Få katten att vilja sova i sängen

[Catsu]

Är det inte dags att släppa din föreställning om hur din kattunge skulle vara och helt enkelt älska henne hämningslöst för den hon är?
Alternativt omplacera vilket jag är övertygad om är det bästa alternativet eftersom jag inte tror du är kapabel till det förra.

 

[MJLee]

Det här är både Nikita och Megara, den när hon sover i min kofta är Nikita, en dag efter att hon kom hem. Den andra när hon borrar in nosen i min hals är två månader senare, men hon var ett riktig klister från början och sov varje natt med nosen inborrad i min armhåla och hela kroppen tryckt mot mig. De andra är på min taggiga inte lika klistriga Megara. Båda vuxna omplaceringar så jag visste vad jag fick.

 

[athena_arabians]

@anciplanki: Ingen av beskrivningarna du lagt in hävdar att det är knäkatter (ragdolls är snarast kända för att inte vara knäkatter, om än lugna och tillgivna). Dessutom har du en korsning, dvs en huskatt. Det finns inga garantier för vad som kommer att slå igenom och hur kombinationen blir.

Jag blir som sagt ledsen när jag läser hur du ser på din ljuvliga, friska kattunge. Oavsett art förtjänar de att bli älskade precis som de är. Jag instämmer med flera andra att det bästa för er båda är en omplacering och att du letar en vuxen katt som har de egenskaper du vill ha.

Sedan tror jag som flera andra tagit upp att katten läser av dig och din inställning. Det säger mig att läget med stor sannolikhet inte kommer att ändras.

 

[Hoarfrost]

Sedan tror jag som flera andra tagit upp att katten läser av dig och din inställning. Det säger mig att läget med stor sannolikhet inte kommer att ändras.

Djur läser liksom av så mycket mer än vad människor kan göra i bland känns det som.

Sparky och jag hade ju en jobbig tid för ganska exakt ett år sedan och jag (skäms lite) var liksom lite frustrerad och besviken på henne. Helt pga att jag blev obekväm av känslorna det gav mig att hon inte mådde bra och under en liten period riktades det mot henne. Dock fattade jag ju till slut vad jag höll på med och skärpte mig.
Hon var så himla avvaktande, distanstagande och misstänksam mot mig då.

Så fort jag hade skärpt mig och slutade med dumheterna gick vi tillbaka till att vara samma gamla radarpar.

Därför känner jag samma, att om inställningen inte förändras kommer katten kanske inte få chans att blomma ut och kanske bli en gosig sängkatt när den blir äldre.

 

[anciplanki]

Det här är både Nikita och Megara, den när hon sover i min kofta är Nikita, en dag efter att hon kom hem. Den andra när hon borrar in nosen i min hals är två månader senare, men hon var ett riktig klister från början och sov varje natt med nosen inborrad i min armhåla och hela kroppen tryckt mot mig. De andra är på min taggiga inte lika klistriga Megara. Båda vuxna omplaceringar så jag visste vad jag fick.

Visa bifogad fil 183074

Så fint! Kan också bli skygga av omplacering. Vilket jag vet exempel på.

 

[anciplanki]

Djur läser liksom av så mycket mer än vad människor kan göra i bland känns det som.

Sparky och jag hade ju en jobbig tid för ganska exakt ett år sedan och jag (skäms lite) var liksom lite frustrerad och besviken på henne. Helt pga att jag blev obekväm av känslorna det gav mig att hon inte mådde bra och under en liten period riktades det mot henne. Dock fattade jag ju till slut vad jag höll på med och skärpte mig.
Hon var så himla avvaktande, distanstagande och misstänksam mot mig då.

Så fort jag hade skärpt mig och slutade med dumheterna gick vi tillbaka till att vara samma gamla radarpar.

Därför känner jag samma, att om inställningen inte förändras kommer katten kanske inte få chans att blomma ut och kanske bli en gosig sängkatt när den blir äldre.

Hur ska min inställning ändras när hon är så menar du
Ett råd var att inte tvinga och försöka ignorera och det är precis det jag gör. Men ger mycket smek och klapp i ansiktet där hon tycker om. Men försöker aldrig få henne att komma när hon inte vill. Så tror inte alls det har med det att göra.

 

[anciplanki]

@anciplanki: Ingen av beskrivningarna du lagt in hävdar att det är knäkatter (ragdolls är snarast kända för att inte vara knäkatter, om än lugna och tillgivna). Dessutom har du en korsning, dvs en huskatt. Det finns inga garantier för vad som kommer att slå igenom och hur kombinationen blir.

Jag blir som sagt ledsen när jag läser hur du ser på din ljuvliga, friska kattunge. Oavsett art förtjänar de att bli älskade precis som de är. Jag instämmer med flera andra att det bästa för er båda är en omplacering och att du letar en vuxen katt som har de egenskaper du vill ha.

Sedan tror jag som flera andra tagit upp att katten läser av dig och din inställning. Det säger mig att läget med stor sannolikhet inte kommer

Står tydligt att Ragdoll brukar tycka om att ligga avslappnade i famnen. Och att Perser gärna ligger i knät
Däremot är hon också Brittisk korthårig det kan spela in ja.
Jag har ingen inställning det är vad jag klart märker på hennes sätt. Tror absolut inte det beror på mig. Jag ger som sagt mycket kärlek, smeker, klappar där hon tycker om. Men tvingar mig aldrig på.

 

[Sassy]

Hur ska min inställning ändras när hon är så menar du
Ett råd var att inte tvinga och försöka ignorera och det är precis det jag gör. Men ger mycket smek och klapp i ansiktet där hon tycker om. Men försöker aldrig få henne att komma när hon inte vill. Så tror inte alls det har med det att göra.

Du kan inte ta till dig av konceptet acceptans alls? Det handlar ju inte bara om att inte tvinga sig på henne, utan om att helt kunna släppa alla de förväntningar och förhoppningar du har på vad hon ska kunna ge dig, och gilla det som är? Det jag ser i inlägg efter inlägg är att du argumenterar för att hon borde vilja och hur du ska göra för att hon ska vilja, och det är inte på något sätt att acceptera och uppskatta henne som hon är.

Att argumentera med verkligheten är lönlöst. Ordet "borde" betyder ingenting när faktum är att det inte är så. Att gå och längta efter något som inte är kommer du inte må bra av, så antingen släpper du det helt eller så omplacerar du den här katten och letar efter en som machtar dig bättre.

Och nej, det är inte vanligt att katter blir långsiktigt stressade av en omplacering när man gjort sitt jobb för att hitta ett matchande hem. Framförallt inte en ung och frisk katt. Jag har varit involverad i många omplaceringar och inte en enda gång har det resulterat i en katt som mått dåligt efteråt. Tvärtom, många katter blommar upp när de får den typ av hem de behöver.

 

[Bison]

Står tydligt att Ragdoll brukar tycka om att ligga avslappnade i famnen. Och att Perser gärna ligger i knät
Däremot är hon också Brittisk korthårig det kan spela in ja.
Jag har ingen inställning det är vad jag klart märker på hennes sätt. Tror absolut inte det beror på mig. Jag ger som sagt mycket kärlek, smeker, klappar där hon tycker om. Men tvingar mig aldrig på.

Ja, enligt AI
Jag har/haft fyra stycken Perser/Exotic. Ingen har varit en knäkatt. De är sociala, kärleksfulla och tillgivna på lagom avstånd och på deras villkor.
De jag har haft sen kattungar har varit väldigt lika din och blivit mer för fysik närhet som äldre.
Min Exotic ligger ibland på mig en stund i sängen, det har hon börjat med nu och hon blir snart 5 år.

Hanen jag tog över som vuxen var extremt gosig och ville alltid vara nära, men han var 5 år när han flyttade hit och kom som omplacering efter dödsfall och vanvård. Han var väldigt svältfödd på uppmärksamhet och närhet och blir egentligen inget bra exempel.

 

[Gabby_Ossi]

Min mormor och morfar hade en renrasig Ragdoll hona och den var väldigt reserverad, "sjönk ihop" när man försökte klappa den, när vi som "främlingar" var på besök sökte den ingen närhet alls. Lät man den vara ifred sprang den inte iväg och gömde sig men var mest nöjd med att ligga själv i ett annat rum. Efterhand som den blev äldre kunde den ibland komma och lägga sig i knät hos min morfar, men det var först efter att de haft den i flera år. Det var egentligen min kusin som själv hade sparat ihop och köpte den när han var tonåring men de hade nog också förväntat sig att katten skulle vara annorlunda och den fick flytta till mormor och morfar efter något år när de insåg att den antagligen inte skulle bli så mycket mer tillgiven och att den inte trivdes i ett hem med barn och mycket liv och rörelse.

Men även raskatter kan ha väldigt olika personlighet. När jag var liten hade mamma en Norsk Skogkatt hona som hon tog ett par kullar, hon var själv väldigt tillgiven och sov alltid på min kudde när jag var i förskoleåldern. Men båda hennes döttrar, en som vi hade kvar själv och en som var kvar i bekantskapskretsen, hatade barn och var ganska reserverade även mot "sina egna" människor.

 

[Hoarfrost]

Hur ska min inställning ändras när hon är så menar du
Ett råd var att inte tvinga och försöka ignorera och det är precis det jag gör. Men ger mycket smek och klapp i ansiktet där hon tycker om. Men försöker aldrig få henne att komma när hon inte vill. Så tror inte alls det har med det att göra.

För mig är inställning inte riktigt vad du gör. Det är snarare tankar och känslor.
Har man en positiv inställning tar man sig an problem med tanken att det går att lösa, släpper saker som inte går att ändra på ganska lätt. Har man en negativ inställning tar man sig an problem som att det aldrig kommer gå, eller kanske inte alls går, ältar saker och gräver ner sig.
Som ett exempel.

 

[athena_arabians]

Står tydligt att Ragdoll brukar tycka om att ligga avslappnade i famnen. Och att Perser gärna ligger i knät
Däremot är hon också Brittisk korthårig det kan spela in ja.
Jag har ingen inställning det är vad jag klart märker på hennes sätt. Tror absolut inte det beror på mig. Jag ger som sagt mycket kärlek, smeker, klappar där hon tycker om. Men tvingar mig aldrig på.

Att vara avslappnad när en håller dem i famnen är inte samma sak som att de är en knäkatt/plåsterkatt.

Faktum är fortfarande att du har en huskatt, det är skit samma vilka raser hon påstås ha. Dessutom finns det givetvis variationer inom olika raser men med renrasiga djur är det lättare att peka på gemensamma drag som är karaktäristiska för respektive ras (se på @MJLees burmor, de har inte exakt lika beteenden men det finns gemensamma nämnare).

Att du inte tror att katten (och för den delen, djur generellt) känner av vårt känsloläge är tämligen okunnigt, speciellt för någon som haft djur. Eller så har du alltid ansett att djuren finns för din skull och ska uppfylla dina behov, utan ett givande och tagande från båda parter. Oavsett vilket så kommer du aldrig att få en katt att göra som du vill. Du kan skapa förutsättningarna för det och hoppas på att det fungerar. Att inte se sin egen del i en situation gör att det är omöjligt att få till en förändring.

 

[anciplanki]

Det som gör är att man blir frustrerad och defensiv här är att det mest hela tiden, om och om igen skrivs att jag ska omplacera, att det är mitt fel, att jag orsakar, jag är konstig och ”needy”. ”Och vad förväntar jag mig” ungefär. Jättekonstigt. Ja, vad tänker man och önskar sig när man köper kattunge liksom.

Då svarar jag ju på det..och det hela fortsätter bara. För jag försöker förklara.

Jag har ju haft katt tidigare, och jag fick inte alls dom tankarna eller känslan då. Båda Perserkatterna var tillgivna direkt. Och snälla mot barnen.Hona/hane.
Hanens förändring trodde jag som sagt berodde på att jag var borta mycket. Och han var ju dessutom sjuk redan 7 månader.
Birman som bet och flög på kan jag ärligt säga att jag hade i 2 år. Omplacerade och dagen efter var hon på annons, för hon fräste och bet mot dom.

Jag bad om tips och råd om något kan uppmuntra, inget annat. Jag har och sagt upprepade gånger att jag tycker mycket om henne. Omplacera 5 månaders skulle ge mig dåligt samvete och det skulle jag få av min omgivning och familj också.

Och vad skulle man ange för orsak..går ju inte.
Jag tror med 90% säkerhet att folk önskar en tillgiven kattunge när man köper en.
Även dom som letar omplaceringar vill ha det, annars blir det svårt. Det är en självklarhet.

Har hört och läst om katter som blir omplacerade, gömmer sig och blir otrygga, får stressbeteenden. Och blir omplacerade igen. Det är en ny miljö på nytt och lär knappast främja henne. Ingen säkerhet att det blir bra alls.

Jag VET att här blir hon väl omhändertagen hela tiden, har varit ute med henne också. Sköter päls, mat-hygien av skålar och kattlåda. Leker, aktiverar. Borstar, även tänder.
Ger smek på hennes villkor där hon verkar tycka om.
Hon får komma och gå som hon vill. Vad mer kan jag göra.
Men naturligtvis blir det ju en effekt på mig också utefter hennes beteende, när jag märker..jag tränger mig självklart inte på. Det blir en naturlig respons. Det vore väldigt konstigt snarare om det inte blev det. Det är inte så att bara jag orsakar, det är hennes personlighet som är så, enligt mig. Som har varit här med henne hela tiden.
Sedan..javisst, då är det så.

 

[anciplanki]

Ja, enligt AI
Jag har/haft fyra stycken Perser/Exotic. Ingen har varit en knäkatt. De är sociala, kärleksfulla och tillgivna på lagom avstånd och på deras villkor.
De jag har haft sen kattungar har varit väldigt lika din och blivit mer för fysik närhet som äldre.
Min Exotic ligger ibland på mig en stund i sängen, det har hon börjat med nu och hon blir snart 5 år.

Hanen jag tog över som vuxen var extremt gosig och ville alltid vara nära, men han var 5 år när han flyttade hit och kom som omplacering efter dödsfall och vanvård. Han var väldigt svältfödd på uppmärksamhet och närhet och blir egentligen inget bra exempel.

Och var söker du då fakta när du tänker dig en ras. Det var exempel..har sett liknande info hos Sverak, uppfödare och många andra. Hur ska man annars få tips om det man önskar…

 

[Bison]

Och var söker du då fakta när du tänker dig en ras. Det var exempel..har sett liknande info hos Sverak, uppfödare och många andra. Hur ska man annars få tips om det man önskar…

Kontaktar andra som har den rasen jag är intresserad av, kollar uppfödare, läser om deras katter, hälsar på för att träffa deras katter osv


Du har ju flera gånger skrivit om din Perser som inte var någon knäkatt.
Om du nu ville ha en Perser igen förstår jag inte varför du inte köpte en sån?
De kommer ut för omplacering med jämna mellanrum och då kunde du valt en äldre med rätt personlighet för dig.

 

[anciplanki]

Min mormor och morfar hade en renrasig Ragdoll hona och den var väldigt reserverad, "sjönk ihop" när man försökte klappa den, när vi som "främlingar" var på besök sökte den ingen närhet alls. Lät man den vara ifred sprang den inte iväg och gömde sig men var mest nöjd med att ligga själv i ett annat rum. Efterhand som den blev äldre kunde den ibland komma och lägga sig i knät hos min morfar, men det var först efter att de haft den i flera år. Det var egentligen min kusin som själv hade sparat ihop och köpte den när han var tonåring men de hade nog också förväntat sig att katten skulle vara annorlunda och den fick flytta till mormor och morfar efter något år när de insåg att den antagligen inte skulle bli så mycket mer tillgiven och att den inte trivdes i ett hem med barn och mycket liv och rörelse.

Men även raskatter kan ha väldigt olika personlighet. När jag var liten hade mamma en Norsk Skogkatt hona som hon tog ett par kullar, hon var själv väldigt tillgiven och sov alltid på min kudde när jag var i förskoleåldern. Men båda hennes döttrar, en som vi hade kvar själv och en som var kvar i bekantskapskretsen, hatade barn och var ganska reserverade även mot "sina egna" människor.

Tack, ja jag förstår. Jo, precis, ras behöver ju verkligen inte vara helt avgörande. Det var ju synd, men skönt att mormor och morfar kunde ta hand om den.
Jag har inte den möjligheten och skulle inte kännas rätt då hon är liten. Och jag redan fått omplacera Birman så blir det extra känsligt och samvetet säger stop för enbart en sådan orsak.
Men ja, förstår att han hade sparat ihop..jag förlorade antal tusen på Birman också.
Och precis man vet inte om hon skulle få det bra och trivas dör hon hade hamnat heller. Som du säger bland barn t.ex

 

[anciplanki]

Kontaktar andra som har den rasen jag är intresserad av, kollar uppfödare, läser om deras katter, hälsar på för att träffa deras katter osv


Du har ju flera gånger skrivit om din Perser som inte var någon knäkatt.
Om du nu ville ha en Perser igen förstår jag inte varför du inte köpte en sån?
De kommer ut för omplacering med jämna mellanrum och då kunde du valt en äldre med rätt personlighet för dig.

Han var så som kattunge sa jag, hela tiden och kunde lägga honom på rygg i knät. Sa att han som VUXEN blev förändrad, TROLIGEN för att jag var tvungen att vara borta mycket.
Honan var ALLTID tillgiven och nära med alla i familjen.
Det jag menar är att det inte finns någon garanti att omplacerad vuxen katt som SÄGS vara tillgiven med säkerhet blir det när den kommer till nytt hem hos mig.

 

[Bison]

Han var så som kattunge sa jag, hela tiden och kunde lägga honom på rygg i knät. Sa att han som VUXEN blev förändrad, TROLIGEN för att jag var tvungen att vara borta mycket.
Honan var ALLTID tillgiven och nära med alla i familjen.
Det jag menar är att det inte finns någon garanti att omplacerad vuxen katt som SÄGS vara tillgiven med säkerhet blir det när den kommer till nytt hem hos mig.

Det är ju därför man hälsar på.
Men nu har du den katt du har och jag hoppas verkligen att du kan acceptera och älskar henne för den hon är.

 

[anciplanki]

Att vara avslappnad när en håller dem i famnen är inte samma sak som att de är en knäkatt/plåsterkatt.

Faktum är fortfarande att du har en huskatt, det är skit samma vilka raser hon påstås ha. Dessutom finns det givetvis variationer inom olika raser men med renrasiga djur är det lättare att peka på gemensamma drag som är karaktäristiska för respektive ras (se på @MJLees burmor, de har inte exakt lika beteenden men det finns gemensamma nämnare).

Att du inte tror att katten (och för den delen, djur generellt) känner av vårt känsloläge är tämligen okunnigt, speciellt för någon som haft djur. Eller så har du alltid ansett att djuren finns för din skull och ska uppfylla dina behov, utan ett givande och tagande från båda parter. Oavsett vilket så kommer du aldrig att få en katt att göra som du vill. Du kan skapa förutsättningarna för det och hoppas på att det fungerar. Att inte se sin egen del i en situation gör att det är omöjligt att få till en förändring.

Jag såg mammorna där och pappan Persisk har stamtavla. Så det påstås inte. Dom hade tydliga Ragdoll/Persiska utseenden

 

[anciplanki]

Kontaktar andra som har den rasen jag är intresserad av, kollar uppfödare, läser om deras katter, hälsar på för att träffa deras katter osv


Du har ju flera gånger skrivit om din Perser som inte var någon knäkatt.
Om du nu ville ha en Perser igen förstår jag inte varför du inte köpte en sån?
De kommer ut för omplacering med jämna mellanrum och då kunde du valt en äldre med rätt personlighet för dig.

Ville prova blandningen med Ragdoll också, då jag hört gott. Därför..