Hur bemöta ”silent treatment”?

@Aliide Det där är psykisk misshandel. Det är inte okej att han förstör dina hundar och han verkar ju dessutom göra det med vilje. Varför skulle han annars messa dig att han gjort precis som du inte ville och sen ignorera dig i flera dagar fast du mår jättedåligt? Hans sätt att behandla dig är ju en bestraffning.

Ett förhållande ska inte handla om att försöka stå ut och genomlida dåligt mående.
 
@Aliide Och för att svara på din fråga: man bemöter det genom att gå. Det kommer aldrig bli bättre. Förmodligen kommer det bli ännu sämre. Du kan inte ändra honom och ingenting du gör kommer förändra situationen. Det är en del av psykisk misshandel att få offret att ta ansvar för och må dåligt över det förövaren utsätter hen för. Det är inte ditt fel och du har inte gjort något fel, ansvaret är helt hans.
 
Jag har sen snart 2 år tillbaka levt med en alldeles underbar. Jag skulle vilja påstå att det är min livsstörsta kärlek som jag hittade efter 30 år. Han är väldigt snäll, omtänksam, rolig och kärleksfull. Men så har vi ett väldigt stort problem; silent treatment. Så fort vi hamnar i en konflikt (för det mesta skitsaker) så ignorerar han mig. Nu menar jag ignorerar på riktigt; han svarar inte på tilltal, tittar inte på mig och detta kan pågå i många dagar.

För mig är det en långsam själslig död, jag känner mig så fruktansvärt liten. Jag vill bara få bekräftat att jag blir hörd, sedd och att man kan prata ut om konflikter. Man behöver inte alltid tycka likadant, men vikten av att kunna komma överens om att man är oense är så fruktansvärt viktigt.

Ett exempel är vår sista konflikt som nu varat sedan i torsdags;

Jag ber honom lämna min sjuka 12 åriga hund hemma när han ska besöka sin mamma. Dels för att hon har en förkärlek att mata hundarna med skit och mina hundar har känslig mage. Min 12 åriga hund skulle inte klara av 3 veckor med diarré. Och dels för att en släktings lilla hund var där, som min tik aldrig träffat. Jag vet inte hur min hund ska reagera på okända hundmöten när hon är risig, eller vad händer om hon biter ifrån när hon väger 20 kilo mer?
Min kille tar såklart med hunden ändå, men lovar att skilja hundarna åt med kompostgaller och inte mata henne.

Några timmar senare får jag sms att hundarna har umgåtts och min tik har blivit matad med kyckling, kex, ost och grisöron. Jag blir skitförbannad då detta säkert är 10e gången han skiter i mina enkla direktiv kring mina hundar.

Konflikten är ett faktum. Eftersom jag är på jobbet så skriver jag ett långt meddelande som han läser och sen blir jag ignorerad över ett dygn. Så här blir det varenda jävla gång. Försöker på söndag eftermiddag ta upp diskussionen, med vikten av att respektera mig och inte göra saker på bekostnad av mina hundars hälsa. Så fort jag tar upp det stänger han av. Han svarar inte ens när jag säger hans namn. Till slut så säger han ”men gud släpp det”. Jag säger att jag vill att han förstår varför jag blir arg och att han aldrig någonsin gör om det. Påtalar vikten av att vi haft samma diskussion flera gånger tidigare men att han ändå skiter i det. Sen sitter han bara och glor rakt fram. Jag börjar till slut gråta då detta är en fruktansvärt jobbig upplevelse för mig; att bli totalt ignorerad. Även detta skiter han i. Han blir helt känslokall. Vilket gör att det alltid varit jag som medlat, försökt förminska mina känslor, stoppat undan konflikten, struntat i att lösa konflikter utan bara försökt bedja honom.

Skulle jag inte ta upp konflikten skulle han kunna vara tyst i flera veckor. Säger jag; ”när ska du sluta sura?” Efter 5 dagar så säger han lugnt ”jag är inte sur, men du har inte ställt någon fråga så jag har inget att säga”. Alternativt ”jag släppte det 15 minuter efter vi bråkade”.

När vi varit sams så har vi kommit överens om att det är okey om han går undan när han känner att han blir för arg och riskerar att säga dumma saker. Det respekterar jag. Men att han, när han lugnat ner sig, också behöver komma och ta upp diskussionen. Man kan inte stoppa huvudet i sanden och låta konflikter vara olösta hela livet.

Jag har förklarat att jag varken sover, äter eller fungerar när han ignorerar mig. Att det är ren tortyr när han inte ens svarar på tilltal. Jag har försökt göra samma lika, ignorera, men det äter upp mig att leva under samma tak och inte ens kunna tilltala varandra så i slutändan landar ändå den bestraffningen i mitt knä 😢

Har ni haft samma typ av relation? Hur gör man? Varför gör människor så här? Det går ju inte att lösa en konflikt med en möbel...

Jag lever ihop med en man som kan bli lite så där tyst. Men det är några år sedan som vi hade en konflikt där det blev sådär sist. Det krävdes att han själv skulle inse att ska han leva ihop med mig så fick han allt lov att kommunicera. Men det tog 5 år för honom att inse att kommunikation är nyckeln i vårat förhållande.
Jag frågade ofta morsan om råd när han satt och bläddrade på sin mobil, vägrade svara på tilltal, sms osv. Tipset jag fick av henne var att låta honom vara tills han bestämt sig för att prata igen, för ju mer jag tryckte på och krävde svar desto mer stängde han sig. Så nu för tiden om han blir tyst och tråkig så hittar jag på andra saker som gör mig glad och struntar i honom. Till slut efter ett antal dagar kan det komma fram var det var som skon klämde. Ibland kunde tystnaden handla om mig men minst lika ofta handlade den om strul i företaget. Som sagt, många år sedan nu sen jag blev behandlad så sist och jag vet inte hur mycket jag skulle låta det påverka mig om det hände idag.
Men nu är alla olika och fungerar olika. Det ena rådet fungerar kanske på en person men inte på den andra. Det är svårt att få några svar så här på internet då 90% kommer skrika misshandel och gör slut. Jag säger att du har två val. Antingen gör du slut eller så försöker ni lösa problemet tillsammans.

Kan det vara så att han är konflikträdd och därför undviker dig när han vet att eventuell konflikt är på g? Är han medveten om att the silent treatment är psykisk misshandel?

Däremot hur han behandlar hunden är rätt och slätt respektlöst. Skäms han inte? Eller är det de han gör? Han kanske inte borde få handskas med hunden överhuvudtaget. Det där är faktiskt en sådan sak som skulle kunna få mig att gå ut genom dörren och inte komma tillbaka igen.
Som sagt, han måste lära sig att prata när något går galet... Och att lyssna för att undvika att något överhuvudtaget går på tok. Du är ingen tankeläsare och han är inte stum.
 
Jag lever ihop med en man som kan bli lite så där tyst. Men det är några år sedan som vi hade en konflikt där det blev sådär sist. Det krävdes att han själv skulle inse att ska han leva ihop med mig så fick han allt lov att kommunicera. Men det tog 5 år för honom att inse att kommunikation är nyckeln i vårat förhållande.
Jag frågade ofta morsan om råd när han satt och bläddrade på sin mobil, vägrade svara på tilltal, sms osv. Tipset jag fick av henne var att låta honom vara tills han bestämt sig för att prata igen, för ju mer jag tryckte på och krävde svar desto mer stängde han sig. Så nu för tiden om han blir tyst och tråkig så hittar jag på andra saker som gör mig glad och struntar i honom. Till slut efter ett antal dagar kan det komma fram var det var som skon klämde. Ibland kunde tystnaden handla om mig men minst lika ofta handlade den om strul i företaget. Som sagt, många år sedan nu sen jag blev behandlad så sist och jag vet inte hur mycket jag skulle låta det påverka mig om det hände idag.
Men nu är alla olika och fungerar olika. Det ena rådet fungerar kanske på en person men inte på den andra. Det är svårt att få några svar så här på internet då 90% kommer skrika misshandel och gör slut. Jag säger att du har två val. Antingen gör du slut eller så försöker ni lösa problemet tillsammans.

Kan det vara så att han är konflikträdd och därför undviker dig när han vet att eventuell konflikt är på g? Är han medveten om att the silent treatment är psykisk misshandel?

Däremot hur han behandlar hunden är rätt och slätt respektlöst. Skäms han inte? Eller är det de han gör? Han kanske inte borde få handskas med hunden överhuvudtaget. Det där är faktiskt en sådan sak som skulle kunna få mig att gå ut genom dörren och inte komma tillbaka igen.
Som sagt, han måste lära sig att prata när något går galet... Och att lyssna för att undvika att något överhuvudtaget går på tok. Du är ingen tankeläsare och han är inte stum.
Jag tycker nog att det är rätt stor skillnad på att vara kass på att hantera konflikter men villig att arbeta med det, och att vara respektlös och elak och sen skuldbelägga den man gått över för att den reagerar...
 
Jag tycker nog att det är rätt stor skillnad på att vara kass på att hantera konflikter men villig att arbeta med det, och att vara respektlös och elak och sen skuldbelägga den man gått över för att den reagerar...

Ja, det hade ju varit en annan femma om han insåg att hans beteende är problematiskt och faktiskt vill jobba med det. Som det är nu kör han sitt race (det funkar ju för honom!) och skit samma i allt annat känns det som.
 
@Aliide

Det låter inte som ett särskilt sunt förhållande.
Jag tror att det bästa för dig vore att lämna.
Bara hur han hanterar djuren hade varit nog för mig (men jag vet att det är svårt, skitsvårt att lämna).
Som jämförelse - mitt ragg är berömt otroligt klumpig och skadebenägen. Han har
råkat trampa på hunden EN gång mörkret och sedan dess propsar han på att hunden ska ha varselväst på sig nattetid...
 
Senast ändrad:
Som jämförelse - mitt ragg är berömt otroligt klumpig och skadebenägen. Han har
råkat trampa på hunden EN gång mörkret och sedan dess propsar han på att hunden ska ha varselväst på sig nattetid...

Min pappa är en sån människa som jämt ska ge hundar godis med mottot "dom ska väl inte leva som en hund heller?" han låter också min 2 åriga slyngelhane göra ungefär vad han vill eftersom "han bara är en liiiten vaaaalp" men får han reda på att hunden blir dålig i magen av att äta nåt så låter han bli, han behöver inte testa själv, och han släpper inte hunden lös trots att min inte jagar eftersom han inte vill riskera att hunden skadar sig.

I det fallet tycker jag att min pappa visserligen inte respekterar mina önskningar angående hunden men uppenbarligen vill han absolut inte att hunden mår dåligt på något sätt. Hade han ändå matat hunden trots att jag sa att han blir dålig så blir det en helt annan grej
 
Mitt yrke handlar om att bla analysera våld i nära relation, och skulle säga att det som han gör klassas som psykisk misshandel. I en av de hot och riskbedömningar man gör finns frågor/påståenden med som tex ”ignorerar dig som att du inte fanns till” samt ”anklagat dig för sitt beteende och sina problem”.

som tidigare har sagt: lämna.
Något som jag har lärt mig senaste åren m min fd sambo: Mår man inte bra i en relation, och det beror på den andra personens beteenden/humör eller liknande så är det bästa för alla att lämna relationen. Ingen ska må dåligt i en relation.
 
Senast ändrad:
Har blivit utsatt för silent treatment i familjerelation och det är vanmakt man känner att vara utsatt. Jag mår vansinnigt dåligt av detta, men försöker hantera det med att hitta kommunikationsmetodik och att fullständigt ge upp allt egenintresse och bara låta den parten bestämma takt och tid. Det är själadödande, men det är en viktig familjerelation. Skulle jag vara utsatt i ett parförhållande, så skulle jag nog säga att det definitivt inte är värt den mängd själastryk det innebär. För det är precis vad det är.
 
Har blivit utsatt för silent treatment i familjerelation och det är vanmakt man känner att vara utsatt. Jag mår vansinnigt dåligt av detta, men försöker hantera det med att hitta kommunikationsmetodik och att fullständigt ge upp allt egenintresse och bara låta den parten bestämma takt och tid. Det är själadödande, men det är en viktig familjerelation. Skulle jag vara utsatt i ett parförhållande, så skulle jag nog säga att det definitivt inte är värt den mängd själastryk det innebär. För det är precis vad det är.
Känner så med dig! :heart Växte själv upp så där.
Fy vilket elände och därför var det självklart att lämna ”mannen i mitt liv” om han visade sig vara den typen. Det är lättare att läka krossat hjärta än psyke har jag lärt mig.
 
Alltså silent treatment skulle jag kanske stå ut med om allt annat var super, jag skulle förmodligen bli lika tjurig och göra samma sak tillbaka och sen hänger det på vem som är mest uthållig :devil:....MEN om någon behandlade mina djur som han behandlar dina så skulle jag slänga ut även mitt livs kärlek på 3 sekunder. Ingen som gör så mina djur lider eller blir sjuka för att man är så respektlös mot någon som är helt beroende av människor för att klara sig, då är man inte värd min kärlek. Spelar ingen roll om allt annat är toppen. Där är gränsen nådd och överskriden direkt. En gång kan jag acceptera om det är någon som är okunnig men efter att jag förklarat varför och det åter sker då är det bye bye. :rage:
 
Gud vad jag känner igen mig. Ett ex till mig hade silent treatment som sin konflikthanteringsmetod. Vi levde dessutom på distans så det var hemskt enkelt att koppla bort mig.

Och precis som du skriver så var det tortyr. Att vara mitt i en konflikt, full med känslor och så bli helt ignorerad var själadödande. För egen del så skulle tips om att vara likadan tillbaka eller bara strunta i det och leva på så länge inte ha funkat, jag testade men jag var ju mitt i en konflikt som inte fick någon lösning och kände mig så förminskad av den jag älskade. Det påverkade mig alldeles gör mycket. Våra konflikter slutade i regel med att jag bad om ursäkt (för något jag inte tyckte var fel gjort), vi diskuterade inte saken mer men han blev "snäll" igen. Samma charmiga, glada kille som vanligt, vi hade det jättebra tillsammans. Så länge som han slapp ta sin del av ansvaret att hantera konflikter i vår relation.

Jag tror inte att mitt ex gjorde det i syfte att trycka ner mig, eller för att vara elak. Jag tror inte att han var utstuderat manipulativ. Jag tror han gjorde så här för att det var bekvämt och funkade. Konflikt uppstod, han använde sin vanliga teknik, jag bad om ursäkt, konflikten löst.

Jag vet inte om det hade gått att ändra på det här beteendet, men vill ju tro det. Han blev ett ex av många andra orsaker (så tacksam för den dumpningen!). Jag har själv fått träna på hur jag löser konflikter och är mycket mer konstruktiv idag. Men det är för att jag velat bli bättre. Vill han ändra på sig och hitta nya tekniker? I så fall är nog terapi en god idé.
 
Jösses, Härskarteknik 3.0 alltså. Nästan lite obehagligt att läsa. Lämna känns ju som ett gott tips, som flera nämnt. Men jag undrar vad säger han själv? Är det ett problem, något han vill ändra på?
Jag tycker inte att kvinnor ska lämna män som våldför sig. Jag tycker män ska sluta våldföra sig.
 
Men snälla snälla du är helt uppåt väggarna.
Tänk först på det helt horribla att han gör tvärtom och vägrar lyssna. Det är helt onormalt att göra i en tvåsamhet.
Även om man inte håller med själv. Är det viktigt eller värt att prata om så pratar man och kommer överens. Sedan gäller det. I ditt fall är det inget att diskutera tycker jag det är din hund och då gäller dina regler. Dina argument är glasklara.
Jag kan ärligt säga att om min man gjorde nåt liknande så skulle jag tro att han blivit fysiskt sjuk. Typ tumör eller demens, Det är outtalat självklart att han sköter mina djur som jag vill. Första veckan ihop märkte jag att han ville släppa henne mer lös än jag vill så jag förklarade helt lugnt hur Molly skulle ha det. Vi är hundkunniga båda två men jag bestämmer. Han gör nu som jag vill och han tar bilen dit där han får släppa henne fast det innebär tid bensin och besvär.
När vi diskuterade det sa han typ att jag var en gullig hönsmamma och säkert pussade mig. Det är normalt enligt mig och jag tror det gäller de flesta.
Det här står för något annat. Att förminska dig. Att vara elak. Det finns inga underbara stunder med en sådan person. Självklart spelar han snäll och go då. Det är ett spel och ren psykisk misshandel.
Det andra med tystnaden är bara en annan del av hans misshandel mot dig.
Att du upplever det förhållandet som värt att stanna i eller stundtals bra handlar om dig.
Det kan handla om självkänsla eller referensramar.
jag tycker inte parterapi är aktuellt. Och ändå är jag Utbildad familjeterapeut. Däremot behöver du stöd och samtalshjälp. Du ska inte reagera som du gör med att bli liten etc. Du bör bli stor som ett hus istället och och se förhållandet och det du blir utsatt för helt oacceptabelt.
 
Men snälla snälla du är helt uppåt väggarna.
Tänk först på det helt horribla att han gör tvärtom och vägrar lyssna. Det är helt onormalt att göra i en tvåsamhet.
Även om man inte håller med själv. Är det viktigt eller värt att prata om så pratar man och kommer överens. Sedan gäller det. I ditt fall är det inget att diskutera tycker jag det är din hund och då gäller dina regler. Dina argument är glasklara.
Jag kan ärligt säga att om min man gjorde nåt liknande så skulle jag tro att han blivit fysiskt sjuk. Typ tumör eller demens, Det är outtalat självklart att han sköter mina djur som jag vill. Första veckan ihop märkte jag att han ville släppa henne mer lös än jag vill så jag förklarade helt lugnt hur Molly skulle ha det. Vi är hundkunniga båda två men jag bestämmer. Han gör nu som jag vill och han tar bilen dit där han får släppa henne fast det innebär tid bensin och besvär.
När vi diskuterade det sa han typ att jag var en gullig hönsmamma och säkert pussade mig. Det är normalt enligt mig och jag tror det gäller de flesta.
Det här står för något annat. Att förminska dig. Att vara elak. Det finns inga underbara stunder med en sådan person. Självklart spelar han snäll och go då. Det är ett spel och ren psykisk misshandel.
Det andra med tystnaden är bara en annan del av hans misshandel mot dig.
Att du upplever det förhållandet som värt att stanna i eller stundtals bra handlar om dig.
Det kan handla om självkänsla eller referensramar.
jag tycker inte parterapi är aktuellt. Och ändå är jag Utbildad familjeterapeut. Däremot behöver du stöd och samtalshjälp. Du ska inte reagera som du gör med att bli liten etc. Du bör bli stor som ett hus istället och och se förhållandet och det du blir utsatt för helt oacceptabelt.
Mycket bra skrivet. :bow:
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
3 990
Relationer Jag måste få klappa mig själv på axeln nu. Ingen annan gör det ändå. Skulle ringa ett viktigt samtal i oktober och idag lyckades jag...
Svar
8
· Visningar
816
Senast: alazzi
·
L
Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
4 041
Senast: LiviaFilippa
·
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Ända sen jag fick en diagnos att jag har autism så har jag HATAT det. För att det är som en diagnos att man är FEL enligt sam hället och...
5 6 7
Svar
127
· Visningar
6 810
Senast: LiviaFilippa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp