En gång *din ras*, alltid...

[Spetshunden]

Har du träffat några isländska fårhundar? Det är inte så ofta jag rekommenderar rasen - för de är också rätt "mycket" på alla sätt - men jämfört med huskies, lajkor etc. är de nog ändå ganska "light" De är ju vallande spetsar, så har kanske lite mer will to please och förighet än den typiska spetshunden. Vår hane som vi haft sen han var valp var faktiskt otroligt enkel som just valp - men sen kom unghundstiden Han var överallt hela tiden - vansinnigt energisk, otroligt påhittig med ständiga hyss och skällande i tid och otid, men trots en extrem jobbighet där när han var 1-1½ år så var och är han samtidigt den vänligaste, mest kärleksfulla hund jag någonsin träffat Nu är han nyss fyllda fem och den perfekta gårdshunden. Han är min skugga när jag fixar i stallet och hagarna, går lös på skogspromenaderna och vaktar "sin" gård noga mot alla inkräktare inklusive rovfåglar (vilket hade varit bra om jag haft höns eller lamm, vilket jag inte har... ). Älskar denna galna, älskvärda hund!!!

Inte träffat, men efter dina tips i en annan tråd så låter de ju absolut som en hundras som skulle kunna bli "min" . Får väl se om nått år eller två om jag uppdaterar "min" ras här i tråden med isländsk fårhund också

 

[Brie]

Rottweiler är min hjärteras. Och allt eftersom jag blir djupare och djupare involverad i rasen, och ju fler MH/MT jag medverkar på — desto mer övertygad blir jag Inte för att rasen saknar sina utmaningar, för det har den i likhet med många andra raser. Men en arbetande rottweiler med god mentalitet och en korrekt exteriör är det bästa som finns

Älskar rasens eftertänksamhet (som vissa tolkar som tröghet, men en rottis ska analysera situationen och agera med väl avvägd intensitet) och deras mångsidighet. De är generalister snarare än specialister, och presterar bra i många grenar, men sticker ut när det kommer till patrullarbete. De är vanliga inom hemvärnet, och jag har vid det här laget hört av många i det gröna att rottweilern är överlägsen i att ta in ett område med framförallt vinden.

Annars så har jag ju staffe också, som sidekick. En robust och fräsig liten sådan, som brukar vara vass på allt den tar för sig samtidigt som den är en go familjehund.

 

[Jamtland]

Vi förlorade båda våra hundar inom en vecka runt jul 2011 och fick då låna en australisk terrier av en bekant medan vi bestämde oss för vilka raser och individer vi ville ha.

Just den aussien vi fick låna var lite udda för sin ras då hon egentligen var helt ointresserad av folk och därför typ omöjlig att träna, men jag fastnade ändå för rasen och det blev en australisk terrierhane under våren 2012.

Sheldon blev 14 år i år och fortfarande med på allt som erbjuds. Jag tycker han är så himla lagom i storlek, han väger 10 kg och kan lätt tas under armen om det skulle behövas medan han ändå tar sig fram i skog och mark utan problem. Vanligtvis trimmas de ett par gånger per år men eftersom Sheldon inte behöver ställas ut så klipper jag honom några gånger per år.

Han har varit med på ridturer och körturer, han älskade att springa vid cykeln, han tar fortfarande gärna en lång promenad om dagen men kan ändå bara slappa på soffan i ett par dagar när jag mått dåligt. Han älskar att åka bil och har ofta varit med i traktorn när jag kört.

Han är terrier ut i klospetsarna och bestämmer av hundarna här hemma plus att han kan vara tjurig som attan när något inte går som han vill. Samtidigt, när vi tränat så är han med på ALLT, vi har testat agility, brukslydnad, personsök, specialsök och rallylydnad och det är mitt bristande intresse som gjort att vi inte tränar/ tränat oftare. Vi har startat mästarklass i rallylydnad men har inga godkända resultat och pga min fibromyalgi blir det nog inget mer tävlande för oss. Plus att Sheldon med åldern blivit rätt döv så jag skulle behöva öva in alla kommandon igen med tecken, annars måste jag skrika så...

Otroligt godismotiverad Vid träning. Rätt ointresserad av folk utanför famlijen, kan gå fram och ge en liten sniff och kanske en vift på svansen men har oftast roligare lukter att utforska. Det är helt klart MIN hund men inte på ett jobbigt sätt utan jag kan lämna honom med övriga familjen och han är helt nöjd med det,. Men får han välja hänger han med helst med mig.

Däremot har han visat flera gånger att han har en ENORM känsla för när folk mår dåligt, i vanliga fall ligger han aldrig i knä utan bara bredvid, men på de som inte mått bra psykiskt så har han klättrat upp iknäet och liksom bara "Du är inte ensam i det här, jag är HÄR".

Och så är han även mot mig, mår jag dåligt i värken eller är ledsen är han som ett plåster och ska vara nära, nära.

Jag avgudar min aussie och även om jag inte vill tänka tanken att han en dag inte finns med så blir det nog en till fast i annan färg när den dagen kommer. Risken är ju att nästa aldrig kommer komma mäta sig med Sheldon...

 

[Hundtokig]

Roligt att läsa om alla olika raser! Känner mig också lite avudsjuk på er som hittat en ras som verkligen känns helt rätt.

Jag känner ännu inte att jag har hittat "min" ras. Haft två aussies (australian shepherd) efter varandra och även om jag verkligen älskar mina hundar så tror jag inte att jag kommer skaffa någon fler. Nästa hund blir antagligen en bc men är lite nyfiken också på både kelpie och jaktgolden. Har tidigare haft spaniel men känner inte heller där att jag träffat riktigt rätt.

Är uppvuxen med finsk spets och det är en ras som jag absolut är extra svag för. Jätteroliga små hundar med mycket egna ideer och i mina ögon också den vackraste hundrasen. Men iom att jag inte jagar själv kan jag inte påstå att det är "min" ras.