Fruktansvärt orolig för ex.

Sv: Fruktansvärt orolig för ex.

Jag menar att det nog är rätt ovanligt att man blir suicidal vid uppbrott och att det nog snarast beror på andra saker, än just att man gjort slut. Därför behöver man nog knappast förhöra dejter angående detta.
Hur du kan få det till att du menar att jag inte skulle bli ihop med en person som riskerar att ta uppbrottet hårt förstår jag inte. Jag menar att det är omöjligt att veta hur ett uppbrott kommer att se ut, hur personen mår då osv. Det är ingenting man vet när man går in i en relation.

Men ska man garantera att den psykiska hälsan ska vara på topp när man gör slut, då krävs det nog att man verkligen kollar upp personens psyke innan.
 
Sv: Fruktansvärt orolig för ex.

Fast, nu var det ju ett uppbrott? Handlar ju inte om en person som mått särskilt dåligt innan fattade jag det som?
Jag svarade på det du skrev (och sedan ändrade), nämligen att just psykiskt instabila personer som mest behöver partners för att de har det tufft. Det tycker jag är ett märkligt resonemang. En partner kan givetvis vara ett bra stöd men det är knappast en pojkvän eller flickvän som kommer ordna upp ens mående. Tror man det är man nog ute och cyklar.

Jag kanske har läst helt fel men jag har inte fått uppfattningen om att ex:et i detta fallet har medvetet lagt allt på Ts? Eller menar du att man ska gå under jorden och gömma sitt mående?
Jag menar att han skulle vänt sig till någon annan än TS. När mitt ex blir ledsen och hatisk över att vår relation tagit slut vänder han sig liksom till nån annan än mig, det säger sig självt. Jag tycker nog att TS ex borde göra detsamma. Uppenbarligen har han ju vänner.

Men det handlar ju om ett uppbrott? Inte en nybliven pågående relation eller?
Jag kommenterade det faktum att det enligt dig är bra att ha en partner om man mår psykiskt dåligt. Jag säger tvärtom; när jag mådde som sämst hade jag inte givit mig in i en relation. Alltså kommenterade jag inte specifikt TS relation utan generellt utifrån det du skrev.

Om du inte raderade och ändrade i dina inlägg skulle du nog se att svaren du får är lite mer begripliga.
 
Sv: Fruktansvärt orolig för ex.

Jag svarade på det du skrev (och sedan ändrade), nämligen att just psykiskt instabila personer som mest behöver partners för att de har det tufft. Det tycker jag är ett märkligt resonemang. En partner kan givetvis vara ett bra stöd men det är knappast en pojkvän eller flickvän som kommer ordna upp ens mående. Tror man det är man nog ute och cyklar.
Fast det är väl inte vad detta handlar om? Eller vet du att personen var ihop med Ts pga av sitt dåliga mående? För det är mer än vad jag vet isåfall.
Jag kommenterade det faktum att det enligt dig är bra att ha en partner om man mår psykiskt dåligt. Jag säger tvärtom; när jag mådde som sämst hade jag inte givit mig in i en relation. Alltså kommenterade jag inte specifikt TS relation utan generellt utifrån det du skrev.
Jag har inte skrivit att man ska ingå i en relation när man mår som sämst? Men folk som är skört lagda, är känsliga, även dom är i behov av närhet och tro det eller ej, det finns folk som är villiga att ge den närheten även om partnern inte kanske alltid kommer vara så stabil psykiskt. Det finns dom som faktiskt är beredda att ta den biten för att dom älskar personen. Relationer är ju inte alltid något man kan styra, ibland träffar man på en person när man mår som sämst som man faktiskt faller för och ibland fungerar det ibland blir det galet. Det kan göra att man faktiskt blir friskare också. Finns ingen regel när det gäller det där.
 
Sv: Fruktansvärt orolig för ex.

Man får väl prata med andra. Precis som Niphredil säger så lär det ju inte bara vara uppbrottet som gör det, det torde ligga andra saker bakom också.
 
Sv: Fruktansvärt orolig för ex.

Jag tycker det är obehagligt med den inställning som vissa har här. Och jag är ganska säker på att skilsmässor är stor orsak till självmordstankar.
 
Sv: Fruktansvärt orolig för ex.

TS, hur går det? Hoppas verkligen ni har fått hjälp och att ditt ex blivit inlagd, lät som det behövdes :(
 
Sv: Fruktansvärt orolig för ex.

Återigen; jag svarade på ditt inlägg och bemötte just det. Nämligen att just människor med dåligt psykiskt mående borde ha partners för att de "behöver det bäst". Ingenting annat.
 
Sv: Fruktansvärt orolig för ex.

KL
Jag kan inte förstå hur diskussionen kan hamna i huruvida det är rätt eller fel med självmordstankar vid uppbrott.
Sådant styr man inte över och det är viktigt att man får proffessionell hjälp snabbt. Eftersom vården inte kan gissa sig till när någon "därute" har sådana tankar så krävs det att personer runt den självmordsnära människan tar sitt medmänskliga ansvar och larmar. Även om det är svårt och även om personen ifråga blir arg. Det är aldrig att svika att larma men däremot en otroligt svår skuldkänsla att inte ha larmat när någon väl tagit sitt liv.
 
Sv: Fruktansvärt orolig för ex.

Där var ordet. Medmänskligt ansvar. Att hjälpa till hjälp.
 
Sv: Fruktansvärt orolig för ex.

Är man i en relation får man ha i bakhuvudet att det faktiskt kan ta slut.

Så du menar att du hela tiden tänker på eller iallafall har i bakhuvudet att din partner när som helst kan dumpa dig? Att ditt förhållande kan ta slut? Hur orkar du leva med det? Hur vågar du satsa något då? Ge förtroende? Skaffa barn? Tänk om hen lämnar dig strax innan förlossningen? Tänker du faktiskt så? Planerar du då också rent praktiskt för hur du ska gå tillväga när hen lämnar dig? Hur vågar du ta lån ihop med din partner? Köpa hus? Lägga tid och pengar på att renovera huset? Gifta dig?
Om jag vill leva med en människa så stänger jag alla bakdörrar och går all in. Annars kan jag lika gärna leva ensam om jag alltid har en bakdörr öppen. Då är jag ju inte ärlig i mina intentioner att jag vill leva leva resten av mitt liv med min partner och bli gamla ihop. Jag tänker inte att det kan ta slut en dag för den dagen den sorgen. Det är inget jag tar ut i förskott eller tänker på. Hur skulle man våga vara sig själv i en relation och säga vad man tycker och tänker om man hela tiden skulle ha i bakhuvudet att relationen skulle kunna ta slut när som helst? Då hade iallafall inte jag kunnat vara lycklig i min relation och kunnat njuta av att dela livet med min partner. Det är väl snarare så att det är när man tänker som du som man mår dåligt för då kan man inte leva fullt ut och ta vara på alla lyckobringande stunder. Alla förtroliga samtal och det underbara i att faktiskt få dela sitt liv med en annan människa. Det är ju som att förvänta sig att om de man älskar är lite sena så har de nog blivit påkörda och dött och annat katastroftänkande.
Man mår faktiskt bättre om man istället vågar leva här och nu och inte bryr sig så mycket om morgondagen utan njuter av dagen som är och hur ens liv ser ut just nu. Visst kan man ha planer för framtiden men där ingår inte tankarna på att ens partner kan göra slut och hur man ska utforma sitt liv då. Då blir det ju en självuppfyllande profetia så att man kan tänka, vad var det jag sa! Självklart skulle hen komma att göra slut. Bara för att ens partner tröttnade på att man inte gick all in. För sådant märks. För mig är det så man tänkte i tonåren när man var så osäker på sig själv att man inte vågade tro att någon faktiskt ville vara tillsammans med en. Det är inget man tänker som vuxen.

Delvis knapplån
Att man inte vet hur man ska hantera sina känslor efter ett uppbrott är inte alls konstigt. Det är ju en katastrof som har hänt den människan. Det är inte enkelt att veta hur man ska hantera alla känslor som bubblar åt olika håll. Jag tror egentligen inte att människor vill ta livet av sig utan de vet helt enkelt inte hur de ska orka leva vidare sina liv utan sitt ex. Hur de ska kunna leva vidare utan sina ex. Endel går så långt som till självmordsförsök medans andra ligger i sängen i fjorton dagar och äter inte, sover inte utan bara gråter och slumrar då och då utav utmattning. Andra gråter en helg och sedan segar de sig upp till det som kallas livet och försöker hantera det dagliga så gott det går och gråter sig igenom nätterna. Ytterligare andra hanterar det på andra sätt. Det finns inget rätt och fel och jag tror inte att katastrofen blir mindre kännbar för att man har i bakhuvudet att ens partner kan göra slut. Det ger nog enbart en grå slöja över vardagen och det man upplever ihop när man fortfarande är ett par. När katastrofen är ett faktum så mår man lika dåligt oavsett.

Ts
Jag hoppas att ditt ex. har fått professionell hjälp nu. Även om hen blir arg så måste du hjälpa henom genom att ringa psykakuten. Ett självmordsförsök måste alltid tas på största allvar för statistiken för de som en gång har försökt är fruktansvärt nedslående. Visst, det är inte ditt ansvar att se till att hen får hjälp och hen försöker inte ta livet av sig för att straffa dig men som medmänniska så har du ett ansvar och det är att hjälpa henom så gott du kan så att hen får professionell hjälp.
 
Sv: Fruktansvärt orolig för ex.

Så du menar att du hela tiden tänker på eller iallafall har i bakhuvudet att din partner när som helst kan dumpa dig? Att ditt förhållande kan ta slut? Hur orkar du leva med det? Hur vågar du satsa något då? Ge förtroende? Skaffa barn? Tänk om hen lämnar dig strax innan förlossningen? Tänker du faktiskt så? Planerar du då också rent praktiskt för hur du ska gå tillväga när hen lämnar dig? Hur vågar du ta lån ihop med din partner? Köpa hus? Lägga tid och pengar på att renovera huset? Gifta dig?
Om jag vill leva med en människa så stänger jag alla bakdörrar och går all in. Annars kan jag lika gärna leva ensam om jag alltid har en bakdörr öppen. Då är jag ju inte ärlig i mina intentioner att jag vill leva leva resten av mitt liv med min partner och bli gamla ihop. Jag tänker inte att det kan ta slut en dag för den dagen den sorgen. Det är inget jag tar ut i förskott eller tänker på. Hur skulle man våga vara sig själv i en relation och säga vad man tycker och tänker om man hela tiden skulle ha i bakhuvudet att relationen skulle kunna ta slut när som helst? Då hade iallafall inte jag kunnat vara lycklig i min relation och kunnat njuta av att dela livet med min partner. Det är väl snarare så att det är när man tänker som du som man mår dåligt för då kan man inte leva fullt ut och ta vara på alla lyckobringande stunder. Alla förtroliga samtal och det underbara i att faktiskt få dela sitt liv med en annan människa. Det är ju som att förvänta sig att om de man älskar är lite sena så har de nog blivit påkörda och dött och annat katastroftänkande.
Man mår faktiskt bättre om man istället vågar leva här och nu och inte bryr sig så mycket om morgondagen utan njuter av dagen som är och hur ens liv ser ut just nu. Visst kan man ha planer för framtiden men där ingår inte tankarna på att ens partner kan göra slut och hur man ska utforma sitt liv då. Då blir det ju en självuppfyllande profetia så att man kan tänka, vad var det jag sa! Självklart skulle hen komma att göra slut. Bara för att ens partner tröttnade på att man inte gick all in. För sådant märks. För mig är det så man tänkte i tonåren när man var så osäker på sig själv att man inte vågade tro att någon faktiskt ville vara tillsammans med en. Det är inget man tänker som vuxen.

Delvis knapplån
Att man inte vet hur man ska hantera sina känslor efter ett uppbrott är inte alls konstigt. Det är ju en katastrof som har hänt den människan. Det är inte enkelt att veta hur man ska hantera alla känslor som bubblar åt olika håll. Jag tror egentligen inte att människor vill ta livet av sig utan de vet helt enkelt inte hur de ska orka leva vidare sina liv utan sitt ex. Hur de ska kunna leva vidare utan sina ex. Endel går så långt som till självmordsförsök medans andra ligger i sängen i fjorton dagar och äter inte, sover inte utan bara gråter och slumrar då och då utav utmattning. Andra gråter en helg och sedan segar de sig upp till det som kallas livet och försöker hantera det dagliga så gott det går och gråter sig igenom nätterna. Ytterligare andra hanterar det på andra sätt. Det finns inget rätt och fel och jag tror inte att katastrofen blir mindre kännbar för att man har i bakhuvudet att ens partner kan göra slut. Det ger nog enbart en grå slöja över vardagen och det man upplever ihop när man fortfarande är ett par. När katastrofen är ett faktum så mår man lika dåligt oavsett.

Ts
Jag hoppas att ditt ex. har fått professionell hjälp nu. Även om hen blir arg så måste du hjälpa henom genom att ringa psykakuten. Ett självmordsförsök måste alltid tas på största allvar för statistiken för de som en gång har försökt är fruktansvärt nedslående. Visst, det är inte ditt ansvar att se till att hen får hjälp och hen försöker inte ta livet av sig för att straffa dig men som medmänniska så har du ett ansvar och det är att hjälpa henom så gott du kan så att hen får professionell hjälp.

:bow: :bow: :bow:
 
Sv: Fruktansvärt orolig för ex.

*kl*

Tusen tack alla för ert stöd och engagemang. Jag har läst allt men hinner inte svara nu. Ville bara ge er en kort uppdatering.

Jag pratade med psyk som bedömde att tvångsvård inte var nödvändigt då den mest akuta fasen verkar över. Min sambo säger sig ångra sig djupt och uttrycker tacksamhet över att försöket misslyckades. Hen har idag promenerat med en vän i solen och säger sig imorgon villig att kontakta öppenvården för att få samtalsstöd. Hens vän kommer från den andra staden kommer hit i helgen och då åker jag till mina föräldrar och får lite vila från allt kaos. Vi har haft ett lugnt och bra samtal ikväll.
 
Sv: Fruktansvärt orolig för ex.

Tillägg: mitt ex har ingen historia av dåligt mående. Alls. Hen är däremot i en omslitande livskris. Och hen lastar ingenting alls på mig, men när man bor ihop är det svårt att ignorera när en person är förtvivlad. Jag älskar mitt ex och det är inget som tar slut bara för att förhållandet är över.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 292
Senast: Whoever
·
Relationer I morgon ska jag träffa en person som är genomsnäll... eller nåt. Jag har träffat personen tidigare vid några tillfällen och trots...
15 16 17
Svar
323
· Visningar
19 468
Senast: Shaggy
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
7 344
Senast: Juli0a
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 217

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp