Har min dröm krossats nu? *Varning långt*

[hier]

Hjälp och råd kära Bukeorakel! Ber om ursäkt för långt och rörigt inlägg, ska försöka reducera ner det så mycket jag kan.

Jag har arbetstränat efter sjukskrivning (psykisk sjukdom) sedan nästan 1,5 år tillbaka (med uppehåll däremellan för att söka ny plats). Först en höst på en hästverksamhet, därefter på ett bibliotek. Båda arbetsträningsplatserna knyter an till mina "nörd"-områden, hästar och litteratur.

Jag hade egentligen redan januari 2014 velat fortsätta på hästgården, men mina handläggare på FK/AMS sa att det vore bättre om jag arbetstränade på ett ställe där jag hade chans till anställning efteråt. De hade sagt till mig att man inte behöver ha mer än gymnasieutbildning för att jobba som biblioteksassistent, och att jag dessutom hade extra stora chanser, som har pluggat litteraturvetenskap och litterär gestaltning. De mer eller mindre sålde in arbetsplatsen åt mig och sa att det var SÅ lätt att få jobb efteråt.
När jag väl hade "jobbat" på biblioteket några månader fick jag dock reda på att själva tjänsten/titeln "biblioteksassistent" inte finns längre, utan att de enda som faktiskt kan anställas med lön på bibliotek är utbildade bibliotekarier.

Jag krisade förstås. Blev syssloslös, blev sämre, blev inlagd. Reste mig upp igen, och sedan ringde jag upp hästgården som jag hade arbetstränat på föregående år, och jag var mer än hjärtligt välkommen tillbaka, då de är grovt underbemannade och tacksamt tar emot varje extra (gratis) hand de kan få.

Så jag är tillbaka där sedan början på hösten, och jag har insett mer och mer att stallarbete är mitt "kall" i livet. Jag måste ha ett fysiskt arbete, företrädelsevis med mycket utevistelse, för att hålla mig psykiskt stabil och välmående, och jag känner mig hemma i häst - och stallmiljö. Gården jag "jobbar" på nu är den enda arbetsplats jag någonsin har trivts på.

Efter ett avstämningsmöte med min handläggare på arbetsförmedlingens FK-team och hästverksamhetens chef, förhandlade vi oss fram till att jag efter avslutad arbetsträning (som tar slut i januari) skulle påbörja en 6 månaders heltidspraktik för att därefter - eventuellt - kunna bli anställningsbar på gården. Och att jag efter denna 6 månaders heltidspraktik dessutom - eventuellt - skulle kunna bli anställd med anställningsstöd, en s k "utvecklingsanställning" då arbetsgivaren förutom anställningsstöd även får utbildningsbidrag för att lära mig saker jag fortfarande behöver lära mig.

Min handläggare på AMS försökte förhandla sig till en nedkortad praktiktid för att snabbare kunna påbörja utvecklingsanställningen, men det kunde inte chefen gå med på, eftersom att jag trots allt skulle kosta henne pengar i lön. Om så kraftigt subventionerad så fortfarande inte gratis. Det är en sak att ha mig som arbetstränande personal som inte kostar henne något, respektive att ha en anställd som kostar henne pengar, och om hon ska betala lön för att ha mig som personal, måste jag kunna betydligt mer än vad jag kan idag. Och det är ju självklart. Det är en tuff och ekonomiskt otacksam bransch, och man kan inte anställa folk av ren välgörenhet. I den här verksamheten behöver man som avlönad personal vara ganska multikompetent, inte bara mocka/fodra och leda hästar.

Jag var rätt nöjd med det mötet ändå. Jag skulle från och med februari 2015, efter avslutad arbetsträning, få påbörja praktiken ifråga, för att under sommaren låta det gå över i utvecklings - /utbildningsanställningen som det talades om, för att kunna få nästan lika mycket kött på benen som de som faktiskt har utbildat sig till hästskötare, så att jag kunde antingen bli personal hos dem, eller få erfarenhet och referenser nog för att kunna jobba i andra stall.

För denna praktik skulle jag få en ersättning som kallas för aktivitetsstöd, istället för tidigare rehabersättning, vilket efter skatt skulle ge mig 3200/månad. Självklart ingenting man kan leva på, men jag var beredd på att försöka lösa det på något sätt. Min sambo vet hur viktigt det är för mig att göra allt jag kan för att kunna jobba som stallpersonal, och var beredd på att hjälpa mig ekonomiskt under praktiktiden.

Idag fick jag ett samtal. Min handläggare hade pratat med sin chef, och i korthet går inte AMS med på att ge mig aktivitetsstöd under denna praktik. De tycker helt enkelt inte att det är befogat. De kan däremot gå med på denna s k utvecklingsanställning som det pratats om, men min arbetsgivare kan som sagt inte bevilja denna förrän jag har genomfört 6 månaders heltidspraktik.

Jag känner mig tom nu. Jag hade fått en chans, en liten chans, att kunna jobba i stall utan hästskötarexamen, ett upplägg som min "arbetsgivare" och jag själv kände kunde funka, och nu får jag veta att det inte går.

Jag är förtvivlad och jag vet inte om jag orkar mer.
De senaste 10 åren har varit ett enda långt kafkaeskt väntrum då jag har kämpat och kämpat för att hålla mig balanserad, som en normal människa, att överhuvudtaget kunna klara av att existera och hålla mig på benen.

Efter alla dessa år av jobb som jag har mått dåligt av, jobb som jag har behållit medan resten av personalstyrkan sagt upp sig i protest, av oavlönad övertid, av att anställa ny personal och agera som personalchef och ta med mig jobb hem utan att ens få OB-ersättning, definitivt inte få löneförhöjning trots att jag gjorde samma jobb som chefen, av att plugga heltid och ha samma ansvar på jobbet som tidigare, av att vara arbetslös och ta första bästa jobb trots att jag hatade varje sekund, av att slutligen krascha och vara sjukskriven och inlagd, av att kämpa för att bli en hel människa igen för att kunna börja jobba igen - av att äntligen hitta ett jobb som jag brinner för, något som jag "hittar hem" i - och att jag fick en chans att faktiskt kunna jobba med detta - och nu för att få veta att den lilla, lilla chansen jag hade har avfärdats.

Vad gör jag nu? Jag VET att det är extremt få som är lyckligt lottade nog att få jobba med något de trivs med, men man måste väl kunna klara av att gå till jobbet varje morgon utan att vilja hänga sig? Jag har inga höga krav alls på att mitt jobb ska vara en dans på rosor, och jag har definitivt inga höga löneanspråk.

Min spontana tanke: första bästa jobb som helst, och under fritid och helger ragga folk som är beredda att ge lektioner i t ex longering/tömkörning/olika lindningar i utbyte mot stallpass, för att slutligen kunna vara kompetent nog att vara aktuell för att anställningsstödet ifråga.

Vad tror ni? Är det totalt kört eller vågar jag fortsätta försöka?

 

[nagelbitarn]

Nu kanske jag kommer med jordens dummaste förslag, men jag måste ändå kolla; Har du möjlighet att gå en hästskötarutbildning? Om det finns på halvfart kan du jobba med något annat samtidigt och pö om pö nå ditt mål!

För jag tycker att det är otroligt svårt att få sin kunskap tillgodoräknad om den inte finns på papper, speciellt vita anställningar inom hästsport.

Några av mina närmsta har varit långtidssjukskrivna pga psykisk sjukdom, den ena hon har lagt mycket tid på att traggla sig genom gymnasiet, efter att ha fått rätt behandling så gick det super och hon läser nu sin drömutbildning på universitetet. Så för henne har det gått att gå studievägen mot sina mål.

En annan hon har varit sjukskriven i över 10 år och ströjobbar en del, både med det hon inte gillar men även just med hästar som är ett brinnande intresse. Men det blir ju inget fast då hon inte har utbildning i ryggen, men jag tror det ger mycket livsglädje och det är oerhört värt.

Oavsett så får du inte ge upp! Jag tror att det är väldigt viktigt att arbeta med det man brinner för, framförallt om man har haft problem med t.ex depression, ångest eller har någon kronisk psykisk sjukdom. Jag tycker det hjälper en att inte falla tillbaka i sitt svarta hål (i mitt fall depressioner).
Jag ser det som friskvård .

 

[karindk60]

Du har kommit långt nu! Nu vet du exakt vad du vill jobba med!
Nu ska du bara jobba på att få ett bra jobb inom yrket!
Jag tror inte det bli i det stall du har jobbat! Få det ut av huvudet. De har varit tydliga med att de inte vill ge dig lön för ditt arbete.
Nu har du två möjligheter, säkert flera. Du kan utbilda dig till hästskötare! Jag vet du kan om du vill. Eller du kan skriva en väldigt bra ansökan och skicka ut till alla stall du kan komma på. Var väldigt tydlig med vad du kan och vad du är intresserat av att lära dig. Prata med arbetsförmedlingen om hur mycket ersättning du kan få i början.
Kämpa på!!

 

[hier]

Du har kommit långt nu! Nu vet du exakt vad du vill jobba med!
Nu ska du bara jobba på att få ett bra jobb inom yrket!
Jag tror inte det bli i det stall du har jobbat! Få det ut av huvudet. De har varit tydliga med att de inte vill ge dig lön för ditt arbete.
Nu har du två möjligheter, säkert flera. Du kan utbilda dig till hästskötare! Jag vet du kan om du vill. Eller du kan skriva en väldigt bra ansökan och skicka ut till alla stall du kan komma på. Var väldigt tydlig med vad du kan och vad du är intresserat av att lära dig. Prata med arbetsförmedlingen om hur mycket ersättning du kan få i början.
Kämpa på!!

Tusen tack för pepp! Och jag vill verkligen lägga alla resurser jag har på att försöka fixa detta. Det låter kanske som en bagatell för vissa, men för mig är det inte det.

Just när det gäller utbildning har jag tyvärr inga CSN-poäng kvar (har slösat dem på helt värdelösa kurser), och det finns inte riktigt en "kvällskurs" i att bli hästskötare Jag har kollat upp det, och det finns vuxenkurser typ Komvux för att bli hästskötare, och om jag hade haft CSN-poäng kvar så hade jag hoppat på direkt! Men någon form av försörjning måste jag ha under tiden månadsvis för att kunna betala typ telefonräkning och busskort liksom, och var ska de pengarna komma ifrån?

Som du säger: ersättning från Arbetsförmedlingen har redan diskuterats. Och aktivitetsstödet det pratades kommer alltså inte att beviljas om det "bara" gäller praktik och inte faktisk anställning, eller ja som i det här fallet utbildningsanställning.

Mitt största problem är alltså inte att skaffa kompetens nog för att kunna jobba i stall, det kan jag göra var som helst. Mitt största problem är att för att kunna vara anställningsbar i stall behöver jag jobba heltid på att bli anställningsbar - och under den tiden, hur ska jag betala mina räkningar?

 

[sjoberga]

Hjälp och råd kära Bukeorakel! Ber om ursäkt för långt och rörigt inlägg, ska försöka reducera ner det så mycket jag kan.

Jag har arbetstränat efter sjukskrivning (psykisk sjukdom) sedan nästan 1,5 år tillbaka (med uppehåll däremellan för att söka ny plats). Först en höst på en hästverksamhet, därefter på ett bibliotek. Båda arbetsträningsplatserna knyter an till mina "nörd"-områden, hästar och litteratur.

Jag hade egentligen redan januari 2014 velat fortsätta på hästgården, men mina handläggare på FK/AMS sa att det vore bättre om jag arbetstränade på ett ställe där jag hade chans till anställning efteråt. De hade sagt till mig att man inte behöver ha mer än gymnasieutbildning för att jobba som biblioteksassistent, och att jag dessutom hade extra stora chanser, som har pluggat litteraturvetenskap och litterär gestaltning. De mer eller mindre sålde in arbetsplatsen åt mig och sa att det var SÅ lätt att få jobb efteråt.
När jag väl hade "jobbat" på biblioteket några månader fick jag dock reda på att själva tjänsten/titeln "biblioteksassistent" inte finns längre, utan att de enda som faktiskt kan anställas med lön på bibliotek är utbildade bibliotekarier.

Jag krisade förstås. Blev syssloslös, blev sämre, blev inlagd. Reste mig upp igen, och sedan ringde jag upp hästgården som jag hade arbetstränat på föregående år, och jag var mer än hjärtligt välkommen tillbaka, då de är grovt underbemannade och tacksamt tar emot varje extra (gratis) hand de kan få.

Så jag är tillbaka där sedan början på hösten, och jag har insett mer och mer att stallarbete är mitt "kall" i livet. Jag måste ha ett fysiskt arbete, företrädelsevis med mycket utevistelse, för att hålla mig psykiskt stabil och välmående, och jag känner mig hemma i häst - och stallmiljö. Gården jag "jobbar" på nu är den enda arbetsplats jag någonsin har trivts på.

Efter ett avstämningsmöte med min handläggare på arbetsförmedlingens FK-team och hästverksamhetens chef, förhandlade vi oss fram till att jag efter avslutad arbetsträning (som tar slut i januari) skulle påbörja en 6 månaders heltidspraktik för att därefter - eventuellt - kunna bli anställningsbar på gården. Och att jag efter denna 6 månaders heltidspraktik dessutom - eventuellt - skulle kunna bli anställd med anställningsstöd, en s k "utvecklingsanställning" då arbetsgivaren förutom anställningsstöd även får utbildningsbidrag för att lära mig saker jag fortfarande behöver lära mig.

Min handläggare på AMS försökte förhandla sig till en nedkortad praktiktid för att snabbare kunna påbörja utvecklingsanställningen, men det kunde inte chefen gå med på, eftersom att jag trots allt skulle kosta henne pengar i lön. Om så kraftigt subventionerad så fortfarande inte gratis. Det är en sak att ha mig som arbetstränande personal som inte kostar henne något, respektive att ha en anställd som kostar henne pengar, och om hon ska betala lön för att ha mig som personal, måste jag kunna betydligt mer än vad jag kan idag. Och det är ju självklart. Det är en tuff och ekonomiskt otacksam bransch, och man kan inte anställa folk av ren välgörenhet. I den här verksamheten behöver man som avlönad personal vara ganska multikompetent, inte bara mocka/fodra och leda hästar.

Jag var rätt nöjd med det mötet ändå. Jag skulle från och med februari 2015, efter avslutad arbetsträning, få påbörja praktiken ifråga, för att under sommaren låta det gå över i utvecklings - /utbildningsanställningen som det talades om, för att kunna få nästan lika mycket kött på benen som de som faktiskt har utbildat sig till hästskötare, så att jag kunde antingen bli personal hos dem, eller få erfarenhet och referenser nog för att kunna jobba i andra stall.

För denna praktik skulle jag få en ersättning som kallas för aktivitetsstöd, istället för tidigare rehabersättning, vilket efter skatt skulle ge mig 3200/månad. Självklart ingenting man kan leva på, men jag var beredd på att försöka lösa det på något sätt. Min sambo vet hur viktigt det är för mig att göra allt jag kan för att kunna jobba som stallpersonal, och var beredd på att hjälpa mig ekonomiskt under praktiktiden.

Idag fick jag ett samtal. Min handläggare hade pratat med sin chef, och i korthet går inte AMS med på att ge mig aktivitetsstöd under denna praktik. De tycker helt enkelt inte att det är befogat. De kan däremot gå med på denna s k utvecklingsanställning som det pratats om, men min arbetsgivare kan som sagt inte bevilja denna förrän jag har genomfört 6 månaders heltidspraktik.

Jag känner mig tom nu. Jag hade fått en chans, en liten chans, att kunna jobba i stall utan hästskötarexamen, ett upplägg som min "arbetsgivare" och jag själv kände kunde funka, och nu får jag veta att det inte går.

Jag är förtvivlad och jag vet inte om jag orkar mer.
De senaste 10 åren har varit ett enda långt kafkaeskt väntrum då jag har kämpat och kämpat för att hålla mig balanserad, som en normal människa, att överhuvudtaget kunna klara av att existera och hålla mig på benen.

Efter alla dessa år av jobb som jag har mått dåligt av, jobb som jag har behållit medan resten av personalstyrkan sagt upp sig i protest, av oavlönad övertid, av att anställa ny personal och agera som personalchef och ta med mig jobb hem utan att ens få OB-ersättning, definitivt inte få löneförhöjning trots att jag gjorde samma jobb som chefen, av att plugga heltid och ha samma ansvar på jobbet som tidigare, av att vara arbetslös och ta första bästa jobb trots att jag hatade varje sekund, av att slutligen krascha och vara sjukskriven och inlagd, av att kämpa för att bli en hel människa igen för att kunna börja jobba igen - av att äntligen hitta ett jobb som jag brinner för, något som jag "hittar hem" i - och att jag fick en chans att faktiskt kunna jobba med detta - och nu för att få veta att den lilla, lilla chansen jag hade har avfärdats.

Vad gör jag nu? Jag VET att det är extremt få som är lyckligt lottade nog att få jobba med något de trivs med, men man måste väl kunna klara av att gå till jobbet varje morgon utan att vilja hänga sig? Jag har inga höga krav alls på att mitt jobb ska vara en dans på rosor, och jag har definitivt inga höga löneanspråk.

Min spontana tanke: första bästa jobb som helst, och under fritid och helger ragga folk som är beredda att ge lektioner i t ex longering/tömkörning/olika lindningar i utbyte mot stallpass, för att slutligen kunna vara kompetent nog att vara aktuell för att anställningsstödet ifråga.

Vad tror ni? Är det totalt kört eller vågar jag fortsätta försöka?

Nej, det är fn inte självklart att företagare som inte kan driva affärsmässigt sund verksamhet ska få utnyttja folk gratis och därmed snedvridna konkurrensen ytterligare. Då blir det ännu färre riktiga jobb i branschen.

Ursäkta upprördheten, men jag blir skogstokig när du till och med beskriver det som självklart.

 

[hier]

Nej, det är fn inte självklart att företagare som inte kan driva affärsmässigt sund verksamhet ska få utnyttja folk gratis och därmed snedvridna konkurrensen ytterligare. Då blir det ännu färre riktiga jobb i branschen.

Ursäkta upprördheten, men jag blir skogstokig när du till och med beskriver det som självklart.

Jag förstår absolut att det låter halvt bisarrt att man "behöver" ha 3-årig hästskötarexamen för att mocka stallarna (eller motsvarande erfarenhet). Hästbranschen är lite som den är..

Jag som 27-åring med årsvis av arbetslivserfarenhet inklusive personalansvar + halva livet av hästerfarenhet - har inte ett piss att säga emot nyexade gymnasieelever från hästgymnasium. Och rent generellt tycker jag att det är positivt, att varje generation hästar får mer och mer utbildad personal runt sig. Att man kan anställa personal som kan leva med att både mocka och utbilda unghästar, istället för att anställa två olika personal för de två olika syftena.

Men ha i åtanke att personal är varje företags dyraste utgift, och att man i dagens samhälle inte har råd att slösa på minsta lilla utgift - så också personal. Jag vill inte smutskasta den arbetsplats jag befinner mig på - jag stormtrivs ju som sagt. Och tidsmässigt och resursmässigt är jag extremt välkommen, jag har aldrig känt mig så behövd på en arbetsplats förut. Jag känner ansvar, jag känner att jag verkligen avlastar, att jag behövs - men att jag behövs och att man har råd att behöva mig är två helt olika saker.

För att det ska vara befogat att ge mig faktisk lön för det arbete jag utför så behöver jag klara av ytterligare arbetsuppgifter än de jag redan gör, så att säga. Det finns bara 2 heltidsanställda till, fast det egentligen skulle behövas fler. Och den personalen får i sig ta sin fritid till att t ex motionsrida hästar eller utbilda unghästar. Och här i mitten kommer jag som en liten stalltomte som inte kan något om att utbilda unghästar liksom.

Och visst kan man tycka vad man vill om det. Men well.. Så är det.

 

[svea]

Kan man inte ta hästskötarexamen utan att gå kurs först längre?

 

[hier]

Kan man inte ta hästskötarexamen utan att gå kurs först längre?

Ingen aning. Man behöver inte ha någon examen alls för att vara löneanställd personal där jag jobbar, men man behöver ha motsvarande erfarenhet. En i personalen har ingen examen alls, men hon har haft egna hästar sedan hon var 17, hon har erfarenhet av att utbilda unghästar osv, hon är tillräckligt duktig på att rida för att kunna motionsrida tävlingshästarna.
Jag har ingen sådan erfarenhet alls. Jag har stor hästvana, jag hanterar alla hästarna på gården som man ska, inklusive hingstarna och unghästarna - men jag kan inte lära en unghäst longering eller tömkörning. Som exempel.

 

[Scata]

Nu kommer ytterligare en kanske "dum" fråga, men måste du jobba i just det DÄR stallet?
Det finns väl andra stall där du kan locka med ekonomiskt stöd för anställning, jag tänker osökt på jobb i t.ex travstall där det finns chans till mycket extrapengar på tävlingsdagar.
Ett sånt jobb kan du t.o.m kombinera med att läsa halvfart till hästskötare för att senare söka det jobb du vill ha (jag fick uppfattningen att du vill jobba med rid-tävlingshästar?).

 

[Ainon]

En fundering. Du har inte funderat på att arbeta inom lantbruket istället?
Liknande arbete som stämmer in med att du vill ha det fysiskt med utevistelse men bättre arbetsmarknad än hästvärlden. Kanske därigenom större möjligheter för att få aktivitetsstöd vid praktik och vad jag vet så brukar det finnas stora möjligheter till upplärning på gårdarna, speciellt om du är lönesubventionerad (även om de såklart helst vill ha folk med vana som kanske är uppvuxna på bondgård eller gått naturbruksgymnasium med lantbruksinriktning).

 

[bettysmatte]

Har du helt gett upp tankarna på att jobba på bibliotek? Kanske kan du kombinera plugg till bibliotekarie med deltidsjobb i stall?

 

[VinterFlikka]

Tusen tack för pepp! Och jag vill verkligen lägga alla resurser jag har på att försöka fixa detta. Det låter kanske som en bagatell för vissa, men för mig är det inte det.

Just när det gäller utbildning har jag tyvärr inga CSN-poäng kvar (har slösat dem på helt värdelösa kurser), och det finns inte riktigt en "kvällskurs" i att bli hästskötare Jag har kollat upp det, och det finns vuxenkurser typ Komvux för att bli hästskötare, och om jag hade haft CSN-poäng kvar så hade jag hoppat på direkt! Men någon form av försörjning måste jag ha under tiden månadsvis för att kunna betala typ telefonräkning och busskort liksom, och var ska de pengarna komma ifrån?

Som du säger: ersättning från Arbetsförmedlingen har redan diskuterats. Och aktivitetsstödet det pratades kommer alltså inte att beviljas om det "bara" gäller praktik och inte faktisk anställning, eller ja som i det här fallet utbildningsanställning.

Mitt största problem är alltså inte att skaffa kompetens nog för att kunna jobba i stall, det kan jag göra var som helst. Mitt största problem är att för att kunna vara anställningsbar i stall behöver jag jobba heltid på att bli anställningsbar - och under den tiden, hur ska jag betala mina räkningar?

Är det inte så att det är separata "potter" som CSN veckorna tas ifrån? Att man har visst många dagar på högskolenivå och ett annat antal dagar på gymnasienivå? Så var det i alla fall förut, så om du slösat alla dina veckor på universitetet tidigare så borde du kunna läsa på komvux nu ändå i och med att det är på gymnasienivå. Det kan ju vara värt att kolla upp i alla fall

 

[EmmaBovary]

Ingen aning. Man behöver inte ha någon examen alls för att vara löneanställd personal där jag jobbar, men man behöver ha motsvarande erfarenhet. En i personalen har ingen examen alls, men hon har haft egna hästar sedan hon var 17, hon har erfarenhet av att utbilda unghästar osv, hon är tillräckligt duktig på att rida för att kunna motionsrida tävlingshästarna.
Jag har ingen sådan erfarenhet alls. Jag har stor hästvana, jag hanterar alla hästarna på gården som man ska, inklusive hingstarna och unghästarna - men jag kan inte lära en unghäst longering eller tömkörning. Som exempel.

Nu kan jag inte svära på det här, men jag är övertygad om att det går att göra provet (mot en summa) utan utbildning.

 

[_Elly_]

Går det att få kortare praktik? Förstår att det känns surt men det låter helt galet att du som ändå varit där ett tag skulle behöva så lång träning, har de inte visat något alls tidigare?

Som andra sagt, det finns många som inte har hästskötarexamen som jobbar i stall. Det är ett plus i många fall men inte ett krav. Att lära sig linda, knoppa och longera kan de lära dig kombinerat med att du läser "Hästhållning i praktiken" samt liknande böcker

 

[Squie]

TS.

Min tanke var också travstall.

 

[Emale]

Jag har också för mig att hästskötarexamen går att ta utan utbildning men mot betalning. Tror ev typ tappskokompetens är nödvändigt eller någonting sånt.

Sedan tror jag också att du måste släppa den arbetsplatsen du varit på. De vill inte vill anställa dig trots anställningsstöd. Jag undrar om de tänkt anställa dig alls? Det känns som om de bara försöker mjölka gratis/billig arbetskraft? Att lära sig utbilda unghästar t ex tar ju lång tid, men tömköra och longera kan de ju lära dig under den perioden de får anställningsstöd. Jag undrar om de har råd att anställa. Jag tycker du ska söka dig till ett annat stall istället. Ett inackorderingsstall eller travstall kanske som en del föreslagit?

 

[ameo]

Jag förstår absolut att det låter halvt bisarrt att man "behöver" ha 3-årig hästskötarexamen för att mocka stallarna (eller motsvarande erfarenhet). Hästbranschen är lite som den är..

Jag som 27-åring med årsvis av arbetslivserfarenhet inklusive personalansvar + halva livet av hästerfarenhet - har inte ett piss att säga emot nyexade gymnasieelever från hästgymnasium. Och rent generellt tycker jag att det är positivt, att varje generation hästar får mer och mer utbildad personal runt sig. Att man kan anställa personal som kan leva med att både mocka och utbilda unghästar, istället för att anställa två olika personal för de två olika syftena.

Men ha i åtanke att personal är varje företags dyraste utgift, och att man i dagens samhälle inte har råd att slösa på minsta lilla utgift - så också personal. Jag vill inte smutskasta den arbetsplats jag befinner mig på - jag stormtrivs ju som sagt. Och tidsmässigt och resursmässigt är jag extremt välkommen, jag har aldrig känt mig så behövd på en arbetsplats förut. Jag känner ansvar, jag känner att jag verkligen avlastar, att jag behövs - men att jag behövs och att man har råd att behöva mig är två helt olika saker.

För att det ska vara befogat att ge mig faktisk lön för det arbete jag utför så behöver jag klara av ytterligare arbetsuppgifter än de jag redan gör, så att säga. Det finns bara 2 heltidsanställda till, fast det egentligen skulle behövas fler. Och den personalen får i sig ta sin fritid till att t ex motionsrida hästar eller utbilda unghästar. Och här i mitten kommer jag som en liten stalltomte som inte kan något om att utbilda unghästar liksom.

Och visst kan man tycka vad man vill om det. Men well.. Så är det.

Men helt ärligt, du kommer få en lön på svindlande 3200 kr/månad, varav en hel del är bidrag från AMS.
Och stallägaren har ändå mage att säga att hen inte har råd med det?
Ursäkta mig, men har man inte råd att anställa någon ens för den struntsumman och ändå tror att man ska bedriva ett företag där man har behov av arbetskraft, då är det någon annanstans felet ligger.

 

[tuaphua]

@hier r Ok.. Nu hoppar jag in. Jag är lite febervirrig och trött. Men iom att jag själv är i branschen så tror jag att jag kan ha en del att komma med iaf.

Var bor du?

Vad är det för kunskap du behöver egentligen?

Hästskötar-examen är ju ingen examen som borgar för att man kan utbilda hästar - alls!

För mig började vägen till det här livet genom att praoa på Solvalla som tonåring. Jag hade visserligen ridit och hängt i stallet jämt. Men på Solvalla fick jag lära mig mer både om hästar, träning, sårvård och att verkligen jobba med häst.
Jag visade talang för problemhästar och red först någon sån och praoade igen(vi gjorde en fuling och skrev landställets adress.. :P). När 9:an var slut fick jag vara kvar heltid iom att jag visat att jag redde mig. Jag hade ju också en jäkla tur.
Jag hade egen ponny och ville väl eg rida dressyr. Men var också intresserad av Hempfling, NH, Trick, Western.. ja.. allt..
Så under ett gäng år red jag allt jag fick och tränade en massa. Jag gick som lärling, jobbade gratis, red gratis etc..
Sen började jag få förfrågningar om betalda jobb, först inom hantering och problemlösning iom att jag inte red dressyr bra nog.
Sen mer och mer dressyr och rehab.
Jag har också sammarbetat med olika vet, kiro, sjukgymnaster för häst och människor.
Jag har läst in mig på psykologi, pedagogik, träningslära, biomekanik etc..

Som jag ser det är problemet inte att skaffa sig en examen. De utbildningar som finns i Sverige idag är jag så där impad av. Därav mitt val av utbildning genom de tränare jag tyckt varit bäst(snackats bra om bland andra proffs inom både samma yrkeskat och tex vet/tränare/hovis/etc).
Det finns så många hästskötare och ridlärare utan bokstäver eller låga sådana som inte har nischat sig. Många av dem måste sluta iom att de inte får nog kunder. Alt så måste de ta skitjobb de vantrivs på, jobba svart eller jobba med annat deltid.
Blir man ett stort namn alt nischar sig klarar man sig bra. Eller om man typ är utbildad i tyskland, till beridare..
Det är helvetes svårt att driva företag i hästsverige. Folk vill inte betala så värst mycket. Det är svårt att ha anställda. De flesta som jobbar i den här branschen är slitvargar som är medvetna om att det kostar för mycket med personal och man får därför jobba mer än man får och bör själv istället. Eller ha svart personal eller praktikanter.
Det är ett problem helt klart!
Har man erfarenhet av att vara i fler stall, jobbat med fler folk och själv gjort mer tror jag man får självförtroende och förmåga att argumentera kring justa arbetsvillkor och löner än om man har ett papper med examensbevis, just när det gäller den lägsta, lägsta.. Som hästskötaren är..
Är du tyskutbildad beridare väger ju den examen betydligt tyngre.

För att sköta stalltjänst brukar man på "bra" stall behöva uppvisa någon form av kompetens. Men du brukar inte behöva utbilda hästar.
Där hade jag hellre satsat på att lära mig sjukvård och foderlära, om det är sånt du vill jobba med.
Kanske också hur man hanterar kunder i såna lägen..

Jag har för mig att jag hörde att Solvalla iaf förut hade kurs för hästskötar-examen på den där travskolan.
Jag hade dock alla dagar i veckan hellre tagit någon som visat i praktiken att den klarar av hästeriet än någon som har klarat basic-kurser.
Det är inte bara inlärning av text när man jobbar med häst. Det är levande djur och mycket känsla och timeing iom det. Och ett jäkla tufft jobb som inte är för alla. De som levt så ett par år har iaf visat att det inte är okunskap om hur det livet verkligen ter sig. Att man sen kan ledsna iaf är en annan femma.

Travet är en jäkla bra skola som fler ridtjejer borde få testa. Unghästar, hingstar, träning, sjukvård etc..

Så vad mer för kunskap är det du verkligen behöver? Och var finns du?

 

[Niyama]

Men helt ärligt, du kommer få en lön på svindlande 3200 kr/månad, varav en hel del är bidrag från AMS.
Och stallägaren har ändå mage att säga att hen inte har råd med det?
Ursäkta mig, men har man inte råd att anställa någon ens för den struntsumman och ändå tror att man ska bedriva ett företag där man har behov av arbetskraft, då är det någon annanstans felet ligger.

Fast 3200:- var väl under tiden TS har aktivitetsstöd?

 

[Niyama]

Sedan tror jag också att du måste släppa den arbetsplatsen du varit på. De vill inte vill anställa dig trots anställningsstöd. Jag undrar om de tänkt anställa dig alls? Det känns som om de bara försöker mjölka gratis/billig arbetskraft? Att lära sig utbilda unghästar t ex tar ju lång tid, men tömköra och longera kan de ju lära dig under den perioden de får anställningsstöd. Jag undrar om de har råd att anställa. Jag tycker du ska söka dig till ett annat stall istället. Ett inackorderingsstall eller travstall kanske som en del föreslagit?

Vad jag också tänkte. Man lär sig inte utbilda unghästar för att man blir hästskötare, och man lär sig definitivt inte det på ett halvår. Känns som den där chefen mest tar till svepskäl för att få gratis arbetskraft.