Farligt att bo på nedre botten?

Bukefalos 30 år!

Det handlar väl kanske mest om hur orolig man är i största allmänhet. Jag är sällan rädd för nånting alls så det hade inte ens funnits i mitt val av lägenhet att väga in, håller med om insyn men jag bodde en halv trappa upp en gång och hade sedan ändå direkt insyn från ett företags parkering. Men om det är något man tänker på redan nu kanske det inte är det bästa alternativet.
 
Fast det där med hur man tycker om insyn är ju högst individuellt. En del bryr sig inte och för andra så är det obehagligt. Titta på lägenheten och känn efter själv. Att andra här inte vill bo med insyn bör inte påverka hur du känner.
Nej inte råden om insyn, råden från folk i min närhet som håller fast vid att det var ett oroligt område menade jag. Jag bad kvinnan på hyresvärden om en ärlig kommentar om läget och hon sa att det här med röriga områden kan variera och hon uppfattade det som att området nu är lugnt.
 
Efter dom två åren är det så att hyran på det stället jag ska titta på idag som jag sett som favoritläget innan där jag bott granne med och trivs och ett av dom absolut lugnaste ställena och ligger nog ännu bättre till rent positionsmäsigt. Några trappor upp men med hiss och inglasad balkong. Den lägenheten hade över 50 intresserade och jag är en av 5 som får komma på visning. Ingen insyn och möjligheter till både boendeparkering och garage. Bodde där i 3 år.
 
Det svåra är att lägenheten i det fina område är det 3 före mig i kön om att få den så lite osäkert då för jag måste då tacka nej till den på bottenplan först fast jag kanske skulle kunnat få den i det fina området. Det är ju som rysk roulette det här. Pratade med hyresvärden igen och hon sa samma, det har varit stökigt men är inte det längre och om det är så nu är det enskilda individer. Hon hade aldrig hört talas om inbrott från altanen där.
 
Jag letar lägenhet dygnet runt. Den jag tror är drömmen är granne med där jag bodde för typ 19 år sedan och trivdes mycket bra. Väldigt lugnt område.

Det blir inflytt en månad senare än tänkt men mäklaren säger att hon fixar det. Att hon pratar med köparna av mitt hus,att jag ska välja den om den är lika fin som den andra jag bodde i men jag vet inte om jag får den förrän om typ en och en halv vecka. Men det är den enda av alla jag sett där jag verkligen, verkligen vill bo.

Men jag har nu blivit erbjuden en annan lägenhet med uteplats vilket lockar mycket. Men jag är orolig att det kanske är farligt att bo så? Med en liten balkong och uteplats. Området ansågs som lite oroligt förr men lugnt nu men ryktet hänger kvar bland vissa. Men jag vill både ha en uteplats samtidigt som det känns osäkert med en vanlig altandörr med glas i det här området.

Jag ska titta på den och titta på skicket på allt där men jag vet inte om det är osäkert att bo så?

Jag bodde på första våningen i många år men då var det på en av stans minsta och lugnaste gata.
Beror väl på vad du är mest rädd för? Ser man till fakta och statistik är brand farligare än inbrott, och då är det ju säkrast på nedre botten.
 
Jag bor på bottenplan. Inte ens funderat på inbrottsrisken där. Det jag däremot mer tänkt över är insynen. Sen så har jag haft anhöriga till en granne som knackat på min fönsteruta för att bli insläppta i trappen. Efter det kan jag bli lite paranoid i perioder att folk smyger i buskarna typ. 😅
Nu bor jag i ett väldigt lugnt område i mindre by/samhälle dock.

Däremot har jag en kompis som bor på bottenvåning i ett sk. "Utsatt område".
Samma där. Inte alls varit utsatt för något inbrott eller liknande. Väldigt lugnt och alla sköter sitt. Men visst finns det tankar kring var man kan parkera cykeln eller vad man vågar ha på balkong/uteplatsen utifall det skulle då fötter.

Men det hade jag nog tänkt på om jag bodde mer i tätort oavsett utsatt område eller inte. Pga mer folk i rörelse..
 
Jag bodde visserligen på fjärde våningen på en lugn gata där folk sprang nakna i trapphuset och satt nakna på torktumlaren. Grannen ringde på mitt i natten och sa att hon försökt ta livet av sig med tabletter så jag fick rädda situationen och även när hon och hennes nya man kom i slagsmål med hennes ex. En hel tappad pizza låg kvar mitt i trapphuset i en vecka.
 
Tänk om jag gillar den på bottenplan och fixar insynsskydd, är det ett dumt val att välja den framför den i det ”dyrare” området med högre status då? Att man kanske upptäcker att man känner sig otrygg och då har bränt alla köpläge sen 14 år och inte kan få någon ny lägenhet
 
Intressant att så många vill bo på nedre botten. Jag har nog bara träffat på en som velat bo så, resten har föredragit högre upp i huset. En släkting bor en trappa upp för att kunna hoppa ut om det börjar brinna.
Själv växte jag upp i hus och tänkte att nedre botten inte skulle vara så hemskt, men det tyckte jag att det var.

Tänker vidare att det kanske beror på hur man bor. Jag bor i storstad där det är trottoarer utanför fönstren och det är lätt att se in. Inga av mina vänner har hund som behöver gå ut.

Här brukar lägenheter vara dyrare ju högre upp man kommer i huset.
Jag känner samma, skulle aldrig bosätta mig på bottenplan, helst högst upp, annars iaf ett par trappor upp. När jag bodde på Gärdet. Ändå hyfsat fint område, var det en hel del inbrott på markplan. Och bara att komma upp från allt annat stök och insyn.

Villa har jag bott i det kändes bättre än vad marklägenhet gör.

Och ja här kan det skilja en/ett par hundratusen för varje plan man flyttar uppåt. Och nybyggen är ju oftare så prissättning också att det ökar för varje vånignsplan.

Jag är också förvånad över hur många som föredrar markplan. Skulle aldrig våga som ensamboende.
 
Jag hade inte heller valt markplan, mest pga insynsrisk men även för att man faktiskt kan kika in/knacka på/interagera på annat sätt vilket hade gjort mig lite nojig.
 
Jag är också ytterst tveksam, den på några våningar upp känns tryggast för mig. Jag har pratat med både mamma och pappa om bottenplan och dom säger att så som jag pratar om det skulle jag nog känna mig otrygg där och jag vill inte ha insyn. Jag satsar i första hand på den jag tittar på idag ifall den är okej. Och håller tummarna att den blir min. Har en till på gång på första våningen men i ett super lugnt område men den är så högt upp att insynen verkar vara liten.
 
Jag är också ytterst tveksam, den på några våningar upp känns tryggast för mig. Jag har pratat med både mamma och pappa om bottenplan och dom säger att så som jag pratar om det skulle jag nog känna mig otrygg där och jag vill inte ha insyn. Jag satsar i första hand på den jag tittar på idag ifall den är okej. Och håller tummarna att den blir min. Har en till på gång på första våningen men i ett super lugnt område men den är så högt upp att insynen verkar vara liten.
Jag tänker att markplan främst är skönt om man har små barn eller hund, så att man kan öppna dörren ut på en terrass och/eller gräsmatta. Är du minsta osäker över insyn/otrygghet skulle inte jag chansa iallafall.

Men jag är också uppvuxen i olika Stockholmsförorter, känslan kanske är en helt annan i en liten småstad/by.
 
Jag tänker att markplan främst är skönt om man har små barn eller hund, så att man kan öppna dörren ut på en terrass och/eller gräsmatta. Är du minsta osäker över insyn/otrygghet skulle inte jag chansa iallafall.

Men jag är också uppvuxen i olika Stockholmsförorter, känslan kanske är en helt annan i en liten småstad/by.
Ja om jag redan nu känner oro är det kanske vanskligt men jag ska ta en titt på den i alla fall. Den är hittills en av favoriterna när jag läser men vill gärna se själv.
 
Om det var förr det var oroligt men lugnare nu hade jag inte tvekat att bo på bottenplan. Ffa för att du har hundar, skönt för dem att lätt kunna komma ut. Och de lär ju larma om nån är på väg in. Jag hade dock sett till att ha lås på altandörren och inte sovit med den öppen
 
Jag var aldrig orolig för inbrott när jag bodde på markplan, det var insynen som var värst eftersom flera fönster inklusive det i sovrummet vette ut mot parkeringen. Pga det hände det också att folk knackade på fönstret för att bli insläppta om dom skulle hälsa på nån och glömt koden till låset. :wtf:

Nu blev det ingen hund för mig förrän jag flyttat till hus men skulle jag bli tvungen att flytta till lägenhet igen så hade jag trots allt ändå valt nåt på markplan, just för smidigheten i att komma ut och rasta. Dessutom är det väldigt bekvämt att slippa släpa tunga matkassar, nya möbler, vitvaror etc flera trappor upp.

Nu bor jag i villa och innan var jag rätt orolig för inbrott, men det försvann nästan helt när jag skaffade hund. Han har varit väldigt tydlig med att han säger till om han hör nåt utanför på fel tider och han låter som en riktig best när han går igång så jag tänker att om det är några skummisar där ute så lär dom välja ett annat hus i första hand. :devil: Tror nog det gäller även med mindre hundar för dom kan ju också skälla och dra uppmärksamhet till att nåt är fel.
Är helt säker på att mina grabbar inte släpper in någon oanmäld. Det skulle bli ett hejdundrande fall av utskällning och troligen också stå emot och inte vilja släppa in om dom skulle märka att jag var jätte rädd.
 
Farligt är det väl inte. Men jag skulle känna mig obekväm och vantrivas.
Alltså beroende på faktorer som ligger hos mig, inte för att bottenplanet är något som är dåligt från objektiva kriterier.

Sen kan det väl bli mer eller mindre otrivsamt beroende på läge och utformning av hus och omgivningar. Det är väl typ om BV är ett halvplan upp och har fönster mot skog eller någon annan yta där det är få människor som brukar röra sig och sällan direkt intill husväggen som jag skulle tycka att det var ok.
 

Liknande trådar

  • Hur är det att bo i villakvarter i ett mindre samhälle?
  • Bo i Luleå
  • Var vill jag bo?
  • Flytta eller bo kvar och renovera?

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

  • Valvaka!
  • Dejtingtråden 39
  • Stensamlare?

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 12
  • Kattnamn från sagor?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp