Hundar med cancer

Golden_Heart

Trådstartare
Hur tänker ni om era älskade fyrbenta drabbas av cancer och det har gått långt i processen?
Försöker ni med behandling, eller låter ni det vara och ta vara på de få ögonblick för att när cancern blir för stor avliva den?
Så många hundar i min närhet har avlivats pga cancer och jag skulle inte utsätta en hund för kemo eller liknande, om det inte gick att avlägsna det. Utan jag skulle försöka ta vara på de ögonblick man får eventuellt extra och när det blir för mycket, låta hunden somna in. Men så länge den inte har besvär eller har ont, så behöver man inte göra speciellt mycket. Mer riskabelt med operation.
Vad tror ni kan trigga? Är det hundmaten? Miljön överhuvudtaget? Hundgodis? Vilka är era erfarenheter?

Hundar jag har känt med cancer.
Min mors första schäfer tik. Bröstcancer, fick efter första kullen. Avlivades när hon kliade sönder knölen. Sista året växte den enormt. Hon levde i 11 år med sin cancer innan knölen blev för stor.
Min första tik, blandras, tog över när hon var fem. Hon hade lite bröstcancer men som efter tre år spred sig över hela magen. Avlivades när jag skulle vara borta en månad, jag var rädd att hon skulle insjukna mer. Tog också bort henne, då det hade spridits så snabbt precis innan min avresa.
Mina andra tik, blandras, kastrerad. Dog i våras pga bukcancer. Knölen var 1,5 dm stor satt mellan mjälten och tjocktarmen, gick inte att plocka bort. Fick inget direkt val att fundera på behandling. Veterinären sa att den inte gick att avlägsna och knölen påverkade hennes aptit etc.

En nära väns hund
Det är en blandras tik. Cancern sitter i munnen mellan tungan och kinden. Ytliga knölen är bortplockan, men i käkbenet finns mer kvar. Cancern är i tredje stadjet av tre. För att behandla skulle de behöva köra 40 mil eller åka tåg för detta. De funderar på behandling. Jag anser att de ska göra det som blir minst lidande för hunden, även om det innebär att de får en kort tid med hunden. Kort tid skulle de eventuellt bara få ändå trots behandling. De kanske förlänger hundens liv med något år enligt veterinären.

Hur skulle ni göra?
Välkommen in i tråden!
 
Beror på på vilken cancer och prognos, samt individen. Jag är inte helt främmande för operation och/eller cellgiftsbehandling.
Det är absolut inte samma sak som cellgiftsbehandling hos människor där målet är att behandla aggressivt för att bota. Det fungerar inte på samma sätt hos hund, där målet är att hunden ska må bra och ha bra livskvalitet under behandlingen.
 
Vår hund fick juvertumörer (3st) för 1,5år sedan varav en var elakartad. Trots att hon då var 9år beslutade vi oss för operation (i övrigt frisk och oerhört pigg).
Vi fick med oss smärtstillande för en vecka, användes 2 dagar sedan var hon sitt vanliga jag igen. För hennes del var operationen inte någon "big deal".

Att operera bort en tumör ser jag normalt inte som ett problem. Jag hade dock varit högst tveksam vid mer behandling än så.
 
Jag har en risk-ras, flat, men har peppar peppar aldrig haft en hund med cancer. Men såklart har jag funderat på det, och för min del är svaret ganska enkelt; min hund skulle få somna den dagen den lider av det.
 
Jag hade inte behandlat om inte prognosen var extremt god och behandlingen lindrig samt att hunden fortfarande hade många år kvar i livet som frisk. Är cancern väldigt långt gången hade jag avlivat hunden. Är hunden "symptomfri" och mår bra hade jag tagit hem hunden och sen bokat in avlivning när jag börjar märka att den börjar må dåligt. Jag hade inte tryckt i hunden en massa smärtstillande bara för att kunna få några sista dagar/veckor med den hemma utan är den så pass dålig redan när diagnosen ställs att det är tal om smärtlindring för att kunna ta hem den, då får den somna direkt hos veterinären.
 
Jag skulle inte behandla med strålning eller cellgift. Den dagen hunden visar tecken på att må dåligt skulle den få somna in. Djur ska inte behöva genomgå behandlingar och lidande för att förlänga sitt liv för sin ägares skull om utgången ändå är döden.
 
Jag hade behandlat så länge hundens livskvalitet påverkas positivt av behandlingen.
Cancer hos hundar är väl ofta ärftligt? Vissa raser är överrepresenterade. Sen blir ju hundar allt äldre och då hinner cancern utvecklas.
 
Har haft två tikar med juvertumörer. I ett fall opererades de bort (när tiken var drygt 9 år) och kom aldrig tillbaka. Den tiken levde tills hon var över 15 år och togs bort akut sjukdom pga ålder. I det andra fallet så opererades de inte bort och tiken avlivades vid 12,5 års ålder pga akut åldersrelaterad sjukdom som inte hade med cancer att göra.

I övrigt så är jag en sådan som absolut kan behandla en cancersjuk hund om det finns rimliga förväntningar på att hunden ska bli bra. Annars skulle jag låta hunden få hänga med så länge den mådde bra och sedan ta bort den när den inte längre mår bra.
 
Skulle ni gå in med cellgiftbehandling på en hund som är i tredje stadiet av cancer och efter behandling kanske bara ändå ges ett år? Cancern sitter i munnen.
 
Skulle ni gå in med cellgiftbehandling på en hund som är i tredje stadiet av cancer och efter behandling kanske bara ändå ges ett år? Cancern sitter i munnen.
Det främsta jag skulle titta på är hur hunden mår och vad veterinären säger är det skonsammaste mot hunden.
Munnen låter dock som en knepig placering. Är hunden redan i smärta (under smärtstillande) så nej, då skulle jag avliva den.
 
Jag har diskuterat cellgifter med min veterinär, och jag har förstått (men kan ha missuppfattat) att de mediciner man ger till hundar inte har speciellt många andra biverkningar än trötthet.
Cellgifter för människor har ofta illamående som biverkning, men jag har för mig att det inte gäller cellgifter för hundar.

Jag skulle därför kunna ge cellgifter till hunden om jag hade råd och veterinären tycker att det var en bra idé.

Överhuvudtaget utgår jag från vad veterinären tycker när jag funderar på vad som är klokt att göra. Går hos en diplomates-veterinär som jag verkligen litar fullt och fast på. Har gått hos henne i många år och hon har haft fel 1 gång under alla dessa år.
 
Jag har diskuterat cellgifter med min veterinär, och jag har förstått (men kan ha missuppfattat) att de mediciner man ger till hundar inte har speciellt många andra biverkningar än trötthet.
Cellgifter för människor har ofta illamående som biverkning, men jag har för mig att det inte gäller cellgifter för hundar.

Jag skulle därför kunna ge cellgifter till hunden om jag hade råd och veterinären tycker att det var en bra idé.

Överhuvudtaget utgår jag från vad veterinären tycker när jag funderar på vad som är klokt att göra. Går hos en diplomates-veterinär som jag verkligen litar fullt och fast på. Har gått hos henne i många år och hon har haft fel 1 gång under alla dessa år.

Det stämmer med min uppfattning. Vår hund visade inga negativa reaktioner på cellgifter eller strålning. Lite dålig aptit samma dag som behandlingen, men normal igen nästa dag, inget illamående.
 
En granne höll på med cancerbehandling på sin hund. Jag har glömt vad det var för cancer, men jag minns att hunden fick cytostatika i omgångar.

Den levde nog 2-3 år med sin behandling. Tänker man det i procent av en hunds totala livslängd är det ändå mycket.
 
Sålänge hundens livskvalité är lika bra som innan och prognosen är god hade jag behandlat. Som flera har skrivit är cellgifter på hund inte alls som hos människa och därför är jag inte främmande för det.
Den hund jag hade som fick cancer behandlade jag dock inte. Han fick levercancer och trots att den upptäcktes tidigt (jag fick en känsla av att han var svullen i magen, veterinären kunde inte känna något men hans leverprover kom tillbaka höga) gick det väldigt fort. Metastaser i lungorna och i luftrören ganska omgående. Levercancer upptäcks ofta när hunden börjar bli förvirrad av att levern inte kan rena blodet tillräckligt längre men när den dagen kom bokade jag istället avlivning. Då hade jag vetat om att han hade levercancer i nästan tre månader men han hade utretts i närmare 5 månader innan cancern upptäcktes. För min hunds del var det väldigt liten chans att hitta en fungerande cellgiftsterapi eftersom levercancer finns i en mängd olika sorter. Han hade då behövt genomgå en biopsi på lungor, luftstrupe också lever då såklart och jag ville inte utsätta honom för det. Hans sista dag i livet sprang han som vanligt lycklig upp till gödselstan och den synen kommer jag för alltid ha kvar. Jag är så tacksam för att han fick gå medans tid var.
 
Min gamla labbetik har cancer, hon har ett par rejält stora juvertumörer plus att hon har flertalet knölar lite varstans. Hon är 12år i januari och är just nu pigg som en mört. Leker och är glad. Vi kommer INTE operera bort något utan hon får vandra vidare när hon blir påverkad av sin sjukdom.
Vår labbe före henne opererade vi för cancer och det ångrar vi fortfarande, han led något enormt efter operationerna trots smärtstillande och vi fick ingen extra tid utan snarare förkortades tiden med honom pga att det blev som ett startskott för annan skit plus att han fick infektioner och fick opereras om.

Så nej, vi kommer inte göra några cancerbehandlingar på äldre hund.
Dock ska vi ta bort en liten liten knuta i juvret på vår andra hund men hon är bara 5år.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Jag har så smått börjat fundera på en till hund inom ett par år, men känner att jag behöver bolla lite tankar om rasval. Tack på förhand...
7 8 9
Svar
179
· Visningar
8 811
Hundhälsa Ge mig all eran erfarenhet! Har upptäckt en liten liten kula i ett ljuver på vovven, högst upp (vid frambenen) och jag misstänker...
Svar
8
· Visningar
916
Senast: Viva
·
Hundträning Vi har två hundar, en OEB och en OEB/Bully. Tikar, uppvuxna tillsammans, nu 1,5 och 1,3 år. De skulle ha kastreras efter första löp men...
10 11 12
Svar
220
· Visningar
13 001
Senast: Lhas
·
Hundträning Har en omplaceringstik 7 år som vi haft i ett år och hon har successivt börjat vakta sin mat. I början förekom inte detta beteende men...
2
Svar
20
· Visningar
2 192
Senast: dobbis
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp