Jag kan inte förklara allting och jag vill inte berätta allting här. Men vill iallafall säga förlåt till alla här som skriver massa snälla och peppande saker till mig. Förlåt att jag tar eran tid som ni säkert kunde göra massa andra roligare saker med. Men så har ni skrivit till mig för ni är snälla och vill hjälpa och så. Och jag förtjänar verkligen inte det ALLS så förlåt. För jag läser allt men jag tror typ inte på det ni skriver ändå. Och jag typ ljuger. Eller inte ljuger men kanske att det verkar på ett sätt så är det egentligen inte så. Och förlåt igen nu att jag skriver igen och kanske tar eran tid helt i onödan!
Jag vill inte skriva vad som har hänt idag för är så jävla dumt och äckligt och ja jag vill typ inte berätta hur dum i huvudet jag är. Men hade ju permison efter lunch och först gick det väl okej sen vid mellanmål så vände typ ALLT och jag blev som helt störd och ja världens värsta typ. Så gjorde flera helt idiotiska äckliga jätte dumma grejer. Och blev kaos med exakt allt så har varit på akuten tills kanske en halvtimme sen. Och nu är jag tillbaka och alla tycker jag är dum i huvudet och mina föräldrar hatar mig och skäms nog som fan över att ha en så dum korkad äcklig ful störd unge.
Har skickat typ hundra hjärtan till dom också och sagt förlåt till allamöjliga men det spelar egentligen ingen roll för ingen kan ändå förlåta allt.
 

Det som känns som INGEN fattar är att det är inte att jag VILL ha anorexi föralltid men jag är sååå trött på allt så jag orkar liksom inte. Som det att jag inte ALLTID vill gå mot monstret så är det inte för jag vill ha det kvar och att jag vill lyssna på det. Men det är inte så alls utan det är bara att jag skulle vilja IBLAND slippa allt jobbigt som blir när jag går mot monstret.
Och som det att många säger och skriver att jag måste bestämma mig och ha rätt inställning och sånt. Så kanske inte dom och ni fattar det men jag gör mitt bästa nästan HELA tiden men det duger aldrig. Och det är hela tiden nästa sak och nästa och nästa så får ALDRIG vila från alltihopa. Som är typ det enda jag vill.
Och jag VILL INTE vara såhär jobbig och konstig och inte klara normala saker och göra mina föräldrar jätte oroliga och inte gå i skolan eller nånting. Jag vill verkligen inte vara så men ändå så är jag det. Och som vissa säger att det handlar bara om hur man tänker så tror ni inte att jag försöker tänka på rätt sätt då? Eller tror ni att jag vill vara såhär konstig och dum och äcklig? För isåfall kan jag säga att NEJ det vill jag inte! Och jag försöker göra allt rätt hela tiden och det är inte som endel verkar tro att jag inte försöker ordentligt. För det gör jag! Så enda som händer när andra säger att jag måste bestämma mig och ändra hur jag tänker och såna saker är att jag hatar mig själv ännu mera för om det är så enkelt och jag försöker allt jag kan men ÄNDÅ klarar jag det inte och det duger inte och jag gör ändå bara fel. Då är jag ju helt värdelös och dum i huvudet som inte ens kan tänka rätt eller inte vill tillräckligt starkt.
Och jag vet att den såkallade behandlingen just nu är att jag måste äta som personalen bestämmer. Men JAG vet ju vad som händer i mig att monstret ändå växer och blir jätte argt och skriker och gör så jag mår skit dåligt. Och det fortsätter och fortsätter fast jag har kämpat mot monstret i mer än en månad.
Och det är det som ingen fattar att jag vill inte mer och jag orkar inte mer och kan inte mer. Och jag är jätte rädd för att jag ska sluta längta till hundarna och ponnysarna men det känns som varje dag jag misslyckas och inte får träffa dom så krymper att jag saknar dom och att jag bryr mig mindre och mindre igen. Och känner mig som en så stor svikare för det och att jag misslyckas så jag inte får träffa dom. Som att jag inte bryr mig om dom tillräckligt mycket för då skulle jag klara det för deras skull. Men jag gör inte det.
Vet inte om nån kommer fatta det här alls men säkert inte. Det låter säkert helt idiotiskt och att jag bara är dum i huvudet och inte fattar jätte enkla saker som att tänka rätt. Men tyck det då men jag bryr mig inte iallafall om ni tycker så. För spelar ändå ingen roll vad nån annan säger och tycker om mig så är det ändå bättre än jag tycker själv.
Att ändra sätt att tänka är verkligen ingen enkel sak! :heart Men det går, och i alla fall jag får intrycket att du är på väg att göra det, även om det blir bakslag ibland.
 
Det som känns som INGEN fattar är att det är inte att jag VILL ha anorexi föralltid men jag är sååå trött på allt så jag orkar liksom inte. Som det att jag inte ALLTID vill gå mot monstret så är det inte för jag vill ha det kvar och att jag vill lyssna på det. Men det är inte så alls utan det är bara att jag skulle vilja IBLAND slippa allt jobbigt som blir när jag går mot monstret.
Och som det att många säger och skriver att jag måste bestämma mig och ha rätt inställning och sånt. Så kanske inte dom och ni fattar det men jag gör mitt bästa nästan HELA tiden men det duger aldrig. Och det är hela tiden nästa sak och nästa och nästa så får ALDRIG vila från alltihopa. Som är typ det enda jag vill.
Och jag VILL INTE vara såhär jobbig och konstig och inte klara normala saker och göra mina föräldrar jätte oroliga och inte gå i skolan eller nånting. Jag vill verkligen inte vara så men ändå så är jag det. Och som vissa säger att det handlar bara om hur man tänker så tror ni inte att jag försöker tänka på rätt sätt då? Eller tror ni att jag vill vara såhär konstig och dum och äcklig? För isåfall kan jag säga att NEJ det vill jag inte! Och jag försöker göra allt rätt hela tiden och det är inte som endel verkar tro att jag inte försöker ordentligt. För det gör jag! Så enda som händer när andra säger att jag måste bestämma mig och ändra hur jag tänker och såna saker är att jag hatar mig själv ännu mera för om det är så enkelt och jag försöker allt jag kan men ÄNDÅ klarar jag det inte och det duger inte och jag gör ändå bara fel. Då är jag ju helt värdelös och dum i huvudet som inte ens kan tänka rätt eller inte vill tillräckligt starkt.
Och jag vet att den såkallade behandlingen just nu är att jag måste äta som personalen bestämmer. Men JAG vet ju vad som händer i mig att monstret ändå växer och blir jätte argt och skriker och gör så jag mår skit dåligt. Och det fortsätter och fortsätter fast jag har kämpat mot monstret i mer än en månad.
Och det är det som ingen fattar att jag vill inte mer och jag orkar inte mer och kan inte mer. Och jag är jätte rädd för att jag ska sluta längta till hundarna och ponnysarna men det känns som varje dag jag misslyckas och inte får träffa dom så krymper att jag saknar dom och att jag bryr mig mindre och mindre igen. Och känner mig som en så stor svikare för det och att jag misslyckas så jag inte får träffa dom. Som att jag inte bryr mig om dom tillräckligt mycket för då skulle jag klara det för deras skull. Men jag gör inte det.
Vet inte om nån kommer fatta det här alls men säkert inte. Det låter säkert helt idiotiskt och att jag bara är dum i huvudet och inte fattar jätte enkla saker som att tänka rätt. Men tyck det då men jag bryr mig inte iallafall om ni tycker så. För spelar ändå ingen roll vad nån annan säger och tycker om mig så är det ändå bättre än jag tycker själv.
Fina du! Jag vet att du gör ditt bästa, och jag förstår att du blir utmattad av att hela tiden kämpa. Du gör ett jättearbete och det är helt logiskt att du är helt slut.

Att vi skriver att det du kan påverka är din inställning är mer för att visa att det finns vissa saker du kan styra själv, nu när du inte får bestämma något annat. Jag menade inte att du misslyckas eller gör ett dåligt jobb, för det tycker jag inte. Förlåt om du uppfattade det så!
 
Att ändra sätt att tänka är verkligen ingen enkel sak! :heart Men det går, och i alla fall jag får intrycket att du är på väg att göra det, även om det blir bakslag ibland.
Det känns iallafall inte så när nästan det enda alla säger är att jag måste ändra hur jag tänker och jag tänker fel och min hjärna fungerar inte som den ska och såna saker.
 
Fina du! Jag vet att du gör ditt bästa, och jag förstår att du blir utmattad av att hela tiden kämpa. Du gör ett jättearbete och det är helt logiskt att du är helt slut.

Att vi skriver att det du kan påverka är din inställning är mer för att visa att det finns vissa saker du kan styra själv, nu när du inte får bestämma något annat. Jag menade inte att du misslyckas eller gör ett dåligt jobb, för det tycker jag inte. Förlåt om du uppfattade det så!
Tack :heart Men när alla skriver och säger sånt så känns det som alla tror att jag inte försöker och att jag har fel inställning och gör fel. Så alla bara säger allt jag gör fel och borde göra bättre men ingen säger hur. Utan känns ibland som att alla bara vill säga allt jag gör fel bara för att berätta hur dålig jag är liksom.
 
Tack :heart Men när alla skriver och säger sånt så känns det som alla tror att jag inte försöker och att jag har fel inställning och gör fel. Så alla bara säger allt jag gör fel och borde göra bättre men ingen säger hur. Utan känns ibland som att alla bara vill säga allt jag gör fel bara för att berätta hur dålig jag är liksom.
Förstår ❤️ Det blir fel ibland när man skriver, det är lätt att saker uppfattas på ett sätt man inte menade. Du gör massa saker bra och det märks att du kämpar! Vi är många som blir imponerade över hur du verkar vara som person!
 
Jag vill också be om ursäkt ifall det jag skrivit uppfattats som hackande eller så. Det är inte meningen.

Det är en utmaning att ändra sättet man tänker, men jag vet att du klarar av det! Du är redan på väg med det eftersom du har börjat kommunicera till din pappa när du t.ex känner dig arg.

Ett sätt att försöka ändra sitt tänkande är att helt enkelt stanna upp och tänka efter varför man gör/känner på ett visst sätt. Öva på att göra på ett annat sätt än det man först tänkte sig.
T.ex om man är väldigt skeptiskt inställd till nya saker, så kan man tvinga sig själv att prova nya saker bara för att öva på att inte vara så tveksam till allt nytt. Bara prova för att våga.

Vi är många här som VET att du kämpar, och det är inte lätt att kämpa! Heja heja! Bra gjort!
 
Det känns iallafall inte så när nästan det enda alla säger är att jag måste ändra hur jag tänker och jag tänker fel och min hjärna fungerar inte som den ska och såna saker.
Jag är övertygad om att ingen alls menar det som kritik mot dig. Alla här skriver ju för att de gillar dig och vill att du ska må bättre. Jag får uppfattningen av att du tränat väldigt mycket på att vara hård mot dig själv (iom att du rätt ofta skriver elaka saker om dig)? I så fall är du säkert van vid att tolka saker som mer kritiskt mot dig än det är menat. Försök läsa alla inlägg till dig med en snäll, peppade röst. :heart
 
Jag är övertygad om att ingen alls menar det som kritik mot dig. Alla här skriver ju för att de gillar dig och vill att du ska må bättre. Jag får uppfattningen av att du tränat väldigt mycket på att vara hård mot dig själv (iom att du rätt ofta skriver elaka saker om dig)? I så fall är du säkert van vid att tolka saker som mer kritiskt mot dig än det är menat. Försök läsa alla inlägg till dig med en snäll, peppade röst. :heart
Jag menade inte bara här utan ALLA så mina föräldrar och personalen också. OCH ni som skriver här men inte bara. Och jag tror inte att nån säger eller skriver som dom gör för att vara taskiga men känns ändå så när alla bara säger samma saker att jag måste tänka på ett annat sätt och såna saker hela tiden.
Så om nån tillexempel säger att min hjärna fungerar inte som den ska tillexempel så är det ganska svårt att ta det på ett snällt och peppande sätt. Eller om jag säger eller skriver nåt så säger nån att det är monstret som tycker så då blir det śom att det JAG känner eller tycker inte räknas för att man kan säga att det är monstret och inte jag. Så igen att jag tänker fel.
 
Om det med att jag är hård mot mig själv och tänker elaka saker om mig så är det också en sak som har BLIVIT nu när jag är här. För det är som att allt hela tiden är sånt jag gör fel och tänker fel och måste ändra. Som att ingenting jag gör duger och allt som jag inte lyckas med blir bråk. Och typ alla dom sakerna jag VET att jag är bra på och tycker om och sånt får jag inte göra.
Så som det KÄNNS så är det blandannat läkarens och sköterskorna och alla såna som är en andledning till att jag tänker så nu för det är dom som bestämmer alla regler som nästan bara är att det pekar ut allt jag gör fel eller tänker fel eller inte kan.
Men om jag tycker så så kommer nån säga eller skriva att jag tänker fel som skyller på andra. Och JA men då IGEN är det att jag tänker fel. Så det blir att jag gör fel vad jag än gör men det är också fel att säga eller tycka. Så blir som en ond cirkel liksom som aldrig tar slut.
 
Jag menade inte bara här utan ALLA så mina föräldrar och personalen också. OCH ni som skriver här men inte bara. Och jag tror inte att nån säger eller skriver som dom gör för att vara taskiga men känns ändå så när alla bara säger samma saker att jag måste tänka på ett annat sätt och såna saker hela tiden.
Så om nån tillexempel säger att min hjärna fungerar inte som den ska tillexempel så är det ganska svårt att ta det på ett snällt och peppande sätt. Eller om jag säger eller skriver nåt så säger nån att det är monstret som tycker så då blir det śom att det JAG känner eller tycker inte räknas för att man kan säga att det är monstret och inte jag. Så igen att jag tänker fel.
Ibland när folk säger saker i välmening kan man känna sig förminskad. Det händer mig också och då blir jag både arg och ledsen. Och för dig har det kanske blivit lite väl mycket sånt nu.
 
@EmmaFilippa Vet du, jag tror du är en tjej som alltid gör sitt bästa och försöker göra allt rätt. En snäll, omtänksam och ambitiös tjej. :heart

Första gången du hade anorexi var det mobbing och sånt som påverkade, var det inte så? Det måste ha varit så jobbigt och byggt upp så mycket självhat. Och den här gången var det att du började växa ur C men du skulle ju tävla innan försäljning och var rädd för att bli för tung? Och sen blev C skadad och då trodde du att det var ditt fel som varit för tung ändå och så tog monstret över? Och du skulle ju få O om du blev bra med anorexin och så blev det så här ändå att sjukdomen kom tillbaka och då blev det en skuldkänsla för det också. Har jag förstått rätt då?

Det måste vara hemskt att kämpa så mycket för att försöka göra allt rätt och så slutar det med att allt blir "fel" ändå. Och så byggs självhatet på när du får höra att du inte gör tillräckligt eller inte rätt och det samtidigt är så svårt och du kämpar så hårt. :heart

Men det är inte ditt fel. Inget är ditt fel. Anorexi är en sjukdom. Det snurrar iväg och gränserna flyttas utan att en märker det och plötsligt har det gått alldeles för långt. Och då kan det vara jättesvårt att hitta tillbaka till lagom och att hitta sätt att hantera tillvaron utan att söka orsaker hos dig själv hela tiden när något händer. Allt behöver inte vara ditt fel. Du kan ha gjort ditt bästa och saker går åt skogen ändå. Så är det. För det kan bero på så många saker, det behöver inte ha med dig att göra. Och ibland kan det som verkar rätt i stunden visa sig inte vara så bra. Det är svårt att göra allt rätt, alltid. Ingen klarar det. Och det är ok.
 
@EmmaFilippa Vet du, jag tror du är en tjej som alltid gör sitt bästa och försöker göra allt rätt. En snäll, omtänksam och ambitiös tjej. :heart

Första gången du hade anorexi var det mobbing och sånt som påverkade, var det inte så? Det måste ha varit så jobbigt och byggt upp så mycket självhat. Och den här gången var det att du började växa ur C men du skulle ju tävla innan försäljning och var rädd för att bli för tung? Och sen blev C skadad och då trodde du att det var ditt fel som varit för tung ändå och så tog monstret över? Och du skulle ju få O om du blev bra med anorexin och så blev det så här ändå att sjukdomen kom tillbaka och då blev det en skuldkänsla för det också. Har jag förstått rätt då?

Det måste vara hemskt att kämpa så mycket för att försöka göra allt rätt och så slutar det med att allt blir "fel" ändå. Och så byggs självhatet på när du får höra att du inte gör tillräckligt eller inte rätt och det samtidigt är så svårt och du kämpar så hårt. :heart

Men det är inte ditt fel. Inget är ditt fel. Anorexi är en sjukdom. Det snurrar iväg och gränserna flyttas utan att en märker det och plötsligt har det gått alldeles för långt. Och då kan det vara jättesvårt att hitta tillbaka till lagom och att hitta sätt att hantera tillvaron utan att söka orsaker hos dig själv hela tiden när något händer. Allt behöver inte vara ditt fel. Du kan ha gjort ditt bästa och saker går åt skogen ändå. Så är det. För det kan bero på så många saker, det behöver inte ha med dig att göra. Och ibland kan det som verkar rätt i stunden visa sig inte vara så bra. Det är svårt att göra allt rätt, alltid. Ingen klarar det. Och det är ok.
Tack :heart Och ja du har förstått det rätt. Och ja det med att det kan bli fel fast jag gör mitt bästa så vet jag det men då känns det ändå som att mitt bästa inte duger och att andra tycker att jag borde göra bättre.
 
Tack :heart Och ja du har förstått det rätt. Och ja det med att det kan bli fel fast jag gör mitt bästa så vet jag det men då känns det ändå som att mitt bästa inte duger och att andra tycker att jag borde göra bättre.
Jag förstår det. En så ambitiös tjej som du vill ju ha ett perfekt resultat när du gör något. Men det är ok att inte lyckas perfekt, det är ok att misslyckas ibland, det är ok att bara göra tillräckligt bra. Du gör så gott du kan för stunden och så blir det som det blir. Ibland lite bättre, ibland lite sämre. Det är ok.

Som med maten och permissionerna. Ibland orkar du stå emot monstret och det blir en bra dag, ibland blir det för svårt och det blir en dålig dag. Det är ok. Men efter en tid kommer det bli lättare och lättare och du kommer att bli starkare och starkare. Och ju mer de ser att du har hittat en balans, desto mer kommer de våga släppa efter taget lite om dig. :heart
 
Oftast är det ingens fel när saker går åt skogen. Saker kan skita sig riktigt, riktigt rejält hur mycket man än försöker och vill!

Men "ingen människa är en ö" som det engelska ordspråket säger. Det betyder att vi är beroende av omvärlden, andra människor och händelser. Vi kan påverka en liten del, men sen finns det en massa saker som påverkar oss och situationen också.

Jag är också övertygad om att du försöker så gott du kan! Och det är säkert så att det blivit lite mindre bra kommunikation till dig på sistone, inte tillräckligt med uppmuntran för allt bra du ändå gjort.
 
Det är väldigt lätt att liksom "fastna" mentalt i elände när något inte går bra. Ett av mina favoritcitat lär komma från Churchill: "Framgång är att kunna gå från misslyckande till misslyckande med bibehållen entusiasm"
Dvs det är helt ok att misslyckas igen och igen, det är en del av processen för att lära sig lyckas. Gör misstag, bryt ihop, hitta strategier för att hantera det, res dig och gå vidare.
Och precis som när man jobbar med hundar eller hästar får man jobba med sig själv: ge dig lagom svåra uppgifter och beröm dig 10 gånger så mycket som du kritiserar.
 
Jag förstår det. En så ambitiös tjej som du vill ju ha ett perfekt resultat när du gör något. Men det är ok att inte lyckas perfekt, det är ok att misslyckas ibland, det är ok att bara göra tillräckligt bra. Du gör så gott du kan för stunden och så blir det som det blir. Ibland lite bättre, ibland lite sämre. Det är ok.

Som med maten och permissionerna. Ibland orkar du stå emot monstret och det blir en bra dag, ibland blir det för svårt och det blir en dålig dag. Det är ok. Men efter en tid kommer det bli lättare och lättare och du kommer att bli starkare och starkare. Och ju mer de ser att du har hittat en balans, desto mer kommer de våga släppa efter taget lite om dig. :heart
Ja men det är det som är att mitt bästa känns aldrig tillräckligt bra och som det inte duger. Utan andra säger bara vad jag gör fel och måste ändra och göra bättre hur mycket jag än försöker.
 
Ja men det är det som är att mitt bästa känns aldrig tillräckligt bra och som det inte duger. Utan andra säger bara vad jag gör fel och måste ändra och göra bättre hur mycket jag än försöker.

Kan du bli din bästa kompis och försöka strunta i att det känns som alla tycker du gör fel och att det inte duger? För jag tror inte det är sant, jag tror inte att alla tycker det. Utan att det handlar om hur du tänker om dig själv och hur du känner.

Klart du duger och att det du gör är ditt bästa. Ibland gör jag inte ens mitt bästa, för jag sparar mig till något annat (går lite långsammare för att jag vet att jag ska rida senare på kvällen och inte vill trötta ut mig t ex). Väldigt många gånger är "tillräckligt bra" precis just det. Tillräckligt bra.

Jag behöver inte ässa varje gång jag mockar. Jag ska göra om det imorgon, det gör inget om det ligger kvar en kotte. Men det fanns en tid då det hade varit världens nederlag, att jag mockar slarvigt och att andra kan se att jag mockar slarvigt eftersom det ligger kvar en kotte i boxen.
 
Kan du bli din bästa kompis och försöka strunta i att det känns som alla tycker du gör fel och att det inte duger? För jag tror inte det är sant, jag tror inte att alla tycker det. Utan att det handlar om hur du tänker om dig själv och hur du känner.

Klart du duger och att det du gör är ditt bästa. Ibland gör jag inte ens mitt bästa, för jag sparar mig till något annat (går lite långsammare för att jag vet att jag ska rida senare på kvällen och inte vill trötta ut mig t ex). Väldigt många gånger är "tillräckligt bra" precis just det. Tillräckligt bra.

Jag behöver inte ässa varje gång jag mockar. Jag ska göra om det imorgon, det gör inget om det ligger kvar en kotte. Men det fanns en tid då det hade varit världens nederlag, att jag mockar slarvigt och att andra kan se att jag mockar slarvigt eftersom det ligger kvar en kotte i boxen.
Nej för jag får ju inte det. För om jag inte gör allt tillräckligt bra så får jag inte träffa hundarna och ponnysarna och det blir mer bråk och sånt om allt och att dom inte är nöjda med det jag kan. Då spelar det ingen roll om JAG tycker det duger och är min egen kompis och säger att det var bra för jag får ju inte bestämma nånting ändå.
 

Liknande trådar

L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 454
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Jag tog bort mitt förra inlägg för allt bara blev förmycket. Men om jag ska samman fatta det så var det att jag skolkade idag min sista...
2
Svar
29
· Visningar
1 779
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Jag in såg nyss en sak som nog många kommer att tycka att jag är helt dum i huvudet för. Men om avel och sånt alltså med hästar eller...
3 4 5
Svar
95
· Visningar
2 971
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Artikel
Dagbok Egentligen så ska jag vara i skolan nu men jag är inte det. Jag var bara där i typ tjugo minuter så det är nästan ett rekord. Jag är...
Svar
19
· Visningar
757

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Svensk politik nr 3
  • GVFÖ 2024
  • Köpa hus

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp