn och då gärna flera / många? Jag har ett barn (nu vuxen) och har aldrig velat ha fler och var in i det allra sista (ända tills jag faktiskt blev gravid) ganska osäker på om jag ville ha barn alls. Så det har aldrig fallit mig in att hitta en partner eller hålla fast vid en relation just i syfte att få barn.

 

[Roheryn]

Jag har massor med exempel på planer jag gjorde för barnen som ännu inte fanns. Ett urval:
- När vi köpte hus valde vi ett hus med plats för barn i ett barnvänligt område med närhet till skola osv. Renoverade innan första barnet kom
- Jag bytte jobb för att minska pendlingsavstånd
- Jag färdigställde en utbildning som annars kunnat skjutas på framtiden
- Jag jobbade heltid för att maximera en framtida föräldrapeng

Med mera… Allt innan jag slutat med preventivmedel.

Med facit i hand har alla dessa val/prioriteringar varit guld när barnen sen kom. Hade vi suttit kvar i den lilla lägenheten, med jobb på annan ort, en utbildning som inte var klar och en anställning på 70% när jag blev gravid hade jag haft panik och varit superstressad genom större delen av graviditeten. Så funkar lilla jag

Tack för väldigt konkreta och tydliga exempel! Kan ju konstatera att jag också, innan jag fick barn, gjorde klart min civilingenjörsexamen, köpte hus (men nära stallet, inte så nära skolor och sånt), bytte till ett jobb jag kunde tänka mig vara kvar på länge osv. Skillnaden är möjligen att jag inte gjorde något av det i syfte att underlätta eller förbereda för barnafödande, utan för min egen skull, för att jag ville (och det var och är viktigt för mig att bygga mig det liv jag vill ha). Jag hade ju inte heller velat få barn med skakig ekonomi, trångbodd, osäker anställning eller liknande, men då hade jag nog bara låtit bli - jag har alltid sett det som att jag kan ha ett bra liv oavsett om det blev barn eller inte. Nu blev det ett barn (och ett helt gäng djur) och det blev helt perfekt för mig!

 

[Askur2017]

Tack för väldigt konkreta och tydliga exempel! Kan ju konstatera att jag också, innan jag fick barn, gjorde klart min civilingenjörsexamen, köpte hus (men nära stallet, inte så nära skolor och sånt), bytte till ett jobb jag kunde tänka mig vara kvar på länge osv. Skillnaden är möjligen att jag inte gjorde något av det i syfte att underlätta eller förbereda för barnafödande, utan för min egen skull, för att jag ville (och det var och är viktigt för mig att bygga mig det liv jag vill ha). Jag hade ju inte heller velat få barn med skakig ekonomi, trångbodd, osäker anställning eller liknande, men då hade jag nog bara låtit bli - jag har alltid sett det som att jag kan ha ett bra liv oavsett om det blev barn eller inte. Nu blev det ett barn (och ett helt gäng djur) och det blev helt perfekt för mig!

Jag ser inte skillnaden, oavsett hur man föreställer sig sitt drömliv (barn, djur, resande, bo på landet eller vad det är) så är det ju fortfarande sitt eget drömliv man planerat för. Bara för att jag drömde om just barn, betyder ju inte det att mina prioriteringar inte handlade om MIG och MINA drömmar. Att få min familj med mina barn var ju min största dröm. Varför behöver det vara så problematiskt?

 

[Dorinda]

Ah, okej! Men då har du vetat från början att du vill ha barn och då gärna flera / många? Jag har ett barn (nu vuxen) och har aldrig velat ha fler och var in i det allra sista (ända tills jag faktiskt blev gravid) ganska osäker på om jag ville ha barn alls. Så det har aldrig fallit mig in att hitta en partner eller hålla fast vid en relation just i syfte att få barn.

Det var jag inte alls säker på. Hade jag vetat det hade jag prioriterat partner tidigare!

Min inställning var kanske om jag hittar rätt partner. Men jag prioriterade mina hobbys högre än partner och då hittade jag inte rätt, lite moment22.

 

[Roheryn]

Jag ser inte skillnaden, oavsett hur man föreställer sig sitt drömliv (barn, djur, resande, bo på landet eller vad det är) så är det ju fortfarande sitt eget drömliv man planerat för. Bara för att jag drömde om just barn, betyder ju inte det att mina prioriteringar inte handlade om MIG och MINA drömmar. Att få min familj med mina barn var ju min största dröm. Varför behöver det vara så problematiskt?

Det behöver inte alls vara problematiskt - skillnaden är väl just prioriteringar tänker jag! Och jag blev nyfiken när ni var ett par stycken som pratade om att ni tyckte det var viktigt att prioritera - och även göra uppoffringar för - barn som ännu inte finns. Så har jag aldrig tänkt och därför frågade jag. Jag fick bra svar av både dig och @Dorinda - tack för det!

 

[Lingon]

Det behöver inte alls vara problematiskt - skillnaden är väl just prioriteringar tänker jag! Och jag blev nyfiken när ni var ett par stycken som pratade om att ni tyckte det var viktigt att prioritera - och även göra uppoffringar för - barn som ännu inte finns. Så har jag aldrig tänkt och därför frågade jag. Jag fick bra svar av både dig och @Dorinda - tack för det!

För en kvinna är det ju viktigt att prioritera och planera för barn, om hon vill ha kvar möjligheten att få barn. Vår fertilitet sjunker snabbare än många tror. Därför är det många som riskerar att bli ofrivilligt barnlösa om de kommer på för sent att de vill ha barn. Nu finns IVF som hjälper en del men tyvärr inte alla.

Så jag tycker ju att just barnfrågan är viktig att tänka igen tidigt så att man, om man vill ha barn någon gång, ger sig själv så goda chanser som möjligt att lyckas.

 

[Roheryn]

Det var jag inte alls säker på. Hade jag vetat det hade jag prioriterat partner tidigare!

Min inställning var kanske om jag hittar rätt partner. Men jag prioriterade mina hobbys högre än partner och då hittade jag inte rätt, lite moment22.

Fick du inte det bästa av båda världar då? Först full fokus på och prio på dina hobbyer och därefter partner och barn

 

[Roheryn]

För en kvinna är det ju viktigt att prioritera och planera för barn, om hon vill ha kvar möjligheten att få barn. Vår fertilitet sjunker snabbare än många tror. Därför är det många som riskerar att bli ofrivilligt barnlösa om de kommer på för sent att de vill ha barn. Nu finns IVF som hjälper en del men tyvärr inte alla.

Så jag tycker ju att just barnfrågan är viktig att tänka igen tidigt så att man, om man vill ha barn någon gång, ger sig själv så goda chanser som möjligt att lyckas.

Det där är något som jag själv i yngre år upplevde som en väldigt stor press - men inte från mig själv då utan från omgivningen. Jag har på något sätt alltid "vetat" (i den mån man nu kan veta det) att jag skulle kunna leva ett lyckligt liv oavsett om jag fick barn eller inte - det har verkligen varit 50/50 för mig och jag hade önskat att jag fått vila lite mer i det och inte behöva varken formulera ett ställningstagande eller förbereda mig inför ett framtida "kanske". Lite mer leva i nuet utan att bestämma mig (och för mig hade det ju varit okej att leva med konsekvensen av att dra ut på icke-beslutet för länge).

 

[Dorinda]

Fick du inte det bästa av båda världar då? Först full fokus på och prio på dina hobbyer och därefter partner och barn

Till viss del. Men hade jag varit mer öppen tidigare så hade jag haft fler barn idag.

Och antagligen en lägre lön. Nu kunde jag ju karriära ett gäng år och har nu en trevlig lön, över percentil 95 även om jag nu gått ner i lön och ansvar på jobbet pga fokus på familj.

 

[Skojamindoja]

Jag tycker @Roheryn, @Bison och @Fiorano redan skrivit väldigt mycket klokt, utan att låta ett enda dugg cyniska, men vill skjuta till en aspekt av det hela. Det finns redan (minst) en annan person i den här ekvationen som är det viktigaste i världen för den här killen och det är hans barn. Om han är en vettig person kommer han alltid sätta sina barn (vet inte om det framgår någonstans om han har ett eller flera?) före TS/en partner. När det redan finns barn inblandade handlar det inte bara om att relationer i sig riskerar att inte hålla, risken är mycket större eftersom det kan vara saker med barnen som gör att det inte funkar.

TS - om du vill flytta hem till din hemstad för att du vill "hem" eller för att du är rädd att kroppen inte ska hålla för det jobb du har nu är det en sak. Att flytta för en relation är en annan. Du kanske ändå landar i att du vill flytta hem, det känns som att du har mycket annat på den orten som drar mer än relationen? Men se då till att du har ett annat jobb som du verkligen vill ha och allt annat ordnat för dig innan du säger upp dig från ditt nuvarande jobb.

Jag hade personligen aldrig gett upp mitt liv och mina intressen för en kärleksrelation. Statistiken för hur många relationer som går i kras är så pass hög att jag är så pass realist att jag fattar att den risken är ganska stor. Men jag är nöjd barnfri och vill inte ha några barn heller, så jag har ingen press på mig att jag "måste" skaffa en karl för att hinna få barn.

 

[Xayah]

Sen behöver man ju faktiskt inte en karl för att få barn heller

 

[Silvertjej]

Nu blev jag uppriktigt nyfiken här - hur menar du och @Askur2017 med att prioritera barn innan de ens finns? För mig är det helt obegripligt att göra så, så det är en verkligt ärlig undran. För mig, som har ett (numera vuxet) barn, har det alltid varit självklart att prioritera just henne, den individ som är min dotter, men jag hade aldrig kunnat tänka mig att göra uppoffringar i mitt liv för ett abstrakt ännu icke-existerande barn som jag kanske (och kanske inte!) eventuellt kommer få i framtiden.

Jag tänker kanske mer så att om man är familjeorienterad så gör man val (medvetet eller omedvetet) som underlättar för att träffa någon och bilda familj.

 

[fio]

Om jag ser mig själv om tex 10 år när jag är 40 känns det för mig som ett litet misslyckande om jag är kvar här även om det är mitt drömjobb. Jag bor ensam, bor på gården jag jobbar på (om jag inte träffat någon annan här men det tvivlar jag på) medan alla andra har hus och barn osv. Har bara haft ett förhållande tidigare som inte höll och har trivts som singel och haft svårt att hitta partners. Men med denna kille känner jag verkligen att det är rätt, han är mogen, omtänksam och är verkligen en bra kille som jag inte vill förlora.

Jag har ändå avvaktat 2 år, i början när vi träffades var jag redo att flytta direkt pga var så kär men ville vänta tills jag var helt säker. Han har varit tålmodig och väntat och vi har fått det att fungera även om vi inte kan ses hela tiden men jag tycker det har känts bra. Sen vet man såklart inte hur det blir i vardagen. Han är väldigt hjälpsam och vet hur mycket hästarna betyder för mig och vill gärna ha en gård själv. Jag sökte ett jobb och hade bestämt mig för att flytta men sen kom ångesten smygande om jag verkligen ville sluta. Har ju alltid velat att mitt liv ska vara såhär - bara hästar. Men jag vill samtidigt i framtiden kunna köpa en till häst och just nu får jag ganska dålig lön för att kunna spara. Känner också att jag inte kommer någonstans och har varit på samma ställe ridmässigt 4 år fast jag också lärt mig otroligt mycket! Är nog tanken på att inte få rida så mycket om dagarna och alla mål med hästarna jag har bara försvinner..

Ok, det låter ju inte som något fantastiskt jobb nu heller utan ett vanligt hästjobb med dålig lön där hästskötaren sitter och rider och ryttaren/chefen får betalt. Det där jobben finns i parti och minut och säkert i din hemstad oxå. Du kan ju be din chef rekommendera dig till ett stall i närheten av var du ska bo?

 

[Inte_Ung]

Om du behöver fråga så är det inte viktigt nog.

När kärleken är värd att flytta för så har man inga egna tvivel.
Det är i det läget inte ens ett val
Det är en livsnödvändighet.

 

[Grazing]

Jag har ändå avvaktat 2 år, i början när vi träffades var jag redo att flytta direkt pga var så kär men ville vänta tills jag var helt säker. Han har varit tålmodig och väntat och vi har fått det att fungera även om vi inte kan ses hela tiden men jag tycker det har känts bra. Sen vet man såklart inte hur det blir i vardagen. Han är väldigt hjälpsam och vet hur mycket hästarna betyder för mig och vill gärna ha en gård själv. Jag sökte ett jobb och hade bestämt mig för att flytta men sen kom ångesten smygande om jag verkligen ville sluta. Har ju alltid velat att mitt liv ska vara såhär - bara hästar. Men jag vill samtidigt i framtiden kunna köpa en till häst och just nu får jag ganska dålig lön för att kunna spara. Känner också att jag inte kommer någonstans och har varit på samma ställe ridmässigt 4 år fast jag också lärt mig otroligt mycket! Är nog tanken på att inte få rida så mycket om dagarna och alla mål med hästarna jag har bara försvinner..

Om jag ser mig själv om tex 10 år när jag är 40 känns det för mig som ett litet misslyckande om jag är kvar här även om det är mitt drömjobb. Jag bor ensam, bor på gården jag jobbar på (om jag inte träffat någon annan här men det tvivlar jag på) medan alla andra har hus och barn osv. Har bara haft ett förhållande tidigare som inte höll och har trivts som singel och haft svårt att hitta partners. Men med denna kille känner jag verkligen att det är rätt, han är mogen, omtänksam och är verkligen en bra kille som jag inte vill förlora.

För mig låter det som att jobbet är något du håller kvar vid mer av trygghet och vana, och så är det ju oftast att man vet vad man har men inte vad man får och därför stannar kvar av tryggheten mer än att man faktiskt vill.

Sen verkar det vara ett klassikt hästjobb, du får så du överlever men inte möjlighet att kunna spara eller bygga vidare för livet. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att du mycket väl kan hitta ett mer välbetalde hästjobb någonstans närmre din partner. Låter mer som att du har intalat dig att det är ett drömjobb, och det var det kanske i början när det var nytt.

Jag hörde någon säga häromdagen att "om du letar efter anledningar till att inte satsa, så satsa på det. Letar du efter anledningar till att satsa, så låt bli"...ligger något i det ändå.

 

[tara]

För mig låter det som att jobbet är något du håller kvar vid mer av trygghet och vana, och så är det ju oftast att man vet vad man har men inte vad man får och därför stannar kvar av tryggheten mer än att man faktiskt vill.

Sen verkar det vara ett klassikt hästjobb, du får så du överlever men inte möjlighet att kunna spara eller bygga vidare för livet. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att du mycket väl kan hitta ett mer välbetalde hästjobb någonstans närmre din partner. Låter mer som att du har intalat dig att det är ett drömjobb, och det var det kanske i början när det var nytt.

Jag hörde någon säga häromdagen att "om du letar efter anledningar till att inte satsa, så satsa på det. Letar du efter anledningar till att satsa, så låt bli"...ligger något i det ändå.

Jag fetstilade dina sista kommentarer , sjukt konstig attityd? Kan någon förklara innehållet eller varför? Negation i meningen liksom? Uppmanande Negation?

Ts gör vad du vill eller måste.

 

[Grazing]

Jag fetstilade dina sista kommentarer , sjukt konstig attityd? Kan någon förklara innehållet eller varför? Negation i meningen liksom? Uppmanande Negation?

Ts gör vad du vill eller måste.

Jag tänker att det helt enkelt betyder att om man vill nånting men försöker övertyga sig själv om att inte göra det och letar anledningar till att låta bli så är det förmodligen någonting man faktiskt vill göra.

Försöker man övertyga sig själv om att göra nånting så vill man kanske inte innerst inne eftersom man då måste leta anledningar och övertyga sig själv om att man vill.

Tycker man ska gå på magkänslan, iallafall lyssna på den om vad som känns rätt. Måste man övertyga sig själv om att stanna kvar på ett så kallat drömjobb så är det kanske dags att gå vidare. Inse att det var ett drömjobb för många årsen men kanske inte längre.