Bukefalos 28 år!

Hund som nafsat - hur skulle du göra?

Det strikta ansvaret har inget med föräldraansvaret att göra, eller det moraliska ansvaret heller för den delen. Det är enbart en juridisk formulering.
Nej, men just nu tycks vi föra en diskussion på flera håll. Jag svarade på frågan om hur jag såg på katter och marsvin ...
 
Vad är det om inte ekonomiskt skadestånd?

Det är möjligt att jag inte har koll på de juridiska termerna, det var alltså en ärlig fråga från mig.

Jag uppfattar skadestånd som något utöver vad skadan faktiskt kostat, är det inte så? Självklart ska någon vars hund bitit ansvara för kostnaderna för den bitnes vård. (Sen kan saker eventuellt jämkas pga omständigheterna, men det strikta ansvaret innebär ju att utgångspunkten är just ekonomiskt ansvar.) Jag förstår fortfarande absolut ingenting av vad det skulle ha att göra med att hundar måste ha munkorg eller avlivas för att de är hundar dock, oavsett vad ordet skadestånd innbär...
 
Skadestånd är ersättning för liden skada. Sveda och värk brukar man prata om som term för ersättning utöver de kostnader man haft och kan påvisa.
---
Skadestånd är den ersättning som den som orsakat en skada betalar till den som drabbats av skadan, som ersättning för denna.
---
wikipedia
 
Jag är ju inte hundmänniska egentligen, men blev nyfiken på tråden och har läst igenom.

Först till TS, som svar på det ursprungliga inlägget: Jag tycker absolut inte du behöver fundera på om du ska avliva hunden! Det var ju en olyckshändelse, ingens fel, sånt som händer; barnet visste inte att hunden kunde reagera på det sättet, du visste att det har fungerat bra med dessa barn tidigare, hunden anföll ju inte barnet och högg för att döda, utan blev osäker och nafsade för att försvara sig. Nu vet du att hunden tydligen är ännu lite mer känslig än du trott tidigare och kan avvärja liknande situationer i framtiden. Ingen större skada skedd.

Sedan över till det som egentligen gör mig mer intresserad av själva tråden;

Varför är det så att det är just hundar som absolut inte på minsta lilla vis får skada människor? Är det någon slags vargskräck från urminnes tider som bubblar upp till ytan? Eller varför börjar folk direkt prata om avlivning om en hund nafsat mot någon?

För, precis som andra sagt tidigare i tråden, jag har ju många fler ärr, blåmärken och brutna ben som orsakats av katter, tamråttor, marsvin, hästar, getter, gäss mm. Både jag och andra har i samtliga fall tyckt att det antingen var en ren olyckshändelse, otur, sånt som händer bara, eller att det var mitt eget fel, som inte läste djuret korrekt och då har jag ju lärt mig något och kan hantera en liknande situation bättre nästa gång.

Blir för övrigt biten och riven av en av mina katter minst en gång i veckan, för att jag inte kan låta bli att klappa henne på magen när hon ligger med den i vädret, och ibland älskar hon det och ibland blir hon skitförbannad och hugger sig fast i min arm direkt…
Det är ändå ingen som tycker att jag ska avliva henne, ”Katter är ju sådana”. Det var heller ingen som tyckte att den enögda hästen som råkade trampa mig rätt illa på tån skulle avlivas, han såg ju inte att jag stod där. Eller råttan som bet mig så jag blev tvungen att sy, han blev ju bara rädd och försvarade sig. Och det är ju klart att det är ok, eller hur? Men om en hund blir rädd och försvarar sig så är det inte ok, varför är det så?
 
En hund som reagerar med att nafsa eller bita i situationer som hundar som är sällskapshundar ofta hamnar i t ex att bli vänligt klappad, att någon rör sig lite häftigt eller okontrollerat i hundens närhet eller går fram för att hälsa på ägaren.
Jag tycker inte det är någons rättighet att klappa en hund, men jag tycker att en sällskapshund ska tåla att bli klappad utan att nafsa eller bita.

Fan, både min extra hund och min egen hund måste avlias då för bägge två säger i från genom att nafsa när dom säger i från.

Min extra hund nafsade btw mig i handen i veckan, hon skulle försvara sin sovplats i bilen när jag sträckte in handen och skulle ta kopplet och jag hade uppmärksamheten riktad på ägaren till hunden och såg inte hennes signaler. Det var inte hundens fel, det var mitt fel! Hon är en reserverad hund som gärna försvarar sin plats och jag var inte uppmärksam.
 
En hund som reagerar med att nafsa eller bita i situationer som hundar som är sällskapshundar ofta hamnar i t ex att bli vänligt klappad, att någon rör sig lite häftigt eller okontrollerat i hundens närhet eller går fram för att hälsa på ägaren.
Jag tycker inte det är någons rättighet att klappa en hund, men jag tycker att en sällskapshund ska tåla att bli klappad utan att nafsa eller bita.

Jag vaxte upp med tva foraldrar som var hundradda. Inte for att någon av dem gick med pa att de var radda, men jag har forstatt det som vuxen, hundar var bara allmänt opålitliga och otrevliga. Jag horde PRECIS din argumentation från det jag var riktigt liten, med tillagget att min Mamma också påpekade hur hundar LUKTAR med en grimas.

Jag var sjalv lite radd for hundar tills jag skaffade min forsta egna, en Rottweiler. Jag var 55 ar gammal nar jag forst vagade skaffa en egen hund och onskar att jag inte hade blivit sa hjärntvättad i att hundar ar FARLIGA som barn.
Tank sa mycket bade jag och mina barn gatt miste om ... Mina tre soner alskar hundar (åtminstone var jag inte tydlig till dem att hundar ar farliga ... vilket jag sjalv anser ar betydligt battre foraldraskap an att varna for hur farliga hundar kan vara) och har egna hundar ... OCH katter.

Yngste sonen blev biten i ansiktet av en (tror faktiskt att det var en border Terrier) sa over lappen sprack och delade sig i tva nar han var 3 ar och han ar anda inte radd.

Jag tror att jag just insett att jag kan saga "Heja Mamma":) om mig sjalv och jag tycker verkligen jag lyckats med en bra balans ... trots min egna medhavda radsla från det jag var liten och indoktrinerad.
 
Jag är ju inte hundmänniska egentligen, men blev nyfiken på tråden och har läst igenom.

Först till TS, som svar på det ursprungliga inlägget: Jag tycker absolut inte du behöver fundera på om du ska avliva hunden! Det var ju en olyckshändelse, ingens fel, sånt som händer; barnet visste inte att hunden kunde reagera på det sättet, du visste att det har fungerat bra med dessa barn tidigare, hunden anföll ju inte barnet och högg för att döda, utan blev osäker och nafsade för att försvara sig. Nu vet du att hunden tydligen är ännu lite mer känslig än du trott tidigare och kan avvärja liknande situationer i framtiden. Ingen större skada skedd.

Sedan över till det som egentligen gör mig mer intresserad av själva tråden;

Varför är det så att det är just hundar som absolut inte på minsta lilla vis får skada människor? Är det någon slags vargskräck från urminnes tider som bubblar upp till ytan? Eller varför börjar folk direkt prata om avlivning om en hund nafsat mot någon?

För, precis som andra sagt tidigare i tråden, jag har ju många fler ärr, blåmärken och brutna ben som orsakats av katter, tamråttor, marsvin, hästar, getter, gäss mm. Både jag och andra har i samtliga fall tyckt att det antingen var en ren olyckshändelse, otur, sånt som händer bara, eller att det var mitt eget fel, som inte läste djuret korrekt och då har jag ju lärt mig något och kan hantera en liknande situation bättre nästa gång.

Blir för övrigt biten och riven av en av mina katter minst en gång i veckan, för att jag inte kan låta bli att klappa henne på magen när hon ligger med den i vädret, och ibland älskar hon det och ibland blir hon skitförbannad och hugger sig fast i min arm direkt…
Det är ändå ingen som tycker att jag ska avliva henne, ”Katter är ju sådana”. Det var heller ingen som tyckte att den enögda hästen som råkade trampa mig rätt illa på tån skulle avlivas, han såg ju inte att jag stod där. Eller råttan som bet mig så jag blev tvungen att sy, han blev ju bara rädd och försvarade sig. Och det är ju klart att det är ok, eller hur? Men om en hund blir rädd och försvarar sig så är det inte ok, varför är det så?

Jag tror det handlar om ett sorts förmänskligande av hunden. Att hunden förväntas agera efter förnuftet istället för instinkter som de andra djuren. När den inte gör det är den antingen knäpp i huvudet eller elak, dvs opålitlig.
 
Hundar hanteras normalt sett på helt andra sätt än vad dessa djur gör. Så vitt jag vet omfattar strikt ansvar bara hundar, men här får ni gärna rätta mig om jag har fel.
Fast är man bara intresserad av juridiskt ansvar? Jag skulle bli lika illa berörd om min (hypotetiska) "agressiva" häst skadade någon, eller de sura kaninerna jag haft tidigare, som om min hund hade gjort det. Ja, man har juridiskt sett strikt ansvar enbart över hundar, men moraliskt ansvar har man väl för alla djur?
 
Oj, här tog det fart!

@Ridinglady . Jag förstår inte riktigt dina liknelser. Du jämför min hund med den hunden som bet dig, och jag kan faktiskt inte se att det skulle vara jämförbart.
Min hund attackerade inte någon oprovocerat. Hon blev skrämd och reagerade impulsivt ytterst kortvarigt.

Hon har under 3,5 års tid vid två tillfällen markerat/nafsat i situationer där man klart har kunnat förstå hennes beteende och där felet helt klart låg på mig som inte insett vart hennes begränsningar gick. Varför skulle detta göra att hon aldrig mer får träffa folk?
Hon är en jättemysig hund som trivs jättebra tillsammans med människor.

Sen har jag tagit jätteallvarligt på båda dessa incidenter. Det är inget jag på något sätt viftat bort.
Men jag kan också säga att ingen människa som varit i närheten, varken barnets föräldrar eller andra vuxna anhöriga, har någonsin antytt att hunden ska tas bort eller att det ens var hundens fel.

Dina åsikter om att "sällskapshundar" ska tåla vad som helst är ju helt absurda. Men förövrigt så är inte min hund någon sällskapshund. Hon är en brukshund som avlats för arbete. Sen är hon också en väldigt fin familjehund såklart.
Hundar är hundar och måste få bete sig som hundar. Sen finns det såklart gränser för vad som är acceptabelt, men att tåla vad som helst utan att reagera är liksom inte riktigt realistiskt..
 
Att det ligger i farans riktning att den som blir biten riktar skadeståndskrav mot ägaren, t ex för kostnaden att akut få en stelkrampsspruta.
Ytterst få människor behöver få en stelkrampsspruta akut. Vi blir grundvaccinerade i skolan o sen får vi boosterdos i lumpen, o den räcker i cirkus 30 år, utan påfyllning. Tjejer som inte gör lumpen behöver påfyllning i 20 årsåldern. Vad gäller infektionsrisken är det betydligt farligare att bli biten av en katt, råtta etc...
 
I flera årtusenden har hundar avlats för att passa våra syften, förutom jakt/vakt/vall/skydd/sängvärmare osv.... så har vi avlat på hundar som kan läsa av vårt kroppsspråk, de läser oss bättre än vad andra människor gör.
När min salig far började röra sig konstigt o bli dement försvann alla hundar under bordet eller till ett annat rum när han kom i närheten. När min salig livspartner blev rullstolsbunden så kunde de på sin höjd dra in några hårstrån på svansen för att hen skulle kunna komma förbi i sin rullstol.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Hej! Det är spännande tider för mig och min familj, då vi äntligen känner att det är en bra tid att skaffa hund. Tanken är att besöka...
2 3
Svar
40
· Visningar
3 144
Hundhälsa Nytt anonymt nick, för att minska risken att folk förstår vem det handlar om. Jag är aktiv i den lokala brukshundklubbens styrelse...
6 7 8
Svar
148
· Visningar
6 039
Senast: hastflicka
·
Övr. Hund Hej! Jag har sedan 2 år tillbaka min första hund. Hon är det finaste jag har, och att se henne lycklig är det bästa jag vet. Jag gör...
Svar
19
· Visningar
1 856
Senast: Hellhound
·
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
7 678

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp