Nej, det beror på att nosgrimman tryckt 'kinden' mot munnen. Om man ska vara petig.
Fel spänt och/eller med vassa tänder blir det dock värre än rättspänt och med tänderna i bra kondition.
Sen, för att man ska få sår så räcker det inte med en nosgrimma, utan hästen måste röra käkarna uner tiden.
Det påstås/sägs ju att ALLA hästar får bettskador av ALLA bett och ALLA nosgrimmor. Det är därför variation förespråkas.
Valacken gick med ett och samma bett i 5 år, inte ett märke i munnen. Så, det finns inga 'definitiva sanningar'.
(Jag är btw ingen vän av nosgrimmor och använder de inte annat än som dekoration, och då en vanlig engelsk. Men om en nosgrimma kan få K att sluta plocka upp bettet och tugga på det så ska hon gladeligen få gå med nosgrimma livet ut. Hon kan dock både plocka upp och tugga på bettet med både aacenrem och remontrgimma. Vilket visar på hur HÅRT man måste spänna en nosgrimma för att få bort gap/tuggbeteende. Så hårt spända nosgrimmor orsakar skador, men inte för de är nosgrimmor, utan för de är felspända)
Och så kan jag inte låta bli.. Hade samma tandläkare kollat hästens tänder hela tiden? Annars kan du inte göra minsta värdering om vad såren berodde på. För det behöver inte betyda tandstatusen varit okej och hästen sårfri innan.
Sen är jag naturligtvis nyfiken - när du kollade hästen hos tandläkaren var alltså tänderna FELFRIA, men den hade sår i munnen?