Bukefalos 28 år!

gravid och hästägare...

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: gravid och hästägare...

..som sagt..har flyttat till honom..20mil till familj och vänner. Har annonserat efter medryttare, fodervärd men inte hittat ngn. Vill inte flytta hästen.
Jag får väl skylla mig själv. Är så jäkla envis.

tack för era svar, har fått mycket att tänka på.
Kram Z
 
Sv: gravid och hästägare...

Det kanske inte är rätt tidpunkt men jag skulle fundera på om det verkligen är någon jag vill leva ihop med? Om man hela tiden tackar ner på den andre för ens hobby då är det något som inte är rätt.

Visserligen har inte jag någon dyr hobby men däremot är jag ofta borta på möten på kvällarna. Viss kan min man gny någon gång i bland att jag ska bort igen men det är aldrig något allvarligt menat bakom det. Vi har i princip delad ekonomi även om vi har olika konton, andledningen till att vi har olika konton är att min man är egen företagare, är företrädare för de två travhästar han deläger och sköter alltså ekonomin åt dem oxå. Men aldrig att någon av oss har slut på kontot och den andra lever loppan, då får den som behöver pengar det utan diskussion.
Min man har sina hobbies som tar tid, han jagar under vintern och dessutom gärna går på hockey, det är inget som jag nekar honom men däremot får ibland min möten gå före hockeyn...
Sen har vi travhäst intresset ihop och på det åker vi tillsammans! För att inte tala om när vi hälsar på våra hästar, för det är mina hästar oxå trots att jag inte står med på några papper!
Och jakthunden är min på pappret och även på förutom jaktsäsong då jag tränar agility! ;)

Men som sagt, sätt er ni i en lugn situation och gå igenom hur ni vill ha det och känner för olika saker, funder igenom själv om det är ett förhållande som du verkligen vill sats helhjärtat på eller om det kanske är lättare att leva som ensamstående mamma? För man måste vara lycklig i sitt förhållande även om det kan gå upp och ner ibland!
 
Sv: gravid och hästägare...

Usch jag blir sa arg nar jag hor hur ekonomin ska delas petnoga pa det dar sattet :mad:

Nu ska ni ju ha barn tillsammans, ni bildar familj, da kan man val inte fortsatta leva som om man var tva singlar som delar hus? For sa skulle det kannas for mig iallafall, ifall jag och min man hade separata lan pa huset och matrakningarna skulle delas lika :eek: . I alla mina forhallanden har det varit sa att var och en betalar efter basta formaga. Sa om jag tjanar mer, betalar jag mer. Och tvartom.
Och vad galler hasten sa ar det ju en viktig del av dig - jag brukar alltid saga att hastarna ar mer an en hobby, de ar en livsstil.
Jag levde en gang med en man som inte kunde acceptera mitt hastintresse just for att det tog for mycket tid fran oss. Men samtidigt var det helt ok att han spenderade hela helger och manga kvallar i badmintonhallen eller hos kompisar. :crazy:
Vi hade en bra uppdelning ekonomiskt, men jag kunde inte leva med en man som var emot att jag hade ett eget liv. Sa vi gick skilda vagar till slut.

Jag vet inte riktigt hur jag ska rada dig, mer an att ni behover ta ett ordentligt snack och diskutera framtiden. Det ar klart att om han avskyr din hast sa tycker han kanske inte att det ar sa roligt att behova hjalpa till och betala for den, men samtidigt ar den ju en del av dig och "part of the package" sa att saga!!!
 
Sv: gravid och hästägare...

sunshine..tror du satte fingret på problemet. Han har iNGEN hobby, inga vänner...lever för sitt jobb och sin dotter. Erkände faktiskt en gång att han var avundsjuk på hästen...för att jag brann så för den och att han visste att jag skulle välja den före honom. men det är ju som ni säger..hästar är INGEN hobby, det är en livsstil. svårt att ändra livsstil.
 
Sv: gravid och hästägare...

Zuzz - det GÅR inte att bilda familj med separat ekonomi !!!!!!!!! Ska ni köpa varannan blöja :eek:

Vad har han för problem :confused:

Låter som om han är rädd för att binda sig och att pengar liksom skulle stå för hans självständighet. Att det är ett sätt att gardera sig, att liksom hålla dig på avstånd så det blir lätt att separera. Precis som om det svåra handlade om SAKER.

Vill du satsa på att bilda familj med honom så ställ ultimatum. Tvinga honom till en familjerådgivare, försäkringsrådgivare och banken.

Tillsammans har ni ju gott och väl pengar som räcker till ALLT :eek: Boende, barn, häst etc.


Vill han inte så har du det förmodligen bättre ekonomiskt som ensamstående, då behöver du ju inte lägga pengar på annat än det DU tycker är viktigt.

Själv betalar jag mer än min (studerande) sambo för våra gemensamma utgifter. Jag tycker det är rättvist eftersom han annars inte skulle ha så höga utgifter (boende, bil etc) som vi måste ha pga vi bor nära MITT jobb och har ett extra rum till MIN treåring.
 
Sv: gravid och hästägare...

När jag och min nuvarande man flyttade ihop, så hade han samma inställning som din sambo; mina hästar fick jag betala själv! Vi gjorde så att vi delade på allt gemensamt, hyra, el, mat osv sen betalade jag hästarna själv. Det funkade, men tillslut så insåg han ju att om vi skulle göra saker och ting gemensamt (bio, krogen mm) så fick han lov att betala för jag hade inte råd! Vi hade många långa diskussioner om detta (vilket jag tror är rätt vanligt mellan pojkvänner och hästhavande flickvänner förövrigt :smirk: ), men jag var stenhård! Jag skippade 1000 gånger hellre dessa saker än hästarna, och efter några år så blev ekonomin bättre för oss bägge och hästarna var längre inget problem. Jag fick honom att förstå att han valde mig MED hästarna, och inte mig utan hästar, och utan hästar skulle han få en helt annan sorts "jag". Han insåg det tillslut som väl var.

Vad jag vill säga är att det ändå finns hopp, försök skaffa hjälp till hästen under denna period, för när du väl kommer börja jobba igen så kommer du ju få bättre ekonomi, eller hur?

Jag försvarar inte alls hans beteende, absolut inte. Jag kunde själv inte fatta hur min sambo (nu make) kunde resonera som han gjorde, var det inte bättre han hade en lycklig flickvän som var nöjd och glad, än en tjurskalle som satt hemma i soffan och gnällde för att han "tvingade" mig att göra av med hästarna? En sån sambo skulle förövrigt inte vara sambo så länge till, iallafall inte med mig :mad:

Det är svårt att ge råd, men låt honom inte få dig att sälja hästen! Du behöver den som du behöver syre, och får du inte det så kommer ert förhållande ändå dö ut. Jag har svårt att förstå hans resonemang, vad är han rädd för? Tror han att du kommer göra av med alla hans pengar? Hur skulle det gå till isånafall? Hur känner han inför barnet?

Kramar
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: gravid och hästägare...

Tycker att han låter kontrollerande och svartsjuk. Se upp.
Allvarligt, det är inte sunt med en man som försöker "låsa" fast dig på det här sättet. Och ska ni bo i samma hushåll och leva på olika sätt då?
Hur fungerar det tex med mat osv, i slutet av månaden när han äter en god oxfilé så får du sitta och knapra nudlar för att dina pengar börjar närma sig slutet..?

Bor man tillsammans, väljer man att leva tillsammans så väljer man väl just det, tillsammans, för som det låter så skulle du ju som sagt ha det bättre själv, närmare häst och jobb och vänner!!

Nu har jag och gubben relativt lika löner, han har lite mer än mig, men det är inte mycket.
Vi har ett "matkonto" och sedan varsina konton "hobbykonton" som vi sa förr.
I dagsläget finns "hobbykontona" bara kvar för att vi vant oss vid det.. :smirk: jag köper ju allt till mina hästar för mina "hobbypengar" men eftersom mina pengar även går till mat, kläder, räkningar osv osv (lika som min mans) så kan det ju ta slut på ett konto... då får vi ju helt enkelt se till att "ge" varandra pengar, min man kan lika gärna betala hästmat osv som jag. Det är ju våra pengar och inte mina och hans!!

Tycker att det skulle vara extremt svårt att inte ha gemensamma pengar när man har barn tillsammas.
HUr skulle man annars göra när barnen behöver kläder? Vem köper dom? Eller får barnen egna konton som man tar för när man köper minsta lilla sak till dom?
När man köper tex vinterkläder, köper ena partnern jackan och den andra byxorna då?
:crazy:
 
Sv: gravid och hästägare...

hej igen,

ni har så rätt allihopa.
vi har varit tillsammans i 3 1/2 år, men jag har tidigare valt att bo själv pga att jag märkt vissa kontrollerande tendenser hos honom. Såg på en dokumentär "Lite stryk ska de väl tåla" (om män som misshandlar) och blev helt iskall..det handlar ju om mig! Han har aldrig slagit mig, men beskrivningen av männen hur de psykiskt kontrollerar sina kvinnor...var en totalt hundraprocentig beskrivning av vår relation. I vårt förhållande handlar det inte om fysisk misshandel som makt utan...pengar.
mina vänner har försvunnit (han gillade inte dem), min familj har jag flyttat allt längre ifrån och hästen har han tjatat om hela tiden. Visst, han har hjälpt mig ekonomiskt..jag var tvungen att ha en bil för att kunna vara tillsammans med honom..och han har bekostat denna (en billig gammal bil, men den duger åt mig)...och hjälp mig ibland när den krånglat. Bil är definitivt ngt man måste ha där han (och numera jag) bor.

Nog om detta. jag har läst era svar, funderat massor, pratat med familjen...kollat på annonser etc. Och idag hittade jag en stallplats med helinackordering. jättefint ställe, stora boxar och stora hagar. Om jag flyttar henne dit kan jag slappna av och inrikta mig på förlossningen och barnet ett tag, utan att ha dåligt samvete för min häst. Idag står hon i rasthage och rids bara 3-4 dgr i veckan..inte bra. Jag kan inte rida längre, skrittar ut ibland och longerar ibland, och tycker att allt jobb i stallet börjar bli tungt. Har ischias och ingen service ingår heller i stallhyran.

Kom hem jublande glad för denna lösning (2750 kr i månaden för allt) och möts av en grinig karl. Han tyckte det var dyrt och tyckte det var på tiden att jag funderade på hästens framtid..och familjens. "Så länge hästen finns kan vi aldrig köpa större hus, om inte jag bekostar det helt och det har jag ingen lust med. För pengarna du lägger på hästen kunde du bidra med mer till hushållet"
Sant.

Men vad har jag då?
Vad finns kvar av mig? Inga vänner, ingen häst..inget liv. Känns som om jag håller på att förintas...
känns som om han skalar av allt i mitt liv som betyder ngt för mig.

/S
 
Sv: gravid och hästägare...

Hejja!
Du är på gång. Jag står här framför datorn och gör VÅGEN för dig. Helt rätt tänkt.
PS har du funderat på familjeterapi. Det är lättare för dig att få fram din känsla och förhoppningsvis blir han inte lika laddad när det finns en person till som lyssnar.

Stå på dig. Fundera över vad det var hos honom som du blev förälskad i.
 
Sv: gravid och hästägare...

Jag håller med dig Zuzz. Han stycks skala av dig allt liv som betyder något för dig - alltså har han inget som helst intresse av DIG. Utan av en kvinna som han format, som han bestämmer över, som ska vara som han vill, på hans villkor. Du ska offra allt och han inget. Känner du igen honom i beskrivningen av de män som florerar i "lite stryk ska de tåla" så se upp. SE UPP! Det blir inte lättare med tiden, de ändrar sig inte, ingenting blir bättre. Tvärtom. Med 100% säkerhet.

Och sådana människor ska dra käpprätt till helvetet. Helst skinnflådda, insmorda i honung och doppade i en myrstack på vägen.

Och det spelar ingen roll hur bra det är emellanåt. Du vet ju redan. Du har redan svaren. Det märks på ditt sätt att skriva. Jag avundas dig INTE din situation. Jag var i en liknande för några år sedan och hade tack och lov inga barn vare sig inom mig eller utanför mig som komplicerade den redan helvetiska processen att ta sig ur ett destruktivt förhållande.

Måste bara avsluta med att jag läst igenom tråden och förstår hur Sprund menar - man kan inte tvinga fram hjälp. Jag har en regel att inte hemfalla åt "mockar du så rider jag"-tänket för min man ska inte behöva ta det negativa av mitt intresse. Däremot splittar vi nota hej vilt och skiter fullständigt i vilka pengar vi tar av. Allt är ju våra pengar och min man tjänar ungefär fyra gånger så mycket som mig eftersom jag är student. Vi delar på arbetet i hemmet och allt annat, men just det där med mitt intresse, där håller jag med Sprund. Och det kan jag göra för att jag vet att vi har ekonomi att ha min häst och att jag vet att min man naturligtvis ställer upp för mig om jag verkligen behöver det... ex. har han lovat att försöka lära sig rida när vi blir med barn, så han kan motionera min häst, fast han inte alls är intresserad - jag ser det som en självklarhet att i första hand försöka lösa det på annat sätt. Jag vet att min man alltid ställer upp för mig precis som jag ställer upp för honom, men när det gäller våra intressen så tycker jag att jag har ett ansvar gentemot honom att försöka lösa det så att det inte påverkar hans intressen i första hand. Ex. att han får skippa badmintonen för att åka ut till stallet. Jag skulle inte skippa stallet för att hjälpa honom med badmintonen. Så det där med hästarna tycker jag inte nödvändigtvis ingår i ett jämställt förhållande, det är ett sådant speciellt intresse. Däremot skulle jag aldrig acceptera att leva med någon som inte hade respekt för och förstod mitt stora intresse och fattade att det är en enorm del av mig - utan det är JAG inte JAG! Min pappa sa att han trodde att jag skulle förstöra mitt och min mans förhållande när jag köpte häst. Men jag sa bara "jag skulle aldrig ha gift mig med en man som inte respekterade att jag inte är hel om jag inte får ha djur omkring mig". Att respektera mig som människa och tillåta alla sidor av mig och älska dem för att de är en del av mig är en sak - att mocka skit för att jag inte ids fixa en medryttare som kan avlasta mig under graviditeten är en annan.

Men den här tråden har kommit att handla om något helt annat egentligen, ville ändå ta upp en reflektion lite kort, eftersom jag tycker Sprund hade en del vettiga vinklingar på frågeställningen.

/Myran.
 
Sv: gravid och hästägare...

Missemyran, i Stockholm FINNS det medryttare.

Det GÖR det helt enkelt inte långt ut på landet.

Zuzz - i ditt läge skulle jag visa honom den här tråden.

Han verkar störd vad gäller känslor kontra pengar och tyvärr verkar inte det faktum att han redan fått ett barn ha ändrat på det.

Varför skulle inte han betala ett större hus själv om det bara är han som tycker det är viktigt ?

Helinackordering nära verkar ju mycket billigare än att behöva RESA även om summan ser högre ut.

För honom verkar det inte handla om logik, sunt förnuft eller kärlek, utan han verkar tro att det går ut på att KÖPA sig saker inklusive ditt sällskap.

Eller så använder han pengarna som svepskäl för att kontrollera dig.

Ponera att du tjänade massor av pengar och hade råd med flera hästar.

Skulle han då tycka det var OK eller skulle han hitta på något annat sätt att styra dig bort från dem och bara hem till honom??
 
Sv: gravid och hästägare...

Oavsett vad och hur mycket du "tvingas ge upp" är du dig själv. Jag tror att det som tär är din pojkväns attityd. Jag misstänker att du skulle kunnat ge upp allt inklusive hästen om det var nödvändigt för familjens fortlevnad och för att pengarna skulle räcka till.

Nu behöver du inte ge upp allt för att ni ska överleva, pengarna skulle räcka och bli över om ni gjorde lite omprioriteringar och var solidariska. Jag tror det är det som gör det jobbigt, att han inte unnar dig något, att han vill ta ifrån dig allt. Ditt sista halmstrå verkar vara hästen och den ser han helst att den försvinner :mad: .

Usch vad jobbigt :(.

Älskar du honom?
Älskar han dig?
 
Sv: gravid och hästägare...

Menade du mej?Men ska man behöva sälja hästen för att man är gravid å har en lat å självisk pojkvän/sambo?
Han har ju oxå varit med om att skapa barnet så då måste han kunna hjälpa till om man tex har foglossningar.
Det är ju hans fel oxå att du inte kan sköta hästen i såna fall.
 
Sv: gravid och hästägare...

Nu har jag läst alla inlägg å din sambo är som mitt ex.Exakt!
Han försökte skaffa barn med mig för då visste han ju att jag skulle vara fast, inte skulle ha råd med mina hästar.Han skulle lämnat mig att ta hand om barn, hushåll-allt!Medan han hade stuckit till kompisar eller bara suttit i soffan å ruttnat.

Mina kompisar var slampor å slynor å dem fick jag inte vara med.Men om jag blev gravid så skulle ju inte det vara ett problem mer eftersom jag fått ge upp allt.
Det börjar alltid med kontrollerande å brukar sluta i fysisk misshandel.Min mamma har varit med i kvinnojouren så jag känner igen tecknen.

Han har inget liv så därför vill han att du ska ge upp ditt så du kan vara beroende av honom å inte ha ngt annat än att serva han, hushållet mm.
Jag stod ut med mitt ex i 2 år, sen sprang jag för livet.
Du måste tänka över hur du vill ha ditt liv.
Ska du sitta hemma med honom å ruttna bort?Dt låter grymt men så är det.
Vad ska du göra när du inte har din häst längre?
 
Sv: gravid och hästägare...

Jag tycker du skriver rätt tydligt själv vad du behöver göra. Han skalar av ditt liv bit för bit och snart finns inte någonting annat än han själv kvar.

Som jag skrev tidigare, vill man inte varandras bästa? Vill man inte att den andra parten ska må bra. Det verkar nämligen inte som att din sambo är så intresserad av dig och ditt välmående utan mer av att kontrollera dig.

I mina öron låter det väldigt osunt. Även om han idag inte slår fysiskt så får du ju ta emot slag igenom hans sätt att slå bort det du håller kärt.

Jag vet att det är svårt, men det kanske är dags att gå? Trots barnet. Jag tror tyvärr att det inte hjälper att prata honom tillrätta. Av det du skrver får jag känslan att han inte är speciellt mottaglig och öppen för att diskutera er situation. Det är hans sätt som gäller, punkt.

Det blir rätt tydligt att du egentligen bara har två val.... stanna och se ditt liv försvinna mer och förvandlas till det han vill. Eller gå och bestäm själv över ditt liv.
Valet är enkelt men samtidigt vansinnigt svårt.

Är du verkligen kär i honom, eller är det idén av att ha en familj som lockar?
 
Sv: gravid och hästägare...

Måste bara...jag har tänkt och tänkt, och det kan bara inte vara pengarna som är problemet...rent rimligt alltså, visst beror det på vilken levnadsstandard man vant sig vid men ändå.
500 000, det är nästan dubbelt så mycket som min familj drar in om året. Och på det drar vi runt hus m. lån (plus en extra tomt), tre barn, två vuxna, två hundar, två hästar, två bilar, en snöskoter, m.m.

Om jag tjänade så mycket pengar per år så skulle jag gladeligen betala hästen åt dig på helinackordering, och då känner jag inte ens dig! Men nu gör jag inte det tyvärr (drömma kan man ju...) men om du bor i närheten av mig lovar jag hjälpa dig med mockning och hästskötsel!
 
Sv: gravid och hästägare...

Jag hade en sådan sambo en gång.
Vi blev tillsammans när jag var 17 år.
Han gillade inte mitt intresse för hästar, och väntade otåligt på att det skulle "växa bort".
Han gillade inte mitt val att läsa på Universitetet, han tyckte att det var dags för mig att skaffa jobb så att vi kunde köpa hus och bilda familj.

Och när jag inte löd och slutade på Universitetet utan fortsatte och dessutom envisades med att ungås med mina kurskamrater, så dängde han upp mig i köksskåpen.
Jag hade blåmärken över hela ryggen.
Jag gjorde klart att jag inte tänkte stanna kvar om han slog mig en endaste gång till.
Någon månad senare så tappade han åter humöret och gav mig en örfil.
Då så flyttade jag.

Vi var tillsammans i 5 år.
Och jag hade varit oerhört kär i honom större delen av den tiden.
 
Sv: gravid och hästägare...

Just det du säger där har jag funderat på.
Tänk om nu hon beslutar sig från att säga ifrån, hur kommer han att reagera!? Om det är "rätt" beskrivning vi fått kan han ju lika gärna göra just det som du råkade ut för, att han tappar humöret och det händer trista saker.
Men frågan är hur det är om det går längre.

Till zuzz. Lyssna nu på vad alla kloka här säger.
Sätt fötterna i marken och gör klart för att om du ska vara kvar hos honom så gäller även det att hästen ingår, OM det är så att det är som du säger, vilket jag ju antar, att du upplever det som att han "skalar av dig" . För som någon säger, egentligen har det ju inget med att göra sig av med hästen att göra, för visst om det krisade så ekonomiskt att man höll på att gå under så visst skulle ju de flesta hästägande föräldrar överväga en och två gånger att sälja och kanske även göra det.... det är ju hans krav på att du inte ska FÅ ha någon häst trots god ekonomi.

INget någon annan kan bestämma över, men om du inte får ha kvar dina vänner eller din hobby, vilket liv kommer du att få?
Utan mina hästar hade jag gått under tror jag, de är mitt andningshål, jag har inte så mycket tid, och de är inte prioritet ett längre, men dock så viktiga för mig. Lider med dig.
Menar han att du bara ska gå runt hemma och vara mamma sen då???
Klart att du måste få komma ut utan barn nån gång, få lite "luft" mitt i all stress som det är att vara småbarnsföräldrar.

Så tänk noga på dina val nu!! Avundas inte dig och dina beslut. Önskar dig dock lycka till!
 
Sv: gravid och hästägare...

har verkligen försökt att hitta hjälp..hela hösten! Annonserat efter medryttare, fodervärd etc...men där jag bor finns det inget intresse. Nu har jag hittat ett helinackorderingsstall som är toppen, stora boxar, stora hagar och massor av hästkompisar. Kom hem och var jätteglad, men han blev skitsur och tyckte att det var dyrt och att nu fick det vara nog. Sälj hästen.

Som tur är har jag stöd av vänner och familj, t o m hans föräldrar tycker han bär sig enormt omoget och korkat åt.
Flyttar hästen 1 januari, min medryttare hjälper mig (hon rider två dgr i veckan)..sedan flyttar jag upp till min familj. Orkar inte längre, gråter varje dag och känner att jag inte orkar stå emot längre. Men jag vet att jag kommer ångra mig för all framtid om jag säljer hästen nu.
Det är ett otroligt destruktivt förhållande jag lever i, men det har tagit mig hela hösten och en psykolog att inse. Det svåra är att hitta ENERGI att ta sig ur detta..graviditeten och en gammal depression har tagit musten ur mig, jag ska föda om två månader och vet inte hur jag ska klara mig fram tills dess. har dock ett jättebra nätverk runt mig (så jäkla glad att jag envist hållt fast vid dem trots hans ogillande) med vänner, familj, psykolog och barnmorska som ger mig stöd och energi. utan dem hade jag inte levt idag..faktiskt.

tack för era svar..ni har givit mig styrka och hopp. det finns tydligen ett liv där ute någonstans.
ska bara orka hitta det.

kram
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
19 165
Senast: Whoever
·
Hästmänniskan Hej! Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid...
2 3
Svar
52
· Visningar
4 518
Senast: Mabuse
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 668
Senast: Nixehen
·
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
5 038
Senast: Blyger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp