Hur hade ni reagerat?

[athena_arabians]

@pepp: Det är en sak att bry sig om sin partners hälsa (oavsett om det är över- eller undervikt) men då framför man det på ett helt annat sätt! Det där var faktiskt bara svinigt.

Jag är anorektiker och vet hur jäkla känsligt mat, ätande och kroppsform är. Jag vet också hur lätt det är att hamna rejält snett så låt honom inte påverka dig till att göra det. Ta hand om dig!

 

[TinyWiny]

Vad vill han få ut av att säga så? Är det enbart fysisk attraktion er emellan? Visst, jag kan erkänna att jag inte tänder på vissa saker men att gå därifrån till att säga till sin uppenbart smala partner att hen behöver gå ner i vikt är ju rent absurt!

En partner som säger så hade jag inte stannat hos. Jag vill ha mer än fysisk attraktion. Jag vill vara trygg med att han finns där även i tuffa tider, även när jag inte är på topp. En dag blir vi förhoppningsvis gamla och en partner som enbart ser till det fysiska kommer garanterat lämna en för en yngre förmåga. Den tanken vill jag inte leva med. Jag vill ha äkta kärlek som består trots bristningar, rynkor och några kilo hit eller dit.

Jag tycker att du ska ta dig en funderare på vad du vill ha. Vill du ha en partner som bryr sig mer om några kilo än hur du mår?

Sen tycker jag att du ska söka hjälp för ditt mående så att du får hjälp med att hantera ätstörningen. Enbart för din egen skull. För att du har rätt att må bra

 

[Teilani]

Min man uttryckte samma sak för nån vecka sedan, "att jag började bli rundare igen." Vilket är ett diplomatiskt sätt att säga till sin överviktiga fru att hon är på väg åt fel håll. Jag tog inte illa upp eftersom

1. Jag visste om det redan
2. Jag har tidigare kämpat för att komma ner till den vikt jag har idag, även om den inte är inom nomalspannet, och vill verkligen inte gå upp i vikt igen.
3. Jag har uttryckligen bett honom hjälpa mig att hålla koll och säga till om jag inte själv reagerar.

Så ja, visst kan man säga till någon om den går upp i vikt, men jag tycker inte man kan göra det hur som helst. Och det ska ju finnas någon slags tanke om personens välmående bakom, inte att hen ska leva upp till mina krav på utseende.

Utseende är ju inte statiskt, i det långa loppet blir man slapp och rynkig. Som kvinna i ett förhållande förväntas man kanske dessutom bära eventuella gemensamma barn. Under de månaderna förändras kroppen jättemycket och det kan ta tid att komma tillbaka till ursprungsläget. Under den tiden är det hur viktigt som helst att få känna sig fin i alla fall för någon annan. Själv kände jag mig vissa dagar nästan sviken av min kropp som inte alls ville som jag ville. Då behöver man stöd inte medhåll eller undandragande.

 

[snow]

Usch, jag hade blivit fruktansvärt ledsen av en sådan kommentar @pepp och jag förstår att du också blev det!

Jag hade i ett första skede försökt prata med honom och berätta hur du känner kring mat, vikt och kropp. Han borde då rimligtvis be om ursäkt och försöka stötta dig istället (om han är något att ha dvs). Vad sade han när du började gråta? Gav han någon djupare förklaring till sitt uttalande?

 

[Septicemia]

Men vilket as!

Är en orolig för hur ens partner mår så finns det tusen andra sätt att uttrycka sig på, punkt.

Utöver just den här händelsen; får han dig att må bra (bättre) och känna dig accepterad för den du är i övrigt? Att det finns någon djupare attraktion än den fysiska?

 

[Tonto]

Jag hade blivit fruktansvärt arg och ledsen om min sambo sa något dylikt till mig utan att jag bett honom säga något om jag gått upp i vikt.

Just nu försöker jag komma i form och tappa lite i vikt, så då brukar jag be honom säga till om jag blir för smal eller om jag går åt fel håll. Jag har insett att min syn på hur smal jag vill vara är inte riktigt hälsosam även om jag är fullt normalviktig nu. Men det är skillnad att be om hjälp med att hålla koll på vikten och att få det sagt utan att man vill det.

 

[Lovisaleonora]

Mina frågor var lite för jag funderar i @Teilani s banor.

Jag är matstörd (tidigare matmissbrukare med både bullimi och anorexia i bagaget) och jag försöker numera (som hyggligt nykter) att ha ett objektivt förhållningssätt till min kropp. Ser den som ett redskap för att få göra det hjärnan vill. Det går sådär, men jag måste konstant jobba på det för att det ska bli bättre.

Om jag misstänkt att min man kommenterade mina kläder, min vikt, ,mitt hår, mitt utseende, mina handlingar i akt och mening att såra mig eller av illvilja hade jag fått spel och blivit väldigt sårad. Så är det ju när någon som är nära, känner mig och verkligen VET vad som gör ont använder kunskapen mot mig.

Men någonstans vill jag verkligen kunna ha ett objektivt förhållningssätt till min kropp. Och då måste jag också kunna diskutera på ett vettigt plan (inte "din häst är ful i den nosgrimman" utan "tror du verkligen att den nosgrimman är rätt för din häst? Jag tänker att modellen nog kanske inte sitter optimalt"). Som när jag tränar - då diskuterar vi min kropp objektivt. Vad jag vill komma åt att träna, hur jag ska göra, vad som är vettigt att försöka uppnå etc.

Du blev sårad och känner dig kränkt, arg och ledsen. Och har självklart rätt att känna så. Och jag har inte facit, bara min egen tankegång kring mitt förhållningssätt kring min kropp. För att försöka hålla mig frisk och sund. Jag vill kunna diskutera att jag inte är sund, såväl vad gäller mat som träning som vikt.

 

[starcraft]

Jag hade blivit jätteledsen om jag fått höra det. Sånt ska verkligen inte komma från ens sambo på det sättet. Att på ett fint sätt säga att någon börjar bli lite rund kan kanske vara ok om personen i fråga börjar bli ohälsosamt stor. Är det fråga om hans preferens är det inte för din skull ha säger så. Jag attraheras inte heller av modell större, men om en person jag gillar går upp lite så spelar det ingen roll, det är ändå personen jag gillar.

Jag vet hur sårande kommentarer om sin kropp är, även om jag mest fått höra det andra - att jag är för smal (har alltid varit smal och det finns ingen sjukdom bakom, det är bara så jag ser ut+ jag har en aktiv livsstil). Visst är det av omtanke oftast, men att gång på gång höra att min kropp inte är bra nog som den är, är inte roligt. Jag tycker du ska prata med honom och ordentligt förklara hur du känner och att du blir sårad av såna kommentarer.

 

[menina]

Tänk över både en och två gånger om din relation med det här geniet till kille kan vara ohälsosam.

För mig som haft och fortfarande har svåra ätstörningar och tvångsmässigt kaloriräknande tycker jag att det blir problematiskt. Även om man ger killen the benefit of the doubt och tänker att det bara var någonting han sa utan att tänka sig för.

Att leva i en relation med någon som är mån om hälsa och vikt kan vara bra men också en potentiell trigger när man är ätstörd eller har sånna tendenser. Samma sak om man får hjälp med sin kosthållning av sin partner (någonting som också kan vara bra och underlätta men också bli någonting helt annat, beroende på situationen). Lägger man till sånna där påpekanden blir det ännu klurigare. Och att du vet att han inte attraheras av större människor (har han sagt det eller är det något du vet?)

Jag tar mig själv som ett exempel: jag tränade tidigare brottning och bodde ihop med min tränare. Var fullkomligt obrydd om vad jag åt, tränade ju ändå. Sen blev det dags att böra tävla och i brottning har du ju som bekant viktklasser. Tävlade första i viktklassen över min (låg precis mellan två). Förlorade. Andra i viktklassen över. Förlorade. Tänkte inte så mycket på det ända tills min tränare föreslog att jag skulle gå ner en klass för att det skulle bli lättare. Min tränare gav mig ett schema för både kost och träning och tre veckor att tappa tio kilo. Det gick men inte utan att kroppen tog rejäl stryk. Jag kom tvåa i nästa tävling och sen var cirkusen igång. Mer viktminskning (hela tiden med "hjälp" av min tränare som gav mig recept, berättade exakt vad jag skulle äta när vi åt ute, osv) och ett mer ätstört beteende. Det skadar inte att vara lite försiktig när det kommer till "hjälp" att hålla vikten.

Du är 167 och väger 57. Du är normalviktig med marginal. Din snubbe är i bästa fall ett klantarsle och i värsta fall en idiot. Men, det är ALDRIG upp till honom att påpeka din vikt. För den är DIN. Skitsamma vad han attraheras av, tycker han att du äter för mycket kolisar så vet han vart dörren är. DU är viktigast. Framförallt när man pratar om någonting som kan bli ett ätstört beteende, som i princip är det svåraste missbruksbeteendet att göra sig fri från.

 

[Raderad medlem 94602]

Det var det jag misstänkte. Han kanske märker att du har osunda ätvanor om du går upp och ner i vikt raskt?
Jag har haft en mild form av anorexi då jag vägde 49 kg (är 170 cm), än idag har jag svårt att hitta balans i mitt ätande men nu har jag lyckats hålla min vikt någorlunda stabil och skulle också bli väldigt ledsen om någon nära kommenterade min vikt. Även åt det positiva hållet (att jag ser sund ut).
Det är svårt det där, men du kanske borde prata med någon för att sluta hetsäta och hålla en sund vikt som DU är nöjd med, det kommer även göra att du är så pass trygg i din kropp att du aldrig kommer gråta över liknande kommentarer.

Fast om man är orolig då säger man väl inte "du borde kanske dra ner på kolhydraterna"?

Då pratar väl om ätbeteendet och klurar ut vad det beror på. Hans komentar riskerar ju att förvärra ev hetsätande.

 

[YorkWann]

Men han måste ju se dig för mer än fysisk attraktion? Så om du hade gått upp 20kg så tror du att han hade gjort slut? Du är väl fortfarande du? Han blev väl kär i dig? Det är klart att man blir attraherad av en människa och känner sig dragen till dem, men jag älskar ju min sambo för att han är han? Jag hade frågat hur han mådde och om jag kunde hjälpa honom på något sätt om han gick upp eller ned mycket i vikt. Jag hade blivit sårad om min sambo sa så till mig, det är inte omtänksamt alls.

I ditt fall verkar det ju inte ens handla om så många kg så att fråga om hur du mår utifrån din vikt känns irrelevant? Mer då, hur du mår utifrån ändrad livsstil? (Från att ha tränat ganska mycket som jag fattade det som till inget?) OM han vetat om att du mått dåligt, borde det varit en rimligare fråga att ställa, nu är han ju bara en skitstövel.

 

[Bluefish]

Det låter som en tidigare relation jag haft. Han sa precis samma sak och gjorde det "för min skull". Egentligen bara för att han inte ville skämmas såklart. Och jag var verkligen inte stor, men han var väldigt vältränad och jag var tvungen att leva upp till hans standard, annars skulle han ju bli tvungen att byta ut mig mot någon mer attraktiv. Nå, ett riktigt pucko mao. Jag blev jätteledsen när han påpekade att jag gick upp och skulle skärpa mig, och mer självkritisk. Började träna och la om kosten, men mådde inte särskilt mycket bättre. Det jobbigaste för mig var att känna att jag måste hålla mig inom ett visst spann för att han skulle vilja ha mig. Kunde aldrig släppa tankarna på vad jag åt, om jag såg tjock ut osv osv eftersom det alltid var avgörande. Den stressen orkar man inte hur länge som helst, så när det tog slut åt jag precis som jag ville, gick upp 10 kilo och mådde bättre än någonsin.

Säger inte att du ska dumpa eller att han är en svinpäls, men - vill du vara i en relation där du känner att om du skulle gå upp 20 kilo är det kört? Jag gissar att det är sådana känslor som gör att du mår sämre (skäms? känner skuld?) av att du "sitter i soffan och äter". Personligen var det en oerhörd lättnad att kunna sitta där och äta vad jag ville och tänka "gud vad gott" istället för "hoppas han inte ser".

 

[Karfitsa]

Jag hade känt mig väldigt otrygg i min relation om jag hade fått höra något sådant.

Dessutom: Jag är själv 167 cm lång. Väger jag under 60 räknar jag mig som smal (storlek 36). När blev det en stor storlek????????

 

[Bexzor]

Jo, folk säger ju att jag är smal. Men det blir svårt att ta till sig när man har sambon som säger annat och man börjar se annat i spegeln
Önskar jag kunde känna som du!

Just nu känner jag att jag bara vill ta mitt pick och pack och dra...

Jag hade blivit skogstokig och undrat vad det är min sambo älskar hos mig . Ett ex tyckte , snarare krävde, att jag skulle skaffa silikonbröst eftersom mina var för små enligt honom. Det ,tillsammans med en massa annat gjorde att vi gjorde slut för jag vägrar ändra min kropp för någon annan.

Min nuvarande sambo, och blivande man, säger varje dag att jag är både snygg och het fast jag väger ca 90 kg till mina 166 cm lång. Jag är visserligen gravid, min vanliga vikt är 62 kg, men även med mellanbarnet när jag vägde drygt 100 kg så hade jag svårt att hålla honom ifrån mig

 

[athena_arabians]

Det låter som en tidigare relation jag haft. Han sa precis samma sak och gjorde det "för min skull". Egentligen bara för att han inte ville skämmas såklart. Och jag var verkligen inte stor, men han var väldigt vältränad och jag var tvungen att leva upp till hans standard, annars skulle han ju bli tvungen att byta ut mig mot någon mer attraktiv. Nå, ett riktigt pucko mao. Jag blev jätteledsen när han påpekade att jag gick upp och skulle skärpa mig, och mer självkritisk. Började träna och la om kosten, men mådde inte särskilt mycket bättre. Det jobbigaste för mig var att känna att jag måste hålla mig inom ett visst spann för att han skulle vilja ha mig. Kunde aldrig släppa tankarna på vad jag åt, om jag såg tjock ut osv osv eftersom det alltid var avgörande. Den stressen orkar man inte hur länge som helst, så när det tog slut åt jag precis som jag ville, gick upp 10 kilo och mådde bättre än någonsin.

Säger inte att du ska dumpa eller att han är en svinpäls, men - vill du vara i en relation där du känner att om du skulle gå upp 20 kilo är det kört? Jag gissar att det är sådana känslor som gör att du mår sämre (skäms? känner skuld?) av att du "sitter i soffan och äter". Personligen var det en oerhörd lättnad att kunna sitta där och äta vad jag ville och tänka "gud vad gott" istället för "hoppas han inte ser".

Det där är verkligen intressant att någon kan betrakta sin partner som en accessoar mer eller mindre. Vad gör man om partnern går upp (eller ner) i vikt rejält pga sjukdom och/eller medicinering?! Det är ju inget man kan kontrollera genom att äta rätt och träna.

 

[millifjoris]

Jag väger 68kg och är 168cm lång. Visst, jag är inte i toppform, jag har lite hull, men tjock skulle jag nog inte påstå att jag är. Så om du är 167 och väger 57kg och han påstår att du ens är det minsta tjock förtjänar han nästan ett kok stryk. Jag hade reagerat på exakt samma sätt om min sambo sa så till mig.

 

[monster1]

Jag anar väl vilka svar jag kommer få.. men men.

Idag frågade min sambo om jag kanske inte "skulle dra ner på kolhydraterna igen, för att det syns ju att jag gått upp i vikt"
(Jag har tidigare dragit ner på kolhydrater då jag hamnade i en svacka med noll träning och typ bara soffhäng. Visst jag kände mig fastare och bättre i kroppen.. men jag älskar potatis, ris osv osv.)

Jag brast ju naturligtvis ut i gråt eftersom jag vet att jag svällt upp en del. Nu i efterhand funderar jag om jag överreagerade?

Han sa att det går ju inte att säga "på ett bra sätt". Att han sa det för min skull?!
Jag är en känsloätare, jag äter dåligt när jag mår dåligt.
Var även och fixade ett nytt gymkort idag, vilket jag även sa.

Blir lite paff i ett sånt här läge och vet inte riktigt vad jag ska säga...

Problemet som jag ser det är ju inte att du gått upp i vikt utan att du mår dåligt. Det är det han borde fokusera på. Han har inte med din vikt att göra. Man har ingen rätt att styra andra människor så de blir det man vill att de ska vara. Du är vad du är, han kan välja att älska dig som du är eller att låta bli, det är de enda val han har. Han får helt enkelt älska dig även när du mår dåligt och går upp i vikt, han får älska dig när du mår bra. Om du ber om hjälp får han hjälpa dig. Men sedan går det någon form av gräns. Han har nu pekat på ett symptom och sagt att du borde rätta till det, det skapar ju bara mer ångest.

 

[Sporthorse]

Fast om man är orolig då säger man väl inte "du borde kanske dra ner på kolhydraterna"?

Då pratar väl om ätbeteendet och klurar ut vad det beror på. Hans komentar riskerar ju att förvärra ev hetsätande.

Det har du visserligen rätt i.

Det jag egentligen vill poängtera är att om "du" får bukt på din osunda inställning till vikt/mat/ätande så kommer du kanske heller inte lika lätt dras till män som också värderar dig efter ditt utseende.

 

[Raderad medlem 6459]

Det är svårt det där, men du kanske borde prata med någon för att sluta hetsäta och hålla en sund vikt som DU är nöjd med, det kommer även göra att du är så pass trygg i din kropp att du aldrig kommer gråta över liknande kommentarer.

Jag tycker förvisso att det vore en bra idé om TS fick hjälp för sitt ätbeteende och att det vore super om hon inte brydde sig en millimeter om vad folk sa. Men man ska fan inte behöva kunna hantera såna kommenterar i en relation för en partner ska fan inte säga sådär. Att säga till en 167cm/57kgs tjej att hon kanske borde dra ner på kolhydraterna är ett så jävla grisigt beteende att man SKA bli ledsen; ledsen för att ens partner är så jävla DUM I HUVUDET när man trodde att han var schysst. Ja, eller jävligt arg då. Det är också en OK känsla.

Problemet här är inte att TS grät över hans kommentar, problemet är att han var sjukt jävla elak och ful som ens sa nåt.

@pepp Lyssna inte på honom. Vad du än gör, lyssna inte på honom. Du är fullkomligt normalviktig. Däremot borde du nog få hjälp med att hantera hur du äter, så du slipper hetsäta och sen kräkas .

 

[Sporthorse]

Jag tycker förvisso att det vore en bra idé om TS fick hjälp för sitt ätbeteende och att det vore super om hon inte brydde sig en millimeter om vad folk sa. Men man ska fan inte behöva kunna hantera såna kommenterar i en relation för en partner ska fan inte säga sådär. Att säga till en 167cm/57kgs tjej att hon kanske borde dra ner på kolhydraterna är ett så jävla grisigt beteende att man SKA bli ledsen; ledsen för att ens partner är så jävla DUM I HUVUDET när man trodde att han var schysst. Ja, eller jävligt arg då. Det är också en OK känsla.

Problemet här är inte att TS grät över hans kommentar, problemet är att han var sjukt jävla elak och ful som ens sa nåt.

@pepp Lyssna inte på honom. Vad du än gör, lyssna inte på honom. Du är fullkomligt normalviktig. Däremot borde du nog få hjälp med att hantera hur du äter, så du slipper hetsäta och sen kräkas .

Citerar mitt andra svar, som var poängen med inlägget:


Det jag egentligen vill poängtera är att om "du" får bukt på din osunda inställning till vikt/mat/ätande så kommer du kanske heller inte lika lätt dras till män som också värderar dig efter ditt utseende.

För det handlar egentligen inte om hennes pojkvän, utan att hon ska må så pass bra att hon INTE drar till personer med en osund relation till kropp/utseende.