Hur hantera bitterhet hos nära anhörig.

[Gnist]

Ok, så är det ju ..mina val , mina problem men jag är glad att jag har föräldrar som ställer upp o hjälper o stöttar om man hamnar fel
Lika skulle jag självklart stötta min son om han gjort ett felaktigt val o det går att rätta till

Självklart hjälper de flesta föräldrar sina barn, men här handlar det om att begära att barnen ska vara de som lyssnar på skitsnack om den andra föräldern, att barnen är de som ska lösa problemen, ta tag i saker, lasta över måendet på barnen osv.

Nja, så gör man inte som förälder i min värld.

 

[Lejonelle]

Även om hela saken säkert var väldigt uppslitande, jobbig och hon inte kunde tänka helt klart så var det hon som gick med på den lösningen och skrev under pappret.

Jo. Och det kanske hon ångrar bittert nu och är en av anledningarna till att det är så svårt att gå vidare. Om du vill ge din mamma ett konkret råd kan det vara att besöka en jurist och se om det går att göra något åt detta avtal i förtid. Det lär väl inte vara lättare för pappa att klara hela kostnaden 2016 än det är nu, så jag förstår inte vad två år till ska göra för skillnad. Sticker han huvudet i sanden?

 

[fejko]

Jag tycker att när man är förälder så "kan man kosta på sig att vara lite schysst mot sina barn" och inte använda dem som budbärare och problemlösare.

Vill mamman ha sina pengar fortare än avtalat så får mamman ta den diskussionen med pappan..

Det har du iofs rätt i men nu är ju dottern redan indragen. Och jag tror att den ekonomiska biten är en av anledningarna till att mamman inte kan gå vidare.

TS kanske kan tipsa mamman om att kontakta en jurist?

 

[mandalaki]

Jag måste säga att jag är imponerad av hur du hanterar det här! Det märks att du tagit dig igenom händelsen, bearbetat dina känslor och nu har distans till både den och de inblandade. Det tycker jag är stort! En buketråd på temat kunde minst lika gärna ha handlat om Min jävla pappa som gjorde ett jävla svek mot min stackars mamma.

Det gör också att jag tror att hur du än väljer att hantera det, så kommer du att lösa det med din mamma. Just för att du är tillräckligt distanserad.

 

[martha]

Självklart hjälper de flesta föräldrar sina barn, men här handlar det om att begära att barnen ska vara de som lyssnar på skitsnack om den andra föräldern, att barnen är de som ska lösa problemen, ta tag i saker, lasta över måendet på barnen osv.

Nja, så gör man inte som förälder i min värld.

I min värld så hjälper man även sina föräldrar om dom behöver det

 

[Cattis_E]

@Lejonelle och @fejko Det har jag naturligtvis gjort flera gånger. Men ännu har hon inte gjort slag i saken och kontaktat någon.

 

[Cattis_E]

@mandalaki Tack Jag försöker ju att hantera det på det sätt som jag mår bra av och inte lägga för mycket energi på "hela härvan".

 

[Cattis_E]

I min värld så hjälper man även sina föräldrar om dom behöver det

Klart att jag hjälper henne om hon ber om hjälp. Men då får hon nog komma lite längre och kanske formulera för mig hur jag kan hjälpa till?

 

[Lejonelle]

@Lejonelle och @fejko Det har jag naturligtvis gjort flera gånger. Men ännu har hon inte gjort slag i saken och kontaktat någon.

Och då tänker jag att det ligger hos henne att ta nästa steg och du får lämna det där. Att hon behöver klaga älta och sörja är inte något konstigt men däremot behöver det inte vara du som tar emot det.

 

[fejko]

@Lejonelle och @fejko Det har jag naturligtvis gjort flera gånger. Men ännu har hon inte gjort slag i saken och kontaktat någon.

Då får du säga att du har sagt vad du tycker att nu får det vara slutältat

 

[monster1]

Bitterhet och ältande hänger ihop med depression så det kan nog vara behjälpligt med proffesionell hjälp på den fronten. Om hon bygger upp sig själv mentalt så kanske hon själv kan reda ut de ekonomiska bitarna med din far och sedemera komma vidare med sitt liv.

 

[Mirtai]

Mina föräldrar skilde sig för snart 15 år sedan. Det fanns ingen otrohet eller liknande bakom men min pappa tog det jättehårt och än idag kan han inte umgås med min mamma utan uteblir hellre från aktiviteter där bägge är bjudna.

Det här sätter såklart oss barn i en jättesvår sits men jag har gjort klart för honom att jag inte tänker diskutera mamma med honom och tvärtom. I början ville han ju älta i det oändliga om hur illa mamma betett sig, om hon inte varit otrogen ändå osv.

Jag menar att som förälder är det din skyldighet att inte tvinga ditt barn att ta ställning även om jag ju fattar att det är svårt när man känner sig sviken och lurad. Men det är deras relation, inte din!

Så stå på dig och förklara för din mamma att du gärna umgås men du tänker inte diskutera pappan och hans agerande/deras relation med henne. Det får hon göra med vänner/psykolog men inte med sina barn!

 

[Gnist]

I min värld så hjälper man även sina föräldrar om dom behöver det

På vilket sätt är föräldern hjälpt av att spy galla över den andra föräldern till barnen

Har inte fått uppfattningen att mamman faktiskt ber ts om hjälp direkt..

 

[martha]

finns väl andra sätt att hjälpa om man inte är fyrkantig

 

[fejko]

Men det är väl heller inte någon som har föreslagit att TS ska stå och baktala sina föräldrar?
Däremot kanske TS kan tipsa sin mor om samtalshjälp och kanske eventuellt en jurist?

Jag är ingen jurist men finns det inget som heter oskäliga avtal?

 

[TxyGrty]

Jag råkar tro att är man bitter så är man det. Jag är själv en mycket bitter människa av självklara och mycket sorgliga anledingar. Men det spelar som ingen roll hur förstående folk är eller hur jag försöker tänka annorlunda, så kommer jag alltid att fortsätta att vara bitter. Men som min läkare sade så kanske det är normalt att vara bitter ibland? Som alla runt mig vet att jag är en bittraste Fan av alla men jag får ändå vara med. Men ingen försöker lösa mina problem men inte heller försöker någon tvinga mig vara på annat vis, utan jag får vara. Helt naturligt. Bitter.
Så testa det med din mamma för din egen överlevnads skull. Acceptera att hon är bitter och med rätt att vara det. Men att du kan inte lösa hennes problem.
Men jag måste påstå att jag finne det högst uppseendeväckande hur illa din pappa behandlat henne! Nästan så jag klev en aning ur min egen bitterhet(!!!!!!!!) för jag fattar inte hur din pappa är funtad? Så där så jag plötsligt blev glad att det som drabbat mig är totala förluster av värsta slag men din pappa låter ju helt osannolikt egotrippad och känslokall.
Jag hoppas på grund av mitt bittra sinnelag att livet tar ut sin hämnd! Att din mamma vinner fyrtio miljoner och lämnar landet utan att dela med sig av en krona, och att din pappa inser att hans thailändska bara ville till Sverige och att hon träffar någon mer samvetsgrann för har han gjort så(som mot din mamma) mot en kvinnas så kan han göra så igen.
Men tillbaka till verkligheten.
Låt din mamma vara bitter.
Håll tummarna för henne så där så hon märker det. Sånt kan väcka skratt hos den mes bittra, att någon oväntad faktiskt hejar på en.

 

[TinyWiny]

@BornAgain. Hon ska vänta på pengarna för att de kom överens om det kanske? För att det är avtalat mellan dem? bodelning är klar så till säga att pappa tagit över lång och ägandet i huset men däremot har en (avtalad) skuld till min mamma.
Nu tycker jag du missuppfattat lite. Jag tycker inte alls jag tagit pappas sida. Jag har varit riktigt arg på honom och låtit honom veta det. Jag umgås ytterst lite med honom men svarar de får gånger han ringer och har träffat honom max två gånger på ett år och ännu inte träffat hans fru. Mamma och jag ses väl någon gång i månaden åtmistone och pratar minst en gång varje vecka.
Hon har det såvitt jag vet tight men klarar sig ekonomiskt.

Jag vill helst att hon ska må bra en samtidigt vill jag naturligtvis att hon slutar få mig att känna mig maktlös i situationen. Hon beter sig som att hon vill att jag ska lösa sitationen åt henne ena stunden och nästa när jag försöker ge råd så ska jag itne bekymra mig om hennes problem. Vi har redan dealen att vi pratar om trevligare saker och huruvida hon pratar om det har nog inget att göra med om jag brutit helt med min far eller ej. Min bror jobabr nämligen med honom och träffar honom betydligt oftare än jag

Du gör det klassiska felet att försöka lösa situationen när det hon behöver är att prata av sig. Jag tror inte alls att hon vill att du ska lösa situationen åt henne. Hon vill att du ska lyssna när hon har det jobbigt. Det är fruktansvärt jobbigt (och irriterande) när någon ska försöka lösa en situation åt en när det enda man vill är att någon lyssnar. Faktiskt lyssnar. Då säger man att hen inte ska bry sig om ens problem för att få slut på alla "råd" som ändå inte leder någonstans. Att du känner dig maktlös är ditt problem. Det får du ta hand om och du får bestämma dig för om du vill finnas för din mamma alltid eller enbart när hon är glad och mår bra. Man orkar inte alltid hålla fasaden uppe och aldrig yppa ett ord om hur dåligt man mår utav rädsla att den man pratar med genast ska börja försöka lösa ett problem som tyvärr inte går att lösa. Det är jättejobbigt när människor inte bara kan lyssna när det är det man behöver. Alla behöver vi prata av oss då och då och man måste inte lösa problemet alltid utan man måste känna in vad personen egentligen vill ha hjälp med. Är det praktisk hjälp eller är det någon som lyssnar?

 

[Raderad medlem 6459]

Du gör det klassiska felet att försöka lösa situationen när det hon behöver är att prata av sig. Jag tror inte alls att hon vill att du ska lösa situationen åt henne. Hon vill att du ska lyssna när hon har det jobbigt. Det är fruktansvärt jobbigt (och irriterande) när någon ska försöka lösa en situation åt en när det enda man vill är att någon lyssnar. Faktiskt lyssnar. Då säger man att hen inte ska bry sig om ens problem för att få slut på alla "råd" som ändå inte leder någonstans. Att du känner dig maktlös är ditt problem. Det får du ta hand om och du får bestämma dig för om du vill finnas för din mamma alltid eller enbart när hon är glad och mår bra. Man orkar inte alltid hålla fasaden uppe och aldrig yppa ett ord om hur dåligt man mår utav rädsla att den man pratar med genast ska börja försöka lösa ett problem som tyvärr inte går att lösa. Det är jättejobbigt när människor inte bara kan lyssna när det är det man behöver. Alla behöver vi prata av oss då och då och man måste inte lösa problemet alltid utan man måste känna in vad personen egentligen vill ha hjälp med. Är det praktisk hjälp eller är det någon som lyssnar?

Fast vill man bara mala på om hur illa någon behandlat en kanske man kan välja någon annan att tala om detta med än dennes barn?

Sedan finns det faktiskt en gräns mellan att finnas där för någon och att i vecka in och vecka ut lyssna på samma gamla ältande.

 

[TinyWiny]

Fast vill man bara mala på om hur illa någon behandlat en kanske man kan välja någon annan att tala om detta med än dennes barn?

Sedan finns det faktiskt en gräns mellan att finnas där för någon och att i vecka in och vecka ut lyssna på samma gamla ältande.

Ja absolut! Jag menar inte alls att Ts ska lyssna på sin mammas ältande för problem föräldrarna emellan tycker inte jag att man pratar med sina barn om alls. Om den andre föräldern pratar man i neutrala eller positiva ordalag. Möjligtvis att man kan hålla med barnet om hen är besviken eller ledsen men man pratar inte illa om den andra föräldern själv. Det jag menar är att när Ts försöker lösa problemen åt sin mamma så blir det en rundgång som bara ger negativ energi åt dem båda. Ingen utav dem mår bra utav det utan båda mår dåligt. Den ena för att hon inte längre orkar lyssna på något som hon inte skulle behövt lyssna på ifrån första början och den andra för att hon behöver älta detta för att kunna komma vidare. Det är inte längre någon mamma-barn relation när det blir såhär. Då har barnet istället tvingats ta vänners eller i värsta fall psykologens roll och det blir inte alls bra för någon. Det är det jag menar med att Ts måste bestämma sig för själv om hon vill fortsätta lyssna på mammans ältande eller om de enbart ska träffas/prata när mamman mår bra och är glad. Självklart kan man få gnälla över den eländiga huvudvärken eller förkylningen som inte vill släppa men inte om sådana saker som enbart rör föräldrarna.

 

[Lovisaleonora]

@TinyWiny - fast nä, det tycker jag är gå över gränsen. Att "kräva"att ens barn ska sitta och ta skit om sin far bara för att mor inte har någon annan att häva ur sig till.

Ett visst ältande hör nog till somliga händelser, men det får väl finnas någon måtta på vem man vänder sig till. Har man ingen i bekantskapskretsen får man väl söka professionella öron. Inte kräva att barnen ska lyssna och kommentera en massa skit om den andra föräldern.

Jag tycker det har absolut INGET med att göra huruvida man finns där när mamma behöver det eller ej. Det är ingen plikt man har som barn att behöva ta skit om den andre föräldern.