Hur bemöta ”silent treatment”?

Han har på ett väldigt effektivt sätt sett till att han kan göra nästan vad som helst och oavsett hur det går så är det du som får bära konsekvenserna

Ex 1
Du ber honom att inte ha hunden lös, han skiter i det, inget händer
=Du är tjatig och han hade rätt

ex 2
Du ber honom att inte ha hunden lös, han skiter i det, något händer och du blir arg
=Han struntar i att han skapat situationen och fryser ut dig tills du mått dåligt nog i hans ögon

Ex 3
Du ber honom att inte ha hunden lös, han skiter i det, något händer och hunden blir allvarligt skadad
=DU mår dåligt över att du inte stoppat situationen innan

Ex 4
Du ber honom att inte ha hunden lös, han skiter i det, något händer men du vill inte "älta" och förlåter honom
=Han har struntat i dina känslor, struntat i hundens mående och inte behövt fundera på sin egen roll alls
 
Ett ord: Parterapi

Den nuvarande situationen låter ju helt horribel och det låter som att det kan bli svårt att få till det på egenhand. Om han inte heller köper din problemformulering så kan det behövas ett proffs som hjälper er med strategier att hantera konflikter på ett konstruktivt sätt.
 
Dumpa och läs på om psykisk misshandel samt normaliseringsprocessen. Det är typiskt för misshandlare (oavsett om det är fysisk eller psykisk misshandel det rör sig om) att vara fantastiska mellan allt dåligt, just för att göra det skitsvårt för partnern att lämna. Just för att partnern ska förminska sig. Just för att partnern ska hamna i ett läge där den tänker "Men det här är inte så farligt ändå, hen är ju fantastisk annars", och så blir det dåliga (ofta) bara värre och värre. Förhoppningsvis överlever partnern, men som vi vet är det inte alltid så.

Det där beteendet din partner har är alltså INTE sunt någonstans alls. Snälla, snälla du. För din skull och för fyrbentas skull, håll dig undan från den där mannen.
 
Usch...jag får mycket dåliga vibbar när jag läser ursprungsinlägget! Att bete sig så respektlöst som vuxen och dessutom totalt ignorera dina önskemål om din hunds skötsel; fullständigt oacceptabelt.

Jag har svårt att se det underbara i en sådan person faktiskt och vill be trådskaparen att själv läsa igenom det hon skrivit NOGA.

Jag jobbar med våldsutsatta kvinnor och läser in mycket normalisering här; ett förminskande/ ursäktande av otroligt omoget och rent ut sagt elakt beteende.

Denna man beter sig så här för att han KAN och tillåts.
 
Jag har varit tillsammans med en sån man som ägnade sig åt silent treatment och det fanns bara en lösning - att göra slut. Jag testade vid ett tillfälle att ge silent treatment tillbaka och det slutade med att vi knappt pratade på två månader och iom att vi inte bodde ihop sågs vi inte heller eftersom ingen ”gav” sig. Kommer inte riktigt ihåg hur vi gick vidare efter det, men det tog slut så småningom och den största anledningen var att vi aldrig kunde diskutera något. Vi testade parrådgivning till och med, men gick bara på ett möte och jag var nog redan på väg därifrån. Kände dock inte att mötet gav något direkt eftersom han inte var genuint intresserad att göra några förändringar.
 
Ledsen jag blir av att läsa vad du går igenom. Jag gick igenom samma sak, men var beredd att lämna fast kärleken fanns där.
För mig finns inget värre än att vara nära någon och inte finnas där i vått och torrt . Bryr man sig, vill man veta och försöka lösa, hur jävligt det än är.
Första gången det hände mig med min partner och kom ihåg att jag verkligen verkligen älskade honom, sa jag mitt i konflikten när han blev exakt som din..
Du har 2 val, antingen älskar du mig och vill mig väl och börjar lösa problemet NU eller så går vi isär här och nu!
Jag menade det och var beredd att gå om han inte började prata där på direkten. Sådant där beteende knäcker en helt och hållet och hans liv är fan inte viktigare en mitt.
Iallafall han fattade allvaret och efter det löser vi konflikterna när dom kommer.
Han är väldigt konflikträdd, men har insett ju snabbare vi löser problemet desto fortare är allt bra igen. Nu är han helt underbar att diskutera med, har t.o.m. hänt nån gång att jag inte vill och där kommer han tassandes efter för att fråga och lösa. Tack vare oss båda så är konflikterna lugna och minimala.
Men MEN hade han varit tyst den gången skulle det ha varit Tack och Hej för alltid! Visst jag hade förmodligen dött av sorg och saknad ett tag, men det är ingenting jämfört med ett liv med psykisk misshandel.
Sen det där med hunden också, finner inga ord.
Är det ett nöje för honom att inte ta ditt
och hundens liv på allvar.
Snälla tänk igenom allt.❤
 
Många varningsflaggor här och speciellt när du blir ledsen och han ändå ignorerar :(

Låter hemskt. Även om det inte händer ofta känns det inte obehagligt när han gör så? Är det en sån människa du vill leva med? För detta är ju en del av honom.
Han respekterar dig inte och kör sedan med känslomässig utpressning..

Du ska veta att det inte är du som gör fel, inte alls och det finns en massa stöd :heart
Vad säger vänner? Familj?
 
Det gör ont i mitt hjärta när jag läser att den där mannen är ditt livs kärlek. Hur du än gör så kommer det göra ont och lämna en saknad hos dig. Stannar du kvar i förhållandet kommer det få konsekvenser för dig som är helt orimliga och dessutom förorsakar dina hundar smärta. Skulle ni skaffa barn vill jag inte ens tänka på hur deras uppväxt kommer att bli. Tar du beslutet att lämna så kommer det också att göra ont för du kommer sakna det bra ni haft och framförallt känslan av hur bra det kunde blivit om bara....

Men utifrån finns nog bara ett beslut, lämna innan du är förminskad till någon du inte känner igen. Han må vara trevlig i vardagen men livet bjuder ju på mer än så tyvärr. Hur ska du kunna leva livet fullt ut med en man som inte tar ansvar för sig själv. Som inte kan sätta dig först och som fullständigt skiter i hur hans handlingar drabbar andra. Hur ska du kunna leva med dig själv om hans beteende leder till smärta för dina djur? Jag kan inte se hur det negativa är i närheten av att vägas upp av det bra. För mig framstår han som en väldigt osympatisk människa.
 
Det spelar ju inte så stor roll hur bra han är mellan konflikterna när han beter sig såhär illa när det väl drar igång.
Jag tror inte att man kan förändra andra, tror inte det finns något du kan göra för att han ska ändra sig. Han verkar inte se det som ett problem.
Är du verkligen ok med att leva med någon som gör dig så illa även om han är snäll däremellan?
 
Hmm… Vem är inte bra när hen är snäll, när det inte finns några konflikter eller när hen får som den vill? Jag skulle säga att de allra flesta kvalificerar sig in i den ligan som är bra då.

Men en person som fryser ut sin partner, utövar maktmissbruk genom att bla ta över partnerns ansvarområden tex djur och gör det helt tvärt emot vad som är önskat, samt är kapabel att se till att djur far illa och det med berått mod... Det är inte i mina ögon någonsin en "bra" person. Det är en person som aldrig någonsin igen skulle ha med mina djur att göra och eftersom mina djur ingår i vad som är jag så skulle det ej heller vara min partner efter ett tag.

TS - du har i övrigt fått så bra råd i tråden så det var allt jag hade att tillägga. Jag hoppas att du tar dig ur det här. :heart till dig.
 
Senast ändrad:
Tänker att man ska vara tillsammans med en vars lägstanivå är acceptabel.

Liksom, de bra sidorna är ju alltid bra!
Men det är de sämsta sidorna som avgör.

Och riktigt bra sidor kan aldrig kompensera för riktigt dåliga sidor.

Var rädd om dig

Precis så. Jag älskade mitt ex, vi var ihop en längre tid också.
Men man kan inte ta hur mycket skit som helst mellan gångerna, det bryter ner en :(
 
Jag har varit tillsammans med en som hanterade konflikter såhär. Vi är inte tillsammans idag. I mitt hem vill jag känna mig trygg och sedd, även om man ibland blir oense om saker och har någon form av meningsskiljaktigheter. Från mitt perspektiv spelar det ingen roll hur bra och fantastisk någon är ibland om den någonsin försökt få mig må dåligt med flit. Din partner har satt det i system, du är värd så mycket bättre 💕
 
Ugh, det där låter outhärdligt! Jag skulle inte klara av det utan att gå under.

Kommunikation är så himla viktigt för mig, och är inte partner intresserad av att 1) förstå det 2) jobba på det, så finns faktiskt ingen framtid. Blir jag inte lyssnad på och respekterad så spelar inte all annan slags kärlek någon roll.
 
Det går att prata om när vi är sams. Då förklarar han att han sällan vet hur han ska uttrycka sig, att han är rädd för att bli arg och säga elaka saker samt att han alltid känner sig påhoppad och går i försvar. Vi har enats om att man ska sluta ignorera varandra, man får gå undan ett tag men att den som väljer att gå undan också tar sitt ansvar; tar upp diskussionen när känslorna lagt sig.

Sen kommer alltid martyren fram; ”Vad jag än säger så blir det fel. Du blir aldrig nöjd.” Det är en klassiker. ”Släpp det för helvete!”. Men eftersom han fortsätter göra samma respektlösa skit så innebär det, för mig, att han inte lärt sig ett skit av tidigare konflikter.

Sådär höll min exman på. Det tog mig åtskilliga samtal med div folk innan jag accepterade att det är psykisk misshandel att tiga och sen omrikta, skuldbelägga och dra på sig offerkoftan.
Jag såg det inte så när jag var i det.
I dag ser jag det glasklart.
Jag tyckte vi hade det kanon. Nu inser jag att det var illa och tryckte ner mig mentalt och själsligt.
 
Gaslighting. Det han gör mot dig är INTE okej!

Lyssna på @Migo. Det är psykisk misshandel han håller på med.

Jag hade i din sits ställt ultimatum antingen går du med mig i parterapi eller så är det slut. Det finns inget som försvarar ett sånt beteende om han verkligen älskar dig. Själv så hade jag aldrig accepterat upprepat sådan beteende av en partner, det är inte att älska utan att faktiskt psykiskt misshandla den andra parten vid de här tillfällena. Det är precis lika illa som fysisk misshandel i ett förhållande. Att han upprepade gånger struntar i dina förhållningsregler vad gäller hunden är bara ett elakt beteende och inget annat. Det spelar ju ingen roll hur underbar han är i alla andra situationer om han använder dig som psykisk slagpåse vid varje konflikt. Vad händer om ni får barn ihop (såvida ni inte redan har det?) Vad händer om han kommer i konflikt med barnet i så fall? Sluta att acceptera detta beteendet för din egen skull det slutar aldrig väl.

Agree.
 
Vi har enats om att man ska sluta ignorera varandra, man får gå undan ett tag men att den som väljer att gå undan också tar sitt ansvar; tar upp diskussionen när känslorna lagt sig.

Fel. Ni har inte enats. Han fortsätter med sina egna regler och struntar fullständigt i vad ni kommit överens om.

Jag har ett helsikes temperament själv. Jag går gärna undan i stridens hetta för att inte säga saker jag ångrar. Det följs däremot upp av en sansad förklaring senare eller absolut senast dagen efter, för stridens hetta är liksom kortsiktig. Det han gör är utan tvekan utpressning och mental misshandel. Utstuderad sådan. Läs inlägget av @Hazel igen. Lägg benen på ryggen...
 
Senast ändrad:
Det går inte att bo ihop med en som är tyst. Han behöver gå i terapi och ni behöver flytta isär ganska snart. Relationen går kanske att rädda om han ändrar sig, men det är inte rimligt att du ska ha det så en enda gång till.

Behöver han vara ifred i framtiden så är det enklare om han har sitt eget boende. Då får han det utrymme han behöver och kan ta kontakt när han är redo. Det förutsätter förstås att det är därför han är tyst. Om det är någon form av straff ska du göra dig av med honom helt och hållet. Från det finns ingen återvändo.
 
Min mamma brukade ignorera mig när jag var barn. Hon sa aldrig varför eller vad hon ville så jag blev tvungen att prova olika saker för att se vad som var ”rätt”. T.ex rensa kattlådan. Nej, hon teg fortfarande så jag fick prova något annat tills jag gjorde ”rätt” sak och hon började svara på tilltal igen.
Hon brukade också lägga skulden på mig: ”Du vill ju inte heller prata!”.

Vi har inte kontakt längre, jag bröt med båda föräldrarna efter att jag flyttat långt och minnena började komma tillbaka. Har försökt ha kontakt några gånger men nej, de vill inte se vad de gjort. (Det är fler saker än att bara ignorera mig).
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
3 991
Relationer Jag måste få klappa mig själv på axeln nu. Ingen annan gör det ändå. Skulle ringa ett viktigt samtal i oktober och idag lyckades jag...
Svar
8
· Visningar
816
Senast: alazzi
·
L
Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
4 041
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Ända sen jag fick en diagnos att jag har autism så har jag HATAT det. För att det är som en diagnos att man är FEL enligt sam hället och...
5 6 7
Svar
127
· Visningar
6 811
Senast: LiviaFilippa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp