Bukefalos 28 år!

Fransk bulldog

Hunden är det djur som människan påverkat allra mest med avel när det gäller rasskillnader. Även om alla hundar har grundläggande behov skiljer det sig därför rejält i hur mycket, och vad, olika raser brukar behöva utöver det.

Det kan innebära sånt som att vissa sällskapsraser har svårt att lära sig vara ensamma men å andra sidan inte behöver särskilt mycket mer aktivering än att bara få följa med överallt. Eller att utpräglade draghundar inte bryr sig så mycket om lydnad eller agility men vill springa i sele ett par timmar flera gånger i veckan.
Det innebär också att raser har egenskaper som man som hundägare trivs mer eller mindre bra med. Om jag vill ha tik med kort päls som väger ca 20 kg, spelar det då i övrigt ingen roll för min egen del om jag skaffar en korthårig collie, azawakh, malinois eller amstaff? Jag tror att min upplevelse som hundägare skulle skilja sig åt rätt mycket beroende på vad jag väljer för ras, även om hunden skulle skötas och aktiveras på samma sätt.
 
Men redan här talar du mot dig själv när du säger att en hund har större eller mindre behov och egenskaper.
Om Ulla 67 år på Östemalm skaffar en Huskey så kan vi nog vara helt överens om att hon kommer att göra sig eller hunden olycklig. Lika så om @Migo skaffar en golden till att valla sina får, Pelle som vill köra IGP skaffar en Pudel eller Camilla en Masiff för ridturer och agillity. Drifter styr behovet för mängd motion, typ av motion, mängd av mental stimulans och typ av mental stimulans.
Om Ulla på Östermalm är beredd att vara ute och gå minst två-tre timmar om dagen kommer huskyn att bli nöjd, (och alla sunda hundar skulle må bra av den dagsdosen).

Och Östermalm är definitivt den bästa stadsdelen att bo i Stockholms innerstad om du kommer att vandra 10-15 km om dan. Ett stenkast från de perfekta promenaderna på Gärdet, Djurgården och norra Djurgården. Ulla och hunden kan gå olika långpromenader varje dag i veckan, och slipper bli uttråkade.

Tror du en fårägare skulle skaffa en golden för vallning? IGP-intresserade vet nog att bara brukshundar får köra skydd i Sverige, och vem vill ha en mastiff för joggingturer och agility? Om inte annat kommer uppfödaren nog att avstyra när den blivande hundägaren avslöjar sina planer för valpen.

Dina exempel är alltså väldigt konstruerade, utom det med huskyn, för det finns många sportiga Östermalms-Ullor, betydligt äldre än 67, med energiska hundar som får den motion de behöver eftersom promenadförhållandena där är ideala.
 
Senast ändrad:
Jag övervägde bullmastiff ett tag, tyckte de verkade vara så himla trevliga hundar och vi ville ha en stor familjehund med lite vakt. Sedan insåg jag att jag är ute i skogen och traskar minst 12 timmar i veckan året runt i alla väder, att jag vill ha med hunden när jag terränglöper några gånger i veckan och att vi vill ha en hund som hänger med ut i naturen på familjeutflykter varje helg. GUD vad glad jag är att jag ”vaknade till” och insåg att en bullmastiff skulle hata livet som påtvingad skogsmullehund, och att jag skulle hata livet med en hund som hellre ligger under en filt i soffan än drar mig i en löpsele genom en vattenpöl i oktober så leran skvätter åt alla håll.

Det är så himla viktigt att det blir rätt åt alla håll! Det finns ju en ras för alla, och hundägandet är ljuvligt när man matchar rätt.
Den enda mastiff jag har känt hade gärna hängt med tolv timmar veckan i skogen i promenadtakt. Den hade päls för alla väder och struntade alltså i regn. Det var också en oerhört charmig, balanserad och trevlig hund, så det är mycket möjligt att du hade trivts jättebra med den, och joggat ensam.
 
Om Ulla på Östermalm är beredd att vara ute och gå minst två-tre timmar om dagen kommer huskyn att bli nöjd, (och alla sunda hundar skulle må bra av den dagsdosen).

Och Östermalm är definitivt den bästa stadsdelen att bo i Stockholms innerstad om du kommer att vandra 10-15 km om dan. Ett stenkast från de perfekta promenaderna på Gärdet, Djurgården och norra Djurgården. Ulla och hunden kan gå olika långpromenader varje dag i veckan, och slipper bli uttråkade.

Tror du en fårägare skulle skaffa en golden för vallning? IGP-intresserade vet nog att bara brukshundar får köra skydd i Sverige, och vem vill ha en mastiff för joggingturer och agility? Om inte annat kommer uppfödaren nog att avstyra när den blivande hundägaren avslöjar sina planer för valpen.

Dina exempel är alltså väldigt konstruerade, utom det med huskyn, för det finns många sportiga Östermalms-Ullor, betydligt äldre än 67, med energiska hundar som får vad den motion de behöver eftersom promenadförhållandena där är ideala.
Men du MÅSTE väl förstå att Östermalms-Ulla är i minoritet bland alla innerstadspensionärer, och att man därför inte kan förutsätta att alla innerstadspensionärer skulle bli lyckliga av med en husky? Att man behöver ställa massor av frågor till Ulla för att vara säker på att en husky är rätt för henne, och att man innan dess behöver förutsätta att hon är en ”medelinnerstadspensionär” som absolut inte går en mil eller två om dagen?

Och ja, en person som vill tävla IGP vet att man måste ha bruksras. En hurtig joggare inser snabbt att mastiff är fel ras när hen läser på om raser. Men en person som är intresserad av nosework, vill ha en fralla och undrar om frallor har några sjukdomar har ingen speciellt djupgående raskunskap. Har inte läst på så mycket än. TS är både smart och ansvarsfull som ställer frågor, skaffar sig kunskap och planerar sitt hundköp. Varför ska vi då inte vara schyssta och hjälpa henne så att hon kan göra ett informerat och bra val?
 
Om Ulla på Östermalm är beredd att vara ute och gå minst två-tre timmar om dagen kommer huskyn att bli nöjd, (och alla sunda hundar skulle må bra av den dagsdosen).

Och Östermalm är definitivt den bästa stadsdelen att bo i Stockholms innerstad om du kommer att vandra 10-15 km om dan. Ett stenkast från de perfekta promenaderna på Gärdet, Djurgården och norra Djurgården. Ulla och hunden kan gå olika långpromenader varje dag i veckan, och slipper bli uttråkade.

Tror du en fårägare skulle skaffa en golden för vallning? IGP-intresserade vet nog att bara brukshundar får köra skydd i Sverige, och vem vill ha en mastiff för joggingturer och agility? Om inte annat kommer uppfödaren nog att avstyra när den blivande hundägaren avslöjar sina planer för valpen.

Dina exempel är alltså väldigt konstruerade, utom det med huskyn, för det finns många sportiga Östermalms-Ullor, betydligt äldre än 67, med energiska hundar som får den motion de behöver eftersom promenadförhållandena där är ideala.

Att ge TS bilden av att alla raser är likadana och blir nöjda med samma minimikrav på underhållning är att göra henne och hunden en björntjänst.
 
Den enda mastiff jag har känt hade gärna hängt med tolv timmar veckan i skogen i promenadtakt. Den hade päls för alla väder och struntade alltså i regn. Det var också en oerhört charmig, balanserad och trevlig hund, så det är mycket möjligt att du hade trivts jättebra med den, och joggat ensam.
”Den enda mastiff du har känt”… jamen, vad bra – du har träffat EN mastiff, då baserar jag mitt nästa hundköp på din stora erfarenhet och håller tummarna för att just den hund jag får också är undantaget för rasen :up: Annars sitter jag ju bara fast med en hund som jag inte trivs med i tio år. Goa odds!

Min förra hund var en finsk lapphund. Han skällde två gånger under de tio år vi fick tillsammans. Tycker du på allvar att jag ska tipsa om finsk lapphund om någon efterfrågar en tyst ras? Bara för att min finska lapphund råkade vara raka motsatsen för hur de normalt sett är?
 
Hunden är det djur som människan påverkat allra mest med avel när det gäller rasskillnader. Även om alla hundar har grundläggande behov skiljer det sig därför rejält i hur mycket, och vad, olika raser brukar behöva utöver det.

Det kan innebära sånt som att vissa sällskapsraser har svårt att lära sig vara ensamma men å andra sidan inte behöver särskilt mycket mer aktivering än att bara få följa med överallt. Eller att utpräglade draghundar inte bryr sig så mycket om lydnad eller agility men vill springa i sele ett par timmar flera gånger i veckan.
Det innebär också att raser har egenskaper som man som hundägare trivs mer eller mindre bra med. Om jag vill ha tik med kort päls som väger ca 20 kg, spelar det då i övrigt ingen roll för min egen del om jag skaffar en korthårig collie, azawakh, malinois eller amstaff? Jag tror att min upplevelse som hundägare skulle skilja sig åt rätt mycket beroende på vad jag väljer för ras, även om hunden skulle skötas och aktiveras på samma sätt.
Exakt hur du aktiverar hunden skiljer sig, men tiden du dagligen bör lägga på hunden är densamma vare sig du har en collie, azawakh, malle eller amstaff. Ingen av de raserna skulle tycka att tretimmarspromenader varje dag, vore för mycket och alla utom urhunden uppskattar om du tillhandahåller klassisk hundträning.

Visst skulle upplevelsen som hundägare vara olika för raserna, men det är ju inte omöjligt att du skulle trivas med vilken som av hundarna. Eĺler finns det endast dn ras av alla möjliga du kan tänka dig?
 
Om Ulla på Östermalm är beredd att vara ute och gå minst två-tre timmar om dagen kommer huskyn att bli nöjd, (och alla sunda hundar skulle må bra av den dagsdosen).

Och Östermalm är definitivt den bästa stadsdelen att bo i Stockholms innerstad om du kommer att vandra 10-15 km om dan. Ett stenkast från de perfekta promenaderna på Gärdet, Djurgården och norra Djurgården. Ulla och hunden kan gå olika långpromenader varje dag i veckan, och slipper bli uttråkade.

Tror du en fårägare skulle skaffa en golden för vallning? IGP-intresserade vet nog att bara brukshundar får köra skydd i Sverige, och vem vill ha en mastiff för joggingturer och agility? Om inte annat kommer uppfödaren nog att avstyra när den blivande hundägaren avslöjar sina planer för valpen.

Dina exempel är alltså väldigt konstruerade, utom det med huskyn, för det finns många sportiga Östermalms-Ullor, betydligt äldre än 67, med energiska hundar som får den motion de behöver eftersom promenadförhållandena där är ideala.
Jag tror inte alls att den huskyn hade varit nöjd med 10-15 km om dagen i ett koppel. Inget tempo, inget dragande, ingen flock. Då är den inte speciellt rastypisk.
Nu var mina exempel generalla. Du får gärna ha din sanning.
Jag vet inget om dina brukshundar men de jag levt med har skillt sig markant ifrån mina sälllskapshundar i vad de kräver och behöver. Därför har jag inga brukshundar idag.
 
Exakt hur du aktiverar hunden skiljer sig, men tiden du dagligen bör lägga på hunden är densamma vare sig du har en collie, azawakh, malle eller amstaff. Ingen av de raserna skulle tycka att tretimmarspromenader varje dag, vore för mycket och alla utom urhunden uppskattar om du tillhandahåller klassisk hundträning.

Visst skulle upplevelsen som hundägare vara olika för raserna, men det är ju inte omöjligt att du skulle trivas med vilken som av hundarna. Eĺler finns det endast dn ras av alla möjliga du kan tänka dig?

Få raser skulle tycka att tretimmarspromenader varje dag var för mycket. Vad gäller träning är skillnaden inte i vad hunden uppskattar utan vilken mängd som jag kan räkna med behövs för att hunden ska vara tillfreds.

Det finns inte bara en av alla raser jag skulle kunna tänka mig, men det är många fler raser jag inte skulle kunna tänka mig. Jag har inte skaffat hund för att jag vill ha hund oavsett vilken.
 
Att ge TS bilden av att alla raser är likadana och blir nöjda med samma minimikrav på underhållning är att göra henne och hunden en björntjänst.
Måste ha uttryckt mig oklart eftersom du inte har förstått. Jag har inte skrivit att alla raser är likadana, men att alla raser har samma grundbehov i varierande styrka, och att alla hundar har rätt att få sina grundbehov uppfyllda. Rörelsebehov, behov av sällskap/flock och behov av en passande uppgift/sysselsättning.

Dessutom har jag skrivit att det är lättare att låta en arbetshund jobba sig trött eftersom den koncentrerar sig bättre, är mer engagerad av uppgiften och ger allt för att slutföra den.
Få raser skulle tycka att tretimmarspromenader varje dag var för mycket. Vad gäller träning är skillnaden inte i vad hunden uppskattar utan vilken mängd som jag kan räkna med behövs för att hunden ska vara tillfreds.

Det finns inte bara en av alla raser jag skulle kunna tänka mig, men det är många fler raser jag inte skulle kunna tänka mig. Jag har inte skaffat hund för att jag vill ha hund oavsett vilken.
Där skiljer vi oss. Om endast de raser jag inte kan tänka mig nu existerade, skulle jag hellre välja en av dem än att inte ha någon hund alls.
 
Det är också så enormt mycket mer än själva motionsbehovet som är en egenskap. Själv hade jag blivit ihjälstressad och fått fnatt på en flamsig, översocial retriver eller spaniel. Jag hade heller inte velat ha en hund med stor integritet och reservation. Jag skulle inte vilja ha en ras som gav mig långfingret i all träning och ständigt behövdes mutas och trugas.
 
Ja, jag förstår att det är så det fungerar för dig. Du simmar dina hundar. Om TS skaffar brukshund kommer hon kunna göra detsamma? Det vet jag inte. Och jag vet att hundar inte behöver tävla. ;) Men de har behov som kan skilja, det är vi flera som kan intyga. En fransk bulldogs behov av energi-utlopp och en vallhund, bara det skiljer. Och jag nämnde vallning för att TS nämnt aussie.

Jag skulle varmt rekommendera TS att införskaffa en hund vars fysiska och psykiska behov hon kan möta.
Nej, svaret är att varken du eller jag vet. Men du är bergsäker på att det är en sällskapshund som passar TS bäst.
 
Förstår inte riktigt varför alla hävdar att man måste ha så klart för sig exakt vilka egenskaper man önskar hos den hund man skaffar. Räcker det inte med att man vill ha hundegenskaper till skillnad från kattegenskaper eller kaninegenskaper? Man vill ha hundsällskap helt enkelt. Och alla hundar jag har haft har gillat promenader, samvaro med mig , mat och träning eller annan intressant sysselsättning.

När min gamla brukshund går ur tiden och jag bara har den unga tävlingshunden kvar kommer jag att skaffa en hund till. Just nu funderar jag på korthårig normaltax, en pudel eller en spinone. Inte så mycket gemensamt mellan de raserna, men jag vet att jag kommer att ha glädje av hunden vilken ras det än blir.

Måste ha uttryckt mig oklart eftersom du inte har förstått. Jag har inte skrivit att alla raser är likadana, men att alla raser har samma grundbehov i varierande styrka, och att alla hundar har rätt att få sina grundbehov uppfyllda. Rörelsebehov, behov av sällskap/flock och behov av en passande uppgift/sysselsättning.

Dessutom har jag skrivit att det är lättare att låta en arbetshund jobba sig trött eftersom den koncentrerar sig bättre, är mer engagerad av uppgiften och ger allt för att slutföra den.

Där skiljer vi oss. Om endast de raser jag inte kan tänka mig nu existerade, skulle jag hellre välja en av dem än att inte ha någon hund alls.
Jodå, jag har förstått. Och jag håller inte med dig. Jag rekommenderar inte att man skaffar till exempel en vallhund och sen nöjer sig med att gå promenad 3 timmar om dagen.

Nej, svaret är att varken du eller jag vet. Men du är bergsäker på att det är en sällskapshund som passar TS bäst.
På tal om att inte förstå... ;) Nej, jag är inte bergsäker. Jag rekommenderar utifrån vad TS har lagt fram, precis som alla andra.
 
Men hur många Svenssons ger sig ut i sökskogen?
Tar ju timmar att träna sök även där bör man ha ett eget intresse för att träna hund.
Svensson med arbetshund och hundintresse ger sig ut i skogen. Söket är ju den gren där du lär dig hur många olika raser och hundindivider fungerar vid varje pass. I spåret lär du dig bara din egen hund eller eventuellt den hund vars förare du bytt spår med om du går bakom.

Eftersom varje hundägare bör vara beredd att lägga minst två timmar om dagen på sin hund, går det väl att tänka sig att lägga fyra timmar en dag i helgen och lite mindre två dagar i veckan när det är fullt upp med jobbet.
 
Jodå, jag har förstått. Och jag håller inte med dig. Jag rekommenderar inte att man skaffar till exempel en vallhund och sen nöjer sig med att gå promenad 3 timmar om dagen.


På tal om att inte förstå... ;) Nej, jag är inte bergsäker. Jag rekommenderar utifrån vad TS har lagt fram, precis som alla andra.
Men människa, du antyder att jag rekommenderar att man skaffar en vallhund (BC eller WK) för att bara promenera med den. Det har jag väl inte gjort?

Det är en sak att inte hålla med, men en helt annan att förvränga en meningsmotståndares argument.
 
Men människa, du antyder att jag rekommenderar att man skaffar en vallhund (BC eller WK) för att bara promenera med den. Det har jag väl inte gjort?

Det är en sak att inte hålla med, men en helt annan att förvränga en meningsmotståndares argument.
Men människa. :heart Du har ju vidhållit att det går bra med vilken ras som helst så länge man möter dess basbehov? Alltså mat, promenad, umgänge. Att du själv skulle skaffa en hund för att få hundumgänge och inte utifrån vad det är för hund. Men vad det är för hund spelar roll i hur den kommer må beroende på vad människan erbjuder för liv, menar jag. Jag vill påstå att det räcker inte med minimi-tiden med promenad för vissa raser för att de verkligen ska vara nöjda. Att TS kanske ska beakta detta vid inköp.

Vi har lagt fram olika åsikter i frågan. Jag är inte ute efter att förvränga dina argument.
 
Jag har haft hund förut, Intresserad av sök, spår och nosework. Om det skulle bli en Aussie, så kan jag tänka mig och lära mig och hunden lite vallteknik. Extra plus då vi söker gård och kanske skaffar några får. Annars går jag gärna lite vandringsleder, (dock inte när det är för varmt, för jag fixar inte värmen så bra.) Går annars mindre promenader runt grusvägar eller i skogen. Hunden får gärna vara arbetsvillig, men ändå kunna ta det lugnt med mindre motion, (de få gånger man är sjuk) Kunna hänga med i stallet med mer.
Då zka du mao INTE ha en fralla
 
En renodlad jakthund bör få jaga, men det kan den ju bara göra lagligt halva året.

Och vad tror du de gör resten av året? Ligger i soffan? Förvaras i ett skåp?

Kompisens man har två aktiva jakthundar (gråhund, beagle). När säsongen är slut (typ, gråhunden går ju på gris också så 'slut' är en relativ term) får de vila med häng på gården och koppelpromenader (2-4h/dag) i nån måndad. Sen skall de jobbas upp mot kondition igen. Som max, strax innan jaktstart går de promenader 2-6h/dag och springer med vid cykel 1-3h 3-4ggr/v. Det är ett jäkla jobb, men det är ju å andra sidan den tiden som sedan spenderas i skogen vid jakt.

De två hundarna är jättetrevliga och roliga men hade INTE varit roliga utan hård fyskisk träning och möjlighet att blåsa ur med sin favoritgrejj i hela världen - jakt. De är inte det minstra intresserade av lydnad och 'tricks' är verkligen inte deras grej om man säger så.
 
Alla friska hundar orkar gå minst lika långt och lika länge som matte eller husse orkar gå. Alla hundar behöver en sysselsättning, och oftast är det enklare och går snabbare att jobba en en högenergisk brukshund nöjd, eftersom den har koncentrationsförmågan, arbetslusten och anstränger sig för att lösa uppgift den får.

Kontentan är att ägaren måste satsa lika lång tid per dag för att få en nöjd sällskapshund, som att få en nöjd arbetshund. Alltså spelar det inte så stor roll vilken ras ägaren väljer att skaffa. Alla hundar behöver minst 90 minuter om dan, och alla friska hundar tycker det är toppen med heldagar i skogen eller på vandring.

Håller inte med.
Det är milsvid skillnad på vår sällskapsmix och våra border collies i aktiverings behov.
Uppskattar sällskapsmixen långpromenader,? Ja ibland i rätt väder men hon uppskattar definitivt att slippa i regn och rusk. Uppskattar hon aktivering, ja men hon är nöjd med att hänga med på café eller träna 5 minuter på saker hon redan kan och behöver inte samma utmaningar i träningen som våra bc.
Skulle sällskapsmixen kunna leva ett fullgott liv tex hos en aktiv pensionär utan större träningsintresse eller en barnfamilj där hunden mest är sällskap och tid för träning inte finns? Absolut. Skulle våra bc klara av det? Troligen inte utan att det skulle uppkomna problembeteenden som att valla bilar, barn, demolera inredning mm om de i längden inte får utlopp för sitt behov av ordentlig träning.
Såklart kan en hund av sällskapsras också ha högre behov än våran då det individuella skillnader i energinivå men man kan nog räkna med att de flesta bc har ganska stort behov av både rörelse och mental aktivering.

Så att skriva att alla friska raser orkar gå lika långt och lika långt som matte är lite att få det att framstå som att alla hundar är lika. Påståendet är förvisso sant men vissa raser klarar sig fint med det medans andra kräver betydligt mer.

Att jobba en brukshund nöjd är lätt om man vet hur man gör men de behöver ju faktiskt få nåt ordentligt träningspass mellan varven också och är det okej att de ska nöja sig med minimum av sin kapacitet? När en sällskapshund skulle leva ett fullgott liv med samma aktivering?

Sen är hundar individuella oavsett ras, man kan få en soffpotatis till bc och en renodlad arbetsmaskin i en sällskapsras men sannolikheten är ju betydligt större att det är tvärtom.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Hejsan, skulle behöva lite rastips på en hund ni tror skulle passa mig. Har tidigare haft boxer och älskar rasen men pga sjukdomsrisken...
2
Svar
33
· Visningar
2 957
Senast: Åsa A
·
Hundavel & Ras Vilken hundras hade ni rekommenderat för räddningsarbete/personsök om ni fick välja? Några kriterier är: hunden måste gilla sökarbete...
3 4 5
Svar
91
· Visningar
6 131
Senast: Milosari
·
Hundavel & Ras Tänkte fråga lite öppet här där det säkert finns en del erfarenheter. Funderar på kommande hund. Jagar och har kommit in på att fundera...
2
Svar
24
· Visningar
1 637
Hundavel & Ras Hej! Går som många före mig i tankarna på val av hundras... vi är en familj på fyra med två vuxna och två tonårsbarn. Vi har även två...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
4 717
Senast: Krumben
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp