Gnäll-ekonomitråd

[SiZo]

Jag länkar till ställen där kötiden är kort.
Ställ er i kö nu så finns möjligheten i morgon.

Det hela handlar om att planera.

Räknar du 2000 dagar som kort? För det var det du gjorde senast. Jag håller inte med i så fall.

 

[karamelldrottningen]

Ja räntorna har ju varit sjukt låga länge. Det är nu när det börjar bli mer normala räntor.
Jag är fascinerad över hur många resonerat och lånat så mycket. Och inte bara privatpersoner utan stora företag.

 

[Snubbelfot]

Visst, en fullständigt nergången gård där huset knappt står upp, det skulle vi kunna köpa. Men man ska orka också. Att renovera i veckorna fungerar inte pga restid från och till jobbet. Tar det 2-2,5 timme enkel väg så hinner man inte renovera på veckodagar om man behöver sova. Och det behöver vi. Därför fungerar det inte med så pass nergångna ställen.

Förstår att det är jobbigt läge.
Det tangerar OT men för mig låter det som om ni inte kommer undan att göra ett eller ett par stora vägval. Gård eller inte-gård. Storstadsnära eller inte. Byta yrke (eller iaf inriktning) eller inte. Verkligheten är ju vad den är och det går inte att trolla, kan man inte både ha kakan och äta den så behöver man välja/prioritera - och kanske få en ännu bättre tillvaro och livskvalitet än man dittills trott.

 

[SiZo]

Låter extremt dyrt.

Men ja det är tråkigt när inga tips du får är aktuella (du har fått många!) oh drömmen orealistiskt. Då får det fortsätta vara en dröm helt enkelt

Det är vad det kostar när man bara har typ 5-6 års kötid. Tyvärr. Jag kollade senast för några veckor sedan. Och svindyra var det enda jag kunde få. Visst, det är ju två år kvar tills vi måste flytta - så lite kanske hinner hända? Men jag ligger rätt långt ner på listorna, så jag tror tyvärr att det krävs mer än 2 år till för att göra skillnad.

Jag hade givetvis också önskat att livet hade sett annorlunda ut. Att sambon hade kunnat få jobb på fler ställen. Och på sikt så kan han säkert frilansa och dessutom få bättre betalt. Men de närmaste åren finns inte den möjligheten.

Gissningsvis måste vi dessutom dela på oss under något år, då jag nog kommer behöva ta jobb i buschen för att komma in på marknaden. Med två boenden och resor emellan så blir det också svårt att spara till kontantinsats.

 

[SiZo]

Förstår att det är jobbigt läge.
Det tangerar OT men för mig låter det som om ni inte kommer undan att göra ett eller ett par stora vägval. Gård eller inte-gård. Storstadsnära eller inte. Byta yrke (eller iaf inriktning) eller inte. Verkligheten är ju vad den är och det går inte att trolla, kan man inte både ha kakan och äta den så behöver man välja/prioritera - och kanske få en ännu bättre tillvaro och livskvalitet än man dittills trott.

Ja jag har ju redan insett att det inte blir någon gård. För det går inte. Finns ingen möjlighet. Det står redan i trådstarten.

 

[Lingon]

Jag uppfattar inte den geografiska friheten, i den här kontexten, som någon motsats till det du beskriver utan tvärtom. Mer som frihet att kunna välja någon annan bostadsort än inom dagspendling från någon av storstäderna. Att kunna bo i... vad vet jag, t ex Årjäng? Vimmerby? Ljusdal? för att just den orten betyder så mycket för mig.

Jag tror att användaren var förvånad över att så många verkar så öppna för att flytta till en annan del av landet. Jag har också reagerat på det. Alltså, jag har mina föräldrar här, de blir inte yngre. Mitt barn har sin skola och sina vänner här. Jag och min man har våra vänner här. Jag har min medryttarhäst här som jag ridit i flera års tid. Hela mitt liv är här. Ett finare boende i en annan del av landet hade inte ökat min livskvalitet. Inte ens ett slott i en annan del av landet hade gjort det eftersom det är här jag har mitt liv.

 

[sjoberga]

Ja jag har ju redan insett att det inte blir någon gård. För det går inte. Finns ingen möjlighet. Det står redan i trådstarten.

Ja, det är också en kompromiss man kan välja att göra om det är den minst jobbiga att ta till. Men det indikerar att "gård" ligger en bit ned på priolistan.

 

[SiZo]

Jag tror att användaren var förvånad över att så många verkar så öppna för att flytta till en annan del av landet. Jag har också reagerat på det. Alltså, jag har mina föräldrar här, de blir inte yngre. Mitt barn har sin skola och sina vänner här. Jag och min man har våra vänner här. Jag har min medryttarhäst här som jag ridit i flera års tid. Hela mitt liv är här. Ett finare boende i en annan del av landet hade inte ökat min livskvalitet. Inte ens ett slott i en annan del av landet hade gjort det eftersom det är här jag har mitt liv.

Ja det är viktigt att tänka på att livet är en helhet. Min dröm om en gård är ju inte det enda jag behöver i livet för att vara lycklig.

Ja, det är ju också en kompromiss man kan välja att göra om det är den minst jobbiga att ta till.

Det är den enda som går att ta till. Visst jag jag välja att spara som en tok och köpa gård när jag är 50-70, absolut. Men livet är ett liv på vägen dit också. Och frågan är hur pigg man är i kroppen vid den åldern? Och hittills har bostadspriserna ökat fortare än jag kan spara till. Då blir det svårt.

Jag kan tänka mig att ta något annat jobb än jag hade tänkt mig, absolut. Men jag kan inte studera mer. Så då ska det vara bättre betalt och kräva noll utbildning. Det blir en svår kombination.

 

[Snubbelfot]

Jag tror att användaren var förvånad över att så många verkar så öppna för att flytta till en annan del av landet. Jag har också reagerat på det. Alltså, jag har mina föräldrar här, de blir inte yngre. Mitt barn har sin skola och sina vänner här. Jag och min man har våra vänner här. Jag har min medryttarhäst här som jag ridit i flera års tid. Hela mitt liv är här. Ett finare boende i en annan del av landet hade inte ökat min livskvalitet. Inte ens ett slott i en annan del av landet hade gjort det eftersom det är här jag har mitt liv.

Jo men det är ungefär så jag ser det också. Och i förlängningen då - att jag har frihet att kunna bo där jag vill, utan att omständigheter tvingar mig att bo inom zombie-pendlings-avstånd från centrala [storstad].

 

[Stefffie]

ocksa det har med att laga rantor inte var hallbara - ja, det ar ju ltt att saga, men prisbilden anpassade sig ju till det rantelaget - darav de skenande huspriserna. Sa priserna (igen, gentemot loner) blev ju helt orimliga.
Nu behover huspriserna komma ner sa att kostnaderna med 4/5% ar rimliga, men saljare ar ju saklart ovilliga att realisera en mojlig forlust pa sitt hus, och det ar ju dar vi sitter - jag tror huspriser dock kommer ner fortarare i sverige, eftersom manga dar ar pa rorligt?

 

[Snubbelfot]

Jag kan tänka mig att ta något annat jobb än jag hade tänkt mig, absolut. Men jag kan inte studera mer. Så då ska det vara bättre betalt och kräva noll utbildning. Det blir en svår kombination.

Fast det behöver inte vara bättre betalt om det möjliggör att du kan bo någonstans där en gård är mycket billigare än där du tittar idag...?

 

[SiZo]

Fast det behöver inte vara bättre betalt om det möjliggör att du kan bo någonstans där en gård är mycket billigare än där du tittar idag...?

Du tänker att jag ska bli särbo? Och klara gård på egen hand? Det tror jag blir mindre bra.

 

[Bonita4]

Nu behover huspriserna komma ner sa att kostnaderna med 4/5% ar rimliga, men saljare ar ju saklart ovilliga att realisera en mojlig forlust pa sitt hus, och det ar ju dar vi sitter - jag tror huspriser dock kommer ner fortarare i sverige, eftersom manga dar ar pa rorligt?

Jag är inte säker på det, vi har politiker som inte heller vill göra förluster.

Jag delar trådstartarens frustration och blir även provocerad när folk skriver att man ”fascineras över att folk vågat låna så mycket”. Det är inte självvalt, ska man ha en bostad i Stockholmsregionen får man vackert slanta upp. Alla kan inte heller byta stad - det finns inte jobb så det räcker.

 

[SiZo]

Jag är inte säker på det, vi har politiker som inte heller vill göra förluster.

Jag delar trådstartarens frustration och blir även provocerad när folk skriver att man ”fascineras över att folk vågat låna så mycket”. Det är inte självvalt, ska man ha en bostad i Stockholmsregionen får man vackert slanta upp. Alla kan inte heller byta stad - det finns inte jobb så det räcker.

Håller med. Livet är mer komplicerat än att "bara göra ditt och datt".

 

[Inte_Ung]

Räknar du 2000 dagar som kort? För det var det du gjorde senast. Jag håller inte med i så fall.

Ojdå, det missade jag.
Förut var det lätt att få en lägenhet i Rimbo.

 

[Hazel]

https://www.hemnet.se/bostad/gard-osby-kommun-komalen-960-20065897

man måste inte flytta norrut eller bo i en rivningsobjekt (därmed inte sagt att denna gården är perfekt för dig)

Det tråkiga är ju att det inte ens räcker att ha bra jobb och inkomst, man ska ha tur, möjligheter och helst en rimligt framtid dit man flyttar med.

 

[Lickety]

Precis. Jag vill bo i min stad. För här finns min föräldrar som börjar bli gamla, mitt barn har sina vänner här och sin skola, jag har min medryttarhäst här. Ja, hela mitt liv är här. Att jag skulle kunna bo i ett fint hus i en annan del av landet skulle inte kompensera för allt jag förlorar genom att flytta härifrån. Jag trivs dessutom mycket bra här i min lilla stad. Har ingen önskan att flytta varken till storstan eller landet.

Fast om man är i sluttampen av studierna och gård är ett väldigt prioriterat mål i livet så kan man placera sig i sitsen att skaffa gård någon annanstans och bygga upp en ny vänkrets. Sedan skaffa barnen först när man har gården som man önskat sig och sedan bo där utan att behöva rycka upp livet och barnen när man etablerat sig.
Om gård är mindre viktigt, eller man inte vill flytta för den sakens skull, så får man väl stanna. Då kanske utan gård. Men ingen ska säga att det inte går att skaffa gård idag eller att det kan bli toppenbra.

Jag hade velat ha en kanske fem hektar stor gård med fint hus strax söder om Stockholm i en drömvärld. Gärna med en liknande standard som jag har här. Men jag varken vill eller kan hosta upp de millar som krävs fast jag är höginkomsttagare (om än knappt). Det är liksom inget som stör mig eller är konstigt, utan så är verkligheten. Det är toppen att bo här med

 

[Bonita4]

Håller med. Livet är mer komplicerat än att "bara göra ditt och datt".

Också provocerande att det ofta är de personerna som åsyftats i trådstarten som ger dessa råd. Det är väl självklart att man tycker att man lyckats och gjort rätt när ens bostad mångdubblats i värde utan att man lyft ett finger.

Flera på mitt jobb fick en skjuts när deras hyresrätter ombildades till bostadsrätter. Samma personer med obelånade bostäder ylar också om att ”PÅ MIN TID VAR RÄNTAN 18%”. Men om energipriserna går upp och de drabbas, då jäklar ska det till kompensation.

 

[sjoberga]

Jag är inte säker på det, vi har politiker som inte heller vill göra förluster.

Jag delar trådstartarens frustration och blir även provocerad när folk skriver att man ”fascineras över att folk vågat låna så mycket”. Det är inte självvalt, ska man ha en bostad i Stockholmsregionen får man vackert slanta upp. Alla kan inte heller byta stad - det finns inte jobb så det räcker.

Jag blir ändå fascinerad och vet inte varför det är provocerande. Nog är det "självvalt" i någon utsträckning, även om det såklart inte är en riktigt bra förenklad beskrivning heller. Men på banken när man ska skriva på lånepapperen kan man välja att skriva på och ta risken eller att inte skriva på och tacka nej till risken.

Hela iden om att normalinkomsttagare ska låna 8 miljoner är för mig barock, även om den inte kan lastas individen utan beror på en väldigt långvarig fascinerande masspsykos som drivit upp priserna till de nivåer som gäller. Det är inte en svensk psykos heller, utan finns runtom i hela världen.

 

[Snubbelfot]

Du tänker att jag ska bli särbo? Och klara gård på egen hand? Det tror jag blir mindre bra.

Det var du själv som skrev i första person singular i inlägget jag citerade.

Men naturligtvis är det applicerbart även på två. Jag kan inte föreställa mig att någon av er har livstidskontrakt med sanktioner, på att behålla era nuvarande yrken och anställningar livslångt? Om inte, så landar det tillbaks i prioriteringar.