Hönstråden II

Lite uppdatering.

Rut är helt återställd efter en längre tids "sjukdom". Troligen någon form av svält på grund av att hon är minst och råkat bli lite för mycket undanskuffad och under en kall tid på året.
Hon är tillbaka och äter och mår bra.

Mitt kalkonkläck gick jättebra! 13 av 15 ägg kläcktes vilket är jättebra med tanke på att de fraktats.

Men, som vanligt får jag ju änglavingar på alla mina bebisar (kalkoner, ankor, kycklingar, gäss). Jag lyckas alltid fixa till de så de får det aldrig i vuxen ålder men jag kan nu med säkerhet säg att det inte är ärftligt i detta fall, eftersom jag får det oavsett art, och avkommorna som föds upp hos mamma får det inte. Inte heller de avkommor som föds upp i kläckare hos andra. Så, det är garanterat fodret.
Ok,........då undrar jag lite, vadan denna foderrelaterade sak?

Min granne har samma foder och fri tillgång till sina maskinkläckta och de får aldrig det. Jag å andra sidan måste begränsa maten och bara ge 2-3 gånger dagligen, annars kommer änglavingarna som ett brev på posten (det gör de ändå för jag har ju alltid fri tillgång i början).
Jag har testat att byta fodermärke men det hjälper inte.

Några tankar?

Kan det vara vattnet?
Om din granne använder samma foder och inte får det, så kan det ju inte vara foderrelaterat.
 
Kan det vara vattnet?
Om din granne använder samma foder och inte får det, så kan det ju inte vara foderrelaterat.

Vi har samma vatten också........ De som föds upp hos sina mammor har ju samma vatten som de som jag har inne eller i stallet.

Frågan är om mina äter mer? I såfall, varför?

Det försvinner när jag tar bort fodret (kyckling start) och istället ger ägg, frukt och grönsaker eller ger foder begränsat. Det jag vet är att vilda fåglar kan få det om de är i miljö där folk matar dem med bröd och annat olämpligt så jag är ändå benägen att tro att det är fodret.
 
Vi har samma vatten också........ De som föds upp hos sina mammor har ju samma vatten som de som jag har inne eller i stallet.

Frågan är om mina äter mer? I såfall, varför?

Det försvinner när jag tar bort fodret (kyckling start) och istället ger ägg, frukt och grönsaker eller ger foder begränsat. Det jag vet är att vilda fåglar kan få det om de är i miljö där folk matar dem med bröd och annat olämpligt så jag är ändå benägen att tro att det är fodret.

Hm. Låter ju himla mystiskt detta.
 
När jag googlade på engelska så fick jag fram "orsaker" från mer ev. tillförlitliga källor.

Men överutfodring av protein - kolhydrater, samtidigt som de får en vitaminbrist (någonstans togs det upp niacin - en b vitamin och på en brittisk sida skrevs det om magnesiumbrist) + att de behöver ha en genetisk disposition för det.

Men inget som hjälper dig och det mesta var i samband med att man inte ska mata vilda fåglar.
Jag har däremot skickat frågan vidare i en grupp på FB där akademiker inom djurvärlden i Sverige är medlemmar, och bett dem om de kan hjälpa mig vart jag kan vända mig.
Jag blev väldigt nyfiken eftersom det verkar vara ett fenomen som man inte vet så mycket om.
 
När jag googlade på engelska så fick jag fram "orsaker" från mer ev. tillförlitliga källor.

Men överutfodring av protein - kolhydrater, samtidigt som de får en vitaminbrist (någonstans togs det upp niacin - en b vitamin och på en brittisk sida skrevs det om magnesiumbrist) + att de behöver ha en genetisk disposition för det.

Men inget som hjälper dig och det mesta var i samband med att man inte ska mata vilda fåglar.
Jag har däremot skickat frågan vidare i en grupp på FB där akademiker inom djurvärlden i Sverige är medlemmar, och bett dem om de kan hjälpa mig vart jag kan vända mig.
Jag blev väldigt nyfiken eftersom det verkar vara ett fenomen som man inte vet så mycket om.

Jag ger multivitaminer också…..

Genetisk disposition verkar ju inte vara anledningen här dock. Olika arter samt att avkommor till änglavingarna verkar inte få det.

Men det du skriver är det jag också läst mig till.
 
NU får de gå ut igen!! :love1:
(skärmdump från fb)
1682436910968.png
 
Vi slaktade våra två ungtuppar för några veckor sen. Så jäkla psykiskt jobbigt, det värsta är nog att de slås ihjäl (ok, avblodningen är döden men risken är nog rätt stor att dom faktiskt dör av sambons slag). Är så jäkla rädd det ska ta fel och ge lidande. Sambon är dock säker och ett klonk och dom var borta.
Och stortuppen och hönorna är så mycket mer nöjda utan slynglarna.
 
Vi slaktade våra två ungtuppar för några veckor sen. Så jäkla psykiskt jobbigt, det värsta är nog att de slås ihjäl (ok, avblodningen är döden men risken är nog rätt stor att dom faktiskt dör av sambons slag). Är så jäkla rädd det ska ta fel och ge lidande. Sambon är dock säker och ett klonk och dom var borta.
Och stortuppen och hönorna är så mycket mer nöjda utan slynglarna.
Samma sak här när någon nackas, först slag mot huvudet av grannen och sen huggs det av. Grannen får dem i arvode. :crazy:
 
Samma sak här när någon nackas, först slag mot huvudet av grannen och sen huggs det av. Grannen får dem i arvode. :crazy:
Vi hjälps åt. Männen håller (dvs min och grannen), sen är det vi kvinnor som tar ur. När dom väl är döda har jag inte så stort bekymmer.
 
Vi hjälps åt. Männen håller (dvs min och grannen), sen är det vi kvinnor som tar ur. När dom väl är döda har jag inte så stort bekymmer.
Nä, döda kroppar har jag inget problem med egentligen, men jag har svårt att äta någon jag tagit hand om trots att jag vet att de haft ett bra liv. 😶
 
Jag är nog mindre påverkad än er, och har hittills slaktat tupparna som behövts slaktas (ca 5 st) själv utan hjälp från någon - och sedan även tagit ur, tillagat och ätit. Slag mot bakhuvudet och sedan av med huvudet. Det är inte precis kul, men det måste ju göras - och just själva dödandet är det jag också tycker är jobbigast.
 
Jag slaktar, plockar/flår och tar ut själv. Sambon vill inte vara med vilket är helt okej för min del. Har nog slaktat runt 30 tuppar hittills sen vi började med egna höns för fyra år sedan. Köttet äter vi förstås. :) Allt vårt kött är hemmaslaktat numera (tuppar, gris, ko). En del viltkött blir det också förstås, av vänner som jagar.
 
Jag har beställt 35 broilers som ska på grönbete här (när de är stora nog).
Jag har köpt en smådjursbult men inte testat det än. Än så länge känner jag mig tryggare med att slå dem först.
Det blir första gången jag gör i ordning dem "på riktigt".
 
Här är det vi tjejer som slår och avblodar och männen fjädrar av och tar ur men i slutet gör alla allt. Flaskhalsen är ju urtagningen.

De första var svårast men nu har man vant sig men behandlar alla djur med respekt och omtanke, dvs ser till att man är koncentrerad på uppgiften. Det har resulterat i att man är jäkligt snabb att slå nästa slag om man tror eller vet att man slagit fel, för det KAN hända. Och, att man trots vana inte glömmer vad man gör och att man faktiskt tar ett liv.

Vi har nog slaktat över 100 djur nu, om inte mer, sedan 2017 när vi skaffade första hönsen. Vi har slaktat höns, ankor, gäss, vaktlar och kalkoner.
 
Jag har beställt 35 broilers som ska på grönbete här (när de är stora nog).
Jag har köpt en smådjursbult men inte testat det än. Än så länge känner jag mig tryggare med att slå dem först.
Det blir första gången jag gör i ordning dem "på riktigt".
Vi har pratat om bult, men träffytan är så himla liten vill jag ha för mig att jag läst. Så den måste ligga helt rätt emot.
Personligen tror jag ändå det skulle vara lättare trycka på en knapp än att slå.

Nån som använder tratt vid urladdning? Vi pratade om att prova det nästa år. Nu kör vi ner i hink bara, men ibland rör dom sig ju så den typ välter :nailbiting: .
 
Vi har pratat om bult, men träffytan är så himla liten vill jag ha för mig att jag läst. Så den måste ligga helt rätt emot.
Personligen tror jag ändå det skulle vara lättare trycka på en knapp än att slå.

Nån som använder tratt vid urladdning? Vi pratade om att prova det nästa år. Nu kör vi ner i hink bara, men ibland rör dom sig ju så den typ välter :nailbiting: .

Vi har slakttratt, egengjorda, av koner på en stolpe. Det är mycket enklare tycker vi. Det ”svåra” är att få i dem rätt men sedan är det lätt att slå och avbloda.
 
Mina tuppar som levt ihop i två år har helt plötsligt rykt ihop och den ena får inte gå ut ur huset. Få se hur det går.

Jag har upp emot trettio höns och kan ju inte bara ha en tupp, är min tanke.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Hästnyheter Benjamin Werndl var på plats i Flyinge för att agera testryttare på Breeders Trophy för första gången. Bäst gillade han Verdesse II VH...
Svar
0
· Visningar
441
Senast: Gunnar
·
  • Artikel
Hästnyheter Vår svenska historia är inte enbart fylld av berömda kungar och krigskämpar. Där finns även historiska hästar som har stått för...
Svar
0
· Visningar
417
Senast: Gunnar
·
Hemmet Det kan väl inte bara vara jag som gillar dessa utomhusdekorationer i form av lysande djur? Ni kanske inte har lika många som jag men...
2 3
Svar
53
· Visningar
2 296
Senast: Cattis_E
·
Övr. Djur Någon gräver i min gräsmatta, vilket är helt ok. Men jag blir nyfiken på vem det är. Det är fullt av små hål, som max kanske en dm djupa...
Svar
15
· Visningar
1 285
Senast: BornAgain
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp