Funderingar om socker

[SusieQ]

Mmm men innan jag fick barn reflekterade jag över hur spänt mitt förhållande till kakor och bullar var som liten, det var alltid restriktioner och dåligt samvete och bara en och ät nu mer och diverse småkonflikter mellan förälder som vill ge bara en kaka och släkt som vill ge mer osv. Är själv lite sötfokuserad kanske av naturen iofs. Men jag stötte på världens smalaste kollega som gärna äter godis men inte verkar lika fokuserad som jag och fick veta att när hon var liten fick hon äta så många bullar som hon ville när mamma bakat. Och så var det mina småbröder som lämnar godispåsarna halvfulla efter kalas. Så jag tänkte att så länge det går, inget tjafs, A får sluta äta kakor på fest när hans föräldrar skäms helt enkelt (det ska räcka till alla) och ofta slutar han efter en och springer sin väg. Om det blir ett problem så får vi ändra attityd. Lördagsgodis glömmer han ofta att han ska ha och då påminner vi inte. Men just nu tycker jag det blivit lite mycket glass o efterrätt pga sommar o familjens födelsedagar. Men hur ofta är vi på fest? Någon gång om året? Fikar våra föräldrar, nope inte speciellt ofta. När mormor presenterar en efterrätt en onsdag? Då är det mer ofta en apelsin än lite glass.

Haken är som vanligt i en bukediskussion att de som ger socker till barnen verkar ge ganska lite sötsaker och är avslappnade till släkten för att de också ger ganska lite sötsaker. Och de vet att mycket socker är onyttigt. Kommentarer i stil med -ingen sockerpanik här, barnet kan få en bullkant när hon är ett/äta lite födelsedagstårta, någon gång på fest tyder väl inte på ett hejdlöst intag direkt. (Vad är en födelsedagstårta utom bär och grädde med lite sockerkaka till. Man behöver ju inte smälla till med prinsesstårta och sedan förbjuda ettåringen när man kan ha frysta bär, grädde o sockerkaka.)

I mitt fall var det precis det som hände, farmor gav min dotter prinsesstårta när det kunde räckt med en vanlig kanelbulle (dottern hade blivit helnöjd med en bulle). Sen får man väl i det stora hela se till att inte styra det diktatoriskt utan välja sina strider. Dotterns dagis firade nyligen något (minns ej vad) barnen skulle då få en pinnglass var, personalen frågade mig om det var ok att dottern fick det också, självklart sa jag, annars hade det varit elakt om alla utom hon fick äta glass. Det händer ju inte varje dag heller.

 

[Hiddeous]

För övrigt anser jag att andra (oavsett om det är släkt eller inte) ska acceptera och respektera mina beslut om hur jag vill uppfostra mitt barn (om det nu inte vore skadligt förstås) och inte ha "egna" regler för sig själv.

Det är väl här skon klämmer. Och om de inte är intresserade av att följa dina regler, och anser att du är överbeskyddande - vad händer då? Får barnet inte leka med andra barn vars föräldrar har andra idéer än du?

Du behandlar ditt barn som om det vore sjukt, trots att det är friskt. Det kan mycket väl ses som överdrivet överbeskyddande.

Nej, socker är inte att likställa med heroin. Det finns inga belägg för det. Sanningen är betydligt mer komplex. Heroin snortar du rakt av, hur många människor har du sett äta vitt socker ur en skål? Det är upplevelsen och de komplexa smakkombinationerna som folk går igång på, inte det rena sockret - om man nu ska hänvisa till forskning.

Dessutom har de flesta människor trots allt ett rätt avslappnat förhållande till sötsaker. Min son hittade en brownie-kaka häromdagen. I stället för att äta upp den på stående fot med bultande hjärta (vilket en sockermissbrukare antagligen skulle göra), kom han med den och frågade om jag ville dela den med honom? För honom är söt mat en trevlig upplevelse som man delar med andra. Ungefär som när mormor bjuder på tårta. Det var gemenskapen han ville ha, inte sockret.

 

[cirkus]

Ni som är positivt inställda till socker eller tycker det råder sockerhysteri, vid vilken ålder började ni själva ge socker till era barn?
Hur hade det varit om barnen blivit bjudna på pizza eller snabbmat så fort de träffar sina släktingar? Nu träffar vi ju farmor åtminstone ett par ggr i veckan så vi kan väl utgå från det.

Min yngstes allra första ord var när han kröp fram till frysen och klappade på den och sa "Slass" det var glass, han var kanske 8-9 månader. Han älskade glass i den åldern, idag som 18-åring äter han i stort sett inget socker alls.

Jag har själv ätit snabbmat med mina från de att de varit hyffsat små, inte varje vecka, inte ens varje månad, men det har hänt och ärligt talat så är en McD hamburgare inte värre än mycket annat halvfabrikats mat.

Om man har släktingar som alltid bjuder på pizza och snabbmat så har man, tycker man att det är så förskräckligt så får man väl se till att det inte äts där flera gången i veckan.

 

[Apollo 13]

@Imnir sockerkickar är en myt. de beror inte på sockret i sig utan den upp haussade situationen kring sockriga produkter.. hur många barn får sockerkickar på ketchup.. och om de nu fick de så skulle de bli ett jävla kaos när de serverades på skolor, haha!

 

[SusieQ]

Det är väl här skon klämmer. Och om de inte är intresserade av att följa dina regler, och anser att du är överbeskyddande - vad händer då? Får barnet inte leka med andra barn vars föräldrar har andra idéer än du?

Du behandlar ditt barn som om det vore sjukt, trots att det är friskt. Det kan mycket väl ses som överdrivet överbeskyddande.

Nej, socker är inte att likställa med heroin. Det finns inga belägg för det. Sanningen är betydligt mer komplex. Heroin snortar du rakt av, hur många människor har du sett äta vitt socker ur en skål? Det är upplevelsen och de komplexa smakkombinationerna som folk går igång på, inte det rena sockret - om man nu ska hänvisa till forskning.

Dessutom har de flesta människor trots allt ett rätt avslappnat förhållande till sötsaker. Min son hittade en brownie-kaka häromdagen. I stället för att äta upp den på stående fot med bultande hjärta (vilket en sockermissbrukare antagligen skulle göra), kom han med den och frågade om jag ville dela den med honom? För honom är söt mat en trevlig upplevelse som man delar med andra. Ungefär som när mormor bjuder på tårta. Det var gemenskapen han ville ha, inte sockret.

Jag ser inte (ingen annan i min närhet heller för den delen) att jag skulle vara överbeskyddande eller att jag skulle behandla henne som sjuk, men min dotter har genetiskt större risk att drabbas av diabetes än de flesta andra barn, vilket får mig att vilja eliminera riskerna så gott det går (är inte det sunt förnuft vet jag inte vad som är det?) Ingen utsätter väl sina barn för faror medvetet, hoppas jag?

Sockrets förmåga att vara beroendeframkallande är visst att likställa med heroin oavsett i vilken form det intas (även om det blir ännu starkare tillsammans med fett).

Din son har väl inte hunnit bli beroende än, helt enkelt.
Vad är det som säger att man inte kan vara avslappnad gentemot socker trots förbud? Jag hoppar inte i taket om min dotter äter något med socker i, jag ser bara att hon helst inte gör det, för det är jävligt onödigt.
Det är ju lätt att bortförklara det med att det är "den blandade smakupplevelsen" inte sockret, man vill ha, du tror inte att man kan bli beroende av något bara för att det "är en ingrediens bland många" då.
Det är ju där hela världen är lurad, om man gömmer ett livsmedel bland andra så märker inte folk att de är så skadliga...

 

[Hiddeous]

Sockrets förmåga att vara beroendeframkallande är visst att likställa med heroin oavsett i vilken form det intas (även om det blir ännu starkare tillsammans med fett).

Nej, det är fel, det är pseudovetenskap. Jag har diskuterat frågan med forskare i framkant på detta område, det finns ingen konsensus kring ditt påstående.

 

[SusieQ]

@Imnir sockerkickar är en myt. de beror inte på sockret i sig utan den upp haussade situationen kring sockriga produkter.. hur många barn får sockerkickar på ketchup.. och om de nu fick de så skulle de bli ett jävla kaos när de serverades på skolor, haha!

Fast det där är ju en sanning med modifikation. Socker (snabba kolhydrater i allmänhet) piggar upp och ger hjärnan en kick (och ett begär efter mer när kicken avtagit). Dock blir det allt som oftast inte en reaktion á la okontrollerad raket i rumpan som folk verkar förknippa begreppet sockerkick med (däri ligger myten), kickar får dock alla som äter socker/snabba kolhydrater.

 

[Hiddeous]

Din son har väl inte hunnit bli beroende än, helt enkelt.

Alltså, inte ens Bitten Jonsson och andra beroendeterapeuter är så svartvita i sin syn på socker som du ger uttryck för här. Avslappnat förhållande till socker skulle jag inte kalla det.

 

[Hiddeous]

Fast det där är ju en sanning med modifikation. Socker (snabba kolhydrater i allmänhet) piggar upp och ger hjärnan en kick (och ett begär efter mer när kicken avtagit).

Det gör allt socker. Och det påverkar inte beteendet.

 

[Apollo 13]

@BuenoBull lägger inga värderingar i själva sockerätandet eller ej.. men om du känner så starkt för något, oavsett vad det är som handlar om så hoppas jag, för din och din dotters skull att du stoppar oavsett. det gör jag utan att tveka. vår etta har nu inför tvåans ankomst varit mycket med farmor och farfar.. och blivit ett litet monster som helt glömt hur man uppför sig. när vi umgicks allihopa och jag sa ifrån, och fick samma svar som du, att man ska få bli bortskämd av farmor och farfar, så var mitt svar "absolut, men man ska inte bete sig ouppfostrat och oförskämt för det, då är gränsen nådd för länge sen" i ditt fall hade jag sagt att visst, men inte vid nio månader och helt enkelt plockat bort det dom försökt ge barnet. jag hade inte ens funderat, jag ser inga orsaker att vika på mina värderingar för att svärisarna fått för sig att man är snäll för att man proppar ungen full i godis, snäll på riktgt är man på andra sätt, med godis köper man dem.
det har iaf funkat bra för oss, jag tror faktiskt det fört oss närmre att jag v¨gat vara ärlig och rak mot dem, och idag frågar de om och hur mycket dottern får.

 

[Mint]

@SusieQ Vet du om det finns någon forskning på att man minskar risken för typ 1-diabetes genom att utesluta socker?

 

[SusieQ]

Nej, det är fel, det är pseudovetenskap. Jag har diskuterat frågan med forskare i framkant på detta område, det finns ingen konsensus kring ditt påstående.

Där ser man, trevligt, har du några namn på dessa forskare?

Alltså, inte ens Bitten Jonsson och andra beroendeterapeuter är så svartvita i sin syn på socker som du ger uttryck för här. Avslappnat förhållande till socker skulle jag inte kalla det.

De är antagligen inte hjärnskadade heller, vilket visserligen bara förklarar mitt något fyrkantiga sätt att vara, inte mitt intellekt.

Det gör allt socker. Och det påverkar inte beteendet.

Det var precis vad jag skrev, läs igen.

 

[Hiddeous]

Där ser man, trevligt, har du några namn på dessa forskare?

Skulle det hjälpa dig att utvärdera studierna, undrar jag? För det är ju det som är det svåra, inte att rabbla upp namn.

 

[Hiddeous]

Det var precis vad jag skrev, läs igen.

Nja, inte riktigt. Jag skiljer inte mellan raffinerat socker och socker.

 

[SusieQ]

Skulle det hjälpa dig att utvärdera studierna, undrar jag? För det är ju det som är det svåra, inte att rabbla upp namn.

Delvis, men först och främst det skulle göra det klart lättare för mig att söka efter deras forskning och läsa den, då detta är ett ämne som intresserar mig på många plan och fakta kan man aldrig få för mycket av...

Nja, inte riktigt. Jag skiljer inte mellan raffinerat socker och socker.

Snabba kolhydrater ringer ingen klocka? och det är skillnad på raffinerat socker och naturligt förekommande socker (fruktsocker, mjölksocker osv), fråga dina forskarpolare...

Helt ärligt blir det lite svårt för mig att ta dig på allvar i fortsättningen om du inte ens vet att kolhydrater är ett sorts socker (omvandlas visserligen först till socker vid matsmältningen).

 

[SusieQ]

@SusieQ Vet du om det finns någon forskning på att man minskar risken för typ 1-diabetes genom att utesluta socker?

Nej tyvärr, det vet jag inte. Däremot vet jag att om bukspottkörteln får jobba ihjäl sig på att producera insulin så lägger den av innan den borde ( Diabetes typ 2) och därför är vi restriktiva med dotterns intag av socker

 

[Hiddeous]

Snabba kolhydrater ringer ingen klocka? och det är skillnad på raffinerat socker och naturligt förekommande socker (fruktsocker, mjölksocker osv), fråga dina forskarpolare...

Jag har diskuterat detta med otaliga forskare i tio år.

 

[Hiddeous]

Nej tyvärr, det vet jag inte. Däremot vet jag att om bukspottkörteln får jobba ihjäl sig på att producera insulin så lägger den av innan den borde ( Diabetes typ 2) och därför är vi restriktiva med dotterns intag av socker

Men frågan är ju fortfarande - och det är den som intresserar mig - när får hon bestämma vad hon vill äta och inte? Hur länge har föräldrar och andra vuxna rätt att i detalj styra vad barnen stoppar i munnen?

 

[SusieQ]

Jag har diskuterat detta med otaliga forskare i tio år.

Ja du säger det..

Men frågan är ju fortfarande - och det är den som intresserar mig - när får hon bestämma vad hon vill äta och inte? Hur länge har föräldrar och andra vuxna rätt att i detalj styra vad barnen stoppar i munnen?

Enligt lag, har föräldrarna rätt att bestämma över sina barn tills dess att de är myndiga, men det visste du nog redan.
Jag hoppas, och tror, att min dotter kommer att fatta sina beslut om nyttig mat innan dess. Jag kan inte tala om för dig när, exakt min dotter kommer att fatta de besluten själv, än så länge kan hon inte ens prata och hon utvecklas i sin egen takt, så jag kan inte svara på din fråga där tyvärr.

 

[Hiddeous]

Enligt lag, har föräldrarna rätt att bestämma över sina barn tills dess att de är myndiga, men det visste du nog redan.
Jag hoppas, och tror, att min dotter kommer att fatta sina beslut om nyttig mat innan dess. Jag kan inte tala om för dig när, exakt min dotter kommer att fatta de besluten själv, än så länge kan hon inte ens prata och hon utvecklas i sin egen takt, så jag kan inte svara på din fråga där tyvärr.

Vad lagen säger och vad man moraliskt bör göra är två vitt skilda saker. Har du ingen förståelse alls för att inte alla delar din syn på socker, och att dina synpunkter kanske kan vara fel? Att din hållning kan upplevas som ett tvång, snarare än ett välinformerat val? Detta skrämmer mig betydligt mer än alla sockerlarm i världen.