Klättra på stegar, är helt övertygad om att stegarna ska trilla eller glida bak. Inga problem med höjd eller byggställning utan bara just stegar.

Gråsuggor, andra smådjur är som mest lite äckliga men gråsuggor är så vidriga där dom ligger på något äckligt ställe och ser förhistoriskt ut.
 
Djupt vatten. Avskyr att ha huvudet under vatten och inte bottna. Fick smått panik när jag tvättade bilen häromveckan i biltvätten och rutorna täcktes med vatten.

Daggmaskar. Bara att tänka på dem ger mig rysningar.

Telefonfobi, går bra att svara i telefon men att ringa desto värre. Viss socialfobi.

Vet inte om det är en fobi men får riktigt obehagskänslor av att åka hiss. Blir inte bättre av att jag brukar drömma om att jag har panik vid hissfärd.
 
Djupt havsvatten och tandtråd är mina två största... eller vet inte om djupt vatten egentligen är fobin... är rädd att bli biten av haj om jag simmar i havet djupare än jag kan se botten, helst kunna stå på botten.

Är även höjdrädd men inte så det kan räknas som fobi
 
Kan inte fatta att ingen annan har nämnt sniglar. Jag skulle inte peta på en snigel för 5.000kr. Inte för 10.000kr heller. Nu när det är snigeltider tittar jag ner på backen varje sekund var jag än går, vilket har resulterat i att jag varit påväg att bli påkörd fler än en gång. Får rys i hela kroppen, gåshud och illamående när jag går förbi sniglar. Hade en snigel på trappen utanför ytterdörren för några veckor sedan, den fick mamma komma och sparka bort.

Sen är jag inte något fan av disktrasor heller. Skulle aldrig i livet pilla på någon annans disktrasa och på jobbet använder jag plasthandskar när jag måste hantera disktrasan.
 
Kan inte fatta att ingen annan har nämnt sniglar. Jag skulle inte peta på en snigel för 5.000kr. Inte för 10.000kr heller. Nu när det är snigeltider tittar jag ner på backen varje sekund var jag än går, vilket har resulterat i att jag varit påväg att bli påkörd fler än en gång. Får rys i hela kroppen, gåshud och illamående när jag går förbi sniglar. Hade en snigel på trappen utanför ytterdörren för några veckor sedan, den fick mamma komma och sparka bort.

Sen är jag inte något fan av disktrasor heller. Skulle aldrig i livet pilla på någon annans disktrasa och på jobbet använder jag plasthandskar när jag måste hantera disktrasan.
Skulle precis skriva sniglar! 😂
Finns. Inget. Värre 😫
 
Djupt vatten är i sig inget problem. Men djupt vatten där jag skymtar något under ytan *ryyser*. Stora fartyg och tanken på att de är delvis under ytan. Fy fan. Jag fattade inte att också andra kände så här!

Sen är kryp och spindlar så fruktansvärt äckliga att jag inte kan röra i dem, se på dem eller tänka på dem. Och absolut inte döda dem! Om de krasar är det ännu värre!

Maskar och ormar går bra (ormar undviker jag pga risk för bett) men larver funkar inte ALLS. De har för tjockt skal.

Myror och myggor går bra.
 
Kan inte fatta att ingen annan har nämnt sniglar. Jag skulle inte peta på en snigel för 5.000kr. Inte för 10.000kr heller. Nu när det är snigeltider tittar jag ner på backen varje sekund var jag än går, vilket har resulterat i att jag varit påväg att bli påkörd fler än en gång. Får rys i hela kroppen, gåshud och illamående när jag går förbi sniglar. Hade en snigel på trappen utanför ytterdörren för några veckor sedan, den fick mamma komma och sparka bort.

Sen är jag inte något fan av disktrasor heller. Skulle aldrig i livet pilla på någon annans disktrasa och på jobbet använder jag plasthandskar när jag måste hantera disktrasan.

Jag har haft sån snigelfobi så jag känner igen mig! Skulle fortfarande ogärna peta på dem, men för några tusenlappar så självklart :p
Fick lite natutlig KBT i samband med flytt till snigeltätt område och en hund som är otroligt fascinerad av dem :cautious:
 
Spindlar. Gått i terapi men det hjälpte inte. Dock finns det perioder som är bättre eller sämre. Är jag stressad överlag så blir det värre. Jobbar i miljöer med mycket spindlar och det hjälper att utsättas mycket. Lite egen KBT.

Ogillar höga höjder och tycker också att det är rätt obehagligt när andra är nära kanten.
 
Kom på en annan fobi, hundfobi. Om man kan kalla det att man är fobisk om man samtidigt kan tycka att hundar är sjukt fina och roliga och drömma om hur ett liv med hund skulle se ut? Men när man träffar en på riktigt blir det riktigt jobbigt?
 
Vet inte riktigt vart gränsen mellan kraftigt obehag och fobi går? Men jag brukar säga att jag har fotfobi. Tycker fötter är sjukt äckliga, även mina egna. Avskyr att hjälpa ungarna klippa tånaglarna men det måste jag ju liksom så jag gör det ändå men springer och tvättar händerna direkt efter trots att deras fötter precis är nyduschade.

Sen det här med djupt vatten och äcklig botten i sjöar och äckliga golv i badhus mm. Det är ju inte så illa så jag inte badar men det är ibland riktigt obehagligt att inte kunna se vad som finns i närheten under vattenytan, badar inte vart som helst kan jag säga. Äckliga golvfobin hänger nog lite ihop med fotfobin också.

Inte läst hela tråden men någon mer nämnde detta med stötar, det är hemskt! Är typ rädd för min egen hästhage och går aldrig in utan att stänga av strömmen. Vågar inte använda startkablar med risk för att det ska slå gnistror. Stänger bildörrar genom att ta på rutan istället för i plåten för att minimera risken att få stöt. Detta hänger ihop med min åskrädsla för jag vågar knappt ta i ett dörrhandtag, diskbänken eller tvätta händerna när det åskar för jag har fått för mig att jag kan få stötar då. Åskrädd pga jäkligt obehagligt och känslan av utsatthet då man inte kan styra det och att det kan slå ner och börja brinna.
 
Tror inte jag har nån fobi då det inte är nåt som hindrar mig eller orsakar mer en en liten rysning, men en del saker är lite obehagliga. Stora stenar under vattenytan när jag simmar i okända sjöar, kluster av hål eller små knottror/trådar, känslan vid höjder av "tänk om jag hoppar ner", att gå runt och hälsa på folk när jag t.ex. kommer till en fest eller liknande (vilka ska jag krama, vilka har jag redan träffat men glömt det osv. Corona har sina fördelar i att det är ok att strunta i det där).

Har haft spindelfobi och sprutfobi, båda blev bättre snabbare än jag trodde var möjligt. Spindelfobin när en person sa att det inte var min stil att vara rädd för spindlar och jag blev lite tjurig och bestämde mig för egen KBT, letade spindlar och upptäckte att det inte gick att ha terapi med de jag hittade för jag var inte rädd för dem. De större jag råkade på senare var lite värre men exponering, titta länge och sen låta krypa funkade. Fortfarande har jag nån gräns vid större husspindlar. Kan peta på benet men inte mer. Och det behövs väl inte heller. Kan tipsa om en jättebra fb-grupp, spindelnätet. Förbjudet att tala illa om spindlar eller säga "usch" och trigga rädslor, i stället är fokus på hur fina och intressanta de är och man lär sig massor om olika arter och hur de lever. Många f.d. fobiker i den gruppen som bytt rädslan mot fascination!

Sprutfobin försvann i stort sett när jag var personlig assistent och var tvungen ge en annan person ett slags sprutor. Det var bara att göra och snabbt blev det ganska roligt. Men det hade nog inte gått så lätt om jag haft en riktigt djup fobi för det.

Tips till TS vad gäller stötarna: slå handen i det som kan tänkas ge en stöt så känner du inte stöten (Vi har ett sånt moment på mitt jobb och en kollega tipsade, funkar jättebra)
 
Jag har förresten rätt rejäl social fobi också (inklusive riktigt illa telefonfobi - så illa att jag t o m har problem att ringa mina föräldrar... :cautious: ).
 
Alltså har funderat vidare på den där submechano-fobin. Räknas det med broar och bryggor som ju sticker upp ur vattnet (mest jobbigt när det är mörkt) och att jag får riktiga rysningar bara av tanken att simma nära ett stort skepp. Typ stor färja eller ännu värre - containerskepp. Med propellrar... :arghh: I såfall är jag klart submechanofobisk. :o

Huvvaligen, så är det för mig också! Antingen så hör det till denna eller så är den nån blandning/mellanting av talassofobi och denna, tänker jag?
 
Tips till TS vad gäller stötarna: slå handen i det som kan tänkas ge en stöt så känner du inte stöten (Vi har ett sånt moment på mitt jobb och en kollega tipsade, funkar jättebra)

Så gör jag hela tiden, måste se lite roligt ut för folk som inte vet vad jag håller på med :angel: Man kan även ta typ en nyckel och röra med den på handtaget eller nyckelhålet eller vad det nu är före, då tar den stöten istället :up:
 
Djupt vatten är i sig inget problem. Men djupt vatten där jag skymtar något under ytan *ryyser*. Stora fartyg och tanken på att de är delvis under ytan. Fy fan. Jag fattade inte att också andra kände så här!

Sen är kryp och spindlar så fruktansvärt äckliga att jag inte kan röra i dem, se på dem eller tänka på dem. Och absolut inte döda dem! Om de krasar är det ännu värre!

Maskar och ormar går bra (ormar undviker jag pga risk för bett) men larver funkar inte ALLS. De har för tjockt skal.

Myror och myggor går bra.
Jag trodde också jag var ensam om det där med båtarna. Kombinationen att något stort sticker upp ur vattnet och att de fortsätter ner under ytan... 😰 (Tycker det är läskigt med mindre båtar också, tex att bada från en båt. Men det är ändå hanterbart de få gånger det händer. Men större båtar... :crazy:)
 
Vad har ni för fobier? Nån mer som har talassofobi?

Jag var ute och paddlade med familjen i söndags, och då gjorde en fobi sig påmind! Jag är rädd för saker som sticker upp och syns under ytan i djupt vatten (eller ja, i grunt vatten också, men det är inte lika jobbigt som i djupt) och satt och googlade lite här idag och kom fram till att det måste vara talassofobi.
Egentligen är det rädsla för havet/djupt vatten, men innefattade visst också saker under ytan - både synliga och föreställda.
Grejen är att jag även är rädd för bassänger - alltså inte badbassänger, utan typ öppna stora kylbassänger som gärna återfinns på industrier (vi har en i källaren på jobbet och den går jag absolut inte i närheten av). Vet inte om det finns nått specifikt namn för den men den borde ju ingå i talassofobi kanske?

Ganska besvärligt är det iaf, får verkligen panik och hyperventilerar! I söndags tänkte jag inte ens på det först. Visst, jag tycker att det är lite obehagligt med djupt vatten men det funkar. Sen kom vi närmare en ö och helt plötsligt dök det upp en stor sten och ett grund bestående av stenar typ 1 meter under ytan and I fucking lost it! Hade jag kunnat utan att nudda vattnet hade jag hoppat upp på den där ön på en hundradels sekund! Men nu var jag ju liksom fast i en kanot :arghh: Lyckades iaf att inte skrika alltför mycket, men det är verkligen som en nästan okontrollerbar reaktion med rusande panikkänslor och hyperventilering. Har haft obehagskänslor och fått upp minnesbilder många gånger nu sen i söndags. Drygt!

Gick igenom den här listan på 500 fobier och upptäckte då att jag har en till, som är otroligt störande - speciellt på vintern, nämligen: Hormefobi - rädsla för att få en stöt :D
Sjukt jobbigt att öppna bildörren på vintern kan jag säga O_o

Jag ska absolut läsa om detta. Jag får panik när jag är i vatten. Jag kan absolut simma, men jag får PANIK så börjar i princip hyperventilera. Brukar inte gå längre ut än till midjan och ”lägga omkull mig” om jag nu måste svalka av hela kroppen, men huvudet kommer ALDRIG under utan. Jag har försökt att doppa hela huvudet men jag får panik. Skulle aldrig någonsin simma ut djupare än att jag kan ställa mig upp och ha vattnet till midjan.

Går okej att åka båt, men jag är ju rädd hela tiden, så där att pulsen slår fort konstant. Jag och grabben var hem till pappa och fiskade för ett tag sen, då åkte vi bara ut kanske 60-70 meter där dom lagt ut en massa ris och grenar på botten för att locka dit lite fiskar, och jag såg dom där grenarna genom ytan och höll på att smälla av i stresspåslag. Livrädd att båten ska välta så jag hamnar i vattnet. Skulle ju LÄTT kunna simma in till land, det var som sagt inte långt, om det inte vore för att jag skulle bli så jävla rädd så kroppen skulle låsa sig totalt och jag inte skulle kunna andas normalt ens. Går att simma i bassäng, men det är ingen trevlig upplevelse.

Hade aldrig gått ner i vatten där det är stora stenar eller sjögräs, ej heller lerig botten. Jag vill ha sand och där jag gärna kan se botten.
 
Djupt vatten är i sig inget problem. Men djupt vatten där jag skymtar något under ytan *ryyser*. Stora fartyg och tanken på att de är delvis under ytan. Fy fan. Jag fattade inte att också andra kände så här!

Då vet du nu att du har en släng av talassofobi/submechanofobi :up:

...och jag har lärt mig att jag också har en släng av submechanofobi! Man lär sig nått nytt varje dag ;)
 
Höjder. Jag får tvångstankar om att slänga saker eller hoppa. Det senare innebär att jag t.ex. inte kollar in stora smältan i Sandviken. Jag står där och tänker att jag borde hoppa. Borde?!

PS när jag tränade med de tuffa grabbarna var de avundsjuka - de föreställde sig vilken rush det borde vara för mig att köra t.ex. bungy jump eller extrem skidåkning
Det kallas the call of the void. :)
https://www.thebubble.org.uk/current-affairs/science-technology/why-we-actually-want-to-jump/
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp