Filosofiska hörnan

[Badger]

Nu mindes jag ett sammanhang för ett antal år sedan. Jag var med i en amatörteatergrupp ett par terminer, och vid första tillfället tänkte jag "det är ju bara jag som är vanlig". Min upplevelse var att alla där inne stack ut från folk i allmänhet. Kanske var det så och kanske inte. Min känsla var just då att det var alla de andra som var udda (medan jag var vanlig).

Teater måste verkligen dra till sig alla möjliga typer av personligheter.

Jag reflekterade någon gång över föreningsverksamhet och folk. Om man någonsin tänkt sig vara udda så är det ju bara att notera alla små udda uppslukande intressen folk har. Till slut får man ju en känsla av att alla är mer eller mindre superudda (inte bara en själv). Fler än man tror verkar ju samla på porslinshundar eller odla guppies väldigt fokuserat eller tja, folk är mindre normala än man tror tänker jag.

 

[Nahar]

Man kan ju undra. Visst, folk pratar ju en hel massa om vad andra gör och vafför gör de på detta viset. Men tycker själv att det knappast lönar sig att lägga någon större vikt vid det, folk pratar, oberoende av vad jag väljer att göra, och vill de förfasa sig, så varsågod. Jag bjuder gärna på det nöjet. I morgon har de ändå glömt det och pratar om något annat i stället.

Det absurdaste jag hört i kategorin "vad ska grannarna säga" var "hur ska mormor kunna berätta det här för sina vänner?" Då handlade det inte ens om något speciellt ovanligt eller hemskt på något vis, utan en ung persons val av studier och bostadsort, som inte var de förväntade.

Men mormor! Vi måste ju tänka på stackars mormors sociala status! (Skrattar av total igenkänning...)

 

[Mumma]

Men mormor! Vi måste ju tänka på stackars mormors sociala status! (Skrattar av total igenkänning...)

Och ungdomen som träffat mormors vänner typ en gång vid fem års ålder kunde inte ha brytt sig mindre om vad de tycker och tänker

 

[Nahar]

Och ungdomen som träffat mormors vänner typ en gång vid fem års ålder kunde inte ha brytt sig mindre om vad de tycker och tänker

Precis så

 

[Scata]

Men mormor! Vi måste ju tänka på stackars mormors sociala status! (Skrattar av total igenkänning...)

Å jösses, total +1 på den! :crazy1:

 

[Ginne]

Nu mindes jag ett sammanhang för ett antal år sedan. Jag var med i en amatörteatergrupp ett par terminer, och vid första tillfället tänkte jag "det är ju bara jag som är vanlig". Min upplevelse var att alla där inne stack ut från folk i allmänhet. Kanske var det så och kanske inte. Min känsla var just då att det var alla de andra som var udda (medan jag var vanlig).

Teater måste verkligen dra till sig alla möjliga typer av personligheter.

Och jag har nån slags motsatt erfarenhet från att ha gått på konstskola där flera ansåg sig som väldigt udda, medan jag tyckte att när man liksom kom dem lite mer inpå livet var de flesta rätt ”vanliga” innerst inne. Det fanns en och annan som var lite mer genuint annorlunda, men dessa var oftast inte medvetna om det själva utan såg sig själva som ”normala” medan de skrattade gott åt någon annan som DE uppfattade som udda

 

[Takire]

Och jag har nån slags motsatt erfarenhet från att ha gått på konstskola där flera ansåg sig som väldigt udda, medan jag tyckte att när man liksom kom dem lite mer inpå livet var de flesta rätt ”vanliga” innerst inne. Det fanns en och annan som var lite mer genuint annorlunda, men dessa var oftast inte medvetna om det själva utan såg sig själva som ”normala” medan de skrattade gott åt någon annan som DE uppfattade som udda

Jag lärde inte känna mer än högst en lite närmare så kanske skulle jag ha fått samma uppfattning om jag gjort det
. Det är hur som helst intressant tycker jag!

 

[Ginne]

Jag lärde inte känna mer än högst en lite närmare så kanske skulle jag ha fått samma uppfattning om jag gjort det
. Det är hur som helst intressant tycker jag!

Kanske kan det också ha att göra med vad man själv ser som ”normalt”? Alltså hur du definierar normalitet. De flesta människor har mer likheter än skillnader skulle jag vilja säga, alla känner vi glädje, sorg, oro, nervositet, irritation osv, men kanske uttrycker vi det på olika sätt? Kanske det också är så att vissa av oss ser normalitet som det synliga, utanpåverket, medan andra fokuserar på det som finns innanför skalet? Kanske har vi alla olika ”tolerans” för olikheter? Där några kategoriserar en viss egenskap eller ett visst beteende inom normen har andra snävare ramar och ser samma egenskap/beteende som onormal?

 

[Nahar]

Djur som bin som går och dör på vintern, tror ni de känner lugn inför döden eller kämpar de mot?

 

[athena_arabians]

Men mormor! Vi måste ju tänka på stackars mormors sociala status! (Skrattar av total igenkänning...)

Det har ju tidigare inte varit speciellt accepterat med tatueringar, det var typ sjömän och kriminella som var tatuerade. När min kusin började tatuera sig på början av 90-talet var tex min mamma (född -45) inte helt imponerad... mormor (född -20) visade glatt upp honom för sina väninnor!

 

[EZMK]

Djur som bin som går och dör på vintern, tror ni de känner lugn inför döden eller kämpar de mot?

Frågan är om de har ett koncept om döden som vi människor egentligen.

 

[Nahar]

Det har ju tidigare inte varit speciellt accepterat med tatueringar, det var typ sjömän och kriminella som var tatuerade. När min kusin började tatuera sig på början av 90-talet var tex min mamma (född -45) inte helt imponerad... mormor (född -20) visade glatt upp honom för sina väninnor!

Det var faktiskt förvånansvärt vanligt med tatueringar ca 1870-1940! Folk hade dem på ställen som inte syntes dock, typ ryggen, låret, mm. Även kvinnor och upp i klasserna! Fanns en statistisk undersökning genomförd hos begravningsbyråer i USA och en del Europeiska länder som gav siffror av uppåt 45% tatuerade. Men det var ju inte på samma öppna sätt som idag

Frågan är om de har ett koncept om döden som vi människor egentligen.

Jag tänker att en inte måste ha ett koncept om döden för att ha känslor kring den? Alltså, finns inga levande varelser som inte kämpar för sina liv om de blir hotade. Det tyder ju på nån typ av känsla (i sin lösaste mening). Men de som dör "frivilligt" - hur frivilligt är det då?