Gå ur a-kassa och fack

Jag tycker att det är lite tråkigt när arbetsgivaren fattar beslut som påverkar min grupp på jobbet negativt och en bättre lösning finns, som ändå hade fungerat för både mig och mina kollegor och arbetsgivaren, men ingen vill kämpa för det. Jag frågade om de var med i facket men det är visst bara jag. Hur stark är gruppen som sådan att föra fram vettiga argument när dels ingen vill sammanhållet göra det och ingen vill/kan ta hjälp av facket för att komma fram till en lösning som hade passat oss båda?

Arbetsgivaren fattade sitt beslut av principsak och gruppen, tja, de morrar sins emellan. Det stör mig att man inte vill lyfta problemet.

"Hej chefen! Vi förstår att du har fattat detta beslutet av de anledningar du har angett till oss. Vi har satt oss ner och gått igenom olika tänkbara lösningar och kommit fram till att det här fungerar ju precis lika bra- detta funkar, detta funkar och detta funkar. Vad tycker du om vårt förslag?"

Men nej. Bättre att inte vara med i facket, för facket har ju aldrig hjälpt. Och bättre att surra om bekymmerna med varandra och hävda att det aaaaldrig kommer bli bättre istället för att komma fram till en lösning. Eller åtminstone försöka innan man säger upp sig och börjar någon annanstans.
 
Att säga "har aldrig haft svårt att få jobb" och därför gå ur a-kassan känns lite fel. Om du däremot har sparpengar så du klarar dig utan inkomst ett par månader, ja då ser jag inga hinder för att gå ur a-kassan ifall du vill det.

Facket är det många som inte är med i.
 
Är ni med i facket? A-kassa?

Jag funderar på att gå ur. Har aldrig haft svårt att få jobb, har aldrig varit arbetslös, har behövt hjälp av facket en gång och det var i höstas och då menade de att de inte kunde hjälpa då de inte heller förstod. Nu har de dessutom höjt avgiften och jag tycker nog att den där fackliga avgiften hade gjort sig bättre på mitt pensionsspar än vad det gör till precis ingenting. Är jag dum nu?

Jag får nytt jobb på dagen om jag vill i en helt annan bransch. Visst, det är inte vad jag vill, men jag kommer ju alltid att ha en försörjning.

Jag jobbar statligt i en bransch där det alltid fattas folk, så det ska mycket till för att jag ska bli arbetslös. Det ska väääldigt mycket till för att jag ska bli arbetslös. Även om alla politiska beslut gör så att min arbetsplats läggs ner helt, vilket nu är långsökt, så tänker jag att jag ju då kommer att ha massor med tid att hitta nytt jobb. Jag är dessutom flyttbar.

Är jag småsnål nu? Det handlar om 300:- för facket och 135:- för a-kassan. De pengarna hade gjort stor skillnad på mitt penssionsspar eftersom jag kommer få relativt dålig pension då jag spenderade många år utomlands.
Jag är i stort sett likadan som du gällande arbetssituationen. Jag har helt nyligen gått ur facket, men är kvar i A-kassan (än).
Jag har, av gammal hävd och tradition, alltid varit med i facket... men nu som halvtidsarbetande så inser jag att det knaprar för stor summa av mina skattade pengar för att vara värt det.

Nu är jag antagligen äldre än dig, men om man är i en branch där man i stort sätt inte blir arbetslös så skulle jag inte tveka. Jag känner mig lite feg som inte gjort det tidigare :o
 
Är absolut med i både a-kassa och fackförbund även om jag inte direkt är rädd att bli arbetslös. För mig handlar det inte främst om vad facket kan göra för MIG personligen utan det handlar väl om det där, lite omoderna, med solidaritet. Dessutom skulle vi inte alls ha de avtalen vi har när det gäller arbetsmiljö och en massa andra saker om vi inte hade haft vårt briljanta fackliga ombud. Jag vet många andra arbetsplatser inom samma bransch (alltså skola. I mitt fall kommunal skola) som inte alls har så bra lokala avtal som vi har, vilket naturligtvis beror på aktivt fack.
 
Jag är varken med i fack eller a-kassa, av flera skäl. Dels har jag varit egenföretagare i ett antal år och därefter föräldraledig. Och dels för att jag tycker att det är otrevligt att medlemskap i vissa (många) fackförbund direkt eller indirekt innebär stöd till vissa politiska partier.
ja, jag känner till den historiska kopplingen.
Men idag, när det lobbas för att alla ska vara med i facket så borde det vara lättare att hitta fackföreningar som är helt fristående från partipolitik, så att ALLA kan känna sig bekväma med att vara med i facket.
 
Var med en kort period i facket, men fick inte någon hjälp när jag behövde det.
Har alltid varit med i a-kassan, fått ut pengar någon vecka mellan jobb, så de pengarna har jag nog fått tillbaka. Har dessutom bara ett vikariat, så jag blir definitivt kvar.

Om jag blir fast anställd på mitt nuvarande jobb kanske jag överväger facket igen. Men jag har sparat enormt mycket pengar på att inte ha varit med i 15 år.
 
Jag är med i både facket och A-kassan. A-kassan är självklar ifall man plötsligt står utan jobb. Facket däremot finns det en del fördelar med att vara medlem i även om det kostar. På vår arbetsplats finns det tex olika typer av förmåner som olika fackföreningar förhandlat sig till med AG som enbart gäller för respektive facks medlemmar. Är du inte medlem kan du inte utnytja förmånerna. En sån förmån tex är semesterväxling som ett av våra fackförbund förhandlat sig till och kan enbart utnytjas av det fackets medlemmar, ingen annan. Olika fack förhandlar även till sig ekonomiska bonusar som icke-medlemmar inte får ta del av. Så är man intresserad av sånt så är det värt att vara med i något av facken hos min AG, tycker man det är skit samma så spelar det ju ingen roll.
 
Jag tycker att det är lite tråkigt när arbetsgivaren fattar beslut som påverkar min grupp på jobbet negativt och en bättre lösning finns, som ändå hade fungerat för både mig och mina kollegor och arbetsgivaren, men ingen vill kämpa för det. Jag frågade om de var med i facket men det är visst bara jag. Hur stark är gruppen som sådan att föra fram vettiga argument när dels ingen vill sammanhållet göra det och ingen vill/kan ta hjälp av facket för att komma fram till en lösning som hade passat oss båda?

Arbetsgivaren fattade sitt beslut av principsak och gruppen, tja, de morrar sins emellan. Det stör mig att man inte vill lyfta problemet.

"Hej chefen! Vi förstår att du har fattat detta beslutet av de anledningar du har angett till oss. Vi har satt oss ner och gått igenom olika tänkbara lösningar och kommit fram till att det här fungerar ju precis lika bra- detta funkar, detta funkar och detta funkar. Vad tycker du om vårt förslag?"

Men nej. Bättre att inte vara med i facket, för facket har ju aldrig hjälpt. Och bättre att surra om bekymmerna med varandra och hävda att det aaaaldrig kommer bli bättre istället för att komma fram till en lösning. Eller åtminstone försöka innan man säger upp sig och börjar någon annanstans.
Man behöver väl inte vara medlem i facket för att gå samman och maila förslag till chefen….?
 
Jag är med i facket. Jag har fått hjälp av dem, och haft tillräckligt dåliga arbetsgivare (nej, inte alla som jag jobbat hos/för har varit dåliga) för att se det som en självklarhet. Också av solidaritet - facket är sina medlemmar och styrkan hos organisationen ökar om många är med. Rabatter etc har jag aldrig nyttjat, förutom hemförsäkringen (som hos nuvarande fackförbund inte blev billigare när jag bodde själv - så då hoppade jag över - men däremot nu när jag blev sambo). När jag var timanställd/deltid kostade det dessutom typ 50-80:-/månaden att vara medlem, i de fack som gällde för de jobben. Arbetsmiljöfrågor är viktigt för mig.

I nuvarande fackförbund kan en inte vara med i enbart facket, utan det är fack+akassa eller enbart akassa som gäller. Hos nuvarande arbetsgivare är jag heltidsanställd och har lagt ner mitt eget företag, vilket innebär att jag är berättigad till akassa om jag blir av med jobbet. Vilket gör att det känns värt det, det är en trygghet. Jag har inte varit med i någon akassa innan nuvarande jobb.

Jag betalar ca 400:-/månaden i fackavgift. (Ca för att det är en viss % av lönen varje månad, dras av arbetsgivaren, så det kan variera med några kronor hit eller dit.)

Edit: Jag kom på att nuvarande fackförbund har en lokal (i regionen) förmån som jag utnyttjar, nämligen tandvård. Upp till 5000:-/år, 50% av den betalda summan och det gäller även om en har frisktandvårdsavtal. Det är faktiskt en förmån som jag tycker är riktigt riktigt bra!
 
Edit: Jag kom på att nuvarande fackförbund har en lokal (i regionen) förmån som jag utnyttjar, nämligen tandvård. Upp till 5000:-/år, 50% av den betalda summan och det gäller även om en har frisktandvårdsavtal. Det är faktiskt en förmån som jag tycker är riktigt riktigt bra!
Betalar de även frisktandvårdsavtalet? För har man det blir besöken gratis ändå?
 
Anledningen till att facket inte kan göra lika mycket som 'förr' är ju för att färre personer är medlemmar, så logiken att gå ur haltar ju, när facket får sämre möjligheter. Är det nån som på riktigt tror att det vi ser som självklart hade fortsatt vara det utan facket i andra ringhörnan? De flesta får någon löneförhöjning varje år. Det är inte självklart, alls.
Fast det stämmer inte hos oss. Hos oss är de allra flesta med i facket. Tyvärr är det dock så att de som inte är med i facket har högre lön än vi som är med. De har också fått högre löneförhöjning. De som är med i Seco hos oss har fått sämre lön än vi som är med i ST, så det skiljer sig mycket mellan facken, men mest om man är helt oorganiserad. Just nu verkar det löna sig att vara oorganiserad. Jag jobbar inte för någon solidaritet. Jag jobbar för att få lön och helst så mycket lön som möjligt.

Vårt fack ljuger oss dessutom rakt upp i ansiktet. Eller så är det arbetsgivaren som ljuger oss rakt upp i ansiktet. Oavsett så har facket inte gjort ett endaste dugg för att hjälpa oss i varje sig löneförhöjning eller schemaläggning, vilket de säger att de gjort. Det är vi på arbetsplatsen som dragit det strået själva.

Jag ogillar tanken på att åka snålskjuts på betalande fackmedlemmar - även om jag hade fått ta del av det som facket förhandlar fram, även utan att vara medlem. Jag som nyligen gått från kommunal till statlig anställning ser ju också vilken skillnad det gör med hög organisationsgrad, det är allmänt känt att det är 'förmånligt' att vara statligt anställd. Var kommer det ifrån tror ni?
Det är inte alls mer förmånligt att vara statligt anställd. Det var möjligtvis förr i tiden. Tex får staten inte vara löneledande, så löner inom staten är alltid lägre än inom den privata sektorn för samma typ av jobb. På vårt jobba är det mycket som fungerar bra, men massor som inte fungerar alls. Och många som sitter på ledande positioner har hamnat där för att det är deras tur, inte för att de har kompetensen. Så menar organisationen att cheferna ska vidareutbildas, men oftast är det så mycket att göra att cheferna inte hinner utbildas.
 
Jag är kluven. Å ena sidan tycker jag att det är bra att vi inom yrket sluter samman och förhandlar med arbetsgivarna, och jag inser att jag trots att jag inte är medlem avnjuter en del förmåner som fackförbundet förhandlat fram. Å andra sidan tycker jag att mitt fackförbund ägnar sig åt på tok för mycket annat än att just förhandla villkor med arbetsgivarna (vilket blir onödigt dyrt, medlemskapet kostar kring 400/månad) och bitvis har det verkat som en lobbyorganisation för politiska åsikter som jag inte delar. Jag var medlem en tid, men gick ur för flera år sedan när jag inte uppskattade förbundets agenda.

A-kassa känns meningslöst eftersom jag har en bra buffert och dessutom får jobb hur lätt som helst, har väldigt svårt att se att arbetsmarknaden kan förändras så mycket att jag blir arbetslös (och gör den det i Sverige flyttar jag hellre utomlands och jobbar än går arbetslös här). Övrig hjälp från facket hade jag egentligen behövt vid ett tillfälle när jag råkade ut för en helknäpp chef och orimliga arbetsvillkor. Jag hade tänkt att facket var helt onödigt för mig ur den aspekten med eftersom jag hellre röstar med fötterna och lämnar en dysfunktionell arbetsplats än stannar kvar och bråkar, men nu råkade det vara ett undantag där jag var där tillfälligt och var i stort sett tvungen att stanna de månader som var planerade. Det löste sig dock ändå jättebra för mig tack vare hjälp från min chef på min ordinarie arbetsplats, men dåligt för min kollega som var med i facket men inte fick någon hjälp alls därifrån.

Så jag funderar fortfarande på huruvida jag ska gå med igen eller inte (förbundet har lugnat ned sig nu med de politiska agendorna), men har fortsatt lite svårt att motivera den höga kostnaden.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 529
Senast: sjoberga
·
Skola & Jobb Jag har under flera månaders tid försökt gå ur facket. Jag har skickat mail. Jag har ringt och identifierat mig mer bankid. Jag har nu...
Svar
4
· Visningar
832
Senast: sthu
·
Juridik & Ekonomi Jag har varit sjukskriven i över tre år och det finns tyvärr inget hopp om att kunna börja arbeta igen den närmsta tiden, kanske aldrig...
2
Svar
23
· Visningar
2 163
Senast: MiaMia
·
  • Artikel
Dagbok Jag har aldrig skrivit i den här delen av forumet förut men det här är nog i allmänhet ett rätt dåligt diskussionsunderlag då det är så...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 356
Senast: Cattis_E
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp