Hjälp! Omöjlig dotter!

Sv: Hjälp! Omöjlig dotter!

Enkelt i mitt hus. Låter man inte djuren vara ifred när jag, eller djuren, säger ifrån - så får man inte vara med djuren just då.
Man får inte vara hårdhänt, inte trampa på, inte dra i, inte bitas, inte ta leksaker/ben/mat... Jag har många regler. Man får helt enkelt inte vara elak, störa hunden eller bestämma över den. Likväl så får inte mina hundar ta saker av Sebastian, sno mat, vara hårdhänta eller annat.
Ömsesidig respekt, och det är inte så svårt att uppnå.

Jag säger till Sebastian (Som är född in i hundflocken ;)) att så får man inte göra med hunden, och så varför. Accepterar han inte det, så tar jag bort honom från hundarna tills han förstår. Då kan vi gå tillbaka, och då sköter han sig. Han vet om att han får gå ifrån dom annars.
Samma princip gäller hundarna.
Och min son är precis fyllda 2 år, och förstår alldeles utmärkt vad, hur och när man får göra saker. Din dotter är 4 år, och förstår absolut. Annars får du väl helt enkelt tvinga henne att förstå, genom konsekvens, beröm och att vara tydlig.

Jag hade aldrig skaffat en grind, och stängt ute familjemedlemmar. Varken barn eller hundar. Alla ska kunna vara med mig om dom vill, och när dom vill. Vill hundarna sova får Sebbe acceptera det, ibland vilar dom ihop i hundsängen eller i vår säng också.

Ett kanonbra inlägg! Detta har vi kört stenhårt på våra 3 barn och hundar,och det har funkat utmärkt!
 
Sv: Hjälp! Omöjlig dotter!

Och om det går så långt att hunden säger ifrån brukar det bli ett jävla ramaskri för att hunden bet ett barn :eek:

Exakt!!

Sådant ska man undvika, för som sagt när de biter av frustration av att inte någon styr upp det hela, så brukar de bita ifrån ganska rejält..

Och det har en tendens att upprepa sig dessutom eftersom hunden lärt sig att den får själv freda sig mot barn :crazy:
 
Sv: Hjälp! Omöjlig dotter!

Jag tycker nog allt att "käppleken" verka lite vansklig , risken är att vovven bara blir sressad och hänger på. Smart tänkt att lek- träna med hunden och sedan gå och rita eller något :)!! Hoppas på en bra lösning för er, för du verkar ju ha rätta viljan!!
 
Sv: Hjälp! Omöjlig dotter!

Det är ju det hon försöker få hjälp med. Slappna av lite och släpp attityden.

Vilken attityd? Skaffar man djur när man har småbarna så gör man upp klara regler först eller så väntar man. Djur är inga leksaker.
 
Sv: Hjälp! Omöjlig dotter!

Jag har inga barn själv men jag VAR det barnet.... Lekte i och för sig inte med hunden när han låg på sin bädd men vad gör man när man är 4år och flatte-valpen letar upp en (eller när jag satt o viskande kallade på honom under matbordet, vi var ju i lagom ögonhöjd med varandra under duken)? Jo man leker naken med den sen ser man ut som man varit i slagsmål med en kaktus... Inte alls uppenbart vad man hållit på med då :angel: Att mina föräldrar sa till mig gång på gång hjälpte inte, inte att ta på sig kläder och inte att inte leka med hunden. Vi hittade varandra där ingen annan var :devil:
 
Sv: Hjälp! Omöjlig dotter!

Jippjapp;11390710 Att hitta på lekar tillsammans med hunden och dottern är en [B skrev:
JÄTTE [/B]bra idé! Och att flickan ska gömma saker som hunden ska hitta och sen när de "klarat av" uppgiften 1-3 gånger, kan man ju kanske spinna vidare och säga att "se så duktig hunden är, nu måste den vila för den varit så duktig, och du har också varit duktig, kom så ritar vi" eller nått sånt!

Det lät som en mycket bra approach!

Annars tror jag på ett eget ställe för hunden där han får vara ifred samt att du handgripligen flyttar på barnet när hon inte lyssnar.
Jag vet att vissa inte tycker att man ska förklara alltför mycket för barn men det fungerar utmärkt för mina barn (två 3-åringar) att förstå argument som att "nu är hunden trött och måste vila" alt. "du vet ju hur trött du var i morse, nu känner sig hunden lika trött och behöver vila".

Att själv visa (går det inte in så får man ta barnets hand och visa) hur man smeker eller håller hunden och umgås med den tillsammans är också ett bra sätt om man har barn med selektiv hörsel.

Jag hoppas att ni får ordning på det här, både för barnets och hundens skull. Att lära barnet känna empati för andra (båd' människor och djur) kommer hon att ha igen mångfaldigt. Och hunden förtjänar förstås ett tryggt hem där den inte blir utsatt.

Och där är det viktigt att du är stark nog att ta det beslutet om det inte börjar fungera mellan barn och hund efter en prövoperiod.
 
Sv: Hjälp! Omöjlig dotter!

Ja alltså, om jag tycker att deras busande går till överdrift, och om jag säger "nej" till hunden så släpper hunden genast leksaken / strumpan / ja whatever. Lite värre med dottern...:angel:

Givetvis berömmer jag hunden genast. :)

Detta, ihop med att du förbjudit allt morrande, gör ju att DU blir den som i alla situationer måste avgöra vad som är lagom för hunden. Och du måste få dottern att lära sig tänka som dig, så hon får samma uppfattning om vad som är okej och inte okej. Tills hon har börjat fungera/tänka som dig måste du vara närvarandet och ledande i alla situationer.

Hur läser du av hunden? Jag menar, hur vet du t ex att busandet går till överdrift? Vad är det som gör att du inte vet ifall lekandet med käppen är okej eller inte?

Jag överlåter mer till hunden, samtidigt som jag jobbar på att lära sonen att tolka hundens signaler, för jag har inte tid att kolla dem hela tiden. De får busa hur mycket de vill, men när hunden signalerar att hon inte vill mer, säger jag till sonen - aldrig hunden. När hunden försöker säga ifrån utan att få gehör hos sonen brukar hon titta på mig. Då måste jag handgripligen lyfta bort sonen.

Utomhus behöver jag aldrig rycka in. Hunden springer iväg och sonen tröttnar på att gå efter.
 
Sv: Hjälp! Omöjlig dotter!

Goodmorning everybody! :rofl:

Intressant och lärorikt att läsa alla era inlägg, ni har alla en väldigt bra och vettig synpunkt på mitt problem. Och tacksamt att ni försöker hjälpa till.

Nu så, jag vet inte om det beror på att jag skrivit om problemet eller följt era råd, men jag tycker mig känna en bättre harmoni hemma med mina odjur. Igår kände jag mig faktiskt riktigt säker och glad eftersom jag vet att jag har fått ett och annat knep att dra från trollhatten ifall det kniper! :bow:

Flickan tycks trivas bättre med att vara snäll och inte jämt bli påtjatad, men hon kan fortfarande vara en odåga när man är upptagen med annat :devil:


Detta, ihop med att du förbjudit allt morrande, gör ju att DU blir den som i alla situationer måste avgöra vad som är lagom för hunden. Och du måste få dottern att lära sig tänka som dig, så hon får samma uppfattning om vad som är okej och inte okej. Tills hon har börjat fungera/tänka som dig måste du vara närvarandet och ledande i alla situationer.

Bra tänkt.

Hur läser du av hunden? Jag menar, hur vet du t ex att busandet går till överdrift? Vad är det som gör att du inte vet ifall lekandet med käppen är okej eller inte?

Det VET jag inte, men de härjar ju oftast som tokar. Är DET ok? Egentligen tycker jag ju innerst inne att så länge båda ser glada och nöjda ut, är det väl ok? En liten tankefråga bara...

Utomhus behöver jag aldrig rycka in. Hunden springer iväg och sonen tröttnar på att gå efter.

Min dotter tröttnar aldrig...:devil:

Att själv visa (går det inte in så får man ta barnets hand och visa) hur man smeker eller håller hunden och umgås med den tillsammans är också ett bra sätt om man har barn med selektiv hörsel.

Bra idé, ska "visa" henne rent fysiskt hur man ska klappa hunden. :bow:

Jag har inga barn själv men jag VAR det barnet.... Lekte i och för sig inte med hunden när han låg på sin bädd men vad gör man när man är 4år och flatte-valpen letar upp en (eller när jag satt o viskande kallade på honom under matbordet, vi var ju i lagom ögonhöjd med varandra under duken)? Jo man leker naken med den sen ser man ut som man varit i slagsmål med en kaktus... Inte alls uppenbart vad man hållit på med då Att mina föräldrar sa till mig gång på gång hjälpte inte, inte att ta på sig kläder och inte att inte leka med hunden. Vi hittade varandra där ingen annan var

Haha, är du min dotter?? :p Precis så kommer väl min dotter att skriva på Buke om ett par år... :D

Vilken attityd? Skaffar man djur när man har småbarna så gör man upp klara regler först eller så väntar man. Djur är inga leksaker.

Håller med dig åkepåke, annars skulle ju inte denna tråd överhuvudtaget existera. :angel:
 
Sv: Hjälp! Omöjlig dotter!

Det VET jag inte, men de härjar ju oftast som tokar. Är DET ok? Egentligen tycker jag ju innerst inne att så länge båda ser glada och nöjda ut, är det väl ok? En liten tankefråga bara...

Så länge både barn och hund har kul ser jag inget problem med det. Däremot kan man ju ha synpunkter på att de får gå ut och leka om man tycker att det blir för livat inomhus.

Jag kan förstå att din dotter får selektiv hörsel om hunden inte visar några som helst obehag utan har roligt ihop med dottern och du plötsligt bestämmer att nu ska hunden vila. Det låter såkert ytterst okonsekvent i hennes ögon.

Det är bättre att du tränar dottern (och dig själv) i att läsa hundens tecken på att nu börjar den få nog eller att förklara att om de ska fortsätta leka nu så får de gå ut på gräsmattan för nu är det för livat för dina öron. Eller föreslå en annan rolig aktivitet " nu är det dags att sluta leka med hunden för nu har jag tagit fram trolldeg".

Angående att handgripligen visa barnet hur man handskas med djuret och vad den tycker är skönt har jag haft mycket nytta av med våran katt. Barnet stryker honom så att han kurrar och så tittar de upp på mig och säger "nu nuuuuuter (njuter) han, mamma". Och då får de givetvis feedback som " vad skönt han verkar tycka att det är", "du klappar så kissen så bra".
 
Senast ändrad:
Sv: Hjälp! Omöjlig dotter!

Vilken attityd? Skaffar man djur när man har småbarna så gör man upp klara regler först eller så väntar man. Djur är inga leksaker.

Jag har väl inte sagt att djuren är leksaker, var får du det ifrån?

Ditt korthugna sätt att skrivautan egentliga råd får mig att vända taggarna utåt. Det blir liksom mer påhopp än hjälp. Det är möjligt att det inte är menat så, man får fundera över hur man upplevs i text.

Hjälp till HUR hon ska göra för att barnet ska förstå istället. "Att ta ett snack" med en överenergisk 4 åring är inte precis ett konkret råd. Blir mer som "Rid bättre" om hästen går dåligt...
 
Sv: Hjälp! Omöjlig dotter!

Hej alla!

Jag köpte ett kramdjur som ser ut som vår hund, men lite mindre och mer "söt" och "mjuk".
Nu har hon pillat på det där kramdjuret, klätt på henne och tar med henne precis överallt.
Och låter våran hund vara ifred!!
Jag föreslår åt dottern att sätta på halsband, lägga täcke på etc etc, precis detta som vi gör med hunden.
Hon kan hålla på i timmar med kramdjuret, bäddar och fixar!
Dottern är så :love: i leksakshunden!!

Av en slump köpte jag kramdjuret... :angel:

Slutet gott allting gott.
 

Liknande trådar

Småbarn Jag har en dotter som är snart 6 år (början av sommaren) som är väldigt känslig. Det var, och är, även jag. Så jag kan känna igen mig i...
Svar
7
· Visningar
930
Senast: Praefatio
·
Gravid - 1år Det här kan bli lite rörigt, jag ber om ursäkt på förhand. Jag och maken har en dotter på 1.5 år. Hon är det bästa som hänt oss och...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
9 806
Senast: gulakatten
·
Övr. Hund Jag har sälj annons ute på min hund sedan den 17 januari. Jag har fått tre svar. En som bor i samma stad som jag och som kör lastbil...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
4 844
Senast: ako
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
6 952

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp