R
Raderad medlem 6459
Vad menar du med detta?För det handlar egentligen inte om hennes pojkvän, utan att hon ska må så pass bra att hon dra till personer med en osund relation till kropp/utseende.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vad menar du med detta?För det handlar egentligen inte om hennes pojkvän, utan att hon ska må så pass bra att hon dra till personer med en osund relation till kropp/utseende.
För det handlar egentligen inte om hennes pojkvän, utan att hon ska må så pass bra att hon INTE drar till personer med en osund relation till kropp/utseende.
Men gud vad oförskämt sagt.Jag anar väl vilka svar jag kommer få.. men men.
Idag frågade min sambo om jag kanske inte "skulle dra ner på kolhydraterna igen, för att det syns ju att jag gått upp i vikt"
(Jag har tidigare dragit ner på kolhydrater då jag hamnade i en svacka med noll träning och typ bara soffhäng. Visst jag kände mig fastare och bättre i kroppen.. men jag älskar potatis, ris osv osv.)
Jag brast ju naturligtvis ut i gråt eftersom jag vet att jag svällt upp en del. Nu i efterhand funderar jag om jag överreagerade?
Han sa att det går ju inte att säga "på ett bra sätt". Att han sa det för min skull?!
Jag är en känsloätare, jag äter dåligt när jag mår dåligt.
Var även och fixade ett nytt gymkort idag, vilket jag även sa.
Blir lite paff i ett sånt här läge och vet inte riktigt vad jag ska säga...
Ja, givetvis, men jag hade inte orkat eller velat vara i en relation med en person som bryr sig om ifall jag väger ett kilo mer eller mindre, och istället för att ändra på honom så hade jag lämnat. Jag accepterar inte sånt beteende i en nära relation.
Det var kanske så du uppfattade det, men långt ifrån det jag menade. TS säger att hon har problem med hetsätning och tidigare lidit utav bulemi, vilket är ganska allvarligt. Så det jag syftade på var att få henne att söka hjälp, för det är ett destruktivt beteende som i sin tur gör att man inte inser att den relation man hamnat i är lika osund som ens syn på mat. Det är inte att skuldbelägga, och om du uppfattade det så, då var det inte min mening.Nä jag säger ingenting om att någon ska ändra på killar som beter sig taskigt.
Jag vänder mig mer emot att skuldbelägga TS i den här situationen. Typ "hade du inte mått dåligt över din kropp hade du inte dragit till dig en pojkvän som säger taskiga saker till dig".
Det var kanske så du uppfattade det, men långt ifrån det jag menade. TS säger att hon har problem med hetsätning och tidigare lidit utav bulemi, vilket är ganska allvarligt. Så det jag syftade på var att få henne att söka hjälp, för det är ett destruktivt beteende som i sin tur gör att man inte inser att den relation man hamnat i är lika osund som ens syn på mat. Det är inte att skuldbelägga, och om du uppfattade det så, då var det inte min mening.
Jag anar väl vilka svar jag kommer få.. men men.
Idag frågade min sambo om jag kanske inte "skulle dra ner på kolhydraterna igen, för att det syns ju att jag gått upp i vikt"
(Jag har tidigare dragit ner på kolhydrater då jag hamnade i en svacka med noll träning och typ bara soffhäng. Visst jag kände mig fastare och bättre i kroppen.. men jag älskar potatis, ris osv osv.)
Jag brast ju naturligtvis ut i gråt eftersom jag vet att jag svällt upp en del. Nu i efterhand funderar jag om jag överreagerade?
Han sa att det går ju inte att säga "på ett bra sätt". Att han sa det för min skull?!
Jag är en känsloätare, jag äter dåligt när jag mår dåligt.
Var även och fixade ett nytt gymkort idag, vilket jag även sa.
Blir lite paff i ett sånt här läge och vet inte riktigt vad jag ska säga...
Jag tycker inte att det här behöver vara ytterligare en tråd där smala ska tjata om att folk minsann säger till dem att äta mer. Så länge idealet är smal kommer det att vara värre att säga till nån att den behöver gå ner i vikt. Så det behöver vi inte tramsa om.Men det är såklart mycket mer accepterat och mindre laddat att säga att någon är för tunn än för tjock...
Jag tror inte ni är bra för varandra.Jag anar väl vilka svar jag kommer få.. men men.
Idag frågade min sambo om jag kanske inte "skulle dra ner på kolhydraterna igen, för att det syns ju att jag gått upp i vikt"
(Jag har tidigare dragit ner på kolhydrater då jag hamnade i en svacka med noll träning och typ bara soffhäng. Visst jag kände mig fastare och bättre i kroppen.. men jag älskar potatis, ris osv osv.)
Jag brast ju naturligtvis ut i gråt eftersom jag vet att jag svällt upp en del. Nu i efterhand funderar jag om jag överreagerade?
Han sa att det går ju inte att säga "på ett bra sätt". Att han sa det för min skull?!
Jag är en känsloätare, jag äter dåligt när jag mår dåligt.
Var även och fixade ett nytt gymkort idag, vilket jag även sa.
Blir lite paff i ett sånt här läge och vet inte riktigt vad jag ska säga...
Det är väl inget som säger att TS är en dålig partner? Däremot beskriver hon en ätstörning. Han känner inte till den. Men jag skulle säga att det är livsfarligt för någon med en ätstörning att leva med en person som är uppenbart fixerad vid "perfekta" kroppar.Jag tror inte ni är bra för varandra.
Han har behov av att kontrollera sina medmänniskor. Du har behov av ett okonstlat förhållande till mat/ätande.
Tror du att ni två kan tala om detta, och därmed arbeta mot att stödja varandra i att bli bättre partner till varandra?