I kommunen jag bor var det mycket bättre bara för 6-8 år sedan. Brottsligheten är mycket högre vilket polisstatistiken stöder. Kostnader för bil- och hemförsäkring har stigit chockartat. Normalinkomsttagare i vissa områden har inte råd att försäkra längre utan får chansa.
Näringsidkare har minskat öppettider eller upphört/ alt. planerar att upphöra med verksamheten på grund av rånen eftersom de dels inte har råd med försäkringarna längre, dels mentalt inte orkar med ett rån eller inbrott till.
När ett inbrott pågår och många grannar till den utsatta fastigheten ringer polisen får de svaret att det inte finns någon polisbil att skicka.
På vårdcentralen är väntetiden 6-8 veckor, om man på grund av förvärvsarbete inte kan gå på drop-in-tiden på förmiddagen. Skippar man jobbet händer det ändå att man får beskedet att drop-in-tiderna är slut när man kommer dit. Hittills är jag mestadels frisk, och tänker att jag av solidaritet ska stanna kvar på vårdcentralen eftersom den har det så besvärligt, och behöver några enkla kunder också. Men jag kommer närmare och närmare den punkt då jag byter till en innerstadsvårdcentral, för det fungerar ju faktiskt inte att vänta närmare ett par månader för att få ett recept på hostmedicin.
Det här är alltså verkligheten för oss som bor i den här kommunen. Vi kommer alla ihåg hur mycket tryggare och enklare det var runt 2010.