Era bästa tips när allting är skit

Fästman föreslog samma sak. Min erfarenhet från vården i dessa situationer är tyvärr inte helt bra, och jag är orolig för att den typen av kontakt skulle innebära ännu mer stress just nu:( Samtidigt förstår jag såklart att fästmannen inte kan bära bördan av att vara det enda stödet just nu.
Jag vill slå ett slag för appen Mendly.. Om man kan tänka sig att ha kontakt med psykolog i skriven form då, gratis är det också :up:
 
Jag känner mig extremt komplicerad, och då får jag dåligt samvete för det också. Fästmannen är nästan alltid glad. Han går aldrig in i perioder som dessa. Han är alltid logisk, stabil och på gott humör. Själv pendlar jag mellan sprudlande och nattsvart. Jag har låtsas vara på bättre humör några dagar för jag tänkte.. fake it til you make it? Så slipper han ta allt jämt. Det gick inte alls bra utan slog tillbaks med världens kraft. Så får jag dåligt samvete igen för att han måste trösta mig hela natten igen. Förstår knappt varför han stannar, och då blir jag ledsen över det också.

En bättre verktygslåda kanske inte är en helt dum idé.
Tänk inte på det. Generellt har jag varit den stabila i varje förhållande precis som din fästman.
Om han älskar dig som jag tror att han gör så tröstar/stöttar han dig gladeligen.
 
Det har varit en välbehövlig paus från forumet. Nu famlar jag lite i mörkret och behöver era kloka tankar.

Starten på det här året har blivit en fullkomlig kraschlandning. Det nya arbetet som startade vid årsskiftet blev ett fritt fall. Jag har dialog med min chef, och hela bolaget håller på att ta sig igenom en ganska tuff fas just nu. Det kommer att bli bättre, men just nu känner jag mig extremt pressad och orolig dagligen. Det är även tungt privat och jag tampas med många svåra känslor och problem på kvällstid. Summa summarum är att det känns nattsvart just nu. Jag har ont i magen eller huvudet varje dag. Jag bryter ihop och gråter några gånger i veckan. Jag står i duschen länge två gånger om dagen, först för att ens vakna på morgonen och sen för att det ger någon form av känsla av lugn och trygghet på kvällen. Kära fästman ger en enorm support, men känner sig nog lite uppgiven han med eftersom det bara fortsätter dag efter dag utan bättring. Det här förbaskade mörkret gör det inte enklare heller.

Bästa Buke, vad brukar ni göra för att plocka upp er själva perioder som dessa? Jag är egentligen inte särskilt orolig för min hälsa utan förstår varför det blivit såhär när många saker händer samtidigt. Det kommer säkerligen bli bättre om ett tag. Jag försöker planera in enkla och roliga saker, som att laga en god middag och köpa en flaska vin trots att det är vardagskväll. Vi sitter uppe och pratar och det känns bättre för en liten stund, men jag lägger mig ändå med samma känsla och vaknar med samma känsla av ängslighet och sorg. Blörk! What to do?
:heart
Hade en (för) lång period med många dödsfall, sjukdomar, och svåra olyckor. Jag hann nästan inte med ett tag där. Jag blev så trött på att vara så ledsen jämt. Allt var tungt. Blytungt.

Började lyssna på Anna & Mias pod. Började om från början. Då fick jag stängt av hjärnan en stund i alla fall.
Sedan började skrattet komma. Och vad härligt det är att skratta så man gråter, istället för att bara gråta.
Det blev så att jag skrattade oftare av poden, eller andra roliga saker, än vad jag var förtvivlat ledsen.
Hästarna var fantastiska den perioden. Katterna, not so much. De kom tillbaka när jag var gladare.

Och så gjorde jag sådana saker som du gör samt sov mer. Jag var social, men hellre med ytligt bekanta än nära.
Nära såg direkt hur det var eller visste vad som pågick osv. Orkade inte riktigt med alla frågor, även om de ställdes i all välmening.
Det blev några SPA-besök med partnern. Massage oftare än vanligt och så kostade jag på mig en svindyr ansiktsbehandling.
En dag var jag bara mig själv igen.
Håll ut! Plötsligt vänder det. :heart
 
Säger samma som flera andra. Ta hjälp.

Om vården ett trista erfarenheter kanske kyrkan kan ge stöd? Jag är atist men vet ju att det är många som fåt vettig samtalskontakt med präst eller diakon. Eller sök privat vård.

Ekonomin - ja det är tungt att ha dålig ekonomi. Men samtidigt så är du beroende av din hälsa resten av livet. Se det som en investering?

Kram!

Fick krishjälp av kyrkan en gång. Det var fint!

Ekonomin mår väl, det är bara att väldigt många kostsamma saker sker samtidigt. Jag tror snarare vi behöver sätta oss ner, backa bandet och se över vår planering. Just den stressen har vi skapat helt själva och kanske borde plocka bort helt från denna soppa just nu.
 
Fick krishjälp av kyrkan en gång. Det var fint!

Ekonomin mår väl, det är bara att väldigt många kostsamma saker sker samtidigt. Jag tror snarare vi behöver sätta oss ner, backa bandet och se över vår planering. Just den stressen har vi skapat helt själva och kanske borde plocka bort helt från denna soppa just nu.
Det låter sunt.
Sätt inte för höga mål i eran ekonomiska planering. Ekonomisk trygghet är oftast en bättre känsla än att ha allt det där man drömmer om direkt och känna att det blir för mycket utgifter. Se ekonomin mer långsiktigt.
Ofta kan drömmen och resan till målen vara väl så roligt.
 
:heart
Hade en (för) lång period med många dödsfall, sjukdomar, och svåra olyckor. Jag hann nästan inte med ett tag där. Jag blev så trött på att vara så ledsen jämt. Allt var tungt. Blytungt.

Började lyssna på Anna & Mias pod. Började om från början. Då fick jag stängt av hjärnan en stund i alla fall.
Sedan började skrattet komma. Och vad härligt det är att skratta så man gråter, istället för att bara gråta.
Det blev så att jag skrattade oftare av poden, eller andra roliga saker, än vad jag var förtvivlat ledsen.
Hästarna var fantastiska den perioden. Katterna, not so much. De kom tillbaka när jag var gladare.

Och så gjorde jag sådana saker som du gör samt sov mer. Jag var social, men hellre med ytligt bekanta än nära.
Nära såg direkt hur det var eller visste vad som pågick osv. Orkade inte riktigt med alla frågor, även om de ställdes i all välmening.
Det blev några SPA-besök med partnern. Massage oftare än vanligt och så kostade jag på mig en svindyr ansiktsbehandling.
En dag var jag bara mig själv igen.
Håll ut! Plötsligt vänder det. :heart

Tack för att du delar med dig! SPA låter inte helt fel, det kanske vore en idé.

Jag städade här om dagen, skulle slänga gamla toarullar från toaletten och kastade en på golvet till hunden. Han fick världens ryck och dansade runt den där rullen hur länge som helst och jag kunde inte låta bli att skratta. Tänk vad mycket djur gör för hälsan:heart
 
Flera av alla doktorsappar har möjlighet att träffa psykolog/terapeut. Antingen via videosamtal eller chatt. Det kan ju också vara något och är gratis eller kostar som ett vanligt vårdbesök 😊
Tror det är viktigt att skaffa sig den där verktygslådan. För även om jobbiga perioder kommer att hända igen så kan de bli mindre jobbiga om man vet hur man ska hantera dom, och jag har för mig att du tidigare berättat om hur du ibland kan hamna in mörka stunder även i perioder där allt är bra?
 
Kan du söka ett nytt jobb? Även jobbsökning kan ju vara ansträngande, men en mer stabil arbetssituation kanske skulle innebära en lättnad när det även strular privat?
 
Var snäll mot dig själv. Släpp kraven du har och sätt dem på en miniminivå. Gör sånt som du verkligen gillar om du kan, eller sånt som får dig att känna dig avslappnad.

Kan du identifiera vad det är som får dig att känna dig pressad? Ofta kan sådana känslor krympa om man börja vrida på dem.
Kan du prata med sambon så att han verkligen förstår? Har du någon vän du kan formulera dig inför. Mycket kan bli lite mer hanterbart om man bara sätter ord på det.

Sen håller jag med andra om att du bör leta efter samtalsstöd. Det hjälper för för resten av livet att kunna identifiera vad som triggar stressen och nedstämdheten och att få verktyg till att hantera sådana situationer.
 
Kan du söka ett nytt jobb? Även jobbsökning kan ju vara ansträngande, men en mer stabil arbetssituation kanske skulle innebära en lättnad när det även strular privat?

Jag tror att tiden för att få fason på nuvarande jobb är kortare än processen att söka och börja nytt jobb. Dessutom har jag 3 månaders uppsägningstid. Jag tror att ljuset i tunneln på nuvarande jobb är kanske 3-4 månader bort.
 
Var snäll mot dig själv. Släpp kraven du har och sätt dem på en miniminivå. Gör sånt som du verkligen gillar om du kan, eller sånt som får dig att känna dig avslappnad.

Kan du identifiera vad det är som får dig att känna dig pressad? Ofta kan sådana känslor krympa om man börja vrida på dem.
Kan du prata med sambon så att han verkligen förstår? Har du någon vän du kan formulera dig inför. Mycket kan bli lite mer hanterbart om man bara sätter ord på det.

Sen håller jag med andra om att du bör leta efter samtalsstöd. Det hjälper för för resten av livet att kunna identifiera vad som triggar stressen och nedstämdheten och att få verktyg till att hantera sådana situationer.

Vi började prata om jobbet igår kväll igen och jag konstaterade ganska snabbt att det inte är jobbet som är problemet. Det är tufft, jobbigt ibland, stressat ibland men det måste såklart vara något annat som gör mig så genuint ledsen. Så jag tror att det är lite på gång att bena ut grunden till allt det här.
 
Njut av det du kan njuta av. En solstråles brytning genom fönstret, ett pärlande barnskratt, färgen på himlen vid solnedgång, ta dig tid att leta efter det vackra i din omgivning.
Håll dig undan sociala medier.
Håll ordning runt om dig
Sov allt du får och kan
Unna dig något extra då och då
Le
Tillåt dig gråta när du behöver


Jag har haft det enormt kämpigt ett tag med ett par krashade familjerelationer, och jag har dagar då jag inte ens går upp ur sängen. Men jag har ett jobb jag älskar, och som motiverar mig att inte ge upp allt. Jag har en relativt stabil ekonomi nu men har haft ekonomisk kamp i mitt liv och jag vet hur nedbrytande det är. Låt det inte ta över och svärta allt i ditt liv. Njut av det du kan njuta av.
Det blir bättre, jag lovar. :heart
 
Om du orkar, tänk igenom din vardag och försök hitta lite grejer att ta paus ifrån. Vissa problem kanske inte behöver tas om hand just nu. De kanske bara kan få vara så tills du känner att du har kommit iordning på jobbet? Även om saker behöver lösas kan man försöka välja att oroa sig för ett par åt gången. Så får du lite tid att må dåligt i lugn och ro och då kanske det går över snabbare?
 
Så får jag dåligt samvete igen för att han måste trösta mig hela natten igen. Förstår knappt varför han stannar, och då blir jag ledsen över det också.

Försök släppa det dåliga samvetet över att din fästman måste trösta dig. Vila i att du har en stöttande partner som mår bra och är stabil och som vill finnas där. Det är en fin form av kärlek som han vill ge dig. Ta emot! ❤
 

Liknande trådar

Hundhälsa Jag behöver råd.. Det blev ett långt inlägg, men jag hoppas någon orkar läsa det ändå. Har en schäferhane på fem år, som kort och gott...
2
Svar
20
· Visningar
6 669
Hundhälsa blir så trött, ledsen och beskymmrad. Detta blir ett lång och kanske något virrigt inlägg Min fina fina vän dras med en hel del rädslor...
2 3
Svar
41
· Visningar
5 890
Senast: Sezziyanen
·
B
Övr. Barn Hej! Skrivit tidigare om min dotter som mår dåligt. Då frågade jag hur ni tyckte jag skulle göra med idrotten, pga att hon skär sig. Det...
2
Svar
23
· Visningar
2 659
Senast: Litenvit
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Köpa hus
  • Engelsk grammatik
  • Vad gör vi? Del CXCVI

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp