Häst och få/ha barn=sant?

Sv: Häst och få/ha barn=sant?

Så med ditt resonemang så antar jag att du villigt offrar ditt liv för dina djur!?
Jag skulle inte offra mitt eget liv för någon, vare sig barn eller djur eller kungen. Sorry kungen... :o

Kan man verkligen jämföra ens barn med ens djur som görs här? För min del är ens barn (och nära släktingar) och bästa kompisar i ett fack för sig, medan djuren finns i ett annat fack.
Jag älskar/har älskat mina djur, för allande delar olika mycket, och dom är/har varit viktigare för mig än de flesta människor är.
Med barn och barnbarn m fl gäller i stort sett samma sak, för det är bara att erkänna att kemin även där är olika.
Men jag kan inte mixa in dom båda grupperna på en känslomässig skala, det går liksom inte att blanda. Känslorna är för olika, om än i båda fallen starka.

Blev det rörigt? :d

LIA
 
Sv: Häst och få/ha barn=sant?

Jag skulle inte offra mitt eget liv för någon, vare sig barn eller djur


LIA


Skulle du inte offra ditt liv för dina barn!? Om det gällde ditt liv eller deras! Det resonemanget har jag väldigt svårt att ta in faktiskt....vad blir ens liv utan barnen?

Kicki :laugh:
 
Sv: Häst och få/ha barn=sant?

Skulle du inte offra ditt liv för dina barn!? Om det gällde ditt liv eller deras! Det resonemanget har jag väldigt svårt att ta in faktiskt....vad blir ens liv utan barnen?
Bra mycket mer än om jag är död, så mycket är säkert.
Säga att man skulle offra sitt liv för någon låter heroiskt och tjusigt, men gör man det när det kommer till kritan? Min självbevarelsedrift skulle säkerligen ta över om jag ställdes inför den situationen.

Men resonemanget väcker en del intressanta följdfrågor. Om jag har säg fyra barn och jag skulle kunna offra mitt liv för ett av dom. Vilket då?
Eller om dom andra tre är utom fara, vilket val vore bäst för dessa? Att behålla sitt syskon eller sista föräldern?
Om barnen är i tonåren och jag själv runt fyrtio ser jag ett argument för det kommande släktet att få leva vidare. Men om jag är sjuttio år och barnen femtio?

Nä, jag skulle sannolikt ge mitt yttersta för att vi alla skulle klara oss.
Ber om ursäkt för att vi hamnat utanför tråden.

LIA, varken hjälte eller martyr. :o
 
Sv: Häst och få/ha barn=sant?

Är själv i 25e veckan och rider fortfarande. vet att många har neg tankar om ridning och graviditet. Men för mig känns allt ok fortfarande. Tävlade reg hoppning i helgen med 2 plac på mitt gamla sto. Har även en 3 åring som ska gå 3 års test nu i veckan, ridit in honom utan problem: dock kan jag påpeka att dessa 2 hästarna är bra i temp och hade det varit minsta lilla hade jag inte valt att rida dem. 3 åringen är mkt miljötränad med löshoppning och longering i olika ridhus innan jag satt upp på honom.

Jag har tex en 11 åring som ska säljas: kanonfin att rida ut på och i markarbete men helt grön i hoppning: överhoppar sig och kan dra iväg efter hinder: denna häst hoppar jag inte alls på utan ska starta någon dressyrklass och ev låta någon annan hoppa honom.

jag rider alltid i säkerhetsväst, vilket jag även ska fortsätta med efter grav.

Grav är inplanerad men kom kanske tidigare än vad vi trodde. När vi väl hade bestämt oss gick det snabbt.
trots att jag alltid har haft flera hästar och tävlat mkt så kommer barnet att vara nr 1.
Jag la om mina tankar om hästar helt direkt. sålde de jag hade och köpte in nya som ska passa in i långt perspektiv.
Hade en 5 åring men enorm kap och kanonhärstamning samt en äldre rutinerad.
5 åringen var fortfarande grön och tittig samt lite skygg i hantering: inte en chans att jag ville hantera och rida henne som gravid: och om jag fick några problem under grav är det ingen häst som man bara ställer av.
den gamla älskade att tävla men kunde inte bli dräktig.
så båda såldes.

Köpte min 3 åring som jag visste att jag kunde få hjälp med om det behövdes- men det har nästan gått för lätt med honom( än så länge).

Mitt gamla sto köpte jag av en bekant- har sett henne samt hennes avkommer i många år. hon ska nu betäckas.

Så jag la helt om hästeriet men grav som bestämmande för vilka hästar och hur mkt tid som ska läggas ner.

framtiden ser ut så här: 3 åringen ska gå sitt 3 års test och sedan sommarvila. ska föda i aug och känns allt ok så ska jag fortsätta med honom när allt känns bra.
det äldre stoet ska betäckas och jag kommer att promenadrida henne under höst-vinter. skönt med en trygg häst att hoppa upp på efter födsel.
detta är bara en grovplanering: barnet kommer att gå först!!!
 
Sv: Häst och få/ha barn=sant?

Värt att tänka på är att redan efter 30 börjar fertilieten sjunka och den fortsätter sen att dala hela tiden. Att tävla i dressyr kan man göra tills man är typ 70 (titta på Ulla Håkansson). Kan vara ett annat perspektiv att titta på frågan.

/MVH
 
Sv: Häst och få/ha barn=sant?

Ingen som inte har fått barn kan förstå.
När man väl har barnet är ALLT värt det!

Fattar inte att jag inte fattade tidigare, men så är det ju bara.
Tävlade 130 hoppningar med magen putandes i kavajen....
Var ute o gallopperade kvällen innan förlossning....
Men, men det gick ju fint! :-)

Inte fa´n var det skönt att föda, men efteråt minns jag inte hur ont det gjorde ens.
 
Sv: Häst och få/ha barn=sant?

Bra mycket mer än om jag är död, så mycket är säkert.
Säga att man skulle offra sitt liv för någon låter heroiskt och tjusigt, men gör man det när det kommer till kritan? Min självbevarelsedrift skulle säkerligen ta över om jag ställdes inför den situationen.

Men resonemanget väcker en del intressanta följdfrågor. Om jag har säg fyra barn och jag skulle kunna offra mitt liv för ett av dom. Vilket då?
Eller om dom andra tre är utom fara, vilket val vore bäst för dessa? Att behålla sitt syskon eller sista föräldern?


Tror inte att man tar så enormt djupa funderingar i ett krisläge, man agerar bara rent instinktivt.

Och det kommer ju sällan till att välja vem man ska offra sig för, isf. försöker man ju rädda alla och misslyckas totalt, om en båt välter t.ex.

Men man är nog olika, ser jag på mig själv genom dina ögon så är jag nog en människa utan självbevarelsedrift, iaf. när det gäller barnen. Tycker inte att det låter varken heroiskt eller tjusigt, för man är ingen hjälte bara en desperat förälder som gör allt utan att reflektera. Det är bara hjältar och actionfigurer som är tjusiga och heroiska och inget av detta är jag, skulle aldrig tveklöst riskera mitt liv i andra situationer, där skulle min självbevarelsedrift slå igång, och då för att mina barn inte skulle mista mig och för att jag trivs med livet.

Men som sagt vi ska inte bluddra bort huvudämnet....;)

Kicki :laugh:
 
Sv: Häst och få/ha barn=sant?

Nä det är ju vanligt att de med barn säger så!
Men i mitt fall så är det tvärnit i barnalstrande just pga att jag inte kan förstå eller att ingen kan förklara för mig liksom vad som händer!
Jag är totalt övertygad om att om jag bestämt mig för att skaffa barn, då hade det varit lååångt ifrån självklart att jag skulle "känna så"!
Just därför har jag avstått barn helt, vill inte riskera att tillföra världen stackars barn som har en mamma som kanske inte ser barnet som prio ett!

Jag tror helt enkelt att jag är en sådan som naturen avsett inte ska ha barn, därför fick jag de starka tvivlen. Tvivel så starka att jag avstod barn av hänsyn till barnen.
 
Sv: Häst och få/ha barn=sant?

Jag håller med dig helt.

Anser man att djur och barn har exakt samma värde och man har lika stor "offervilja" i varje fall så är man helt ute och cyklar.

Jag har två barn och skulle offra livet för vart och ett av dem om det var nödvändigt OAVSETT min egen självbevarelsedrift. Att jag skulle offra mitt liv för en häst är dock inte tänkbart.
 
Sv: Häst och få/ha barn=sant?

Hej.

Självklart menar inte personen i fråga att hon/han skulle offra sina barn före hästen :crazy:

Det är inte bara svart el vitt i hur hon/han beskriver sina känslor.

Självklart så finns både barn och djur på samma plats när det gäller ens känslor men i slutändan om man måste välja så går ens barn först, men när allt rullar på och alla mår bra så är känslan som man har att alla ligger på samma plats, jag älskat mina barns hästar, min hund och kanin lika mkt som mina barn men på ett annat sätt, och måste jag välja i slutändan blir det mina barn och det tror jag att personen också menar :)

Det går inte att bara läsa orden som skrivs, där finns inte nyansern, men jag som empatisk tänkande person kan ju se längre bort än bara det skrivna ordet, el hur :)

Jag läste aldrig skrivaren satte sina hästar före barnen, jag läste att hon/han hade otroligt starka känslor för sina hästar och det tycker jag är rätt och bra.
Det ena utesluter inte det andra

Ha det gott i det vackra vädret :bow:
 
Sv: Häst och få/ha barn=sant?

Jag tror helt enkelt att jag är en sådan som naturen avsett inte ska ha barn, därför fick jag de starka tvivlen. Tvivel så starka att jag avstod barn av hänsyn till barnen.

Du och jag är från samma planet:D
Jag avstår även mkt av hänsyn till mig själv, jag är helt enkelt inte intresserad av att offra så mkt av mig själv och mitt liv för ett barns skull och därmed är jag även olämplig som förälder och avstår från det. Alla nöjda.

Jag är ganska trött på att hela tiden bli klappad på huvudet, "Du förstår inte bättre för du har inte barn", "Så säger den som aldrig känt på att bli förälder", "Du kommer nog att ändra dig ska du se" osv osv. Jag är SÅ trött på det.
Är föräldrarollen det enda sättet att bli en fullvärdig människa, speciellt för oss kvinnor? Många gånger får jag uppfattningen att man ser på frivilligt barnlösa par/kvinnor som naiva, egocentriska och ofullständiga personer som vägrar att växa upp på riktigt.:mad:

Alla är faktiskt inte lämpliga som föräldrar, dessvärre har många inte den självinsikten och gör istället livet surt för sina avkommor. Det är långt värre enligt mig än att avstå och riskera att vara en av dem som inte är fullbordade som människor/inte förstår något :grin:.

Självklart har vi barnlösa inte känt känslan av att vara förälder. Något annat är ju praktiskt omöjligt. Men varför talar man alltid om det i toner av att det är något negativt? Visst är det säkert mkt som är underbart med barn, men för mig är min egen frihet det mest underbara. Skulle jag säga det till en småbarnsförälder skulle man direkt ta illa upp (ja, det har hänt flera gånger) men när de påpekar för mig att jag minsann missat ditten och datten då är det fritt fram att klanka ner och det ska man finna sig i. För man förstår ju inte bättre...

Oj, det blev visst ett långt och surt inlägg. Men jag tycker denna sida av "debatten" sällan får komma fram. Faktiskt.
 
Sv: Häst och få/ha barn=sant?

Jag läste aldrig skrivaren satte sina hästar före barnen, jag läste att hon/han hade otroligt starka känslor för sina hästar och det tycker jag är rätt och bra.
Det ena utesluter inte det andra

Ha det gott i det vackra vädret :bow:


Då har du nog inte läst inlägget riktigt, det stod att de kom på delad första plats! Isf. så är man ju beredd att offra samma saker för sin häst som för barnen!?

Alla har vi väl starka känslor för våra hästar, ser ingen som tycker/känner något annat, men det var inte det vi reagerade på.

Kicki :laugh:
 
Sv: Häst och få/ha barn=sant?

Självklart har vi barnlösa inte känt känslan av att vara förälder. Något annat är ju praktiskt omöjligt. Men varför talar man alltid om det i toner av att det är något negativt?
.


Det negativa kan ju många gånger hänga ihop med att den barnlöse, talar då rent allmänt, själv kommer med synpunkter kring föräldrarollen och har åsikter. I det läget är det ju rätt naturligt att man blir kontrad med ovanstående.

I övrigt anser jag att var och en bestämmer hurvida de ska ha barn eller inte, kan inte bry mig mindre. Har flera vänner som valt att inte skaffa barn och det är inga problem för mig, har aldrig ifrågasatt deras val någonsin. De å sin sida har inte heller synpunkter på föräldraskapet och surrar om hur man ger upp vissa saker som t.ex. frihet och liknande tugg.

Kicki :laugh:
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Häst och få/ha barn=sant?

Anser man att djur och barn har exakt samma värde och man har lika stor "offervilja" i varje fall så är man helt ute och cyklar.

Jag har två barn och skulle offra livet för vart och ett av dem om det var nödvändigt OAVSETT min egen självbevarelsedrift. Att jag skulle offra mitt liv för en häst är dock inte tänkbart.

Precis, det är ju det som är så märkligt. Finns det verkligen folk som skulle gå i döden för sin häst eller hund! Någon som hugger av båda benen för hästens existens!

Kicki :laugh:
 
Sv: Häst och få/ha barn=sant?

Blir det inte väldigt jobbigt att ha en så ogillande sambo när man måste pussla ihop ett väldigt krävande intresse med det minst sagt krävande åtagandet att vara förälder? Hur löser ni det utan att börja bråka?
Och ja, jag trodde (de flesta) pappor uppskattade att vara med sina barn, oavsett det är för att mamman är i stallet eller ej....:confused:

Jo, det är onekligen knepigt men det går för det mesta bra.
Visst bråkar vi ibland, eller rättare sagt han skäller på mig och jag ignorerar honom med orden -och vad av detta är nytt?
Vi har bott ihop i snart 13 år och han har aldrig tyckt speciellt mycket om hästar men det är nog nu när vi har en liten son som det märks hur mycket tid man faktiskt behöver till stallsysslor. (med sonen med så blir det mycket extra tid)

En starkt bidragande orsak är också att han fick "pappa ångest" Han vågade inte ha lillen själv och tyckte allt var jättejobbigt.
Det mest akuta gick över på någon månad men det hänger fortfarande i litegrann.

Det hade varit väldigt skönt att ha hästen utanför köksfönstret men sån tur har ju inte alla.

Men jag klarar mig ganska bra ändå, medryttare två gånger i veckan och sen smiter man till stallet tidiga morgnar och sena kvällar (på sommaren) när lillen sover, för det går ganska bra.
Passar på att rida när sonen sover middag i vagnen utanför ridbanan.
Har turen att ha otroligt snälla vänner i stallet som ser efter honom en liten stund.
Rider väldigt effektivt, komprimerar träningen till 15min intesiv träning plus avskrittning istället för att rida en timme eller mer.
Har dessutom "oturen" att ha en ganska vild häst som man inte kan låta vila hur som helst för då är nästa ridtur med livet som insats :grin:

Så om jag klarar mig hyfsat och dessutom lyckas tävla då och då så ska ni andra minsann klara det galant :laugh:
 
Sv: Häst och få/ha barn=sant?

Det löser sig alltid med hästen på något sätt. Något som däremot kanske inte kan lösa sig är det där med att "skaffa barn" (hatar det uttrycket). Barn är ingenting som kommer på beställning, det kan ta flera år innan du blir gravid och många får missfall innan det blir en fullgången graviditet. Fler än man talar om behöver hjälpa naturen på vägen till graviditet och det är processer som tar tid. Jag menar inte att skrämmas, men är du 32 nu och vill du bli mamma är det dax att tänka i de banorna på allvar. Annars kanske du tvingas tänka om och ställa in dig på ett liv utan biologiska barn.

Jag tar hjälp av hästskötare och har en väldigt förstående sambo som vet att stallet tar sin tid :)
 
Sv: Häst och få/ha barn=sant?

Tack för att du tog upp frågan! Jag har gått å tänkt precis samma som du! :) Barn kräver all ens uppmärksamhet första åren. Att ha små barn i stall kan innebära risker.. Samtidigt vill man ju inte ge upp sitt största intresse/livsstil tom. Svårt dilemma...
 
Sv: Häst och få/ha barn=sant?

Allt går bara man planerar sin tid.

Vi fick våran dotter för snart 3år sedan en oplanerad graviditet.

Jag både tränar och tävlar båda mina hästar, hade bara ett upphåll på ca 1 månad, det funkade för mig.

Tycker inte livet har ändrats så mycket sen vi fick barn, bara att man måste anpassa sig lite och tänka lite mera säkerhet när man har sit barn med i stallet.

Min dotter har varit med mig i stallet sen hon var ca 1 vecka.

Tur så har jag snälla hästar som accepterar min dotters klättrande och hängande på dem.

Så allt går bara man vill, inget är omöjligt.

Lycka till


Barnet med i stallet så tidigt tycker jag låter lite farligt. En snäll häst kan också bli skrämd. Barn blir kvicka med åren. Tittar du bort två sekunder har något hänt... Bara en tanke..
 
Sv: Häst och få/ha barn=sant?

Barnet med i stallet så tidigt tycker jag låter lite farligt. En snäll häst kan också bli skrämd. Barn blir kvicka med åren. Tittar du bort två sekunder har något hänt... Bara en tanke..


Men man kan ju inte hålla dem bort fram till 7 års-åldern heller, hur de ska de då kunna lära sig och ta del av en vardag!? Barn som är med från början lär sig från grunden vad som gäller och får ett helt annat synsätt än de som kommer in i det långt senare.

Givetvis så måste man göra allt för att minimera riskerna när man har barn i stallet oavsett storlek, men man får ju inte bli så överbeskyddande att det inte går att göra ett dugg. Har man ett eget stall så går det ju jättebra att ha olika praktiska arrangemang, svårare blir det ju om man har hästen inhyrd. Då är det ju inte lika lätt, i ett sånt fall så måste ju barntes andra förälder vara med och ha den totala översynen. Men det är ju åxå kul att få vara tillsammans i en aktivitet.

Kicki :laugh:
 
Sv: Häst och få/ha barn=sant?

Tack för att du tog upp frågan! Jag har gått å tänkt precis samma som du! :) Barn kräver all ens uppmärksamhet första åren. Att ha små barn i stall kan innebära risker.. ...

Barn kräver inte all ens uppmärksamhet de första åren, samt att man är två om ett barn. Barn är mobila och anpassningsbara, och behöver inte leva i en helt tillrättalagd miljö eller visats hemifrån för att man ska kunna utföra saker som vuxen. Mycket av det man gör går ju att göra tillsammans med barnet och där det inte fungerar har man en annan lösning.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har vi aldrig haft barnomsorg till våra barn. De har varit med i la´går´n (har 75 mjölkkor samt rekryteringsdjur djur) och i stallet samt i traktorn sedan de var några veckor gamla fram till skolstarten, inga som helst problem. Givetvis så måste säkerhetstänket vara enormt högt och man måste, som i vårt fall, se till att barnet/en är med den förälder som har de mest lämpade arbetsuppgifterna för stunden.

Kicki :laugh:
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 140
Senast: Whoever
·
Gravid - 1år Fy tusan vad det tar emot att skriva detta men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner inte igen mig själv sen jag blev gravid...
2 3
Svar
47
· Visningar
7 048
Senast: Bapelsin
·
Hästmänniskan Okej, så hur ska man sammanfatta lite kort... Jag vill så gärna skaffa egen häst igen efter min egen snart för 2 år sedan fick åka till...
Svar
13
· Visningar
2 127
Senast: Fibusen
·
Fälttävlan Tror ni att det blir nåt vettigt i år? Jag, som räknar mig som "terrängnybörjare" iom att jag har tagit upp terrängträningarna igen på...
2
Svar
33
· Visningar
5 150
Senast: Gabby_Ossi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CXCV
  • Svensk politik nr 3
  • 🥂 VALBORG 🍾

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hur länge är din hund ensam?
  • Akvarietråden IV
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp