Församlingar emot Hbtq

[parellikusken]

Min bror går på mässor i församlingar som är emot homosexualitet. Jag är lesbisk.
Jag har påpekat lämpligheten i det, men det är hans beslut.

Hur ska jag hantera detta?
Jag är villrådig..

 

[Cambrie]

Som du säger, hans beslut. Jag hade dock troligen brutit kontakten, beroende på hur relationen är i övrigt. En sådan grej skulle för mig vara att aktivt ta ställning till att alla inte är lika värda (jag har aldrig brutit kontakten med människor för hbtq frågorna, men dock för främlingsfientliga ställningstaganden).

 

[parellikusken]

Som du säger, hans beslut. Jag hade dock troligen brutit kontakten, beroende på hur relationen är i övrigt. En sådan grej skulle för mig vara att aktivt ta ställning till att alla inte är lika värda (jag har aldrig brutit kontakten med människor för hbtq frågorna, men dock för främlingsfientliga ställningstaganden).

Vi har ingen nära kontakt, men han skulle fattas mig.
Skrivit till honom om det och bett föräldrarna ta upp det med honom nu.

Känns verkligen inte bra om han är emot min sexualitet.

 

[Cambrie]

Vi har ingen nära kontakt, men han skulle fattas mig.
Skrivit till honom om det och bett föräldrarna ta upp det med honom nu.

Känns verkligen inte bra om han är emot min sexualitet.

Nej det förstår jag verkligen. Det är dessutom rätt få församlingar som propagerar öppet för det idag, finns absolut säkert idioter i de flesta församlingar men inte där man verkligen propagerar mot dessa frågor... Jag föreläser mycket i kyrkoförsamlingar och måste säga att frågan har blivit väldigt öppen där, så det förvånar mig att folk då inte kan hålla sig till de som står upp för allas lika värde. Som sagt, en sådan grej hade varit avgörande för mig huruvida jag skulle ha någon kontakt eller inte. Så hade jag hanterat det. Men jag är introvert och överkänslig, jag behöver inte omgärdas av människor jag inte får något utbyte av, familj eller inte. Alla är ju inte så naturligtvis.

 

[Philosophia]

Min bror går på mässor i församlingar som är emot homosexualitet. Jag är lesbisk.
Jag har påpekat lämpligheten i det, men det är hans beslut.

Hur ska jag hantera detta?
Jag är villrådig..

Vilken jobbig situation. Frågan är hur medveten han är om alternativa församlingar och om hur den/de församlingar han vänder sig till förhåller sig till hbtqi-frågor - och om han är det, vilken hans egen inställning i frågan är? Det skulle vara helt avgörande för mig - framförallt det senare.

Det är säkert betydligt svårare på landsbygden och i små städer, men i storstäder går det absolut att hitta hbtqi-vänliga(re) församlingar - även frikyrkliga och katolska.

En dialog med din bror om detta vore förmodligen fruktbart.

 

[parellikusken]

Vilken jobbig situation. Frågan är hur medveten han är om alternativa församlingar och om hur den/de församlingar han vänder sig till förhåller sig till hbtqi-frågor - och om han är det, vilken hans egen inställning i frågan är? Det skulle vara helt avgörande för mig - framförallt det senare.

Det är säkert betydligt svårare på landsbygden och i små städer, men i storstäder går det absolut att hitta hbtqi-vänliga(re) församlingar - även frikyrkliga och katolska.

En dialog med din bror om detta vore förmodligen fruktbart.

Ja, jag ska ringa honom ikväll.
Han är väldigt engagerad i svenska kyrkan och det är väl okej, men nu närmar han sig bl.a pingstkyrkan och Jehovas.

 

[MiniLi]

Min bror är med i en frikyrka med extremt konservativa värderingar. De är emot homosexualitet, sex utanför äktenskap (dvs sambos), abort mm. Jag hade väldigt svårt att hantera det här förut, det var en helt absurd situation. Vi har bråkat om det men med tid så har vi hittat ett sätt att relatera ändå. Vi pratar inte om vissa ämnen och vi har en ganska ytlig kontakt.
Sen att min bror tänker att jag kommer brinna i helvetet när jag dör.. Ja så är det väl bara.

 

[parellikusken]

Min bror är med i en frikyrka med extremt konservativa värderingar. De är emot homosexualitet, sex utanför äktenskap (dvs sambos), abort mm. Jag hade väldigt svårt att hantera det här förut, det var en helt absurd situation. Vi har bråkat om det men med tid så har vi hittat ett sätt att relatera ändå. Vi pratar inte om vissa ämnen och vi har en ganska ytlig kontakt.
Sen att min bror tänker att jag kommer brinna i helvetet när jag dör.. Ja så är det väl bara.

Oj, kämpigt för dig.
Är det jag är rädd för ska hända.

Men samtidigt.. Min bror är autistisk och har en förmåga att ta till sig allt auktoriteter säger utan att vara kritisk. Så det gör det mer komplicerat att prata om det.
Nu har jag lagt över den konversationen på mamma. Jag orkar inte och skulle bara bli arg, vilket gör det värre.

 

[monster1]

Oj, kämpigt för dig.
Är det jag är rädd för ska hända.

Men samtidigt.. Min bror är autistisk och har en förmåga att ta till sig allt auktoriteter säger utan att vara kritisk. Så det gör det mer komplicerat att prata om det.
Nu har jag lagt över den konversationen på mamma. Jag orkar inte och skulle bara bli arg, vilket gör det värre.

Jag tänker att det här är grejen, de här församlingarna är ju karismatiska och har väldigt tydliga budskap. Jag tänker att det här kanske är en fas som kommer att passera?

 

[MiniLi]

Oj, kämpigt för dig.
Är det jag är rädd för ska hända.

Men samtidigt.. Min bror är autistisk och har en förmåga att ta till sig allt auktoriteter säger utan att vara kritisk. Så det gör det mer komplicerat att prata om det.
Nu har jag lagt över den konversationen på mamma. Jag orkar inte och skulle bara bli arg, vilket gör det värre.

Ja svår sits. Min bror blev kär och den var via flickvännen han hamnade i församlingen. De är gifta och har barn ihop, hennes pappa är pastor. Det var inget som gick att diskutera med min bror, vi var rädda att han skulle ta avstånd från oss och är än idag måna om att finnas här den dagen han (eller hans barn) vill något annat.
Min bror har dock inte autism, förstår att det är en viktig faktor!

 

[Philosophia]

Ja, jag ska ringa honom ikväll.
Han är väldigt engagerad i svenska kyrkan och det är väl okej, men nu närmar han sig bl.a pingstkyrkan och Jehovas.

Ja, JV är ju en sak, men i många frikyrkliga församlingar, även i pingstförsamlingar, så är det numera en helt annan acceptans och öppenhet gentemot exempelvis homosexualitet (ja, man vill ju som människa mer än ”accepteras”, men du förstår säkert vad jag menar). Många tänker nog Åke Green när man talar om pingströrelsen, men man ska inte glömma att han bara är en röst. Inom den svenska pingströrelsen är t.ex. Joel Halldorf en välkommen röst för en tolerant kyrka.

Undantaget JV så menar jag bara att du inte ska måla fan på väggen innan du vet hur han ser på det och hur det talas om exempelvis homosexualitet i den församling han vänder sig till. Dock, att alla församlingsmedlemmar ska vara toleranta kan man inte lita på och det är nog ett för stort krav att ställa.

Ett motsvarande dilemma ställs ju religiösa hbtqi-personer själva inför. Jag har exempelvis en vän i Chicago som är homosexuell och gift katolik, som åker tvärs över halva stan för att komma till en hbtqi-vänlig katolsk församling (med en kvinnlig präst). En annan katolsk vän - också i Chicago - som inte själv är homosexuell reser också över halva stan för att komma till en hbtqi-vänlig församling. I ett land som Sverige kanske valet inte finns (där konfirmander kan få lära sig at homosexualitet är ”psykisk oordning”) och då får man föra en dialog med sig själv om det, som Philip De Croy gör: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=5983680

Nu tog jag exempel från katolska kyrkan, mest för att illustrera hur en ”lösning” kan vara kontextberoende - om möjligt välja en tolerant, human och inkluderande församling och om inte det går, istället reflektera kring frågan. Att avstå från att vara med i en församling kanske inte är ett val om det inte finns några alternativ. I ett sådant fall tänker jag att om det var min bror så skulle det viktigaste vara hur han förhöll sig till homosexualitet samt i den händelse att församlingen inte har en uttalad tolerant och inkluderande hållning att han i så fall inte står tyst om någon församlingsmedlem uttalar sig kränkande om homosexuella.

 

[Kenya]

Jag tycker att religion är så svårt att det inte är nån idé att försöka förhålla sig till det, och då blir det ju väldigt enkelt. Logiskt och moraliskt finns många problem med religioner, och andra sammanslutningar för den delen!
Men kanske kan du helt enkelt strunta i det?
Kanske är det inte nödvändigt att alla med bra värderingar lämnar alla samanhang där det finns dåliga värderingar? Ibland kan man faktiskt vilja vara en del av något utan att hålla med om allt.
Det finns författare och musiker som betyder mycket för mig som har visat på bristande respekt för kvinnor, homosexuella etc. Antingen för att de levde för hundra år sedan eller för att de är sjuka i huvudet. Jag känner inget behov av att ta avstånd från dem ändå..

Sen finns det ju speciella problem, för individen, med karismatiska samanslutningar. Men jag tror inte att du får lättare att hjälpa din bror eller nå ut till honom, eller att du får mer respekt av honom, för att du gör hans religion till en fråga om din sexuella läggning.

Jag känner några kristna människor och det står ju fruktansvärda saker i bibeln. Jag ställer dem inte mot väggen utan skiter i, helt enkelt.

Jag tycker att du ska fokusera på din bror och hans handlingar och om han behandlar dig respektfullt och står upp för dig vid behov. Vilken kyrka han väljer att tillhöra tycker jag att du ska försöka strunta i. Om HAN gör sin religion till något personligt och handlar/uttrycker sig nedvärderande mot dig är det ju en helt annan sak. Då måste du ju ta det med honom. Men även då tänker jag att det blir mest destruktivt att dra in kyrkan..

Kanske, om du är orolig för att detta kommer att påverka er relation kan du ju fråga honom om han har tänkt på om en församling som JV skulle ha problem med att ni umgicks och hur han skulle se på det då. Alltså att inte göra det till en fråga om vilket samfund han är med i som en principfråga, utan en fråga om hur han tänker hantera er relation, rent personligt. Ifall det nu oroar dig på det viset.

 

[TinyWiny]

Nu vet jag inte hur autismen yttrar sig för din bror, det är ju en väldigt bred diagnos som innefattar mycket men jag hade haft enormt svårt för att umgås med någon som har åsikten om att jag gör/är/känner fel. Min egen pappa kallade mina barn oäktingar. Det blev den absoluta spiken i kistan för honom. Hade vi levt på 1800-talet så hade jag förstått men inte nu idag.

 

[Sel]

Jag tycker att religion är så svårt att det inte är nån idé att försöka förhålla sig till det, och då blir det ju väldigt enkelt. Logiskt och moraliskt finns många problem med religioner, och andra sammanslutningar för den delen!
Men kanske kan du helt enkelt strunta i det?
Kanske är det inte nödvändigt att alla med bra värderingar lämnar alla samanhang där det finns dåliga värderingar? Ibland kan man faktiskt vilja vara en del av något utan att hålla med om allt.
Det finns författare och musiker som betyder mycket för mig som har visat på bristande respekt för kvinnor, homosexuella etc. Antingen för att de levde för hundra år sedan eller för att de är sjuka i huvudet. Jag känner inget behov av att ta avstånd från dem ändå..

Sen finns det ju speciella problem, för individen, med karismatiska samanslutningar. Men jag tror inte att du får lättare att hjälpa din bror eller nå ut till honom, eller att du får mer respekt av honom, för att du gör hans religion till en fråga om din sexuella läggning.

Jag känner några kristna människor och det står ju fruktansvärda saker i bibeln. Jag ställer dem inte mot väggen utan skiter i, helt enkelt.

Jag tycker att du ska fokusera på din bror och hans handlingar och om han behandlar dig respektfullt och står upp för dig vid behov. Vilken kyrka han väljer att tillhöra tycker jag att du ska försöka strunta i. Om HAN gör sin religion till något personligt och handlar/uttrycker sig nedvärderande mot dig är det ju en helt annan sak. Då måste du ju ta det med honom. Men även då tänker jag att det blir mest destruktivt att dra in kyrkan..

Kanske, om du är orolig för att detta kommer att påverka er relation kan du ju fråga honom om han har tänkt på om en församling som JV skulle ha problem med att ni umgicks och hur han skulle se på det då. Alltså att inte göra det till en fråga om vilket samfund han är med i som en principfråga, utan en fråga om hur han tänker hantera er relation, rent personligt. Ifall det nu oroar dig på det viset.

(min fetning)
Fast som jag upplever det är det inte @parellikusken som gör hans religion en fråga om någons sexuella läggning, utan religionen/kyrkan som gör andras sexuella läggning till en fråga. Lite sådär allmängiltigt.

Personligen är jag inte en sådan stor människa att jag kan skita i sådant.

 

[Ramona]

Fast som jag upplever det är det inte @parellikusken som gör hans religion en fråga om någons sexuella läggning, utan religionen/kyrkan som gör andras sexuella läggning till en fråga. Lite sådär allmängiltigt.

Fast alla inom ett samfund/kyrka/församling håller ju knappast med om allting som lärs ut eller som kyrkan står för. Se bara på svenska kyrkan vilka motsättningar det varit för och emot kvinnliga präster, om homosexuella ska få gifta sig i kyrkan etc. Eller inom katolska kyrkan med om präster får vara gifta eller inte, om det ska tillåtas preventivmedel eller inte, etc, etc. Och som någon annan skrev med pingstkyrkan och Åke Green, och andra medlemmar som är aktiva inom HBTQ-rörelsen.

Bara för att någon är religiös och aktiv i ett samfund som inte är accepterande, innebär det ju inte att alla medlemmar är lika icke-accepterande.

 

[Sel]

Fast alla inom ett samfund/kyrka/församling håller ju knappast med om allting som lärs ut eller som kyrkan står för. Se bara på svenska kyrkan vilka motsättningar det varit för och emot kvinnliga präster, om homosexuella ska få gifta sig i kyrkan etc. Eller inom katolska kyrkan med om präster får vara gifta eller inte, om det ska tillåtas preventivmedel eller inte, etc, etc. Och som någon annan skrev med pingstkyrkan och Åke Green, och andra medlemmar som är aktiva inom HBTQ-rörelsen.

Bara för att någon är religiös och aktiv i ett samfund som inte är accepterande, innebär det ju inte att alla medlemmar är lika icke-accepterande.

Fast jag tycker ju att om man blir medlem i ett samfund, det må vara religiöst eller politiskt, som tar öppen och särskild ställning mot HBTQ eller färg eller andra religioner är en själv också delaktig och stöttande i den åsikten, särskilt om det handlar om just den lokala församlingen. Tro kan man ju göra ändå och söka sig till en öppnare församling inom samma organisation i så fall, särskilt om man har släkt eller närstående som tillhör den diskriminerade gruppen.
Jag skulle bli Oerhört besviken på mina närstående om de valde att bejaka och stötta en organisation som inte tyckte att jag hade samma rättigheter eller värde som alla andra, eller att det var något fel på mig.

 

[Ramona]

Jag skulle bli Oerhört besviken på mina närstående om de valde att bejaka och stötta en organisation som inte tyckte att jag hade samma rättigheter eller värde som alla andra, eller att det var något fel på mig.

Det må så vara att du hade blivit besviken, men samtidigt är det ju också ett sätt att påverka och faktiskt öppna upp gränserna inom en församling att visa att man är en helt normal och god människa.

Och än en gång är det ju så att man kan bara ändra sig själv inte andra. Så länge man är nöjd med sitt eget liv och sin egna bana i livet får man ju någonstans vara nöjd med det. Det kommer alltid finnas människor som inte gillar vad man håller på med, oavsett vad man håller på med.

 

[Sel]

Det må så vara att du hade blivit besviken, men samtidigt är det ju också ett sätt att påverka och faktiskt öppna upp gränserna inom en församling att visa att man är en helt normal och god människa.

Och än en gång är det ju så att man kan bara ändra sig själv inte andra. Så länge man är nöjd med sitt eget liv och sin egna bana i livet får man ju någonstans vara nöjd med det. Det kommer alltid finnas människor som inte gillar vad man håller på med, oavsett vad man håller på med.

Självfallet fortsätter man knata på oavsett men det kan ju hända att en känner sig tvungen att bryta med sina närstående om de väljer att aktivt delta i en sådan organisation, och det är inte så jäkla lätt att "bara" visa att man är en god person. Organisationer med fördomar har en tendens att inte se personer alls. Vad jag än gör är jag ju fortfarande homosexuell, liksom. Att jag kanske är snäll och trevlig och steker pannkakor till de hemlösa varje söndag spelar ingen roll, det gör ingen skillnad om jag skulle be varje kväll innan läggdags heller. I can't pray the gay away.
För en närstående att aktivt VÄLJA en sådan församling är att välja bort mig lika mycket som tvärt om.

 

[Ramona]

För en närstående att aktivt VÄLJA en sådan församling är att välja bort mig lika mycket som tvärt om.

Men det är det väl inte? Bara för att man är med i en kyrka innebär det ju inte att man håller med om allting som sägs. Jag tror att det finns väldigt många som är religiösa och håller på sin tro, men som ändå lyckas ha bra relationer med sina släktingar som inte tycker likadant.

Jag vet en familj som är medlemmar i JV där sonen är homosexuell och fortfarande har ett bra förhållande med föräldrarna. Jag vet också flera homosexuella som är aktiva medlemmar i katolska kyrkan, men som ändå har bra förhållanden till både andra medlemmar och sin familj.

Jag tror att många skiljer väldigt mycket på person och handlingssätt.

 

[Sel]

Men det är det väl inte? Bara för att man är med i en kyrka innebär det ju inte att man håller med om allting som sägs. Jag tror att det finns väldigt många som är religiösa och håller på sin tro, men som ändå lyckas ha bra relationer med sina släktingar som inte tycker likadant.

Jag vet en familj som är medlemmar i JV där sonen är homosexuell och fortfarande har ett bra förhållande med föräldrarna. Jag vet också flera homosexuella som är aktiva medlemmar i katolska kyrkan, men som ändå har bra förhållanden till både andra medlemmar och sin familj.

Jag tror att många skiljer väldigt mycket på person och handlingssätt.

Naturligtvis är alla mäniskor olika. Personligen tycker jag ju att om man känner ett behov och en vilja att vara med i en församling kan man välja en som också är vänligt inställd till ens kära om man vill stå dem nära. Att sitta och nicka och tiga när det mässas om att det är någonting fundamentalt fel på ens vän eller släkting tycker jag är att ta ställning.

Det är förbaskat tragiskt att det behövs, men i alla fall här finns det sidor där man kan söka efter HBTQ+vänliga församlingar, där man är välkommen oavsett om man själv är homo, queer eller whatever eller om man bara tycker att det är rätt väg för kyrkan att gå.