Gamla ord och uttryck på utdöende...

Jag brukar säja VEDERBÖRANDE och inte "hen" om en person med okänt/oklart kön. Fungerar i de flesta sammanhang, utom när man ska prata engelska i hönshuset.
Och så kan jag säja om en kaka att den är förtjusande god.

Förtjusande känns lite föråldrat, ja.
Jag fick en gång omdömet efter en westerntävling "jag har aldrig sett en så förtjusande trail-ritt" av domaren.
Lustigt uttryck men jag förstod innehållet.
 
Näh, jag gillar inte när en av fröknarna på dagis kallade min son för grabben hela tiden, kändes som att hon förväntade sig att han skulle dra en flicka i håret och välta ned porslin, för så ska ju små grabbar göra och då ler man ömt.

Gossen däremot som mamma använder, det är lite mjukt. Då tänker man sig att han ska vara väluppfostrad och lära sig ABC och ta väl hand om lillasyster (inte för att han har någon).
Undrans förresten om den orduppfattningen motsvarar någon slags förändring i synen på små pojkar som skett sedan tidigt 1900-tal 1800-tal också. Så som färgnamnen faktiskt motsvarar synen på färger.

Grabben på 70-talet är oartig, osjälvständig och kan inte läsa och dödar grodor medan gossen från 1800-talet är duktig och självständig, lär sig läsa och tar hand om småsyskon och djur (tycker man ser det i böcker från tiden också som Elsa Beskows).
 
Tråden får mig att tänka på en intressant dokumentär jag såg för några år sedan om Gammalsvenskby i Ukraina. Det är helt fantastiskt att svenskan levt kvar på sina håll i Estland och i Ukraina. Finlandssvenskan som annars är rätt gammalmodig framstår som rena rama framtidsspråket i jämförselse.


Jag är finlandssvensk och jag pratar precis likadant som de två tanterna på ålderdomshemmet i dokumentären. :D:p

När de andra tanterna pratar förstår jag det mesta, men deras svenska låter mer som finlandssvenska med rysk brytning. Charmigt! :cool::D
 
"Jävlar i havet!" är ett av mina favorituttryck :D

Mamma använder ibland "den du, med smör på!"

Något mer dialektalt kanske men gammaldags det med, min mamma använder sig även av sö/söer om får och krötter om kor.

Själv använder jag 'finge' ganska mycket och ibland även 'ginge'. Att jag använder konjunktiv har nog även det med dialekt att göra :idea:. Har hört andra värmlänningar använda sig av 'sulle', till exempel.
 
Kommer inte ihåg vad de sa, men jag hörde det ofta som barn, det var nånting med galoscher... nån som minns?
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har lite problem när jag ska sova, med värk kring höften typ. Jag ligger på ena sidan och då gör det inte ont, kan kännas lite när...
2
Svar
33
· Visningar
1 931
Senast: Badger
·
Hundhälsa Ge mig all eran erfarenhet! Har upptäckt en liten liten kula i ett ljuver på vovven, högst upp (vid frambenen) och jag misstänker...
Svar
8
· Visningar
987
Senast: Viva
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 870
Senast: jemeni
·
Tjatter Såg i en facebookgrupp nån som skrev på svenska och använde uttrycket ”blängde surt”. En annan person, engelskspråkig, tyckte det var...
3 4 5
Svar
87
· Visningar
8 731
Senast: Rosett
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp