Bukefalos 28 år!

Förlossning

Jag fick edan någonstans mellan 7-8 cm skulle jag tro, det var underbart att slippa smärtan de sista 2 cm kan jag lova!


För mig var det inte lönt med Eda så pass sent, kunde kanske varit tydligare med det. :)

Jag upplevde trycket nedåt som mer påfrestande än själva smärtan och med den utgångspunkten upplevde jag det som att barnmorskan pushade mig att avstå Eda. Sedan slutade det med att jag krystade bebis förbi den sista kanten (när jag var öppen 8-9 cm), så det var nog rätt beslut att avstå Eda.
 
Ja någon form av upprätt ställning verkar helt klart att föredra. Om benen orkar vill säga. Har i alla fall en stadig sambo att hänga på om det skulle behövas :).

Jag tyckte det var befriande att vara upprätt, i synnerhet under öppningsvärkarna. När jag tog värkarna liggandes ville jag krypa ur skinnet. Benen bar utan problem. Upprätt behöver ju inte heller innebära att stå på benen. Jag satt på pall när jag krystade ut bebis, det passade mig bra. Plus att jag uppskattade att sambon fick vara så delaktig. :)
 
@Milosari Se smärtan som en hjälp för att ta i och hjälpa fram barnet; ungefär som en tyngdlyftare som skriker i när hen lyfter. Så gjorde jag. :p Stod på knä o höll i sänggaveln; toppen.

Gillade också att stå på knä, men tror inte det fanns någon sänggavel utan höll i sambons armar. (Höll är förvisso fel ord. Jag nöp honom i armarna det hårdaste jag kunde och skrek honom rakt i örat. Aja han kunde gott plågas lite han med. :p)
 
En fråga till, jag såg något diagram över smärtnivån och där stod det att smärtan var som störst precis innan krystvärkarna sätter igång. Men när jag läser lite så verkar det som att flest minns utdrivningsskedet som värst? Eller beror det på att smärtan är lättast att sätta ord på då? Jag hoppas ju att det ska vara det första alternativet, så man vet när det värsta är över liksom.

Jag tycker helt klart smärtan är värst precis innan krystvärkarna. När de väl satt in så har jag mer haft ett enormt tryck istället för ont.
 
Alla upplever smärtan så olika. För mig hjälpte upprätt ställning, satt på
Boll och pall. Födde på knän i sängen.

Ang stress trodde jag och sambon att vi typ var själva på BB, det var så lugnt och BM så lugna. Men tydligen var det tokstress egentligen men det märktes aldrig.

Jag gick på yoga och profylax innan och även om jag inte klarade mig så bra på det under förlossning var det en bra snuttefilt att ha.
 
Även om du inte är rädd, så rekommendera jag varmt boken "Föda utan rädsla". Och någon form av profylaxkurs. Det var mina två främsta hjälper inför och under förlossningen.

Lär dig faserna så att du vet vad som händer i vilken ordning. Det är en trygghet. För mig var det tydligt att det var dags att åka in när jag inte kunde ta värkarna sittande eller liggande längre, bilresan till förlossningen var... Intressant ;)

Ägna några minuter varje dag åt att slappna av, andas djupa andetag och "gå in i dig själv". Lite meditativt liksom. Lyckas du få med dig lite sånt till förlossningen har du vunnit mycket.

Lyssna på personalen, de är proffs och vill bara hjälpa dig. Jag hade kunnat kyssa min barnmorska efteråt, herregud vilken fantastisk coach!

Följ med kroppen, lita på den och lyssna på den. Och precis som du säger - det kommer att göra ont. Var trygg med den vetskapen, så att smärtan inte blir en överraskning. Sen finns det såklart nivåer, men jag tror verkligen inte på att förneka eller förminska smärtan.

Ta också reda på allt det praktiska med logistik. Vart parkerar ni? Hur lång tid tar det att åka dit? Är väskan packad? Det är en skön trygghet :)
 
Räkna inte med att det är över på 24 timmar. Det gjorde jag och det var verkligen jättejobbigt att inse när ett dygn hade gått att det var långt kvar. Jag tappade liksom hoppet ett tag där. Med andra barnet visste jag att det kan ta tid och jag tyckte att den förlossningen gick supersnabbt. Jag hade värkar i 36 timmar då men eftersom jag struntade i tiden så var det inget problem för mig. Jag behövde inte heller någon smärtlindring vid andra förlossningen så det kan vara olika från gång till gång även hos samma person. Strunta i tiden och lyssna på din kropp. Läs på om de olika stadierna så att du hänger med i vad som händer.
 
Det står överallt att man ska vara väl påläst om förlossningen för då blir det mindre jobbigt. Men var hittar jag den bästa infon? Vad behöver jag läsa på om? Och hur i hela friden ska jag veta i förväg vilken smärtlindring jag vill ha när jag aldrig haft särskilt ont i min kropp?

Värsta smärtan hittills har varit tandvärk men det är väl inte helt jämförbart... Hade rätt ont när spiralen sattes in också, men det jobbigaste var nog att jag inte visste hur lång tid jag skulle ha ont (timmar eller dagar). En förlossning är ju oftast över inom 24 timmar, så då vet jag i alla fall det. Har sällan använt smärtlindring mot menssmärta, har helt enkelt inte haft tillräckligt ont. Så jag har verkligen noll koll på om jag tål smärta bra eller inte...
Jag gick en privat profylaxkurs och det var så himla bra. Både min man och jag kände oss väl förberedda och jag fick väldigt bra strategier för att hantera smärta och fick bra information om olika typer av smärtlindring. Kursen var värd pengarna flera gånger om. Om du vill kan jag pma namnet, de finns i hela landet.
 
Jag gick en privat profylaxkurs och det var så himla bra. Både min man och jag kände oss väl förberedda och jag fick väldigt bra strategier för att hantera smärta och fick bra information om olika typer av smärtlindring. Kursen var värd pengarna flera gånger om. Om du vill kan jag pma namnet, de finns i hela landet.

Gärna!
 
En fråga till, jag såg något diagram över smärtnivån och där stod det att smärtan var som störst precis innan krystvärkarna sätter igång. Men när jag läser lite så verkar det som att flest minns utdrivningsskedet som värst? Eller beror det på att smärtan är lättast att sätta ord på då? Jag hoppas ju att det ska vara det första alternativet, så man vet när det värsta är över liksom.

Jag tyckte det var värst från 8-10 cm och fram till krystandet.
 
Räkna inte med att det är över på 24 timmar. Det gjorde jag och det var verkligen jättejobbigt att inse när ett dygn hade gått att det var långt kvar. Jag tappade liksom hoppet ett tag där. Med andra barnet visste jag att det kan ta tid och jag tyckte att den förlossningen gick supersnabbt. Jag hade värkar i 36 timmar då men eftersom jag struntade i tiden så var det inget problem för mig. Jag behövde inte heller någon smärtlindring vid andra förlossningen så det kan vara olika från gång till gång även hos samma person. Strunta i tiden och lyssna på din kropp. Läs på om de olika stadierna så att du hänger med i vad som händer.

Jag är medveten om det men det måste väl ändå höra till ovanligheterna? Jag brukar vara lite tidsfixerad och tänker att om jag har klarat si och så många timmar så kanske jag kan övertala mig själv att klara någon timme till. Även om jag inte själv håller koll på klockan så går ju det att ordna så sambon har det.
 
En sak som jag hade totalmissat var att det inte självklart är klart att börja krysta när man är öppen 10 cm vilket jag trodde, utan då kan det vara 45 min-1 timmes värkar kvar innan det är dags att krysta. Jag var inte jätteglad när jag insåg det.
 
Jag är medveten om det men det måste väl ändå höra till ovanligheterna? Jag brukar vara lite tidsfixerad och tänker att om jag har klarat si och så många timmar så kanske jag kan övertala mig själv att klara någon timme till. Även om jag inte själv håller koll på klockan så går ju det att ordna så sambon har det.

Jag vet faktiskt inte hur ovanligt det är. Skulle jag göra statistik på de jag personligen har pratat med så är det inte ovanligt att det tar längre tid. Jag tycker att det är synd att de på vår föräldrakurs sa att en förlossning tar 12-24 timmar för en förstföderska när det faktiskt inte är sant. Det kanske är snittet men det kan både gå snabbare och ta längre tid. Det är väldigt individuellt. Det jag syftar på är just min upplevelse att jag tappade hoppet ett tag. Det vill jag inte att någon annan ska behöva känna. Sen är jag superkass på att föda barn ;) Du kanske får en snabb och enkel förlossning istället :) Det vet man ju aldrig men jag önskar dig verkligen lycka till!
 
Jag gick en privat profylaxkurs och det var så himla bra. Både min man och jag kände oss väl förberedda och jag fick väldigt bra strategier för att hantera smärta och fick bra information om olika typer av smärtlindring. Kursen var värd pengarna flera gånger om. Om du vill kan jag pma namnet, de finns i hela landet.
Du får gärna skicka till mig också!
 
Det står överallt att man ska vara väl påläst om förlossningen för då blir det mindre jobbigt. Men var hittar jag den bästa infon? Vad behöver jag läsa på om? Och hur i hela friden ska jag veta i förväg vilken smärtlindring jag vill ha när jag aldrig haft särskilt ont i min kropp?

Värsta smärtan hittills har varit tandvärk men det är väl inte helt jämförbart... Hade rätt ont när spiralen sattes in också, men det jobbigaste var nog att jag inte visste hur lång tid jag skulle ha ont (timmar eller dagar). En förlossning är ju oftast över inom 24 timmar, så då vet jag i alla fall det. Har sällan använt smärtlindring mot menssmärta, har helt enkelt inte haft tillräckligt ont. Så jag har verkligen noll koll på om jag tål smärta bra eller inte...

Jag läste på lite om hur en förlossning går till och om de olika smärtlindringarna som finns. Var på infobesök på det sjukhus jag ville föda på (där jag bor får man välja var man vill föda, det finns flera sjukhus hyfsat nära). Jag tycker inte det går att förbereda sig på smärtan. Jag fick höra innan att det är den värsta smärtan man nånsin har upplevt, men det är ju svårt att föreställa sig hur det känns innan man ligger där och lider.

Jag var lite rädd för EDA innan, just det här med en nål i ryggen, usch! Nu hann jag inte få det då min förlossning gick så fort för att vara första gången (knappt 5 h) men jag kan tänka mig att det är lättare att hantera smärtan om man får hjälp. Jag förlorade mig i smärtan ett tag och det var när jag var helt öppen precis innan jag skulle krysta, det var läskigt, inget hjälpte liksom, inte lustgasen eller nåt. Jag bara skrek rätt ut och till sist var det min sambo som typ sa åt mig på skarpen att andas och då fick jag tillbaks kontrollen lite. Värkarna innan gjorde ONT men just innan krystvärkarna kändes det som kroppen typ slets itu inifrån. Det spelade ingen roll att de försökte övertyga mig om att jag inte skulle dö. :o

Själva krystandet var väldigt jobbigt, min kropp var trött pga det snabba händelseförloppet och jag hade svaga krystvärkar vilket gjorde att jag fick ta i själv och hade inte mycket hjälp av kroppen, svårt att känna när värkarna kom. Jag krystade i nästan 2 h vilket var fruktansvärt. Till slut kom avdelningschefen in och tryckte in fingrarna mellan mig och bebis huvud för att tänja ut, fy f*n en sån smärta. Jag vet inte vad jag sa men jag tror inte det var nåt snällt... Men då kom han ut iaf och all smärta bara försvann. :love:

Jag hade velat vara mer förberedd på det som kommer efteråt, tex att det går ju inte att sitta på typ två veckor! Och då gick jag knappt sönder alls. Jag minns smärtan fortfarande, men skulle kunna tänka mig ett syskon ändå. :)
 
  • Gilla
Reactions: Ray
En sak som jag hade totalmissat var att det inte självklart är klart att börja krysta när man är öppen 10 cm vilket jag trodde, utan då kan det vara 45 min-1 timmes värkar kvar innan det är dags att krysta. Jag var inte jätteglad när jag insåg det.
Haha näe vars, jag hade 7 timmar från jag var helt öppen innan det var dags o börja krysta. Nu blev det ju sugklocka till slut då hon inte sjönk ner som hon skulle och det var ju inte behagligt. Det e ju svårt att vara förberedd på alla scenarion då det e så mycket olika saker som kan ske.
 
Någon som har haft en doula eller känner någon som har haft det? Fördelar och nackdelar med det?
 
Det står överallt att man ska vara väl påläst om förlossningen för då blir det mindre jobbigt. Men var hittar jag den bästa infon? Vad behöver jag läsa på om? Och hur i hela friden ska jag veta i förväg vilken smärtlindring jag vill ha när jag aldrig haft särskilt ont i min kropp?

Värsta smärtan hittills har varit tandvärk men det är väl inte helt jämförbart... Hade rätt ont när spiralen sattes in också, men det jobbigaste var nog att jag inte visste hur lång tid jag skulle ha ont (timmar eller dagar). En förlossning är ju oftast över inom 24 timmar, så då vet jag i alla fall det. Har sällan använt smärtlindring mot menssmärta, har helt enkelt inte haft tillräckligt ont. Så jag har verkligen noll koll på om jag tål smärta bra eller inte...
Läs på om EDA, kvaddlar, lustgas, Västerviksmetoden och bäckenbottenbedövning.

Sen får det liksom rulla på. Men då vet du i alla fall vad som erbjuds :-)

Jag hade EDA under öppningen (skönt) och fick bäckenbottenbedövning vid utdrivningen (skönt det med!)
 

Liknande trådar

Småbarn Vi har sökt vård både på jourcentral, akuten och kommer sannolikt behöva söka oss till VC nästa vecka om symtomen inte släpper - men är...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 692
Senast: Blyger
·
Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
3 339
Senast: __sofia__
·
Kropp & Själ För första gången på mycket länge hade jag sex för en vecka sedan. Kändes helt okej men sen började det ömma längst in så vi avslutade...
2
Svar
27
· Visningar
2 890
Senast: super
·
Övr. Hund I helgen hade vi besök av vänner med barn och det var jobbigt för vår hund. Barnen är 2år och 4år och tyckte att hunden var väldigt...
2
Svar
28
· Visningar
3 933
Senast: Åsa A
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp