Hemlös och ingen hjälp.

Ett jourhem i en annan kommun. I ett litet rum. Bo i en väska. Inte ta med husdjuren. Det betyder att en tonåring ska tas ur sin skola och kvinnan ska sluta sitt jobb för att bo ett dygn i taget.
Måste man dö för att fly? Det finns väldigt mycket som räknas som misshandel och som ger trauma eller svårläkta själsliga sår utan att det syns.
Det här är den hjälp utsatta människor erbjuds. Det är inte tillräckligt. Det är inte ett skyddsnät som funkar-tycker jag, vilket var det som var frågeställningen.
Sorry, jag kanske låter gnällig men jag tycker att jourlägenheter borde finnas där man kan bo (givetvis betala för sig) tills man hittar ett eget kontrakt. En kortsiktig lösning. Om det fanns så hade nog många kvinnor gått tidigare i utsatta förhållanden.
Jag har inget emot det, och det skulle ju helt säkert underlätta arbetet för dem på socialtjänsten om de fick resurser till att ha ett antal tomma jourlägenheter att erbjuda bostadslösa. Men till syvende och sist handlar det ju om hur mycket resurser vi vill ge socialtjänsten. Det är ju upp till oss som väljare och skattebetalare. Soc kan ju inte trolla med knäna, de får riktlinjer och direktiv från de politiker vi valt, och måste sen följa dem. Och vi har uppenbart kollektivt bestämt att vi inte har lust att bekosta jourlägenheter i den omfattningen du önskar. Det är ju ett politiskt beslut som vi som väljare och skattebetalare kan påverka.
 
Ja vad händer om en utsatt kvinna inte kan göra rätt för sig?
Hör du inte själv att det finns inget säkerhetssystem som ger ett värdigt liv och möjlighet att läka?
Om det inte finns någon annan utväg, så finns det iaf i Stockholm ett fåtal lägenheter. Det är klart det finns ett säkerhetssystem, men det är till för det absoluta nödläget. Jag förstår absolut att situationen kändes jobbig, men hade du suttit på Soc ärendedragningar och hört hur de fall som får gå före ser ut, så hade du förstått varför de går före.
 
För den som i normalläget försörjer sig genom egenföretagande är det en hög tröskel till att lägga ner företaget - eftersom det ju är den primära möjligheten till inkomst. De uppdrag som dyker upp vill man kunna ta. De allra flesta egenföretare i evenemangsnäringen (där de flesta just är egenföretagare) ställdes inför precis det dilemmat förra året.

Men i det här läget är det knappast något att tveka om. De uppdrag som bekantingen kanske hittar går att hantera via Frilansfinans eller liknande tjänst, så kan h*n registrera nytt bolag så småningom.
Visst är det svårt mentalt att avsluta något som varit ett hopp och dröm utöver en inkomst men som du är inte på är det inte läge att hålla fast vid det nu när livet för hen ser ut som det gör.
 
Om det inte finns någon annan utväg, så finns det iaf i Stockholm ett fåtal lägenheter. Det är klart det finns ett säkerhetssystem, men det är till för det absoluta nödläget. Jag förstår absolut att situationen kändes jobbig, men hade du suttit på Soc ärendedragningar och hört hur de fall som får gå före ser ut, så hade du förstått varför de går före.
Sverige är mycket mer än storstäderna och i en stor del av landet ser det inte ut som i Stockholm.
Poängen hela tiden har varit "skyddsnätet funkar inte".
Jag drog min historia för att visa verkligheten och hur lätt man blir hemlös i Sverige.
 
Så är det. Jag har en hemlös boende hos mig. Egen företagare men inga jobb. Nollar varje år. Lägger inte ner företaget pga den personen får inga andra jobb (pga ålder). Är man egen företagare får man inte bidrag. Så förhoppningen är ju att få in nån peng genom företaget.
Varför lägger hen inte ner företaget så hen kan få försörjningsstöd åtminstone. Att bo gratis hos dig är ju knappast ok?
 
Sverige är mycket mer än storstäderna och i en stor del av landet ser det inte ut som i Stockholm.
Poängen hela tiden har varit "skyddsnätet funkar inte".
Jag drog min historia för att visa verkligheten och hur lätt man blir hemlös i Sverige.
Jag tror ju knappast att kommunerna i landet har sämre tillgång till lägenheter än i bostadsbristens Stockholm. Men lätt blir man väl inte bostadslös?

Jag menar, om man flyttar bort från sin bostad till tomma intet blir man såklart bostadslös, men jag håller inte med om att skyddsnätet inte fungerar. Det gick ju bra i det här fallet, och hade det inte gått bra (alltså att ni faktiskt hade stått på gatan), så hade ni fått tak över huvudet från soc.

Är det inte rimligt att soc lägenheter går till familjer helt utan inkomster eller tak över huvudet, framför de som har fast jobb och någonstans att ta vägen?

Skyddsnätet fungerar, men jag tror inte folk i gemen vet hur det är ställt bland dem soc lägger sina resurser på. Hur lågt ribban ligger, så att säga. Skyddsnätet ser till att barnfamiljer inte sover under broarna och behöver tigga på gatorna. Det är inte till för dem som har det jobbigt, men faktiskt klarar sig.
 
Jag tror ju knappast att kommunerna i landet har sämre tillgång till lägenheter än i bostadsbristens Stockholm. Men lätt blir man väl inte bostadslös?

Jag menar, om man flyttar bort från sin bostad till tomma intet blir man såklart bostadslös, men jag håller inte med om att skyddsnätet inte fungerar. Det gick ju bra i det här fallet, och hade det inte gått bra (alltså att ni faktiskt hade stått på gatan), så hade ni fått tak över huvudet från soc.

Är det inte rimligt att soc lägenheter går till familjer helt utan inkomster eller tak över huvudet, framför de som har fast jobb och någonstans att ta vägen?

Skyddsnätet fungerar, men jag tror inte folk i gemen vet hur det är ställt bland dem soc lägger sina resurser på. Hur lågt ribban ligger, så att säga. Skyddsnätet ser till att barnfamiljer inte sover under broarna och behöver tigga på gatorna. Det är inte till för dem som har det jobbigt, men faktiskt klarar sig.
Tydligen är det inte bostadsbristen som styr om det finns jourlägenheter eller inte. Men tydligen så finns det kommuner som faktiskt inga har alls. Till någon.
Och sk härbergen finns inte på ens alla större orter.

Hur kan du påstå att skyddsnätet funkar när folk sover under broar?
Vi har nog väldigt olika syn på vad som är ett humant levene. Och hur otroligt skevt samhällets skyddsnät är för kvinnor i flykt från våldsamma män.
 
Tydligen är det inte bostadsbristen som styr om det finns jourlägenheter eller inte. Men tydligen så finns det kommuner som faktiskt inga har alls. Till någon.
Och sk härbergen finns inte på ens alla större orter.

Hur kan du påstå att skyddsnätet funkar när folk sover under broar?
Vi har nog väldigt olika syn på vad som är ett humant levene. Och hur otroligt skevt samhällets skyddsnät är för kvinnor i flykt från våldsamma män.
Vem sover under broar?

Och som jag sagt flera gånger, jag har inget emot att socialtjänsten får mer resurser. Det är kanske bra att folk inser vad de resurser vi ger socialtjänsten nu räcker till? Det är ju vi själva som bestämt att det ska vara såhär. Vill vi ha det annorlunda får vi helt enkelt pynta mer i skatt och rösta på politiker som driver frågan om mer resurser till ekonomiskt bistånd.
 
Vem sover under broar?

Och som jag sagt flera gånger, jag har inget emot att socialtjänsten får mer resurser. Det är kanske bra att folk inser vad de resurser vi ger socialtjänsten nu räcker till? Det är ju vi själva som bestämt att det ska vara såhär. Vill vi ha det annorlunda får vi helt enkelt pynta mer i skatt och rösta på politiker som driver frågan om mer resurser till ekonomiskt bistånd.
I min förra kommun bor ett flertal människor under en bro av och till. Det är ett känt tillhåll.

Du kanske tror att skyddsnätet funkar. Jag ser annat bla i mitt jobb inom vården. Och nu när jag själv varit en kvinna utsatt för en våldsam man så har jag mött fler. Det är naivt att tro att skyddsnätet funkar. Det funkar så folk överlever. Men det finns många som inte längre har ett liv med ens ett uns livskvalité.

Och nä, alla har inte valt att ha det så. Många har gjort val i livet (och röstat) för en starkare välfärd.
 
Jag tror ju knappast att kommunerna i landet har sämre tillgång till lägenheter än i bostadsbristens Stockholm. Men lätt blir man väl inte bostadslös?

Jag menar, om man flyttar bort från sin bostad till tomma intet blir man såklart bostadslös, men jag håller inte med om att skyddsnätet inte fungerar. Det gick ju bra i det här fallet, och hade det inte gått bra (alltså att ni faktiskt hade stått på gatan), så hade ni fått tak över huvudet från soc.

Är det inte rimligt att soc lägenheter går till familjer helt utan inkomster eller tak över huvudet, framför de som har fast jobb och någonstans att ta vägen?

Skyddsnätet fungerar, men jag tror inte folk i gemen vet hur det är ställt bland dem soc lägger sina resurser på. Hur lågt ribban ligger, så att säga. Skyddsnätet ser till att barnfamiljer inte sover under broarna och behöver tigga på gatorna. Det är inte till för dem som har det jobbigt, men faktiskt klarar sig.
Så svårt är det inte att bli bostadslös. Man blir tillsammans med någon, flyttar in i hens bostad, någonstans i processen har man fått skulder hos fogden och blir utan inkomst (kan vara sjukdom eller annat), relationen tar slut, hepp så är du bostadslös. Ingen vill ta in någon som har skulder hos fogden och inte heller har någon stadig inkomst. Nu när det är knepigt med sjukpenning och liknande så är det faktiskt ganska lätt. Det räcker ju med att du inte får ersättning, därmed inte kan betala hyran och vips sitter du på barbacke. Nu när så många är utan förstahandskontrakt är det ju ännu lättare att falla emellan.
 
En bekant till mig har pga besvärliga omständigheter blivit hemlös. Egen företagare men inga jobb fn. Inga drogproblem, inga stora skulder etc, bara jäkligt trista omständigheter. Rasat ihop totalt och varit på akutpsyk en tid men är nu utskriven - och har ingenstans att ta vägen.

Hen menar att socialtjänsten idag i Sverige inte hjälper till öht med ens tillfälligt boende över natten. Ingenting. Sista utvägen är kyrkan (!).

ÄR det verkligen på det här viset?? Vi säger ju alltid att ingen "behöver" vara hemlös i Sverige idag, att där finns hjälp och vägar. Min vän menar tvärtom. Det finns verkligen ingenting. Hen har inga pengar, inget jobb, ingen bostad. Och, som sagt, inga bakomliggande problem med droger etc. Blivit satt på gatan.

Fungerar det verkligen, allvarligt, såhär???
Har din bekante provat mindre samhällen med typ 1-2 timmes resväg till Stockholm ? Om hans firma inte har jobb i Stockholm varför ska han bo kvar där?
 
Så svårt är det inte att bli bostadslös. Man blir tillsammans med någon, flyttar in i hens bostad, någonstans i processen har man fått skulder hos fogden och blir utan inkomst (kan vara sjukdom eller annat), relationen tar slut, hepp så är du bostadslös. Ingen vill ta in någon som har skulder hos fogden och inte heller har någon stadig inkomst. Nu när det är knepigt med sjukpenning och liknande så är det faktiskt ganska lätt. Det räcker ju med att du inte får ersättning, därmed inte kan betala hyran och vips sitter du på barbacke. Nu när så många är utan förstahandskontrakt är det ju ännu lättare att falla emellan.
Men det var ju rätt många steg på vägen där? Man blev av med både hälsa, jobb och pengar, blev skuldsatt och hamnade hos fogden, och sen flyttade man in i nån annans lägenhet utan plan B, och sen tar det slut.

Vips skulle jag väl inte kalla det.
 
Så här svårt är det att bli bostadslös.

Var ensamstående pensionär med en medelmåttig pension (du kan ha pengar på banken). Bli sjuk och missa några hyror eller bo i ett hus som brinner med. Din inkomst är då oftast under gränsen för 9 av 10 lägenheter. Du får pga din låga inkomst inte heller lån.
 
Men det var ju rätt många steg på vägen där? Man blev av med både hälsa, jobb och pengar, blev skuldsatt och hamnade hos fogden, och sen flyttade man in i nån annans lägenhet utan plan B, och sen tar det slut.

Vips skulle jag väl inte kalla det.
Det kan absolut hända samtidigt framförallt skuldsatt och sjuk har en tendens att ske samtidigt som relationen spricker. Sen är det bara momentet att du bor i en bostad där du själv inte har besittningsrätt alternativt så har du inte råd med hyran (själv) så är det klappat och klart. Men visst det tar väll några månader eller kanske något år för en att nå fullständig botten kanske. Jag har flera vänner och bekanta som bor hemma hos sina föräldrar trots att de själva är över 40 år pga av att de har en sjukdom som gör att de har svårt att få en stadigvarande inkomst, de liksom flackar mellan arbetsmarknadsåtgärder, sjukpenning och olika former av deltid. I perioder så står man helt utan inkomst när försäkringskassan inte acceptera sjukintyg och dessutom efter all deltid är ersättningen så låg att den inte täcker en hyra. Bristen på stadigvarande inkomst gör att man inte kan ha ett hyreskontrakt. Driver man eget företag och blir sjuk så man inte klarar av att arbeta är det också lätt att bli skuldsatt, du kanske har lånat för att ha företagsbil, telefon, dator eller vad du nu behöver i företaget, när du blir sjuk och företaget utan inkomster kan skulderna inte betalas och så hamnar du hos fogden eller går i personlig konkurs. Det gäller att ha ett fungerande personligt nätverk som kan ta emot en, annars står man sig rätt slätt.
 

Liknande trådar

Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 740
Senast: lundsbo
·
Relationer Kanske någon kan komma med smarta infallsvinklar. Jag har en historia av misshandel (fysiskt och psykiskt) samt sexuella övergrepp i...
14 15 16
Svar
300
· Visningar
20 176
Senast: Amaranthe
·
Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
6 522
Senast: fejko
·
Samhälle Jag blev nyss uppringd av Greenpeace då jag skrev under en av deras upprop (vet inte om det är rätt ord, men "petition" på engelska är...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
6 444
Senast: Otherside
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp