Hundar med cancer

[fryckan]

Min är också i bra form och pigg och glad, fortfarande inga symptom annat än förstorade lymfkörtlar. Och hon är bara 8

Så jävla tråkigt

 

[fryckan]

Vi var på återbesök idag till vanliga veterinären, lymfkörtlarna vid svalget är mycket mindre och den hon tog biopsi på hittade hon knappt igen och sa att hon bara kände den för att hon visste vart den satt. Hon har också hittat lediga tider i Sundsvall så nu ska vi dit antingen nästa vecka eller veckan efter för att ta mer prover. Enligt henne (även om jag inte vågar hoppas) är prognosen god för att han skulle kunna leva ett bra liv i upp till två år med cytostatika men jag ska ta det med onkologen. Men det känns åtminstone betydligt bättre än igår när jag fick provsvaret.

 

[__sofia__]

Jag fick precis svar på biopsin nu, och det var som vi trodde - höggradig malignt lymfom. Jag ska in med henne direkt på tisdag för att påbörja behandling med cytostatika, så att vi testar det under förutsättning att hon verkar må bra under själva behandlingen och inte får biverkningar.

 

[__sofia__]

Nu är vi inne på dag två efter första behandlingen, och hittills inga biverkningar Själva behandlingen var inte så farlig - totalt cirka en timme hos veterinären, inte mer än ett stick för att få i nålen (vilket är det hon kan reagera mest på efter att någon tidigare veterinär har krånglat ) och hon hade inga problem att vara still under det intravenösa droppet. Jag satt och klappade henne under tiden och hon var stilla och verkade hyfsat nöjd. Hon är en väldigt smidig hund att ha att göra med (nu mer, inte som högenergisk unghund ) min andra hund hade jag troligtvis valt att inte behandla pga att hon har svårare att hantera lite jobbiga situationer.

 

[fryckan]

Max försäkring täcker inte cytostatika... Nu ska vi prova med kortison och lilla positiva som finns var att lymfkörtlarna krympte till normal storlek när han fick låg dos kortison ca en vecka pga inflammerad hud.

 

[Gudahov]

Hur tänker ni om era älskade fyrbenta drabbas av cancer och det har gått långt i processen?
Försöker ni med behandling, eller låter ni det vara och ta vara på de få ögonblick för att när cancern blir för stor avliva den?
Så många hundar i min närhet har avlivats pga cancer och jag skulle inte utsätta en hund för kemo eller liknande, om det inte gick att avlägsna det. Utan jag skulle försöka ta vara på de ögonblick man får eventuellt extra och när det blir för mycket, låta hunden somna in. Men så länge den inte har besvär eller har ont, så behöver man inte göra speciellt mycket. Mer riskabelt med operation.
Vad tror ni kan trigga? Är det hundmaten? Miljön överhuvudtaget? Hundgodis? Vilka är era erfarenheter?

Hur skulle ni göra?
Välkommen in i tråden!

Har en liten hund (8 kg och 11 år) som fick cancerbesked för tre veckor sedan. Jättetumör på levern. Hon hade från och till varit lös i magen i en dryg månad och så en kväll var hon hängig (vilket hon i stort sett aldrig varit) så jag blev orolig. Ringde djursjukhuset nästa morgon och fick en tid senare på dagen. I väntan på detta gjorde hon sina behov och efter det började hon piggna till.

Veterinären undersökte henne först i 15 minuter, lyssnade på hjärtat, kände på henne och bände lite här och var. Hon kunde inte se något men de behöll hunden några timmar för att röntga, ta blodprov och kolla med ultraljud. Beskedet några timmar senare var att blodvärdena var åt skogen (något värde t.o.m. utanför mätapparetens förmåga), en tumör på levern större än själva levern och det var ett under att hon levde. Jag uppmanades mer eller mindre att ta farväl och jag kunde "boka avlivning i receptionen".

Blev chockad, men ville naturligtvis tala med familjen innan något drastiskt beslut. Veterinären hade gett hunden tramadol för att "hon var stressad" och "hade ont". Så när jag fick med henne hem var hon hängig igen.

Gav henne ingen mer tramadol utan lät den värka ut. Och mindes vad jag lärt mig om "alternativ" behandling av cancer för människor. Dvs jag vet att de flesta cancerceller förbrukar 100-200 ggr så mycket glukos som vanliga kroppsceller. Och att glukos är den enda energin för cancerceller. Däremot kan vanliga celler drivas av "fett", dvs vad kroppen omvandlar fett till, nämligen "ketonkroppar". (Som många säkert vet, används t.o.m. glukos för att spåra cancerceller i kroppen - en glukos-variant sprutas in i blodet och cancercellerna suger i sig den och cellerna dyker upp som blobbar i en PET-scan.)

Varken skolmedicinen eller djursjukvården går med på att man kan "svälta" cancerceller genom att inte tillföra kroppen kolhydrater/socker. Ingen större forskning läggs på denna aspekten av cancer, trots att Otto von Warburg fick Nobelpris 1931 för att ha visat cancercellernas metabolism, och hur de ferementerar glukos och att det går åt enorma mängder glukos för att cancercellerna skall kunna delas och tumören växa. Pratar man med en medicinare vet de antingen inte vad man talar om eller så säger de att kroppen själv kan omvandla protein till glukos och att det räcker för cancertillväxt. För den intresserade finns det dock många anekdoter med människor som svält bort cancer - t.o.m. stora tumörer.

Vad skall man tro? Jag är ingen medicinare eller läkare. Men jag är doktor och har grundläggande naturvetenskaplig analysförmåga samt ett källkritiskt förhållningssätt. Efter att ha lyssnat på 100-tals timmar med föredrag från läkare och patienter som har en alternativ syn så blir i alla fall jag lite nyfiken. Eftersom det inte finns några omfattande vetenskapliga studier - det är liksom inte etiskt att välja ut säg 100 patienter med tumörer och ge 50% en behandling med operation/cytostatika/strålning och ge 50% dietråd med perioder med fasta och däremellan recept med 0% kolhydrater - så finns det ingen vetenskapligt hållbar bevisning på att man kan svälta cancer. Och det är då logiskt och helt förståeligt att skolmedicinen inte vill veta av det.

Nu fick dock vår hund ett dödsbesked och veterinären var beredd att avliva henne på stående fot. Jag vill påpeka att veterinären var medkännande och mycket ledsen att ge beskedet och sa flera gånger: "Förlåt". Så det rådde inga tvivel om att hon var övertygad om att döden var nära.

Nåväl. Det finns inget att förlora och eftersom det enda jag kan göra är att ändra kosten så är det det jag gjort. Misstänkte att varför hunden mått dåligt och var hängig ett halvt dygn, var att hundmaten svällt i magen och att den trängdes med levern, vilket gjorde ont. Efter att hon gjort sina behov blev hon ju pigg igen. Vet inte om det är så här, men det är min hypotes.

Så här har jag gjort sedan vi kom hem efter dödsbeskedet:

1) Inte ge henne mat som sväller utan finfördelad mat eller sådant som smälter på vägen ned i magen. Då kommer maten inte att trängas med levern och göra ont.

2) Ge "svälta cancertumör"-hypotesen en chans. Inte en kolhydrat. Dvs bara kött, fet fisk och fett. Baconsvål som godis (innehåller 0 gram kolhydrater och säljs på chipsavdelningen i välsorterade livsmedelsaffärer, trots att det kanske borde säljas som hälsokost ).

3) Hålla tummarna.

Hittills har det fungerat fantastiskt. Sedan snart tre veckor har hon inte varit hängig en enda gång - snarare tvärtom, hon är piggare än sedan i somras. Inser att det gått successivt utför i flera månader för henne, men så långsamt att jag inte tänkt på det. Nu är hon som en "unghund" och springer omkring på promenader, plockar upp pinnar och vill att man skall kasta eller kampa. Hennes avföring var till att börja med lös i en vecka efter den extrema "LCHF-kosten" hon nu får. Men de senaste dagarna har den blivit allt fastare och jag graderar den till 7 på en skala till 10.

Naturligtvis tror jag i grunden på min veterinär, att hunder är mycket illa däran. Det mest sannolika är väl att tumören fortsätter att växa och att hon kanske har veckor eller månader kvar att leva. Och att den nya, finfördelade maten bara har gjort att det blivit lite rymligare i magen. Och kanske att den ökade andelen rött kött och lever har gjort hennes blodvärden bättre.

Men, det finns ju en ynka-pynka liten chans att det går att svälta just den här cancertumören. Vi får se. Om hon överlever tre månader från veterinärbesöket - och hon är lika pigg som nu - så gör vi om alla testerna och så får vi se hur blodvärden och tumör ser ut.

 

[__sofia__]

Varken skolmedicinen eller djursjukvården går med på att man kan "svälta" cancerceller genom att inte tillföra kroppen kolhydrater/socker. Ingen större forskning läggs på denna aspekten av cancer, trots att Otto von Warburg fick Nobelpris 1931 för att ha visat cancercellernas metabolism, och hur de ferementerar glukos och att det går åt enorma mängder glukos för att cancercellerna skall kunna delas och tumören växa. Pratar man med en medicinare vet de antingen inte vad man talar om eller så säger de att kroppen själv kan omvandla protein till glukos och att det räcker för cancertillväxt. För den intresserade finns det dock många anekdoter med människor som svält bort cancer - t.o.m. stora tumörer.

Min hund med cancer (malignt lymfom) behandlades med cellgifter förra sommaren, men under behandlingen så rekommenderade veterinären att ge foder som hade mindre kolhydrater och mer fett - så det finns definitivt de veterinärer som har med det i rekommendationerna tillsammans med annan behandling.

 

[Red_Chili]

Min hund med cancer (malignt lymfom) behandlades med cellgifter förra sommaren, men under behandlingen så rekommenderade veterinären att ge foder som hade mindre kolhydrater och mer fett - så det finns definitivt de veterinärer som har med det i rekommendationerna tillsammans med annan behandling.

Jag fick samma rekommendationer när min tik fick lymfom. Både muntligt och i "standard-hemgångsråden" som skickades med på papper. Nu åt min tik redan kolhydratsnål kost (färskfoder med mycket stor andel kött), men efter lymfom-beskedet så bytte jag så att hon åt ett färskfoder helt fritt från spannmål, det var bara kött och vitaminer i det, och hon fick i princip bara torkat kött som godis. Kanske påverkade det något, för till en början svarade hon mycket(!) bättre än väntat på cellgiftsbehandlingen. Efter några månader bestämde sig dock kroppen för att det var nog och slutade bry sig om cellgifterna, då fanns det inte längre något att göra.

Jag tror absolut inte(!) på att ersätta medicin med ändrad kost, och är övertygad om att vem som helst oavsett kosthållning kan drabbas av sjukdomar. Men visst är det intressant att läsa på om vad som ökar risken och vad som eventuellt kan minska risken för problem! Att kosten ändå påverkar hälsan är ju ingen nyhet på något plan alls.

Så länge man inte börjar med något "Om alla gjorde som mig så skulle ingen bli sjuk!" så ser jag positivt på att folk försöker lära sig så mycket som möjligt om kostens påverkan på hälsan, oavsett om det gäller människor, hundar eller andra djur.

 

[__sofia__]

Jag fick samma rekommendationer när min tik fick lymfom. Både muntligt och i "standard-hemgångsråden" som skickades med på papper. Nu åt min tik redan kolhydratsnål kost (färskfoder med mycket stor andel kött), men efter lymfom-beskedet så bytte jag så att hon åt ett färskfoder helt fritt från spannmål, det var bara kött och vitaminer i det, och hon fick i princip bara torkat kött som godis. Kanske påverkade det något, för till en början svarade hon mycket(!) bättre än väntat på cellgiftsbehandlingen. Efter några månader bestämde sig dock kroppen för att det var nog och slutade bry sig om cellgifterna, då fanns det inte längre något att göra.

Jag tror absolut inte(!) på att ersätta medicin med ändrad kost, och är övertygad om att vem som helst oavsett kosthållning kan drabbas av sjukdomar. Men visst är det intressant att läsa på om vad som ökar risken och vad som eventuellt kan minska risken för problem! Att kosten ändå påverkar hälsan är ju ingen nyhet på något plan alls.

Så länge man inte börjar med något "Om alla gjorde som mig så skulle ingen bli sjuk!" så ser jag positivt på att folk försöker lära sig så mycket som möjligt om kostens påverkan på hälsan, oavsett om det gäller människor, hundar eller andra djur.

Jag har inte varit lika bra på att ta bort kolhydrater helt, utan fortsatte med min hunds vanliga torrfoder (eller om jag ändrade till något med högre fetthalt?). Allmänt var det lite krångel med maten en period då alla tre hundarna fick för sig att de andras mat var godare än sin egen, och att ingen mat var god mer än i någon vecka... (valp/unghund som kom in i tonåren, tillsammans med två löptikar och en hund med mediciner ). Så då var det prioriterat att de skulle få i sig mat överhuvudtaget.

Men hon svarade väldigt bra på cellgiftsbehandlingen och var helt symptomfri efteråt (total remission), och mår nu sex månader efter sista behandlingen fortfarande bra Peppar peppar att det håller i sig.

 

[Gudahov]

Jag tror absolut inte(!) på att ersätta medicin med ändrad kost, och är övertygad om att vem som helst oavsett kosthållning kan drabbas av sjukdomar. Men visst är det intressant att läsa på om vad som ökar risken och vad som eventuellt kan minska risken för problem! Att kosten ändå påverkar hälsan är ju ingen nyhet på något plan alls.

Veterinären såg nattsvart på vår hunds framtid; det var att minska lidandet via avlivning som var huvudalternativet (trots att hon inte upptäckt något problem under den 15 minuter långa utvärtes undersökningen). Skulle man operera tumören, skulle inte hela kunna tas bort utan den skulle växa ut igen. Inga kostråd. Det var "somna in" som var huvudalternativet.

Inom skolmedicinen är det ofta inte självklart att kosten har någon större betydelse. När cancerfonden låter sig sponsras av Fazer Geisha och delar ut chokladkakor på sjukhusen så förstår man det.

När min fru hade cancer fick hon bara rådet att "äta som vanligt". Därför är det skönt att höra att man i alla fall inom delar av djursjukvården förstår matens och näringsintagets betydelse.

Apropå att "vem som helst oavsett kosthållning kan drabbas av sjukdomar" så bifogar jag länken till en intervju med Fred Evrard som hade en långt gången cancer i tarmarna. Han är just en renlevnadsmänniska som aldrig druckit alkohol, aldrig läsk och som tränat kampsport (Martial Arts) dagligen i hela sitt liv (och driver kampsportanläggningar i hela världen). Ändå fick han steg-3 cancer i tarmarna när han var under 50 år.

Vad han sedan gjorde var just "svälta cancer" och fastade ned tumörerna till halva storleken på 3 veckor och började sedan med 0-kolhydratmat, intermittent fasta och supplement. Och blev på 4 månader helt av med tumörerna.

 

[SiZo]

Veterinären såg nattsvart på vår hunds framtid; det var att minska lidandet via avlivning som var huvudalternativet (trots att hon inte upptäckt något problem under den 15 minuter långa utvärtes undersökningen). Skulle man operera tumören, skulle inte hela kunna tas bort utan den skulle växa ut igen. Inga kostråd. Det var "somna in" som var huvudalternativet.

Inom skolmedicinen är det ofta inte självklart att kosten har någon större betydelse. När cancerfonden låter sig sponsras av Fazer Geisha och delar ut chokladkakor på sjukhusen så förstår man det.

När min fru hade cancer fick hon bara rådet att "äta som vanligt". Därför är det skönt att höra att man i alla fall inom delar av djursjukvården förstår matens och näringsintagets betydelse.

Apropå att "vem som helst oavsett kosthållning kan drabbas av sjukdomar" så bifogar jag länken till en intervju med Fred Evrard som hade en långt gången cancer i tarmarna. Han är just en renlevnadsmänniska som aldrig druckit alkohol, aldrig läsk och som tränat kampsport (Martial Arts) dagligen i hela sitt liv (och driver kampsportanläggningar i hela världen). Ändå fick han steg-3 cancer i tarmarna när han var under 50 år.

Vad han sedan gjorde var just "svälta cancer" och fastade ned tumörerna till halva storleken på 3 veckor och började sedan med 0-kolhydratmat, intermittent fasta och supplement. Och blev på 4 månader helt av med tumörerna.

Jag har lite svårt att ta det där på allvar. Även om jag fastar så har jag ungefär samma blodsocker som en person som äter. Visst höjs det lite för att sedan gå ner igen efter en måltid. Men det är ju inte som att blodsockret går ner till noll när man fastar om man har ett fungerande hormonsystem. Då skulle man nämligen dö rätt så jätteomgående. Så jag har svårt att se hur det skulle fungera rent molekylärt?

 

[Hippocampus]

Veterinären såg nattsvart på vår hunds framtid; det var att minska lidandet via avlivning som var huvudalternativet (trots att hon inte upptäckt något problem under den 15 minuter långa utvärtes undersökningen). Skulle man operera tumören, skulle inte hela kunna tas bort utan den skulle växa ut igen. Inga kostråd. Det var "somna in" som var huvudalternativet.

Inom skolmedicinen är det ofta inte självklart att kosten har någon större betydelse. När cancerfonden låter sig sponsras av Fazer Geisha och delar ut chokladkakor på sjukhusen så förstår man det.

När min fru hade cancer fick hon bara rådet att "äta som vanligt". Därför är det skönt att höra att man i alla fall inom delar av djursjukvården förstår matens och näringsintagets betydelse.

Apropå att "vem som helst oavsett kosthållning kan drabbas av sjukdomar" så bifogar jag länken till en intervju med Fred Evrard som hade en långt gången cancer i tarmarna. Han är just en renlevnadsmänniska som aldrig druckit alkohol, aldrig läsk och som tränat kampsport (Martial Arts) dagligen i hela sitt liv (och driver kampsportanläggningar i hela världen). Ändå fick han steg-3 cancer i tarmarna när han var under 50 år.

Vad han sedan gjorde var just "svälta cancer" och fastade ned tumörerna till halva storleken på 3 veckor och började sedan med 0-kolhydratmat, intermittent fasta och supplement. Och blev på 4 månader helt av med tumörerna.

Har inte med kanske hela tråden att göra men det är såklart hyckleri när det är välkänt att cancer gillar socker och så finns rosa bandet på kanelbullar osv.
Även om inget är svart eller vitt o mycket verkar vara ett lotteri om vem/vilka djur som drabbas

 

[Snurrfian]

Har inte med kanske hela tråden att göra men det är såklart hyckleri när det är välkänt att cancer gillar socker och så finns rosa bandet på kanelbullar osv.
Även om inget är svart eller vitt o mycket verkar vara ett lotteri om vem/vilka djur som drabbas

Jag kopierar in från cancerfonden:
"Om man har cancer, kan man då svälta ut cancerceller genom att undvika socker? Många tror det och att socker göder cancerceller är ett påstående som sprids på webben och i sociala medier.

Fakta är att de allra flesta celler i kroppen behöver socker för sin ämnesomsättning, det gäller både vanliga celler och tumörceller. Cancerceller delar sig ofta snabbt och behöver mer näring än normala celler. Men det går inte att ”svälta ut” cancerceller genom att undvika socker.

Kan tappa muskelmassa
Kroppen producerar i sådana fall socker av musklerna i kroppen. Det är en av anledningarna till att cancerpatienter kan tappa muskelmassa och bli svaga och undernärda. "

Så nej det är inte något hyckleri med bullar som säljs i cancerforskningens namn, uppenbarligen behövs det mer pengar till att utbilda och upplysa.

 

[Gudahov]

Jag kopierar in från cancerfonden:
"Om man har cancer, kan man då svälta ut cancerceller genom att undvika socker? Många tror det och att socker göder cancerceller är ett påstående som sprids på webben och i sociala medier.

Fakta är att de allra flesta celler i kroppen behöver socker för sin ämnesomsättning, det gäller både vanliga celler och tumörceller. Cancerceller delar sig ofta snabbt och behöver mer näring än normala celler. Men det går inte att ”svälta ut” cancerceller genom att undvika socker.

Kan tappa muskelmassa
Kroppen producerar i sådana fall socker av musklerna i kroppen. Det är en av anledningarna till att cancerpatienter kan tappa muskelmassa och bli svaga och undernärda. "

Så nej det är inte något hyckleri med bullar som säljs i cancerforskningens namn, uppenbarligen behövs det mer pengar till att utbilda och upplysa.

Japp och det är vad det handlar om. Som Galileo sa när han undkom döden för att han tog tillbaka påståendet att Jorden snurrar runt solen (för att därmed undkomma döden): "And yet it moves". Dvs det FINNS andra meningar i cancerfrågan, dvs att cancerns lösning kanske kan sökas i metabolismen hos cancercellerna.

Ta t.ex. Professor Thomas Seyfried som är en extremt välpublicerad forskare och skrivit en bok med just titeln: "Cancer as a Metabolic Disease". För en populariserad beskrivning:

Hursomhelst, så var det här inte meningen att bli en debatt om cancerforskningen. Jag har en liten hund som har cancer och där djursjukhuset rekommenderar omedelbar avlivning. Jag är ingen veterinär och kan inte bedöma hur allvarligt en stor levertumör på en hund är, men en sak vet jag och det är att min mamma dog av levercancer - hon fick diagnosen och levde två år efter diagnosen. Den enda behandlingen var cytostatika. Operation var det inte tal om. Så jag måste utgå från att veterinären vet vad hon talar om.

Och jag ville bara svara på trådstartarens frågor och berätta att jag gör det som jag känner till och som anekdotiskt fungerat på människor och som en del forskare och doktorer rekommenderar, men inte mainstream: och det är att sopa bort alla kolhydrater och försöka svälta bort cancern. Kanske att jag hade förväntat mig att någon skulle tycka synd om hunden och kanske trösta mig lite också. Men det blir tydligen mest en massa diskussioner om mainstream-forskningen vilken jag påtalat inte bryr sig särskilt om tumörernas metabolism. Så jag lägger ned detta.

 

[Dentaku]

Angående professor Seyfried, hans forskning och huruvida övrig forskning verkligen är så ovillig att se något samband mellan cancer, kost och ämnesomsättning.

Ketogenic diet does not “beat chemo for almost all cancers”

 

[Gudahov]

Jag kopierar in från cancerfonden:
"Om man har cancer, kan man då svälta ut cancerceller genom att undvika socker? Många tror det och att socker göder cancerceller är ett påstående som sprids på webben och i sociala medier.

Fakta är att de allra flesta celler i kroppen behöver socker för sin ämnesomsättning, det gäller både vanliga celler och tumörceller. Cancerceller delar sig ofta snabbt och behöver mer näring än normala celler. Men det går inte att ”svälta ut” cancerceller genom att undvika socker.

Kan tappa muskelmassa
Kroppen producerar i sådana fall socker av musklerna i kroppen. Det är en av anledningarna till att cancerpatienter kan tappa muskelmassa och bli svaga och undernärda. "

Så nej det är inte något hyckleri med bullar som säljs i cancerforskningens namn, uppenbarligen behövs det mer pengar till att utbilda och upplysa.

Vet inte riktigt vart du vill komma. Skrev t.o.m. i inledningsinlägget att skolmedicinen inte erkänner svältning av cancerceller. Nu är det ju dock så att all vetenskap är hypoteser. Och är det så att någon som hävdar att "science is settled" så vet de inget om forskning. Hypoteserna svävar fritt och så länge inte de har kunnat förkastas så utgår man från att hypotesen håller. I texten du refererar till så målar Cancerfonden med en bred pensel. Men det finns olika cancerceller och de flesta livnär sig i huvudsak på glukos men andra på glutamin (vilket är en aminosyra och aminosyror är ju det som bygger proteiner). Cancerfondens text tar ju inte alls hänsyn till detta - det är helt enkelt så att cancerforskningen inte bryr sig om cancercellernas metabolism i någon större omfattning. Jag har respekt för cancerforskningen och de framsteg som gkorts med mediciner och behandlingar och tror att forskarna gör sitt bästa, men som vetenskapsman (inom ett annat område) så vet jag också att vara ödmjuk inför naturen och vetenskaplig metod.
En lustifikation är att ett av de senaste och mest potenta cellgifterna som används mot bl.a. bröstcancer utvinns ur barken på idegran. Det hade man ingen aning om för 20 år sedan. Och mycket av kroppens immunförsvar är ännu okänt och så sent som för ett par veckor sedan publicerades t.ex. en stor longitudinell studie (10 år och över 12000 deltagare) som visar ett kausalsamband mellan intag/nivå av D-vitamin och 40% minskad risk för demens/alzheimer (https://alz-journals.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/dad2.12404). Detta känner troligen 99% av svenska doktorer inte till, men likväl är det den nya forskningsfronten med hypoteser som testats och (hittills) inte kunnat förkastas. Frågar du en läkare om D-vitamin kan motverka alzheimer så kommer nog många säga att det inte finns något samband och snobbigt säga: "behövs det mer pengar till att utbilda och upplysa."

 

[Gudahov]

Angående professor Seyfried, hans forskning och huruvida övrig forskning verkligen är så ovillig att se något samband mellan cancer, kost och ämnesomsättning.

Ketogenic diet does not “beat chemo for almost all cancers”

Tack. Men i min hunds fall har cellgiftsbehandling inte varit ett alternativ utan avlivning ("du kan boka avlivning i receptionen" som veterinären sa till mig). Och frågan är alltså om ketogen diet kan få cancern att gå i remission, t.ex. bromsas, avstanna eller t.o.m. gå tillbaka.

Hursomhelst. Jag valde att inte avliva hunden. Påbörjade ketogen kost samma dag. Det har nu gått tre veckor och en sak är säker och det är att hunden inte har några som helst symptom och att hon är piggare än på mycket länge. Personligen tror jag inte att cancern har gått tillbaka eller kommer gå tillbaka utan kommer att växa och till slut kommer symptomen. Däremot tror jag att veterinären, baserat på blodtestet trodde att hunden var i sämre skick och cancern längre gången än vad var fallet. Men jag älskar min hund och gör det enda jag kan göra.

 

[AnneB]

Cancerfondens text tar ju inte alls hänsyn till detta - det är helt enkelt så att cancerforskningen inte bryr sig om cancercellernas metabolism i någon större omfattning.

Det forskas alldeles otroligt mycket på cancercellers metabolism eftersom det är via den forskningen som de flesta nya cancerläkemedel tas fram.

 

[Tora]

Vet inte riktigt vart du vill komma. Skrev t.o.m. i inledningsinlägget att skolmedicinen inte erkänner svältning av cancerceller. Nu är det ju dock så att all vetenskap är hypoteser. Och är det så att någon som hävdar att "science is settled" så vet de inget om forskning. Hypoteserna svävar fritt och så länge inte de har kunnat förkastas så utgår man från att hypotesen håller. I texten du refererar till så målar Cancerfonden med en bred pensel. Men det finns olika cancerceller och de flesta livnär sig i huvudsak på glukos men andra på glutamin (vilket är en aminosyra och aminosyror är ju det som bygger proteiner). Cancerfondens text tar ju inte alls hänsyn till detta - det är helt enkelt så att cancerforskningen inte bryr sig om cancercellernas metabolism i någon större omfattning. Jag har respekt för cancerforskningen och de framsteg som gkorts med mediciner och behandlingar och tror att forskarna gör sitt bästa, men som vetenskapsman (inom ett annat område) så vet jag också att vara ödmjuk inför naturen och vetenskaplig metod.
En lustifikation är att ett av de senaste och mest potenta cellgifterna som används mot bl.a. bröstcancer utvinns ur barken på idegran. Det hade man ingen aning om för 20 år sedan. Och mycket av kroppens immunförsvar är ännu okänt och så sent som för ett par veckor sedan publicerades t.ex. en stor longitudinell studie (10 år och över 12000 deltagare) som visar ett kausalsamband mellan intag/nivå av D-vitamin och 40% minskad risk för demens/alzheimer (https://alz-journals.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/dad2.12404). Detta känner troligen 99% av svenska doktorer inte till, men likväl är det den nya forskningsfronten med hypoteser som testats och (hittills) inte kunnat förkastas. Frågar du en läkare om D-vitamin kan motverka alzheimer så kommer nog många säga att det inte finns något samband och snobbigt säga: "behövs det mer pengar till att utbilda och upplysa."

Fast nej, en stor del av forskningen på cancer läggs på att forska om cancercellens metabolism. De senaste målinriktade medicinerna sys ihop beroende på cancerns DNA (extremt förenklat) och attackeras på många olika håll. Sen skriver du om cancer som om all cancer är samma cancer. Det finns hur många olika cancrar som helst uppdelade på huvudgrupper, undergrupper och subgrupper och….. Det är mycket stor skillnad på hur behandlingen ser ut. Det som funkar på en HER2-positiv cancer fungerar inte på en HER2-negativ. Skillnad på luminal B och luminal A. Man kan få två helt olika cancrar i brösten. I ena bröstet kan cancern ha hög hormonpisitivitet och i det andra bröstet låg. En kan vara högdifferentierad och den andra lågdifferentierad. Är man man och har riktig otur så kan man få testikelcancer i hjärnan.

 

[Tora]

Det forskas mycket hur man kan förhindra att cancercellen i sig att ta upp socker, men det är inte på den nivån att man kan påverka det genom att inte äta socker.