Sanna25
Trådstartare
Hjälp!
Jag tror jag är nära vän med en som kan betecknas som sårbar narcissist.
Jag har inte förstått det förrän nyligen då jag också nyligen stötte på begreppet och insåg ”Men herregud det är ju min kompis”
Jag har alltid tänkt på narcissister som utåtriktade och personer som tar plats. Självsäker framtoning, immuna mot kritik.
Min kompis är tvärtom. Inåtvänd, framstår som blyg utåt, är som en grå tyst mus i offentliga sammanhang.
Men nu fattar jag. Hon är manipulativ. Straffar mig genom tystnad. Och att hon drar sig tillbaka. Säger aldrig något rätt ut. Snackar skit bakom ryggen.
Och nu förstår jag vidden av hennes manipulation.
Mycket jag förstår nu när jag äntligen fattat. Den där gnagande känslan av att hon är avundsjuk och aldrig kan släppa en oförrätt. Men hon gör allt liksom i det dolda.
Exempel: Hennes häst är svår att rida. Folk har försökt hjälpa henne i stallet (vi står inte i samma stall) jag har varit med där en hel del gånger. Som jag uppfattat det rätt mysig stämning och folk varit trevlig. Hon kommer inte överens med någon utom en. Jag har varit med när folk varit trevlig och efteråt har hon öst skit pm dem. Till mig.
Hon snackar nedlåtande om sin bror. Sin kille. Andra släktingar. Kurskompisar etc. Det är fel på alla. Hon har varit arg på varje stallägare..
Ni fattar..
Den enda hon androg säger något ont om är sin mamma. Henne idoliserar hon (hon är utåtriktad och dominant)
Jag har fått bekräftat att hon snackat skit om mig.
Jag vet att hon är avundsjuk på mig. Min kille. Min familj. Andra vänner. Att det går bra för mig. Och att jag och min häst är soulmates.
Den där avundsjukan är nog det som är värst hos henne. Hon har svårt att dölja den.
Jag fattar också nu att hon använder sig av härskartekniker. Fast även där har jag varit naiv. Jag har alltid tänkt att det är på ett aggressivt sätt.
Hon ger mig dåligt samvete.
Ja förlåt för långt inlägg och när jag skrivit klart inser jag att jag måste bryta med henne.
Jag har försökt ställa henne mot väggen många gånger. Försökt diskutera. Hon glider undan
Hon är skyldig mig pengar. Rätt mycket. De får jag aldrig se igen. Hon betalar sällan tillbaks och drar sig i det längsta.
Känner mig grundlurad. Det värsta är att jag tyckt synd om henne. Nu är det slut på det!
Någon som råkar ut för en sårbar(dold) eller ”vanlig” narcissist?
Jag känner mig helt urlakad..
Sorry för långt inlägg
Jag tror jag är nära vän med en som kan betecknas som sårbar narcissist.
Jag har inte förstått det förrän nyligen då jag också nyligen stötte på begreppet och insåg ”Men herregud det är ju min kompis”
Jag har alltid tänkt på narcissister som utåtriktade och personer som tar plats. Självsäker framtoning, immuna mot kritik.
Min kompis är tvärtom. Inåtvänd, framstår som blyg utåt, är som en grå tyst mus i offentliga sammanhang.
Men nu fattar jag. Hon är manipulativ. Straffar mig genom tystnad. Och att hon drar sig tillbaka. Säger aldrig något rätt ut. Snackar skit bakom ryggen.
Och nu förstår jag vidden av hennes manipulation.
Mycket jag förstår nu när jag äntligen fattat. Den där gnagande känslan av att hon är avundsjuk och aldrig kan släppa en oförrätt. Men hon gör allt liksom i det dolda.
Exempel: Hennes häst är svår att rida. Folk har försökt hjälpa henne i stallet (vi står inte i samma stall) jag har varit med där en hel del gånger. Som jag uppfattat det rätt mysig stämning och folk varit trevlig. Hon kommer inte överens med någon utom en. Jag har varit med när folk varit trevlig och efteråt har hon öst skit pm dem. Till mig.
Hon snackar nedlåtande om sin bror. Sin kille. Andra släktingar. Kurskompisar etc. Det är fel på alla. Hon har varit arg på varje stallägare..
Ni fattar..
Den enda hon androg säger något ont om är sin mamma. Henne idoliserar hon (hon är utåtriktad och dominant)
Jag har fått bekräftat att hon snackat skit om mig.
Jag vet att hon är avundsjuk på mig. Min kille. Min familj. Andra vänner. Att det går bra för mig. Och att jag och min häst är soulmates.
Den där avundsjukan är nog det som är värst hos henne. Hon har svårt att dölja den.
Jag fattar också nu att hon använder sig av härskartekniker. Fast även där har jag varit naiv. Jag har alltid tänkt att det är på ett aggressivt sätt.
Hon ger mig dåligt samvete.
Ja förlåt för långt inlägg och när jag skrivit klart inser jag att jag måste bryta med henne.
Jag har försökt ställa henne mot väggen många gånger. Försökt diskutera. Hon glider undan
Hon är skyldig mig pengar. Rätt mycket. De får jag aldrig se igen. Hon betalar sällan tillbaks och drar sig i det längsta.
Känner mig grundlurad. Det värsta är att jag tyckt synd om henne. Nu är det slut på det!
Någon som råkar ut för en sårbar(dold) eller ”vanlig” narcissist?
Jag känner mig helt urlakad..
Sorry för långt inlägg