En gång *din ras*, alltid...

[AnneB]

Jag har haft åtta olika raser i mitt liv hittills, mest vallhundar, spaniels och sällskapsraser. Mest saknar jag nog min schäfer men tror inte att jag har ork att ta mig an en ny. Just nu har jag två stycken mellanpudlar och innan dess en dvärgpudel och det är första gången jag har samma sorts hund tre gånger i rad så kanske att pudel kan kallas "min" ras. De passar väldigt väl in på det som passar mig i denna fasen av livet, pigga och glada, atletiska, lätta att träna, vänliga, lätta att ha lösa. Jag tycker det är väldigt skönt att slippa fällandet ( nämnde jag att jag hade schäfer? ).

 

[MattiZ]

Jag har växt upp med Drever och tax i familjen, älskar dem båda även om jag personligen föredrar taxen mött väldigt många trevliga.

I övrigt har jag bara ägt en Canaan dog och jag älskade honom över allt annat. Fantastisk hund, men han krävde väldigt mycket för att få honom lydig

I framtiden är jag väldigt sugen på en Labrador, tror att de kan vara något för mig. Kanske inte lika envisa som en Canaan tänker jag, men fortfarande pigga alerta att hänga i stallet från morgon till kväll. Samtidigt som de kan slappa på soffan när man kommer hem

 

[DeCloe]

Jag skulle aldrig ha labbe. Tyckte det kändes trist. Jag gillar att kunna träna mycket och mycket olika saker men jag är för lat och inkonsekvent för att ha någon skarp brukshund. Så det blev ändå en jaktlabbe och kan inte se att någon annan ras har så mycket av det jag vill ha. Förutom storleken (jag föredrar hundar som är något mindre och lättare) så har jag inget att klaga på.

 

[_Zacke_]

Jag skulle aldrig ha labbe. Tyckte det kändes trist. Jag gillar att kunna träna mycket och mycket olika saker men jag är för lat och inkonsekvent för att ha någon skarp brukshund. Så det blev ändå en jaktlabbe och kan inte se att någon annan ras har så mycket av det jag vill ha. Förutom storleken (jag föredrar hundar som är något mindre och lättare) så har jag inget att klaga på.

Vi sitter i samma båt

 

[Capybara]

Jag har nu min första golden (inte min första hund) och det känns som min ras av precis de skäl som många här på Buke verkar ogilla dem klistriga, flamsiga, barnsliga och angelägna om att vara till lags (sen har hon hög arbetsmoral och kan bli lite manisk på det hon gillar också. Som jag.)

Min hund speglar mig på gott och ont på ett sätt som mina tidigare hundar inte gjort, Visst har jag känt stark samhörighet med tidigare hundar också, särskilt corgin, men inte så här.

 

[Roheryn]

De raser jag har bott tillsammans med under mitt liv är storpudel, riesenschnauzer, cairnterrier och isländsk fårhund. Jag har också med viss regelbundenhet varit hundvakt åt en dvärgtax och lite mer sporadiskt åt en grand danois. Så min erfarenhet av olika raser är väl rätt spretig!

Som individ är det en av de isländska fårhundarna som kommit mig allra närmast - en helt underbar blandning av kärlek, intelligens, arbetslust, leklust, självständighet, förighet, vekhet och kaxighet. Han är verkligen en extra-allt-hund som både gör mig fullständigt gråhårig och är mitt livs största hundkärlek samtidigt! Delvis har det såklart med rasbundna egenskaper att göra - både det positiva och det negativa - men beror också jättemycket på just honom som individ. Den andra isländska fårhunden har inte alls kommit mig lika nära även om jag tycker om henne också.

De isländska fårhundarna är 5 respektive 6 år nu och jag är 55. De två lär ju hänga med några år till, men jag har bestämt mig för att en gång till i livet ska jag ha en valp, förhoppningsvis innan de två nuvarande hundarna går bort. Och hjärnan säger att jag borde välja en cairnterrier som är SÅ mycket enklare, men hjärtat säger isländsk fårhund igen. Vi får se!

 

[Lillefrun]

Jag älskar mina kineser och hade tänkt ha dom hela livet men för ett tag sedan började jag titta på Norwichterrier. En ras som känns lite lockande för den verkar vara rätt nöjd med det jag tänker är önskvärt när jag blir äldre. Måste hålla koll så föräldrarna är godkända inom BIS bara vad jag förstått

Men mitt hjärta bultar för kineser men jag tänker att efter Trassel som förhoppningsvis lever 12-13 år om han blir som Alvin så kommer jag bara ha en hund till i mitt liv är tanken, kanske två så då vore det roligt att prova något mer även om jag älskar kineser finns det sannolikt andra raser som kan vara trevliga.

 

[Sofie.S]

Jag har inte hittat ”min” ras ännu.
Uppvuxen med Bichon Havanais - alldeles för mycket päls.
Min första egna hund i vuxen ålder var Fransk Bulldog - fantastisk mentalitet men hälsa kan jag inte stötta.
Broholmer - Den rasen som legat mig varmast om hjärtat. Så godmodiga och familjära. Men herregud vad de fäller, det driver en till vansinne.
Nuvarande Petit Brabancon har jag fått för mina synder. Skäller något otroligt. Vill aldrig mer ha en liten hund

Jag söker fortfarande min ras - en som inte skäller i onödan och som inte ”älskar allt och alla”.
Drömmer om vinthundar men framtiden får se

 

[Roheryn]

Jag älskar mina kineser och hade tänkt ha dom hela livet men för ett tag sedan började jag titta på Norwichterrier. En ras som känns lite lockande för den verkar vara rätt nöjd med det jag tänker är önskvärt när jag blir äldre. Måste hålla koll så föräldrarna är godkända inom BIS bara vad jag förstått

I stort sett alla de mindre terrierraserna är väldigt trevliga hundar tycker jag - och möjligtvis är norwichterriern den sötaste! Jag har själv haft en cairnterrier som var en väldigt enkel och "lagom" hund. Alltid pigg på aktiviteter och äventyr, men inte krävande. Kanske blir en liten terrier som pensionärshund för mig om jag inte mot bättre vetande skaffar en isländsk fårhund igen

 

[Capybara]

I stort sett alla de mindre terrierraserna är väldigt trevliga hundar tycker jag - och möjligtvis är norwichterriern den sötaste! Jag har själv haft en cairnterrier som var en väldigt enkel och "lagom" hund. Alltid pigg på aktiviteter och äventyr, men inte krävande. Kanske blir en liten terrier som pensionärshund för mig om jag inte mot bättre vetande skaffar en isländsk fårhund igen

Du sålde åtminstone mig på cairn i en annan tråd Än så länge har vi inte riktigt bestämt oss för vad nästa hund blir, det lutar åt en ur sällskapshundsgruppen, men cairn är otroligt gulliga och verkar kul.

 

[Irrbloss]

I stort sett alla de mindre terrierraserna är väldigt trevliga hundar tycker jag - och möjligtvis är norwichterriern den sötaste! Jag har själv haft en cairnterrier som var en väldigt enkel och "lagom" hund. Alltid pigg på aktiviteter och äventyr, men inte krävande. Kanske blir en liten terrier som pensionärshund för mig om jag inte mot bättre vetande skaffar en isländsk fårhund igen

Jag är mer och mer övertygad att det kommer bli nån slags terrier när jag ska skaffa mindre hund. Jag har tittat på grupp 9 men inte fångats av nån ras medan det i terriergruppen finns flera jag är intresserad av. Tydligen tilltalas jag mer av attityd och punkigt strävhår än sockersöt och mjuk i både päls och sinne.

 

[Capybara]

Jag är mer och mer övertygad att det kommer bli nån slags terrier när jag ska skaffa mindre hund. Jag har tittat på grupp 9 men inte fångats av nån ras medan det i terriergruppen finns flera jag är intresserad av. Tydligen tilltalas jag mer av attityd och punkigt strävhår än sockersöt och mjuk i både päls och sinne.

Jag tycker att flera av småterrierna verkar kombinera allt det där Men jag fattar vad du menar. Och störs lite den extrema snällhetsfaktorn som kommer inträffa om jag (som ser ganska snäll ut) ska börja traska runt med en golden retriever och typ en bichon havanais

 

[Irrbloss]

Jag tycker att flera av småterrierna verkar kombinera allt det där Men jag fattar vad du menar. Och störs lite den extrema snällhetsfaktorn som kommer inträffa om jag (som ser ganska snäll ut) ska börja traska runt med en golden retriever och typ en bichon havanais

Jag förstår. Jag ser också rätt snäll ut och det plus glad labbe i kopplet = folk vågar sig fram för att surra. Jag är inte socialt bekväm med främmande så jag tycker att det blir jobbigt. Därför känner jag att nästa hund nog bör vara nåt som inte lockar till lika mycket spontana interaktioner, åtminstone som fullvuxen. Med en valp blir man ju allmängods hur man än bär sig åt...

 

[Capybara]

Jag förstår. Jag ser också rätt snäll ut och det plus glad labbe i kopplet = folk vågar sig fram för att surra. Jag är inte socialt bekväm med främmande så jag tycker att det blir jobbigt. Därför känner jag att nästa hund nog bör vara nåt som inte lockar till lika mycket spontana interaktioner, åtminstone som fullvuxen. Med en valp blir man ju allmängods hur man än bär sig åt...

Haha japp! Jag hade corgivalp - med olikfärgade ögon - i ryggsäck ett tag. Det var fysiskt och psykiskt omöjligt för folk att inte kommentera (men det hade definitivt även jag gjort). En kompis som hade havanaisvalp började gömma sig bakom träd

Sen vet jag att jag kan ha resting bitch face, får kanske vässa det lite mer

 

[Wingates]

Jag förstår. Jag ser också rätt snäll ut och det plus glad labbe i kopplet = folk vågar sig fram för att surra. Jag är inte socialt bekväm med främmande så jag tycker att det blir jobbigt. Därför känner jag att nästa hund nog bör vara nåt som inte lockar till lika mycket spontana interaktioner, åtminstone som fullvuxen. Med en valp blir man ju allmängods hur man än bär sig åt...

+ @Capybara Alltså inte ens dobermann avskräcker folk kan jag säga

 

[Capybara]

+ @Capybara Alltså inte ens dobermann avskräcker folk kan jag säga

Nämen dobermannvalpar är ju bedårande

 

[Spetshunden]

Kommer nog alltid bli glansig i ögonen när jag ser en spetshund. Helt klart pga präglad sedan barnsben. Med en pappa som älskade jakt (och jakthundar) så var hundkvoten hemma alltid fylld med jakthundar b.l.a gråhundar, Lajkor mm. När jag ville träna hundsport fick jag snällt ta med en ung gråhundshane till brukshundsklubben. Alla andra hade shelties, pudlar osv och jag tittade med stor avund på dessa smidiga hundar när jag och min "klumpiga" gråhund tragglade agilty mm. Han blev aldrig ens halvbra på agility men dock en legendarisk jakthund. Och vi hade faktiskt sjukt kul på brukshundsklubben trots allt . Om jag fick återuppliva EN hund så skulle det vara den hunden!! Så spetshundar kommer alltid att vara "min" typ av hund, milda, stabila, glada, och pigga. Lajkorna var helt vilda, vackra och fulla av energi men även dom var så milda och fina i tempramentet mot människor.

Jag gillar dock alla hundar, från smått till stort och tror nästa hund kommer bli något annat eftersom jag typ behöver en hund NU, och en spetshundstyp är ganska extremt "superjobbig" och typ ett heltidsjobb i ca 1,5 - 2 år . Men som sagt, oavsett framtida ras så kommer jag nog alltid titta trånande efter alla spetshundar, huskies mm...

 

[Jeps]

Har haft Borderterrier väldigt länge. Det jag gillar är lagom storlek. Hänger med på allt men går att ta under armen, går inte sönder bara man tittar på dem. Trimmas två gånger/år och typ ingen pälsvård däremellan. Och framför allt sunda med en mentalitet som jag verkligen uppskattar. Trygga, orädda, tycker om folk.
Mina jobbar som skolhundar och de kan hanteras av alla elever i alla möjliga situationer.
Funderade ett tag på en ras med mindre jakt men har inte hittat någon i liknande storlek med samma mentalitet.

 

[DeCloe]

Jag förstår. Jag ser också rätt snäll ut och det plus glad labbe i kopplet = folk vågar sig fram för att surra. Jag är inte socialt bekväm med främmande så jag tycker att det blir jobbigt. Därför känner jag att nästa hund nog bör vara nåt som inte lockar till lika mycket spontana interaktioner, åtminstone som fullvuxen. Med en valp blir man ju allmängods hur man än bär sig åt...

Haha jag är en otypisk labbeägare. Min labbe är i och för sig inte sådär väldigt social med främlingar. Jag har resting bitch face och rätt mycket tatueringar - det hjälper rätt ofta för att folk inte ska hålla på och okynnesprata eller be om att få hälsa på hunden osv

 

[Roheryn]

Kommer nog alltid bli glansig i ögonen när jag ser en spetshund. Helt klart pga präglad sedan barnsben. Med en pappa som älskade jakt (och jakthundar) så var hundkvoten hemma alltid fylld med jakthundar b.l.a gråhundar, Lajkor mm. När jag ville träna hundsport fick jag snällt ta med en ung gråhundshane till brukshundsklubben. Alla andra hade shelties, pudlar osv och jag tittade med stor avund på dessa smidiga hundar när jag och min "klumpiga" gråhund tragglade agilty mm. Han blev aldrig ens halvbra på agility men dock en legendarisk jakthund. Och vi hade faktiskt sjukt kul på brukshundsklubben trots allt . Om jag fick återuppliva EN hund så skulle det vara den hunden!! Så spetshundar kommer alltid att vara "min" typ av hund, milda, stabila, glada, och pigga. Lajkorna var helt vilda, vackra och fulla av energi men även dom var så milda och fina i tempramentet mot människor.

Jag gillar dock alla hundar, från smått till stort och tror nästa hund kommer bli något annat eftersom jag typ behöver en hund NU, och en spetshundstyp är ganska extremt "superjobbig" och typ ett heltidsjobb i ca 1,5 - 2 år . Men som sagt, oavsett framtida ras så kommer jag nog alltid titta trånande efter alla spetshundar, huskies mm...

Har du träffat några isländska fårhundar? Det är inte så ofta jag rekommenderar rasen - för de är också rätt "mycket" på alla sätt - men jämfört med huskies, lajkor etc. är de nog ändå ganska "light" De är ju vallande spetsar, så har kanske lite mer will to please och förighet än den typiska spetshunden. Vår hane som vi haft sen han var valp var faktiskt otroligt enkel som just valp - men sen kom unghundstiden Han var överallt hela tiden - vansinnigt energisk, otroligt påhittig med ständiga hyss och skällande i tid och otid, men trots en extrem jobbighet där när han var 1-1½ år så var och är han samtidigt den vänligaste, mest kärleksfulla hund jag någonsin träffat Nu är han nyss fyllda fem och den perfekta gårdshunden. Han är min skugga när jag fixar i stallet och hagarna, går lös på skogspromenaderna och vaktar "sin" gård noga mot alla inkräktare inklusive rovfåglar (vilket hade varit bra om jag haft höns eller lamm, vilket jag inte har... ). Älskar denna galna, älskvärda hund!!!