Går det ens att bli frisk?

En tanke som slog mig. Vet inte om den är så bra men tänker att det kanske vore en idé att säga till tex din mamma eller någon annan i din familj om din tråd här, så att de själva kan läsa och förhoppningsvis börja förstå att det är svårt?

@Magiana
 
  • Gilla
Reactions: Sel
En tanke som slog mig. Vet inte om den är så bra men tänker att det kanske vore en idé att säga till tex din mamma eller någon annan i din familj om din tråd här, så att de själva kan läsa och förhoppningsvis börja förstå att det är svårt?

@Magiana
Jag har tänkt tanken själv men tvekar. Framförallt morsan tycks oförmögen att sätta sig in i andras situationer. Hon pratar bara om sig själv och lyssnar inte alls på mig. Hon förstår inte ens det kränkande i att greppa någons fläsk för att hullbedöma denne (som om man vore boskap).
 
@Magiana Stackare, det låter som du tänker lite extra mörkt just nu? :( Men en tanke apropå att det är övermäktigt med psykisk smärta för dig nu. Det är ju något som inte går att komma ifrån, att det är lite extra jobbigt ett tag för att det ska kunna bli bättre gällande terapi och att ändra mönster. Sedan kanske du mår för dåligt för resultatinriktad terapi just nu, det är inte så konstigt. Men... din panikångest tedde sig säkert övermäktig för dig, men den arbetade du bort. Jag vet även att du klarat av att ta blodprover trots att det också varit övermäktigt. Så jag tror att viss mån av psykisk smärta är något som du kan lära dig att hantera, faktiskt :heart
 
Jag har tänkt tanken själv men tvekar. Framförallt morsan tycks oförmögen att sätta sig in i andras situationer. Hon pratar bara om sig själv och lyssnar inte alls på mig. Hon förstår inte ens det kränkande i att greppa någons fläsk för att hullbedöma denne (som om man vore boskap).
Ja då kanske det inte är nån idé :(
 
När du börjar i terapi- kan din familj komma med någon gång? Så får ni hjälp att komma igång.
Jag ska bli kallad i januari och tror att jag inte kommer att börja i terapi direkt utan de vill nog kolla lite närmare på min problematik för att se vilken terapi som skulle passa. Det är så jag har uppfattat det i alla fall.

@Magiana Stackare, det låter som du tänker lite extra mörkt just nu? :( Men en tanke apropå att det är övermäktigt med psykisk smärta för dig nu. Det är ju något som inte går att komma ifrån, att det är lite extra jobbigt ett tag för att det ska kunna bli bättre gällande terapi och att ändra mönster. Sedan kanske du mår för dåligt för resultatinriktad terapi just nu, det är inte så konstigt. Men... din panikångest tedde sig säkert övermäktig för dig, men den arbetade du bort. Jag vet även att du klarat av att ta blodprover trots att det också varit övermäktigt. Så jag tror att viss mån av psykisk smärta är något som du kan lära dig att hantera, faktiskt :heart
Ja, att jag har klarat av dessa saker är ett mindre under faktiskt. Det trodde jag inte var möjligt. Men det är lite slut på energi just nu och jag tror ju att det kan vara vettigt med hjälp som kan öppna dörrar på glänt och så får jag kika på det och se om det är möjligt att gå genom dörren också.
 
Ja, och det är en komplicerad historia som går tillbaka väldigt många år.


Det går inte att berätta allt i en tråd, men jag har nämnt en hel del i mina dagbokstrådar. Jag är inte heller intresserad av att skriva en roman om mitt liv här.

Här anade jag att jag skulle få en följdkommentar att det är lindrigare att folk går utan att säga något än att jag går omkring och är irriterad. Så jag högg på det eftersom jag inte håller med.

Jag blir allmänt rätt provocerad när jag möts med attityden att det bara är att skärpa sig, framförallt av @WhoIsItAgain Om jag skulle säga till folk (t.ex. de med asperger) som är kinkiga med maten att sluta vara så jäkla jobbigt kräsna, då skulle det bli ett jävla ramaskri, men mina rädslor är tydligen inget att ta hänsyn till. Det är bara att kamma till sig :banghead:. Jag fattar inte varför det är så höga krav på mig jämt. Den där hänsynen och förståelsen som andra åtnjuter, den kommer inte mig tillgodo. Det är rätt få som fattar att jag menar att jag är rädd när jag säger att jag är rädd.

Just nu känns det omöjligt.

Nu hittar du på. Jag har sagt du måste lära dig hantera det (förslagsvis i terapi men då måste man vara öppen för terapin också) inte att du ska skärpa dig. Viss skillnad.
Du är inte den enda med dåliga erfarenheter från livet men alla kanske inte pratar så öppet om det som du gör. Men du är väldigt dömande gentemot andra.
 
En annan tanke. Visst har du bara haft en psykolog nu på sista tiden? Men var missnöjd med denne. Varför fick du ingen ny psykolog? Det borde finnas fler? Tänker att funkar det inte med en viss person borde man kunna byta
 
Nu hittar du på. Jag har sagt du måste lära dig hantera det (förslagsvis i terapi men då måste man vara öppen för terapin också) inte att du ska skärpa dig. Viss skillnad.
Du är inte den enda med dåliga erfarenheter från livet men alla kanske inte pratar så öppet om det som du gör. Men du är väldigt dömande gentemot andra.
Att skriva att någon är dömande och hittar på är inte särskilt konstruktivt i en tråd där trådskaparen uppenbart mår dåligt och ber om hjälp.
 
En annan tanke. Visst har du bara haft en psykolog nu på sista tiden? Men var missnöjd med denne. Varför fick du ingen ny psykolog? Det borde finnas fler? Tänker att funkar det inte med en viss person borde man kunna byta
Jag hade en i våras. Varför jag inte fick byta har jag ingen aning om. För mig var beslutet att skicka tillbaka mig till VC obegripligt. Så nu har jag väntat i 6 månader på att saker och ting ska ha sin gång så jag får komma tillbaka till psykiatrin. Förmodligen är jag uppe i 7 månaders väntan innan jag blir kallad.
 
Jag ska bli kallad i januari och tror att jag inte kommer att börja i terapi direkt utan de vill nog kolla lite närmare på min problematik för att se vilken terapi som skulle passa. Det är så jag har uppfattat det i alla fall.


Ja, att jag har klarat av dessa saker är ett mindre under faktiskt. Det trodde jag inte var möjligt. Men det är lite slut på energi just nu och jag tror ju att det kan vara vettigt med hjälp som kan öppna dörrar på glänt och så får jag kika på det och se om det är möjligt att gå genom dörren också.
Lite för långt dit tycker jag men ok det är bättre än att det inte händer nått. Då gäller det att du sas ”härdar ut” (i brist på bättre formulering) fram tills dess. Julen kan vara extra knepig, men se till att du är i något socialt sammanhang (om du orkar!) under de mest skuta dagarna, gärna 24: de december. Men kanske undvika mamma just nu, med tanke på att hon verkar knepig och du inte mår bra
 
Ja, och det är en komplicerad historia som går tillbaka väldigt många år.


Det går inte att berätta allt i en tråd, men jag har nämnt en hel del i mina dagbokstrådar. Jag är inte heller intresserad av att skriva en roman om mitt liv här.

Här anade jag att jag skulle få en följdkommentar att det är lindrigare att folk går utan att säga något än att jag går omkring och är irriterad. Så jag högg på det eftersom jag inte håller med.

Jag blir allmänt rätt provocerad när jag möts med attityden att det bara är att skärpa sig, framförallt av @WhoIsItAgain Om jag skulle säga till folk (t.ex. de med asperger) som är kinkiga med maten att sluta vara så jäkla jobbigt kräsna, då skulle det bli ett jävla ramaskri, men mina rädslor är tydligen inget att ta hänsyn till. Det är bara att kamma till sig :banghead:. Jag fattar inte varför det är så höga krav på mig jämt. Den där hänsynen och förståelsen som andra åtnjuter, den kommer inte mig tillgodo. Det är rätt få som fattar att jag menar att jag är rädd när jag säger att jag är rädd.


Just nu känns det omöjligt.

folk är väldigt förstående. Att en del - inklusive jag - kommer med invändningar mot ditt sätt att resonera handlar inte om att vara hänsynslös.
Det handlar om att man faktiskt försöker hjälpa dig att hitta nya perspektiv.
 
Jag hade en i våras. Varför jag inte fick byta har jag ingen aning om. För mig var beslutet att skicka tillbaka mig till VC obegripligt. Så nu har jag väntat i 6 månader på att saker och ting ska ha sin gång så jag får komma tillbaka till psykiatrin. Förmodligen är jag uppe i 7 månaders väntan innan jag blir kallad.
Har du någon som kan strida för dig? Ringa och pusha på? Eller ännu bättre åka dit personligen och säga att du mår skit och hur länge till är det rimligt att du ska behöva vänta! Ett halvår är en evighet. @Hyacinth har kanske mycket annat just nu men kanske kan hjälpa så det händer nått nångång?
 
Magiana, jag vet typ ingenting om dig mer än det du skrivit i den här tråden och kanske ngn annan tråd eller dagboksinlägg och jag har inte heller skrivit i någon av dina trådar innan. Det jag tänker när jag läser hur dåligt du mår och hur dina tankar går är skam. Att det låter som att du bär så mycket skam som egentligen inte är din. Skam gör mycket märkliga saker med en människa. Jag vet ju såklart inte om du känner igen dig, och om du inte gör det kan du bara strunta i mitt inlägg. Om du vill veta mer, och orkar, finns det en hel del att läsa om du googlar på skamteori eller affektteori.
 
Har du någon som kan strida för dig? Ringa och pusha på? Eller ännu bättre åka dit personligen och säga att du mår skit och hur länge till är det rimligt att du ska behöva vänta! Ett halvår är en evighet. @Hyacinth har kanske mycket annat just nu men kanske kan hjälpa så det händer nått nångång?
Ja, ett halvår är en evighet. Men januari är det tidigaste jag kan bli kallad. Egentligen är det ett års väntetid men jag har fått förtur. Så att jag bara fick 1½ månads väntetid från bedömningen på VC är i sammanhanget rätt bra.

folk är väldigt förstående. Att en del - inklusive jag - kommer med invändningar mot ditt sätt att resonera handlar inte om att vara hänsynslös.
Det handlar om att man faktiskt försöker hjälpa dig att hitta nya perspektiv.
Det är ganska naivt att tro att jag skulle kunna släppa på mina rädslor bara för att några på ett forum tycker det. Så enkelt är det inte.
 
Jag har tänkt tanken själv men tvekar. Framförallt morsan tycks oförmögen att sätta sig in i andras situationer. Hon pratar bara om sig själv och lyssnar inte alls på mig. Hon förstår inte ens det kränkande i att greppa någons fläsk för att hullbedöma denne (som om man vore boskap).
Lyssnar du på henne och försöker höra vad hon (egentligen) säger?
Elelr är ni likadana och pratar om er själva bägge två?
 
Ja, ett halvår är en evighet. Men januari är det tidigaste jag kan bli kallad. Egentligen är det ett års väntetid men jag har fått förtur. Så att jag bara fick 1½ månads väntetid från bedömningen på VC är i sammanhanget rätt bra.


Det är ganska naivt att tro att jag skulle kunna släppa på mina rädslor bara för att några på ett forum tycker det. Så enkelt är det inte.
Ok, mycke väntande. Otroligt att det i normalfallet är ett års väntetid, det låter ju helt.. knäppt :crazy:
 

Liknande trådar

Hästmänniskan För ett par månader sedan skrev jag ett inlägg om att börja rida igen, att söka mig tillbaka till ridskolan, ta privatlektioner, etc ...
Svar
10
· Visningar
1 102
Skola & Jobb Jag kommer antagligen bli uppsagd, enligt vad min arbetsgivare har sagt. I övrigt har jag inte fått mycket info om vad som kommer...
2
Svar
29
· Visningar
2 997
Ridning Jag börjar undra om en del människor (då syftet jag på mig själv) aldrig kommer lära sig att rida bra. Har ridit till och från i 20 år...
2
Svar
33
· Visningar
2 995
Senast: iNHALE
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
4 061
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp