Sv: Förutfattade meningar om hingstar!!!
Min är 5 nu, och han är fortfarande inte hormonstinn...
Han går å andrasidan med sin pappa som håller honom i korta tyglar.
Ja det är mer energi i en hingst, å andra sidan blir Alla ohanterade hästar odrägliga, det är bara en fråga om Hur odrägliga de blir.
Ju mer starka personligheter, ju svårare att hantera.
En hingstägare får den hingst den förtjänar, vilket gäller alla hästägare och inte bara oss som har hingstar.
Min 5 åring är mer väluppfostrad, och mer lätthanterlig än väldigt många valacke och ston.
Givetvis är de inte till för okunniga, men det innebär inte att hingstar Blir knäppa eller ens svårhanterliga. Hanteras de rätt från början, och man fortsätter att hanters dom rätt och tillrättavisar alla försök till att gå över människan i rang så kommer man inte heller få problemen.
Men det kräver å andra sidan mkt av människan.
Att tro att alla hingstar blir horminstinna monster i framtiden bara för att de är hingstar är ganska korkat. Det visar på att man tror att hingstar är robotar som är förprogrammerade och absolut inte går att "programera" om.
De som påstår att alla hingstar kommer bli knäppa eller svårhanterliga per automatik och under en lång period är inte kunniga i etologi (läran om djurs beteende).
Ja hingstar kan bli knäppa, de kan bli svårhanterliga och de kan bli monster, men det är inte för att de är hingstar utan för att människorna som hanterar dom saknar kunskapen att hantera dom rätt och korrigera de försök till rangklättring som de gör. Alla hästar försöker klättra i rang men med hingstar är det extra farligt.
Jag är så otroligt tacksam över att min gamelhingst visade sig vara en sån klippa på att uppfostra, jag har fått så mkt gratis iom det. Min unghingst vet sin plats, han
Vet att han inte är störst och ledare i gänget, han vet att pappa är den som bestämmer och pappa är mkt väluppfostrad och vet sin rangplats bland människor.
Sedan har jag lagt ner en hel del arbete med unghingsten när han var föl.
Jag har hanterat, lett, lyft hovar (som jag fick hjälp med pga en allvarlig ryggskada jag fick för 5 år sedan men som nu läkt ut).
Jag har alltid haft honom i flock med undantag av en tid då han tränades på att stå själv.
Han är van vid påhittig matte så nu som 5 åring är det inte mkt som skrämmer honom.
Förra veckan så trodde jag att jag låg pyrt till. Han är under inridning och jag rider barbacka och bettlöst. Han är inte mkt riden men nu har jag börjat sitta på honom i hagen och han får skritta lite med mig fram och tillbaka.
Jag satt upp från en stubbe som är precis vid en uppförsbacke. Just som jag skulle sitta ner på ryggen så började han gå... så jag hamnade rätt långt bak, och hann precis kasta mig kring hans hals innan han började klättra upp för dne branta backen. Nu dör jag! Hann jag tänka innan han stannade och förvånat vände på huvudet och stirrade på matte som låg raklång över hans rygg med armarna kring halsen... "Jahapp... Vad hittar du på Nu då matte???" var hans reaktion.
Otroligt skönt att ha en så trygg och stabil häst!
Lyx som medhjälpare har jag inte eftersom det bara är jag och stallägaren i stallet och stallägaren har småbarn.
Med allt detta sagt så anser jag inte att alla kan ha en hingst, och jag anser inte att alla hingstar är väluppfostrade.
Däremot anser jag att man inte kan dömma ett kön.
Speciellt inte ett kön som är fött att följa, det är stona som är ledarna.
Hingstens enda uppgifter är att betäcka och skydda.
Jag har sett mycket goda exempel på hur fina hingstar blir om de hanteras och föds upp rätt när jag var i camargue i frankrike för några år sedan.
Där stötte jag på framför allt 2 st hingstar som lämnade mycket gott intryck hos mig.
Det ena var iofs en valack, men han var nykastrerad och hade varit gårdens avelshingst i många år.
Han hade kastrerats för någon vecka sedan, trotts det kunde de leda honomförbi stona med endast ett rep runt halsen. (På den gården jag var och red på ledde men hästarna med ett rep runt halsen. De hade inga grimmor på hästarna.)
Det andra var en hingst som var till salu som våra reseledare var och tittade på.
Hingstens ägare red den lite och sedan satte de upp sin 4 åriga dotter (hmm utan hjälm...) Dottern hade inte ridit så länge men hon skrittade och travade själv i en rundcorall (rund inhägnad). Hon föl iofs av, men det var inte för att hingsten gjorde fel utan för att han lyssnade så fint på hennes skänklar så han fattade galopp när hon var lite för långt bak med ena benet och tryckte till. Så från skritt till galopp, och dottern galopperade ett halvt varv och sedan drasade hon i backen... Hingsten stannade, såg olyckligt på henne och stod helt stilla...
Åtminstånde den första hingsten var uppfödd i flock med ston som satt honom på plats.
Jag har självklart sett hemska hingstar också... där de kommit undan med ett beteende. Ibland har orsaken varit en sådan bisarr sak som att hingsten varit en högpressternade individ (dvs tävlingshäst) som måste få tro att den är bäst. Och ja kanske till en viss mån men det får inte gå för långt. En hingst ska alltid veta att den är under en människa i rang.
