iNHALE
Trådstartare
Detta är egentligen bara en skriva-av-mig tråd, men om någon har något att säga får denne gärna framföra det.
Just nu vill jag bara sitta i ett hörn och gråta. Har världens skitjobb, jobbar som mötesbokare med enbart provisionslön för ett företag som inte har kollektivavtal, vilket innebär att dom kan ha i princip vilka villkor dom vill utan att man kan komma och klaga. Gilla läget eller fuck off, typ. Denna tiden av året är det extremt svårt att boka något ö.h.t eftersom det är den heliga semestern man inte får vara och talla på, folk är inte hemma och är allmänt motvilliga. Detta gör ju att man till slut landar på en månadslön på 5000 kr före skatt om man har tur, det räcker inte ens till hyran.
Söker nya jobb varje dag, men man vet ju hur det ser ut nu. De flesta företag anställer inte mer förrän till hösten när alla sommarvikerier är utflugna.
Hur överlevar man i x-antal månader tills det där acceptabla jobbet svarar på ens ansökan? Lever redan på existensminimun i princip, äter bara en gång om dagen för jag inte har råd med mer, ibland bara varannan dag. Prioriterar hundens mat över min. Har inget TV-abonemang, billigaste mobilabonemanget, billigaste internetabonemanget, köper den billigaste maten, har ingen bil, åker aldrig buss, inga prenumerationer eller andra onödiga utgifter, shoppar aldrig. Försöker sälja sånt jag inte behöver för att få ihop pengar. Mina närmaste släktingar bor i Norrland, föräldrarna bor utomlands, har inga vänner eller annat här nere.
Hur får man det att gå runt? Jobbar heltid, ibland 12 timmar om dagen ofta 6-7 dagar i veckan. Bor redan så billigt jag kan, har inte hittat något boende som är billigare om man inte vill flytta ut någonstans mitt ute i ingenstans där chanserna till jobb är många gånger lägre än här.
Vad kan man mer göra i ett sånt läge? Att be föräldrarna om hjälp är en desperat sista utväg jag helst vill slippa, hatar att snylta pengar av andra...
Just nu vill jag bara sitta i ett hörn och gråta. Har världens skitjobb, jobbar som mötesbokare med enbart provisionslön för ett företag som inte har kollektivavtal, vilket innebär att dom kan ha i princip vilka villkor dom vill utan att man kan komma och klaga. Gilla läget eller fuck off, typ. Denna tiden av året är det extremt svårt att boka något ö.h.t eftersom det är den heliga semestern man inte får vara och talla på, folk är inte hemma och är allmänt motvilliga. Detta gör ju att man till slut landar på en månadslön på 5000 kr före skatt om man har tur, det räcker inte ens till hyran.
Söker nya jobb varje dag, men man vet ju hur det ser ut nu. De flesta företag anställer inte mer förrän till hösten när alla sommarvikerier är utflugna.
Hur överlevar man i x-antal månader tills det där acceptabla jobbet svarar på ens ansökan? Lever redan på existensminimun i princip, äter bara en gång om dagen för jag inte har råd med mer, ibland bara varannan dag. Prioriterar hundens mat över min. Har inget TV-abonemang, billigaste mobilabonemanget, billigaste internetabonemanget, köper den billigaste maten, har ingen bil, åker aldrig buss, inga prenumerationer eller andra onödiga utgifter, shoppar aldrig. Försöker sälja sånt jag inte behöver för att få ihop pengar. Mina närmaste släktingar bor i Norrland, föräldrarna bor utomlands, har inga vänner eller annat här nere.
Hur får man det att gå runt? Jobbar heltid, ibland 12 timmar om dagen ofta 6-7 dagar i veckan. Bor redan så billigt jag kan, har inte hittat något boende som är billigare om man inte vill flytta ut någonstans mitt ute i ingenstans där chanserna till jobb är många gånger lägre än här.
Vad kan man mer göra i ett sånt läge? Att be föräldrarna om hjälp är en desperat sista utväg jag helst vill slippa, hatar att snylta pengar av andra...