Fjordingtråd nr 3

Somnade på väg fram till syrrans ponny, detta var precis efter att hon anlänt. :D
IMG_20190222_165351_015.jpg
 
Norra Halland. :)
Kan förstå det...

Idag har Dixie fått bära mig på en uteritt, väldigt trevlig attityd och trevlig bjudning. Lyhörd för mitt val av gångart, och tar rätt galopp varje gång (nåja, det finns ju ridturer när det blir fel också, men idag var det rätt varje gång) och svarar väldigt bra på mina önskemål om att variera hastigheten i trav.
Han är en kanonrolig häst att rida, och idag tror jag - om jag hållit ordning på matematiken - att vi firar jämnt.
Tio ridpass...
 
Överväger ifall jag ska sälja min dressyrsadel, en Bates Isabell Werth. Den är skön och jag gillar känslan av att komma nära hästen. Men den senaste tiden har jag tyvärr fått inse att den ger mig ont i korsryggen :down: det är troligtvis det djupa sätet som placerar mig på fel punkt, då tippar jag fram och får ont i ryggen. Med min allroundsadel har jag inte det problemet eftersom den har öppnare säte.

Använder mest allroundsadeln så jag klarar mig bra med den.. Men eftersom jag är mest intresserad av dressyr så hade jag ändå gärna haft en. Så då borde jag hitta en dressyrsadel med rätt kort anläggningsyta, men åtminstone 17” säte, öppet säte och små knästöd. Den ska inte heller vara svinigt dyr.

Vilka modeller har ni på era dressyrsadlar?
 
Överväger ifall jag ska sälja min dressyrsadel, en Bates Isabell Werth. Den är skön och jag gillar känslan av att komma nära hästen. Men den senaste tiden har jag tyvärr fått inse att den ger mig ont i korsryggen :down: det är troligtvis det djupa sätet som placerar mig på fel punkt, då tippar jag fram och får ont i ryggen. Med min allroundsadel har jag inte det problemet eftersom den har öppnare säte.

Använder mest allroundsadeln så jag klarar mig bra med den.. Men eftersom jag är mest intresserad av dressyr så hade jag ändå gärna haft en. Så då borde jag hitta en dressyrsadel med rätt kort anläggningsyta, men åtminstone 17” säte, öppet säte och små knästöd. Den ska inte heller vara svinigt dyr.

Vilka modeller har ni på era dressyrsadlar?

Jag har en Stübben tristan DL som jag ibland använder på Yngve.
Jenta får ibland använda en uråldrig märkeslös sadel (minst 30 år gammal).
Till vardags använder jag Stübben focus/Bennis Harmony (islandshästmodellen; kåporna och knästöden påminner om dressyrsadlar men kåporna är inte lika långa; sitsen inte alls lika djup som i dressyrsadlar).
Allt som heter "islands" brukar bli dyrt, nypris på islandsmodellen ca 23000kr (jag sökte nu och såg att nyaste modellen tydligen är uppe i ca 30 ny).

Tillägg: Islandshästsadlarna har ofta ganska kort anläggningsyta och gott om utrymme i bredden så de är inte så tokiga på fjordingar. Men som sagt, dyrt så fort det heter Islands. Prestige har ju också någon islandsmodell och den är inte heller rolig i pris...

Tristan fick jag billigt, men nypris är väl runt 15 tror jag.
så tyvärr är även de sadlarna rätt dyra nu; jag har dock haft tur och kunnat köpa begagnat när jag väl vet vilken modell jag vill ha och de är i stort sett outslitliga.
 
Vilka modeller har ni på era dressyrsadlar?

Jag har en Prestige Appaloosa, min är visserligen 16" men de andra punkterna passar - relativt flat, inga stora knästöd. Jag tycker att den är ganska hård, därför har jag en gelsits på. Tror jag betalade 300€ för den, begagnad då.
Har även ridit ganska mycket i min tränares Prestige D1, den är amazing. Trots sina 17" inte för lång. Helt annan prisklass tyvärr, även hos äldre begagnade D1. 1600€ och uppåt. Men samma stuk där, inget djupt säte, modesta vulster. Dock mjuk sits! Stort plus. :D

Om du är med i fjordhästgruppen på facebook kan du nog söka efter "sadel" eller "dressyrsadel" i själva gruppen. Det har efterfrågats ganska många gånger där. :)
 
Snaaaaart får jag träffa min ponnykrake igen! Syrran tog ut henne på en tur häromdagen, enligt utsago var hon helt vild och taktade hela turen. Sedan igår står hon ihop med gubbarna och har tagit på sig jobbet att bestämma vem som får äta ur vilken höhög (= hon, vem annars...). Det ska bli väldigt roligt att rida ut i skogen på riktigt igen!
 
@mollyphlox
Till Lasso hade jag en Globus clic dressyr förut. Men den vi har tyckt allra mest om var en Startrekk Dressyr 😍 men den var ju bomlös. Nu har vi ju gått över till western så blev tvungen att sälja den för att finansiera w-sadeln.
 
Ja alltså hade jag haft råd hade jag genast tagit kontakt med en duktig sadelmänniska här i krokarna. Just nu har det blivit lite väl mycket extra utgifter så nån ny sadel blir det inte frågan om den närmaste tiden.

Måste också vänta på att jag får besked om jobbet innan jag vet mera. Har haft ett vikariat det senaste året och kontraktet slutar 31.3. Tjänsten är lediganslagen, jag har sökt den och sannolikheten är väl stor att jag får den. Jobbar på ett boende inom handikappomsorgen, så det är alltid brist på folk.. Men man vet aldrig, håller tummarna att jag får fortsätta för jag gillar jobbet och mina kollegor.
 
Tror jag lägger hoppkarriären på is ett tag, Huxi blir inte kul när det står hinder på banan.. Senaste gångerna jag hoppat har han redan när jag börjat trava legat på rejält på bettet, knappt svängbar och svårstannad. I galoppen blir han värre, och jag har svårt att få loss honom mer än korta stunder.
Han suger tag bra i hindren och verkar tycka det är kul, antagligen lite väl kul..
Någon som har samma problem med sin fjording?
 
Tror jag lägger hoppkarriären på is ett tag, Huxi blir inte kul när det står hinder på banan.. Senaste gångerna jag hoppat har han redan när jag börjat trava legat på rejält på bettet, knappt svängbar och svårstannad. I galoppen blir han värre, och jag har svårt att få loss honom mer än korta stunder.
Han suger tag bra i hindren och verkar tycka det är kul, antagligen lite väl kul..
Någon som har samma problem med sin fjording?

Kul att han tycker det är kul.
Inte kul att han knappt blir styrbar.

Nej, mina är inte riktigt sådana. Reggie kan bli tungstyrd men det blir mest att han liksom glömmer lyssna på att vi ska svänga, också. Han blev lite likadan när jag körde precision med paret: det blev kul men svänga var antagligen lite överreklamerat (och jag hade förstås inte samma koll på honom när jag hade två att hålla ordning på med partömmar; ska lösa det med annan betsling och med mer träning)
 
Kul att han tycker det är kul.
Inte kul att han knappt blir styrbar.

Nej, mina är inte riktigt sådana. Reggie kan bli tungstyrd men det blir mest att han liksom glömmer lyssna på att vi ska svänga, också. Han blev lite likadan när jag körde precision med paret: det blev kul men svänga var antagligen lite överreklamerat (och jag hade förstås inte samma koll på honom när jag hade två att hålla ordning på med partömmar; ska lösa det med annan betsling och med mer träning)

Kan inte vara helt lätt att köra par, men det ser himla kul ut!
Det känns som det är lite mer 'kan själv' mentalitet på fjordingarna? På många sätt tycker jag att dom är så mycket enklare än halvbloden, men i vissa lägen är dom (eller i alla fall min:D) lite knepigare.
 
Tror jag lägger hoppkarriären på is ett tag, Huxi blir inte kul när det står hinder på banan.. Senaste gångerna jag hoppat har han redan när jag börjat trava legat på rejält på bettet, knappt svängbar och svårstannad. I galoppen blir han värre, och jag har svårt att få loss honom mer än korta stunder.
Han suger tag bra i hindren och verkar tycka det är kul, antagligen lite väl kul..
Någon som har samma problem med sin fjording?

Vi hade väl sådana i omgångar. De jag har nu är mer balanserade inför uppgiften.

Det är som med dressyren, krav att lyda, övningar för just detta (finns massor att göra här) och ett bett som passar för ändamålet.
Jag har inga som helst problem med att betsla upp om det behövs så länge hästen trivs i bettet. Det behöver ju inte heller vara permanent utan bytas "ner" när lydnaden fungerar.

En av hästarna jag hade förr (också fjording) var en riktig hopponny i omgångar och jag fick ibland betsla upp ganska mycket. När hoppträningarna blev fler och mer regelbundna och jag hade en tränare som gjorde övningar där hästen var tvungen att vänta, lyssna och bli mer samarbetsvillig så blev energin lika men kontakten i bettet en annan. Då kunde jag gå tillbaka till vanligt tränsbett. Men, innan dess hade jag blåsor i händerna trots handskar.

Så har jag fått jobba i körningen också när Herr Grå blev lite ivrig och glad och tyckte han kunde använda mina händer till att hänga upp sitt huvud på, så kunde jag bära upp det åt honom.
 
Kan inte vara helt lätt att köra par, men det ser himla kul ut!
Det känns som det är lite mer 'kan själv' mentalitet på fjordingarna? På många sätt tycker jag att dom är så mycket enklare än halvbloden, men i vissa lägen är dom (eller i alla fall min:D) lite knepigare.
Med just mitt par är det inte jättemycket svårare än att köra enbet, inte på LB nivå i alla fall.
Lite mer att hålla ordning på - att de ska göra övergångarna samtidigt och att båda ska dra lika mycket (Yngve är latare än Reggie så jag får vara på honom en del).
Den enda tävling jag deltagit i med paret var femte gången jag satt ihop dem och det var första försöket på konor. Min målsättning var att helst få dem att gå tillräckligt tätt för att komma innanför konorna med båda hästar.
en kona missade jag, eftersom jag "tappade" Reggie och inte hann få reaktionen från honom att plocka ihop men jag tyckte själv att det var klart godkänt försök.
Dressyrprogrammet gick helt OK (några missar förstås) och dressyrmomentet vann vi.

Det kommer dock att bli svårare nästa tävlingsförsök för då ska jag ge mig på LA. Den sträcka där man ska göra en "avvikelse" (ungefär som en jättelång serpentinbåge) på enhandsfattning kommer förstås att bli en utmaning. Dessutom kommer jag inte att lyckas lika bra, för jag är för dålig på att få dem att gå "på tygel" i paret vilket förstås beror på att jag inte kört dem alls under vintern och det är dags att sätta igång med det igen nu under våren.
 
Med just mitt par är det inte jättemycket svårare än att köra enbet, inte på LB nivå i alla fall.
Lite mer att hålla ordning på - att de ska göra övergångarna samtidigt och att båda ska dra lika mycket (Yngve är latare än Reggie så jag får vara på honom en del).
Den enda tävling jag deltagit i med paret var femte gången jag satt ihop dem och det var första försöket på konor. Min målsättning var att helst få dem att gå tillräckligt tätt för att komma innanför konorna med båda hästar.
en kona missade jag, eftersom jag "tappade" Reggie och inte hann få reaktionen från honom att plocka ihop men jag tyckte själv att det var klart godkänt försök.
Dressyrprogrammet gick helt OK (några missar förstås) och dressyrmomentet vann vi.

Det kommer dock att bli svårare nästa tävlingsförsök för då ska jag ge mig på LA. Den sträcka där man ska göra en "avvikelse" (ungefär som en jättelång serpentinbåge) på enhandsfattning kommer förstås att bli en utmaning. Dessutom kommer jag inte att lyckas lika bra, för jag är för dålig på att få dem att gå "på tygel" i paret vilket förstås beror på att jag inte kört dem alls under vintern och det är dags att sätta igång med det igen nu under våren.

Skriver du konor och kona? Det är precis med i tråden "Hästfolkets lilla ordbok" :D
 
Vi hade väl sådana i omgångar. De jag har nu är mer balanserade inför uppgiften.

Det är som med dressyren, krav att lyda, övningar för just detta (finns massor att göra här) och ett bett som passar för ändamålet.
Jag har inga som helst problem med att betsla upp om det behövs så länge hästen trivs i bettet. Det behöver ju inte heller vara permanent utan bytas "ner" när lydnaden fungerar.

En av hästarna jag hade förr (också fjording) var en riktig hopponny i omgångar och jag fick ibland betsla upp ganska mycket. När hoppträningarna blev fler och mer regelbundna och jag hade en tränare som gjorde övningar där hästen var tvungen att vänta, lyssna och bli mer samarbetsvillig så blev energin lika men kontakten i bettet en annan. Då kunde jag gå tillbaka till vanligt tränsbett. Men, innan dess hade jag blåsor i händerna trots handskar.

Så har jag fått jobba i körningen också när Herr Grå blev lite ivrig och glad och tyckte han kunde använda mina händer till att hänga upp sitt huvud på, så kunde jag bära upp det åt honom.

Får nog testa att betsla upp om vi ska kunna fortsätta hoppa. Är inte så road egentligen när han är så ung, men att sitta och dra i honom känns inte så lysande heller.. Lite trist också att inte kunna jobba nåt med bommar, nu taggar han till redan vid travbommar.
 
Får nog testa att betsla upp om vi ska kunna fortsätta hoppa. Är inte så road egentligen när han är så ung, men att sitta och dra i honom känns inte så lysande heller.. Lite trist också att inte kunna jobba nåt med bommar, nu taggar han till redan vid travbommar.

Jag skulle nog börja med att betsla upp lite, som du säger. Ett "starkt" bett är inte nödvändigtvis illa. Se bara till att det inte blir värre i handen eller en hel avbackning. Samt inga huvudkastningar, såklart.

Men, man kan ju kanske testa lite "psykobehandling" också. Sätt fram en enda bom på marken, se till att styra mot den med myyyycket lång väg fram. Börjar han tagga mer än du gillar (hård i handen) så sväng av åt något håll direkt när du känner av det, gärna lite olika håll (inte varannan) så han måste lyssna.
Eftersom belöningen för honom är att hoppa så blir han snart varse att om man skiter i ryttaren så får man inte hoppa. Ungefär som en hund som drar i kopplet. Drar man inte i kopplet så får man gå dit man vill, drar man så stannar föraren eller går åt ett annat håll.

Sedan ökar man med två bommar, tre bommar, ett hinder t.ex. Borde fungera alldeles utmärkt.
 
Jag skulle nog börja med att betsla upp lite, som du säger. Ett "starkt" bett är inte nödvändigtvis illa. Se bara till att det inte blir värre i handen eller en hel avbackning. Samt inga huvudkastningar, såklart.

Men, man kan ju kanske testa lite "psykobehandling" också. Sätt fram en enda bom på marken, se till att styra mot den med myyyycket lång väg fram. Börjar han tagga mer än du gillar (hård i handen) så sväng av åt något håll direkt när du känner av det, gärna lite olika håll (inte varannan) så han måste lyssna.
Eftersom belöningen för honom är att hoppa så blir han snart varse att om man skiter i ryttaren så får man inte hoppa. Ungefär som en hund som drar i kopplet. Drar man inte i kopplet så får man gå dit man vill, drar man så stannar föraren eller går åt ett annat håll.

Sedan ökar man med två bommar, tre bommar, ett hinder t.ex. Borde fungera alldeles utmärkt.

Tack för tipset, ska testa det!
 

Liknande trådar

Hästvård Någon som har några idéer om vad detta kan vara? Försöker göra en lång historia kort. 1/2 fick jag hem min fina tjej som jag har på...
12 13 14
Svar
270
· Visningar
28 099
Senast: sandrafors
·
Hästvård Varning för sjukt långt inlägg!! Håller på och ältar.. Har varit på återbesök hos vet idag och hästen är fortfarande halt. Jag...
Svar
19
· Visningar
4 921
Hundhälsa Min gamle Lapske har tårna på framtassarna hoppat ur led på till och från i olika situationer under ca 3 års tid, han är idag 9 år. Det...
2
Svar
27
· Visningar
6 331
Senast: Disen
·
Hundhälsa När Wahidah var 9 månader gammal fick hon en sträckning i ett bakben. En sträckning som efter mycket om och men verkade ha blivit bra...
2 3
Svar
54
· Visningar
10 543
Senast: squarepants
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Hundrädda
  • Akvarietråden IV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp