För min del började jag med en gammal rockard och en begagnad bröstsele. Gick på körkurs och fick höra vad man "skulle ha" och baxnade! Tänkte precis som du!
Men jag började iallafall med att byta mina nylontömmar till lädertömmar (stor investering för mig då jag pluggade vid den tiden).
Så småningom fick jag tillfälle att köpa en begagnad uppbyggd rockard med svängel för ett par tusen. Då måste man ju ha en sele med draglinor...
På den tiden sålde Börjes en jättebillig giggsele, komplett med baksele och draglinor. Den köpte jag. Storleken var jättemärklig, det mesta passade men t ex bukgjorden tycktes anpassad till en ardenner. Läderkvalitén var helt OK enligt min sadelmakare som tog sig en titt på den. Inte världens bästa, men långt ifrån farligt dålig.
Med detta körde jag flera år.
Så småningom kom jag över en smått antik maratonvagn (Lessebo) för ca 6000 kr (sålde uppbyggda rockarden, då blev det inte så mycket pengar att lägga emellan). Renoveringsobjekt där vi bytte hjullager, klädde om dynorna, oljade trädetaljerna och målade om. Förra ägaren hade nyligen lagt nytt gummi på hjulen, så det var redan åtgärdat. Nu hade jag ny häst (unghäst). Givetvis visar det sig att Lessebon var för tung för unghästen som stannade på ponnymått. Giggselen var dessutom för stor...
MEN: nu hade jag körgrejer att sälja och byta med! Hittade en person som hade kraftigare häst och ville ha en maratonvagn att köra "på skoj". Nämnda person hade även en "riktig" gigg att lämna som inbyte + att var lädermakare och sydde om min sele + förstärkte den med nylon på utsatta ställen, som del av bytet.
Så nu hade jag en fin gigg + en passande giggsele, utan att det kostat mig speciellt mycket! Det här fungerade hur bra som helst under de första åren i lagserien.
Nu har vi en ny maratonvagn. Den går inte riktigt att byta upp sig till utan banklån, men nu vet man ju att det är körning man har lust att syssla med, och då är man ju beredd att satsa mer.
Det jag menar med detta långa utlägg, är att jag - som de flesta som inte är födda med silversked i munnen - börjar med det vi har, billigt och enkelt. Sedan byter man upp sig allteftersom, sakta men säkert.
I lätta klasser behöver du inte ha splitternya grejer, det går bra ändå. När du blir mer intresserad så är det inte en lika stor uppoffring att köpa en dyr vagn eller en dyr sele.