Hästintresse och småbarn

[MiniLi]

Jag har nog inte sett barnvänliga stall, men så har jag stallovänliga barn. Även om det är boxar så görs hästar iordning på gången, det är öppet ut mot hagar och bilväg och gud vet vad. Vi lämnar småttingen hemma helt enkelt

Ja och på stallplan passerar det hästar till/från hagar eller som rids. Det är INTE kul att komma med en lite nervös unghäst och plötsligt hamna mitt i någon slags lekplats. Jag vill helst varken ramla av eller tappa en häst för att föräldrar tar med barnen till stallet så att de måste roa sig på egen hand.

 

[nejlica]

Jag fascineras över dessa barnvänliga stall. Visst om man har eget men om man är inackorderad?
Och barn är ju liksom inte riktigt hästsäkra oavsett hur vana de är vid stallet.

Jag är en sån där trist (barnfri) stallkamrat som faktiskt skäller på barnen i stallet titt som tätt. Inte för att jag ogillar barnen men när de ”roar sig på egen hand” själva eller flera barn tillsammans så lyckas de väldigt ofta skrämma hästarna och orsaka farliga situationer.

Jag tänker mer att miljön i sig är barnvänlig, inte hästarna.
Står i såpass litet stall att det sällan är fler där samtidigt och håller på med hästarna, så antingen står hästarna i sina hagar eller, om vi är där sent, i sina boxar.

Är någon mer där och håller på med en häst på stallgången skulle jag såklart inte låta ett barn springa runt och leka. Sen spelar det stor roll för mig att stallägaren för det mesta tar in och ut hästarna, det gör min vistelse barnvänligare. Skulle jag ha pass skulle jag inte vilja ha med mig bebisen och tex ta in unghästen med henne i bärsele på magen även om jag hanterar min egen och ponnyerna så.

 

[nejlica]

Du gör som du vill, så klart! (Själv hade jag varit sönderstressad av att ha en häst som föräldraledig, eftersom jag inte hade trott att det skulle funka efter ledigheten. Och en är ju bara föräldraledig ett halvår till sådär nio månader. Det är ett för kort tidsperspektiv för mig i så pass stora frågor.)

Hade nog inte vågat skaffa hästen under de här premisserna, men nu har jag honom redan så att göra sig av med honom skulle i så fall bli den stora frågan. Vill inte göra mig av med honom Nu för att det kanske blir jobbigt Sen. Då kan jag lika gärna göra mig av med honom Sen om det faktiskt börjar bli jobbigt.

Klart jag är orolig att det inte ska fungera efter ledigheten. Men jag var också orolig att det inte skulle fungera när vi försökte bli gravida, sen under graviditeten och sen när bebis föddes osv. Och kommer det en dag det inte fungerar har jag ju i alla fall fått flera år till med mitt intresse och min fina vän jämfört med om jag gjort mig av med honom vid första oron.

 

[Lo_]

Så lyxigt
Jag skulle också vilja jobba skift men sambon jobbar redan skift och kommunen har inget kväll/helg/natt-barnomsorg så det fungerar inte

Jobbar du och sambo så ni är lediga samtidigt?

Nja vi jobbar på samma arbetsplats och har ena barnet hemma än så vi jobbar aldrig samtidigt utan går omlott.

 

[westernsuzie]

Vi har tre barn och ärligt talat tappade jag nog intresset någon gång kring andra barnet. Min ridponny fick avlivas och har numera bara en icke ridbar häst som jag pysslar om lite ibland, sedan har vi en shettis som barnen rider på. Stallet är med andra ord numera mer barnens aktivitet än min och vi är där tillsammans.

Anledningen är helt enkelt att jag är borta så mycket från barnen redan som det är, det blir ju minst nio timmar varje vardag plus två timmar i restid till och från jobbet. Sedan är det i princip varje vecka något föräldramöte, konferens på jobbet eller annat man måste gå på. Skulle jag ha en häst som behöver hållas igång flera dagar i veckan så skulle jag i princip aldrig få sova och bara träffa barnen på helgerna. Även om jag har en mamma som gärna hjälper till att ta hand om barnen är det inte värt det för mig. Jag kämpar liksom för att någon gång ibland få en stund med bara ett barn i taget så de ska få lite ”egenmamma-tid” det blir inte så ofta och dåliga samvetet gnager i mig när jag ser hur glada de blir när de någon gång får det.

 

[tgd]

Var det hästen som ledde till skilsmässa, eller hade det inträffat ändå?

Eftersom vi båda var lika upptagna med våra resp. Hobbys och bara bytte barnet mellan oss blev det ingen tid eller ork över för ett oss som familj eller par. Den delen tappades helt.

 

[Magnum]

Jag tänker mer att miljön i sig är barnvänlig, inte hästarna.
Står i såpass litet stall att det sällan är fler där samtidigt och håller på med hästarna, så antingen står hästarna i sina hagar eller, om vi är där sent, i sina boxar.

Är någon mer där och håller på med en häst på stallgången skulle jag såklart inte låta ett barn springa runt och leka. Sen spelar det stor roll för mig att stallägaren för det mesta tar in och ut hästarna, det gör min vistelse barnvänligare. Skulle jag ha pass skulle jag inte vilja ha med mig bebisen och tex ta in unghästen med henne i bärsele på magen även om jag hanterar min egen och ponnyerna så.

Exakt så tänker jag också om barnvänliga stall (inkl mitt eget).

Är hästarna 'framme' krävs det ju stenkoll på barnen såklart.
Här får inga barn, varken mina eller andras, springa lösa hur som helst utan bra uppsikt om någon häst hanteras eller rids.
För deras skull, hästarna får gärna vänja sej men för barnens säkerhet måste det vara uppstyrt.
Barn är ju barn. De kan ju hitta på lite vad som helst

 

[Amha]

Jag fascineras över dessa barnvänliga stall. Visst om man har eget men om man är inackorderad?
Och barn är ju liksom inte riktigt hästsäkra oavsett hur vana de är vid stallet.

Jag är en sån där trist (barnfri) stallkamrat som faktiskt skäller på barnen i stallet titt som tätt. Inte för att jag ogillar barnen men när de ”roar sig på egen hand” själva eller flera barn tillsammans så lyckas de väldigt ofta skrämma hästarna och orsaka farliga situationer.

Jag försöker ju tajma in stalltid när det inte är mitt i rusningstiden och placerar gärna vår ponny där det inte är så många andra i rörelse medan vi är där för att det inte ska bli såna situationer i onödan. Däremot får man ju hålla lite ögon på dem, såklart, när de är i hästdelarna. Fikarummet och eventuellt foderutrymme/ute på sidorna där hästar inte passerar är ju lättare att släppa dem att leka runt på. Beroende på hur stallet ser ut med upplägg osv såklart.

Lägger till: jag har oerhört stor respekt för hästar, till den grad att jag gärna går emellan barn och hästar jag inte har någon större kontakt med och känner att jag vågar släppa fram barnen till. Att låta barnen gå förbi en häst i stallgången som "är snäll" är något jag tycker är besvärligt när jag inte går med t.ex så att släppa barnen helt lösa vågar jag inte alls.

 

[MiniLi]

Jag försöker ju tajma in stalltid när det inte är mitt i rusningstiden och placerar gärna vår ponny där det inte är så många andra i rörelse medan vi är där för att det inte ska bli såna situationer i onödan. Däremot får man ju hålla lite ögon på dem, såklart, när de är i hästdelarna. Fikarummet och eventuellt foderutrymme/ute på sidorna där hästar inte passerar är ju lättare att släppa dem att leka runt på. Beroende på hur stallet ser ut med upplägg osv såklart.

Lägger till: jag har oerhört stor respekt för hästar, till den grad att jag gärna går emellan barn och hästar jag inte har någon större kontakt med och känner att jag vågar släppa fram barnen till. Att låta barnen gå förbi en häst i stallgången som "är snäll" är något jag tycker är besvärligt när jag inte går med t.ex så att släppa barnen helt lösa vågar jag inte alls.

Jag tycker ett av de största problemen är när barnen är på stallplan och liknande. Där verkar många föräldrar tycka att det är ok om de håller till, vilket inte jag håller med om.

Jag tycker det är respektlöst mot stallkamraterna att ha med barnen (oavsett ålder) till stallet om man inte är med barnen hela tiden. Och taskigt mot barnen som ju knappast kan förväntas bete sig som vuxna. Det är ju en stor skillnad mot många andra fritidsintressen där det är lugnt om barnen leker i någon hörna när föräldern spelar innebandy eller nåt.

 

[Amha]

Jag tycker ett av de största problemen är när barnen är på stallplan och liknande. Där verkar många föräldrar tycka att det är ok om de håller till, vilket inte jag håller med om.

Jag tycker det är respektlöst mot stallkamraterna att ha med barnen (oavsett ålder) till stallet om man inte är med barnen hela tiden. Och taskigt mot barnen som ju knappast kan förväntas bete sig som vuxna. Det är ju en stor skillnad mot många andra fritidsintressen där det är lugnt om barnen leker i någon hörna när föräldern spelar innebandy eller nåt.

Ja. Det kan jag hålla med om. Den delen är jag personligen nog rätt oskyldig till. De for runt mer på förra stallet där jag visste att nu var det bara vi men det är ju lite en annan sak. Nu är de med och hjälper till men uppskattar att det är kompisar i stallet som de kan umgås med. Blir det för stökigt på mina bromsar jag dem och hittills har de inte rört omkring någon stallplan där det passerat hästar och de håller sig på ganska liten yta med kompisarna när de möts och jag är rätt hård med att det finns gränser för hur mycket man kan flänga omkring när man är nära hästar.

 

[Amk]

Eftersom vi båda var lika upptagna med våra resp. Hobbys och bara bytte barnet mellan oss blev det ingen tid eller ork över för ett oss som familj eller par. Den delen tappades helt.

Det är svårt, det där att både få egentid och gemensam tid. Ibland känner jag dock att det är helt omöjligt att föra en vanlig konversation med sambon när barnen är med (de är ett och två), så då blir det ändå inte något vidare umgänge oss emellan. Även om han förstås är söt att se på...

 

[Reville]

Innan graviditet gjorde jag klart för pappan att jag INTE tänker sluta med hästar utan för mig är det jätteviktigt att ha häst och att vi därmed behöver vara två föräldrar om det ska bli något barn.

Att ha häst under föräldraledigheten gick jättebra! Var supermysigt att kunna pyssla på i stallet och ta hand om hästarna dagtid med bebis med och utan någon som helst brådska. Ridningen gjordes då kvällar och helger när bebis var med pappan, men allt övrigt stallarbete var skött så det var bara ridningen. Inga problem.

Efter föräldraledigheten delade vi upp vardagarna så att varannan kväll turades vi om att ha huvudansvaret för barnet och varannan var vi så att säga fri att utöva våra respektive tidskrävande hobbys och en helgdag var samma.

Två år senare var vi båda totalt slutkörda och hade helt tappat varandra och familjen och skilsmässan var ett faktum och något syskon till vårt barn hanns inte med heller.

Jag hade kvar hästen, barnet fick börja flytta vecka-vecka och varannan vecka hade jag medryttare. En par år senare diagnostiserades barnet med astma och allergier (bl.a. hö, häst, katt) och inte blev jag piggare och mer utvilad och fick mindre dåligt samvete av det.

Hästen började bli gammal och dog sen så småningom i en sjukdomsattack. Köpte ingen ny. Och på köpet, utöver att det lösgjorde mängder med tid och energi till annat så är det också kännbart i ekonomin att inte äga en häst.

Nu är barnet vuxet och jag är omgift. Jag hade prioriterat annorlunda idag än jag gjorde då helt enkelt om jag nu stått för samma val igen. Men också att även den andra föräldern varit med på samma tåg och gjort samma prioriteringar, inte att det inneburit att jag stått själv med allt kring barn och hem medan den andra föräldern fortsatt med sitt.

Vad hade du gjort annorlunda om du hade haft möjlighet att ”göra om”? Svara bara om du vill

 

[tgd]

Vad hade du gjort annorlunda om du hade haft möjlighet att ”göra om”? Svara bara om du vill

Planerat vardagen och vad vi faktiskt hinner o orkar mera realistiskt. Bort med stress och tidsnöd helt enkelt. Mera gemensam tid och njutning.

 

[Reville]

Planerat vardagen och vad vi faktiskt hinner o orkar mera realistiskt. Bort med stress och tidsnöd helt enkelt. Mera gemensam tid och njutning.

Att ni båda borde dragit ner på era respektive intressen?

 

[Pontevecchio]

Det verkar ju vara olika hur späckat schema man tycker är lagom.

Sen har jag haft rätt rejält arbetskrävande barn. Efter en dag med, som det kändes, 100 stora jordskalv och sen kvällspigghet ovanpå, längtade jag INTE ut i kyla och mörker för hästaktivitet.

Man är olika, det är då jag längtar som mest. Få komma ut, andas frisk luft och få egentid.

Jag har en 4åring och en bebis. Idag 1 häst som tränas och tävlas. FL på 50%, jobbar 50%.

Nu passar jag på att vara i stallet dagtid några dagar i veckan men annars samma som
När jag jobbar. Åker vid 20tiden när barnen läggs eller har somnat.
Sen har man helgen som är fri, går att klämma in häst.

Men de flesta av mina vänner har både hästar och barn. Nästan ingen egen gård, några tävlar några inte. Funkar bra för oss.

Man hittar strategier och barnen lär sig rutinen. Svårast är i åldern när de vägrar sitta still utan vill krypa. Inte lämplig miljö i stallet. Enklare när de kan gräva i spånet.

 

[Pontevecchio]

Det är förmodligen mig det är fel på men jag blir lite provocerad av de i tråden som säger att det inte är några problem att ta med barnen till stallet Skulle jag ta med min 2-åring till stallet skulle jag få ha stenkoll på henne precis hela tiden, inte en chans till avslappnad aktivitet. Min sambo är allergisk så att stallet skulle kunna vara en mysig familjegrej går bort. Han är dessutom inte typen som vill hänga på mina intressen utan skulle hellre lägga den tiden på sina egna intressen vilket jag förstår fullt ut.

Jag blir dock väldigt imponerad av er som fixar detta men tror fortfarande att alla barn är olika och att med vissa barn så går det alldeles utmärkt medan vissa barn inte accepterar att vara ”hänga-med-på-vad-föräldrarna-gör-barn”.

Jag är inte så chill med barnen i stallet och hästen är inte bästa barnhästen. Men jag tror inte det beror på barnen utan vi vuxna. Det kan inte vara en tillfällighet att samma föräldrar får 3 barn som klarar det medans andra inte får en enda.

 

[Kattennizze]

Jag är inte så chill med barnen i stallet och hästen är inte bästa barnhästen. Men jag tror inte det beror på barnen utan vi vuxna. Det kan inte vara en tillfällighet att samma föräldrar får 3 barn som klarar det medans andra inte får en enda.

Jag skulle vilja säga att det nog mer handlar om vilken typ av barn man råkar få, inte att föräldrarna skulle vara av en särskild sort, som du antyder i ditt inlägg.

 

[Guldaskig]

Jag är inte så chill med barnen i stallet och hästen är inte bästa barnhästen. Men jag tror inte det beror på barnen utan vi vuxna. Det kan inte vara en tillfällighet att samma föräldrar får 3 barn som klarar det medans andra inte får en enda.

Jag håller inte med alls. Min sambo är en energisk och rastlös jäkel, direkt nedärvt till äldsta dottern (yngsta är för liten för att utvärdera än ). Se bara på hästaveln, skulle aldrig välja en het och explosiv hingst till mitt känsliga sto för då skulle fölet bli hemskt. Som tur är tänker inte vi människor likadant vid valet av partner

 

[Petruska]

Jag skulle vilja säga att det nog mer handlar om vilken typ av barn man råkar få, inte att föräldrarna skulle vara av en särskild sort, som du antyder i ditt inlägg.

Jag är helt med på vad du menar, och jag håller med. Men jag tänker också att det handlar om föräldrarna. Jag ville inte att mina barn skulle behöva vara i stallet helt och hållet på mina villkor för att jag vill ha häst.

Det är inte ett särskilt roligt sätt att umgås med barnen på, och det är inte ett särskilt roligt sätt att vara i stallet på eftersom man måste hålla ordning på både barn och häst samtidigt.

 

[Imogen]

Jag skulle vilja säga att det nog mer handlar om vilken typ av barn man råkar få, inte att föräldrarna skulle vara av en särskild sort, som du antyder i ditt inlägg.

Jag skulle säga både och. Å ena sidan är barn väldigt olika. När min äldsta son var två år kunde man ställa ner honom i en porslinsaffär om man så ville, för han stod kvar. Hans lillasyster, not so much

Fast det betyder ju inte att föräldrarna inte påverkar. Både förhållningssätt och inställning till frågan. Det är ju bara att läsa igenom tråden här. Vissa beskriver att de älskar att ha med barnen till stallet, andra att de älskar att vara själva i stallet, att det är där de får egentid osv. Inget är ju rätt eller fel. Men jag skulle ju inte bli förvånad om det är den första kategorin som lyckas bäst med att få det att fungera att ta med ett barn till stallet, oavsett barn